SPE­LAR­NAS OKÄNDA IN­TEL­LI­GENS

Mo­dern hjärn­forsk­ning ger en ny bild av vad som krävs av spe­lar­na i som­ma­rens fot­bolls-vm.

Modern Psykologi - - PERSONLIGHETEN) DEN MOGNA - TEXT TORBJÖRN VESTBERG, PREDRAG PETROVIC & THOMAS LERNER ILLUSTRATIO N JENS MAGNUSSON

igång

IJUNI DRAR FOT­BOLLS-VM i Ryss­land. Det blir en fy­sisk kamp, men även en hjär­nor­nas kraft­mät­ning. Nya rön vi­sar näm­li­gen på de men­ta­la för­må­gor­nas be­ty­del­se för match­re­sul­ta­ten.

Torbjörn Vestberg och Predrag Petrovic, två av för­fat­tar­na till den här ar­ti­keln, har i sin forsk­ning fått be­lägg för att fot­bolls­spe­la­re på elit­ni­vå har klart bätt­re ex­e­ku­ti­va funk­tio­ner än ge­nom­snit­tet, det vill sä­ga att de har en ut­märkt för­må­ga att ta in in­for­ma­tion, be­ar­be­ta den i hjär­nan och se­dan age­ra ut­i­från in­for­ma­tio­nen. När de ana­ly­se­ra­de si­na da­ta märk­te de att de ex­e­ku­ti­va funk­tio­ner­na var vik­ta­de oli­ka be­ro­en­de på vil­ka po­si­tio­ner på pla­nen spe­lar­na spe­la­de på. Hjär­nans sätt att ar­be­ta var oli­ka för en back jäm­fört med en for­ward. Det vi­sa­de sig att spe­la­re på oli­ka po­si­tio­ner i ett lag ka­rak­tä­ri­se­ras av oli­ka ex­e­ku­ti­va pro­fi­ler. Här är en ana­lys av en för­sva­ra­re, en mitt­fäl­ta­re och en for­ward

ut­i­från vad mo­dern hjärn­forsk­ning och neu­ropsy­ko­lo­gin säger om spelin­tel­li­gens.

FÖRSVARAREN

När Torbjörn Vestberg väx­te upp fick den som in­te var så bra på fot­boll, men som än­då vil­le va­ra med i la­get, hål­la till i back­lin­jen. Torbjörn var tio år när han för förs­ta gång­en spe­la­de or­ga­ni­se­rad fot­boll, då i Norr­kö­pings­klub­ben Smed­by AIS. Som ny och yngst i la­get fick Torbjörn spe­la väns­ter­back. Han var in­te så tek­niskt skick­lig, men en av de kvic­kas­te i la­get och gans­ka duk­tig på att lä­sa av mot­stån­dar­na. Han kun­de för­ut­se vil­ken väg an­fal­la­ren tänk­te ta och stäng­de snabbt löp­vä­gen. Men om mot­stån­da­ren änd­ra­de sig re­a­ge­ra­de in­te Torbjörn till­räck­ligt snabbt, ut­an blev över­spe­lad. Kar­riä­ren som back blev där­för in­te lång­va­rig. Snabb­he­ten och för­må­gan att lä­sa av spe­let gjor­de i stäl­let att Torbjörn flyt­ta­des fram på pla­nen. I den då van­li­ga 4–2–4-upp­ställ­ning­en fick han spe­la yt­ter‍ for­ward. Det blev ett geni­drag och un­der någ­ra ti­di­ga ton­år kom Torbjörn att spri­da skräck i Ös­ter­göt­lands pojklags­se­ri­er.

Ge­ne­rellt sett är en för­sva­ra­res star­kas­te egen­skap in­hi­be­rings­för­må­gan, det vill sä­ga för­må­gan att häm­ma el­ler av­bry­ta ett be­te­en­de. Hu­vud­upp­gif­ten för en för­sva­ra­re är att stop­pa for­wards som he­la ti­den för­sö­ker lu­ra försvararen, of­ta ge­nom att fin­ta och låt­sas på­bör­ja en ak­tion för att döl­ja den verk­li­ga in­ten­tio­nen. Syf­tet med att fin­ta är att få försvararen att age­ra på fel­ak­ti­ga grun­der och in­te lyc­kas in­hi­be­ra för­rän det är för sent och for­war­den har kom­mit för­bi med bol­len.

När försvararen slut­li­gen be­stäm­mer sig för att age­ra mås­te det där­för bli rätt. Tar hen fel be­slut blir hen snabbt över­spe­lad och får ing­en and­ra chans. Där­för är det vik­tigt att som för­sva­ra­re snabbt kun­na ta in myc­ket in­for­ma­tion och med hjälp av den lis­ta ut mot­stån­da­rens in­ten­tio­ner – och att in­te age­ra in­nan man verk­li­gen vet vad for­war­den kom­mer att gö­ra. För att in­hi­be­ra ett be­te­en­de, att hind­ra en im­puls, går emot den mänsk­li­ga na­tu­ren. Vi är pro­gram­me­ra­de att rö­ra oss mot ett mål och gil­lar där­för in­te att stop­pa sig­na­ler som re­dan gått ut till krop­pen, som en för­be­re­del­se in­för ett age­ran­de.

Att hind­ra en på­bör­jad pro­cess tar onö­dig kraft och tid, vil­ket le­der till att vi gär­na hål­ler fast vid det ur­sprung­li­ga be­slu­tet. I stäl­let för att änd­ra oss för­sö­ker vi rätt­fär­di­ga det ur­sprung­li­ga be­slu­tet – även om det vi­sat sig va­ra fel­ak­tigt. In­hi­be­rings­för­må­ga hand­lar om att kun­na se den ul­ti­ma­ta be­lö­ning­en på lång sikt och in­te lå­ta sig på­ver­kas av nu­ets im­pul­ser. En fram­gångs­rik för­sva­ra­re, som Sve­ri­ges Andre­as Granqvist el­ler Bra­si­li­ens Mar­ce­lo Vi­ei­ra, har koll på si­na im­pul­ser och kan snab­ba­re än and­ra ut­vär­de­ra, stop­pa och änd­ra sitt be­te­en­de till för­mån för en mer fram‍ gångs‍rik hand­ling.

Men som i al­la ge­ne­rel­la re­so­ne­mang finns det all­tid un­dan­tag. Vid ett till­fäl­le tes­ta­de Torbjörn en lands­lags­back, och ana­ly­sen vi­sa­de att han ha­de en ty­pisk ex­e­ku­tiv pro­fil för en for­ward – in­hi­be­rings­för­må­gan var ex­em­pel­vis svag. Spe­la­rens trä­na­re skrat­ta­de när Torbjörn re­do­vi­sa­de si­na re­sul­tat:

– Jag har all­tid tänkt på ho­nom som en for­ward, fast han all­tid spe­lat back! Han vän­tar på det rät­ta till­fäl­let och at­tac­ke­rar se­dan mot­stån­dar­for­war­den som en kob­ra. Men mis­sar han är han den säms­ta försvararen jag sett. Han är vär­de­lös på att re­pa­re­ra si­na miss­tag.

Un­der al­la år som fot­bolls­spe­la­re ha­de lands­lags­bac­ken upp­skat­tat att hål­la till i back­lin­jen, och han ha­de inga tan­kar på att sko­la om sig till for­ward. Sam­ti­digt upp­vi­sa­de han allt­så en ty­pisk for­ward­pro­fil. Han age­ra­de med styr­kor­na och svag­he­ter­na hos en ut­präg­lad for­ward – fast i rol­len som för­sva­ra­re. Han ha­de en fan­tas­tisk för­må­ga att lä­sa av mot­stån­dar­for­war­dar och kun­de plöts­ligt age­ra från ing­en­stans och ta bol­len ifrån dem. Men blev han lu­rad att gå i fel rikt­ning ha­de han in­te för­må­gan att in­hi­be­ra sitt be­slut och blev då to­talt bort­fin­tad. Ge­nom att kän­na till hans ex­e­ku­ti­va pro­fil kun­de trä­na­ren fort­sät­ta an­vän­da spe­la­ren som för­sva­ra­re och lå­ta ho­nom at­tac­ke­ra mot­stån­dar­nas for­war­dar in­nan de hann gö­ra si­na drag. Sam­ti­digt var trä­na­ren med­ve­ten om ris­ken för att han skul­le bli lu­rad. Det in­ne­bar att trä­na­ren kun­de läg­ga upp tak­ti­ken så att lands­lags­bac­ken sat­te in den förs­ta pres­sen, sam­ti­digt som han fick un­der­stöd av en an­nan för­sva­ra­re med bätt­re in­hi­be­rings‍för­må­ga.

MITTFÄLTAREN

Ett fram­gångs­rikt Vm-lag har all­tid en skick­lig mitt­fäl­ta­re, el­ler spel­för­de­la­re. Spa­ni­en har Andrés Ini­es­ta, Kro­a­ti­en Lu­ka Modric och Bel­gi­en Ke­vin De Bruy­ne … lis­tan kan gö­ras lång. Mittfältaren är en spe­la­re som ser he­la spe­let, som vet vad som kom­mer ske och som kan slå en av­gö­ran­de pass­ning. Men mittfältaren har ock­så god in­hi­be­rings­för­må­ga och kan änd­ra sig om si­tu­a­tio­nen krä­ver det.

Mitt­fälts­po­si­tio­nen stäl­ler höga krav på så­väl kort­tids-

som ar­bets­min­ne och mitt‍ fäl­ta­re har of­ta ex­tremt bra kon­ver­gent kre­a­ti­vi­tet, det vill sä­ga för­må­gan att hit­ta många lös­ning­ar på ett gi­vet pro­blem. En an­nan egen­skap som är ut­mär­kan­de för en mitt­fäl­ta­re är ut­hål­lig­he­ten. En mitt­fäl­ta­re bör ha en kon­stant hög upp‍ märk‍sam­hets­för­må­ga och or­ka hål­la up­pe sin kon­cent­ra‍ti­on un­der en hel match.

FOR­WAR­DEN

Un­der Tor­björns upp­växt i slu­tet av 1960-ta­let och bör­jan av 1970-ta­let var en av de mest be­röm­da an­falls­spe­lar­na tys­ke Gerd Mül­ler, el­ler der Bom

ber som han kal­la­des. Så när Torbjörn och hans kam­ra­ter skul­le spe­la boll blev det all­tid en kamp om vem som skul­le få va­ra Gerd Mül­ler.

Un­der näs­tan he­la sin kar­riär spe­la­de Gerd Mül­ler i stor­klub­ben FC Bay­ern Mün­chen, och han gjor­de 365 mål på mat­cher i den tys­ka li­gan. Än­nu har ing­en lyc­kats slå den no­te­ring­en. Mül­ler in­ne­har ock­så re­kor­det med si­na 66 mål på 74 mat­cher i oli­ka eu­ro­pe­is­ka cu­per, och han sat­te otro­li­ga 68 mål på 62 lands­kam­per för det tys­ka lands­la­get.

En del häv­dar att Gerd Mül­lers styr­ka var den lå­ga tyngd­punk­ten som in­ne­bar att han kun­de ta emot bol­len med ryg­gen mot må­let för att se­dan snabbt vän­da sig om i per­fekt ba­lans och gö­ra mål. Men han ha­de yt­ter­li­ga­re en vik­tig egen­skap: för­må­gan att va­ra på rätt plats i rätt tid och gö­ra rätt sak. Gerd Mül­ler ha­de en ut­märkt spel­upp­fatt­ning. I straff­om­rå­det var Mül­ler livs­far­lig och kun­de in­te läm­nas obe­va­kad ens för ett kort ögon­blick.

En fram­gångs­rik for­ward be­hö­ver ha en ex­tremt bra av­sök­nings­för­må­ga, en myc­ket bra kog­ni­tiv flex­i­bi­li­tet – att kun­na skif­ta fo­kus – och va­ra hyf­sat kre­a­tiv. Kort­tids­min­net mås­te ock­så va­ra på en gans­ka hög ni­vå. Av­sök­nings­för­må­ga hand­lar om att ta in in­for­ma­tion. Det gäl­ler att se och upp­täc­ka det som är av­gö­ran­de för att kun­na fat­ta snab­ba – kanske ovän­ta­de – och fram­gångs­ri­ka be­slut. For­war­dens av­sök­nings­för­må­ga är bätt­re än bac­kens och mitt­fäl­ta­rens och in­ne­fat­tar en ka­pa­ci­tet att se och kän­na igen fler sa­ker.

Gott kort­tids­min­ne hjäl­per mål­gö­ra­ren att lag­ra vi­su­ell in­for­ma­tion ”on­li­ne” i hjär­nan och si­mu­le­ra en inre bild av vil­ka po­si­tio­ner med­spe­la­re och mot­stån­da­re kom­mer att ha un­der de när­mas­te se­kun­der­na. Med hjälp av sin kre­a­ti­vi­tet fin­ner for­war­den of­ta en snabb och ef­fek­tiv lös­ning för att få bol­len i mål.

En for­wards in­hi­be­rings­för­må­ga är i re­gel ge­nom­snitt­lig jäm­fört med nor­mal­po­pu­la­tio­nen. Det be­ty­der att en bra for­ward säl­lan om­vär­de­rar sitt ur­sprung­li­ga be­slut. For­war­den har re­dan sett och be­slu­tat sig för vil­ken som är den bäs­ta lös­ning­en och sat­sar allt på ett kort. En for­ward hål­ler näs­tan all­tid fast vid sitt be­slut oav­sett vad som hän­der – bol- len ska helt en­kelt in i nät‍ mas­kor­na.

Att bli en fram­gångs­rik for­ward hand­lar allt­så om att ta snab­ba och kor­rek­ta be­slut och se­dan hål­la fast vid dem ut­an att tve­ka. Det in­ne­bär att for­war­den fak­tiskt har me­del‍ måt­tig in­hi­be­rings­för­må­ga – men tack va­re det kan hen få vik­ti­ga för­de­lar. Att mis­sa ett skott är okej för en for­ward, men att tve­ka, om så ba­ra för nå­gon mil­li­se­kund, kan va­ra skill­na­den mel­lan ett mål och ett mis­sat lä­ge. En for­ward be­hö­ver in­te heller ha en kon­stant hög upp­märk‍sam­hets­för­må­ga. I prin­cip räc­ker det att en for­ward är alert ett par mi­nu­ter un­der en match för att kun­na gö­ra ett el­ler två mål. Trä­na­re och fans ac­cep­te­rar att an­fal­la­ren ”står och häng­er” på of­fen­siv plan­hal­va och i prin­cip är overk­sam i 85 av mat­chens 90 mi­nu­ter. För­ut­satt att de där må­len kom­mer.

Filip­po In­zag­hi, som bland an­nat re­pre­sen­te­rat de ita­li­ens­ka stor­klub­bar­na Ju­ven­tus FC och AC Mi­lan, är ett tyd­ligt ex­em­pel på en mål­tjuv. Han stod of­ta till sy­nes overk­sam, ha­de me­di­o­ker tek­nik och många an­såg att hans skott var täm­li­gen udd­löst. Han an­sågs till rå­ga på allt lång­sam. Han ha­de däremot en ex­trem för­må­ga att över­blic­ka en si­tu­a­tion och kun­de blixt­snabbt för­ut­se vad som skul­le hän­da. Så­le­des var han of­ta på rätt plats vid rätt till­fäl­le och gjor­de där­i­ge­nom många mål. Nu åter­står att se om an­fal­la­re som Por­tu­gals Cristi­a­no Ro­nal­do el­ler Ar­gen­ti­nas Lio­nel Mes­si lyc­kas med just det­ta i VM.

VAR­FÖR SPE­LA­DE HAN DÅ­LIGT?

Vid ett till­fäl­le tes­ta­de Torbjörn en fram­gångs­rik for­wards ex­e­ku­ti­va funk­tio­ner. Spe­la­ren i frå­ga till­hör­de

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.