Så kan gen­forsk­ning­en ut­veck­la psy­ki­a­trin.

Så kan gen­tek­ni­ken för­bätt­ra psy­ki­a­trin.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT JU­LIA BO­BERG IL­LUST­RA­TION BRADY EO/ THE ISPOT

Har jag an­lag för över­vikt? Är jag re­si­stent mot vin­ter­kräk­sju­ka? Kanske är jag glu­te­nin­to­le­rant? I apo­teks­hyl­lan står de upp­ra­da­de, Dna-tes­ter­na som jag en­kelt kan gö­ra hem­ma och som kan be­sva­ra mi­na frågor. På nä­tet är ut­bu­det än­nu stör­re. Man kan be­stäl­la fa­der­skaps­test, test för fos­ter‍ di­a­gnostik, trom­bos-test, test för att av­gö­ra om man är enäggs- el­ler tvåäggstvil­ling­ar. Den som vill ve­ta än­nu mer kan för 99 eu­ro ge­no­ty­pa sig på sam­ma sätt som görs i ve­ten­skap­li­ga stu­di­er och få 1 000 000 av si­na ge­ner analyserade.

Man kan få ve­ta om man lö­per ge­ne­tisk risk att drab­bas av parkin­son, alz­hei­mer el­ler bröst­can­cer. Det sist­nämn­da an­non­se­ras ex­tra: ”Ny­het! BRCA1 och BRCA2!” Det rör sig om ge­ner som, om de är mu­te­ra­de, är as­so­ci­e­ra­de med 50–80 pro­cents livs­tids­risk att ut­veck­la bröst­can­cer.

Dess­utom kan man få in­for­ma­tion om huruvi­da man har an­lag för att gil­la ko­ri­an­der, ha en viss typ av öronvax, bli mygg­bi­ten el­ler ha sam­man­väx­ta ögon­bryn.

Men ing­en­stans finns tes­ter el­ler ana­ly­ser för psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar.

Dna-mo­le­ky­len upp­täck­tes på 1950-ta­let och än­da se­dan 1970-ta­let har det dess­utom gått att änd­ra i den ge­ne­tis­ka ko­den. Man har kun­nat klip­pa och klistra i Dna-sträng­ar hos bak­te­ri­er och djur, ja till och med män­ni­skor.

Men psy­ki­a­trisk ge­ne­tik har av oli­ka an­led­ning­ar sac­kat ef­ter.

ge­nom­snitt hälf­ten

MAN ÄRVER I av si­na ge­ner från den ena för­äl­dern och hälf­ten från den and­ra. Är nå­gon av dem bä­ra­re av en riskva­ri­ant av en gen lö­per man oli­ka stor risk att få den, be­ro­en­de på vil­ken gen det hand­lar om. Bröst­can­cer är ett sånt ex­em­pel. And­ra ex­em­pel fin­ner vi in­om de psy­ki­a­tris­ka di­a­gno­ser­na. Man ta­lar om ärft­lig­het för ad­hd, för de­pres­sion och till och med för själv­mord.

Ge­ne­tisk forsk­ning in­om psy­ki­a­tri är ett re­la­tivt nytt fält och har of­ta fo­ku­se­rat på å ena si­dan ärft­lig­het och å and­ra si­dan spe­ci­fi­ka ge­ner som man trott kan spe­la en vik­tig

” Man ta­lar om ärft­lig­het för ad­hd, de­pres­sion och även själv­mord”

roll i att ut­veck­la en sjuk­dom – li­te på sam­ma sätt som bröst­can­cer­ge­ner­na BRCA1/ BRCA2. Att de fles­ta psy­ki­a­tris­ka till­stånd är ärft­li­ga i nå­gon mån har man kun­nat kon­sta­te­ra, men man har dä­re­mot in­te kun­nat hit­ta någ­ra en­skil­da ge­ner som spe­lar en av­gö­ran­de roll.

MEN UN­DER DET se­nas­te de­cen­ni­et har det skett ett skif­te. Forsk­nings­me­to­den be­stod ti­di­ga­re av mer el­ler mind­re kva­li­fi­ce­ra­de giss­ning­ar av vil­ka en­skil­da ge­ner man skul­le stu­de­ra, vil­ket in­te gav någ­ra di­rek­ta re­sul­tat.

I dag kan man un­der­sö­ka upp till en mil­jon gen­va­ri­an­ter hos var­je in­di­vid. He­la ge­nom­et, det vill sä­ga en per­sons he­la ge­ne­tis­ka upp­sätt­ning, be­står av cir­ka 3 mil­jar­der gen­va­ri­an­ter. För­u­tom ge­no­typ bru­kar man ock­så pra­ta om fe­no­typ, som är fy­sis­ka el­ler ob­ser­ver­ba­ra egen­ska­per, som att ha en viss ögon­färg, längd, ett per­son­lig­hets­drag el­ler en sjuk­dom. Ge­nome-wi­de as

so­ci­a­tion study, GWAS, kal­las en me­tod där man un­der­sö­ker van­li­ga gen­va­ri­an­ters kopp­ling till en viss fe­no­typ, till ex­em­pel en sjuk­dom el­ler en per­son­lig­hets­e­gen­skap.

I en ny ve­ten­skap­lig ar­ti­kel, pub­li­ce­rad i Sci­ence, har Ver­ne­ri Ant­ti­las fors­kar­lag stu­de­rat näs­tan 900 000 per­so­ner med hjälp av GWAS. De har kom­mit fram till att sam­ma ge­ner ver­kar va­ra in­vol­ve­ra­de i en rad oli­ka psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar. Stu­di­en är den störs­ta i sitt slag. 25 oli­ka psy­ki­a­tris­ka och neu­ro­lo­gis­ka sjuk­do­mar stu­de­ra­des hos 265 218 per­so­ner som jäm­för­des med 784 643 fris­ka kon­troll­per­so­ner. Det hand­lar allt­så om en grupp gen­va­ri­an­ter som fö­re­kom­mer of­ta­re hos per­so­ner som har des­sa sjuk­do­mar. I stu­di­en kun­de de se att des­sa gen­va­ri­an­ter är as­so­ci­e­ra­de med fle­ra psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar som ad­hd, bi­po­lär sjuk­dom, de­pres­sion och schi­zo­fre­ni. Neu­ro­lo­gis­ka sjuk­do­mar – i stu­di­en un­der­sök­tes till ex­em­pel alz­hei­mer och stro­ke – dä­re­mot ver­kar va­ra ge­ne­tiskt skil­da från bå­de varand­ra och från de psy­ki­a­tris­ka di­a­gno­ser­na. Ett un­dan­tag från det­ta var mi­grän, som var tyd­ligt kor­re­le­rat med ad­hd, de­pres­sion och Tou­ret­tes syndrom.

– Många av des­sa psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar har vi­sat sig va­ra starkt sam­man­kopp­la­de ge­ne­tiskt. En möj­lig för­kla­ring är att sjuk­do­mar­na till ex­em­pel har sam­ma bakom­lig­gan­de bi­o­lo­gis­ka me­ka­nis­mer, sä­ger Ver­ne­ri Ant­ti­la. De neu­ro­lo­gis­ka sjuk­do­mar­na skil­jer sig myc­ket åt – de är mer tyd­ligt av­grän­sa­de från varand­ra.

den

EN­LIGT FORS­KAR­NA TY­DER höga gra­den av ge­ne­tisk kor­re­la­tion mel­lan psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar på att de di­a­gnoska­te­go­ri­er vi an­vän­der i dag in­te rik­tigt av­speg­lar den un­der­lig­gan­de bi­o­lo­gin. De di­a­gnos­sy­stem som an­vänds i psy­ki­a­tri och psy­ki­a­trisk forsk­ning byg­ger på fö­re­koms­ten av ett an­tal sym­tom hos pa­ti­en­ten. I sy­ste­men finns ett stort över­lapp. Sam­ma sym­tom åter­kom­mer i fle­ra diagnoser. Oli­ka in­di­vi­der med sam­ma sjuk­dom kan dess­utom ha helt skil­da sym­tom, men bå­da upp­fyl­ler di­a­gno­sen. Ver­ne­ri Ant­ti­las stu­die be‍ kräf­tar det­ta pro­blem.

– De psy­ki­a­tris­ka di­a­gnos‍ kri­te­ri­er­na är in­te så an‍ vänd‍ba­ra för att hål­la isär sjuk­do­mar. Vi har ut­veck­lat sta­tis­tis­ka me­to­der som vi hop­pas kun­na an­vän­da för att un­der­sö­ka vad som hän­der om man ser på de här sam­ban­den, om man tar bort el­ler läg­ger till sym­tom, be­rät­tar han.

Sam­ti­digt som det finns ge­ne­tis­ka lik­he­ter mel­lan en rad psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar så är de vad man kal­lar för ge­ne­tiskt kom­plexa sjuk­do­mar, det vill sä­ga sjuk­do­mar där mer än en gen är in­blan­da­de. Det tycks helt en­kelt in­te fin­nas en en­skild ad­hd- el­ler schi­zo­fre­ni­gen.

– I dag vet vi in­te hur vik­tig ge­ne­ti­ken är för vår psy­kis­ka häl­sa men vi vet är det är oer­hört kom­plext. Det är hund­ra­tals, tro­ligt­vis tu­sen­tals ge­ner som på­ver­kar vil­ka psy­ki­a­tris­ka sym­tom vi ut­veck­lar, och dess­utom på­ver­kar vår mil­jö oss un­ge­fär li­ka myc­ket. En sak som vi ser i den­na stu­die är att ge­ner­na ver­kar va­ra vik­ti­ga­re ju yng­re man är. En psy­ki­a­trisk sjuk­dom som upp­trä­der ti­digt i li­vet be­ror till stör­re del på ge­ne­tisk sår­bar­het än om den upp­trä­der sent, sä­ger Ver­ne­ri Ant­ti­la.

med en

AL­LA MÄN­NI­SKOR FÖDS viss sår­bar­het för att ut­veck­la oli­ka ty­per av ohäl­sa. Sår­bar­he­ten ut­görs av ens ge­ne­tis­ka arv, det vill sä­ga ens med­föd­da för­ut­sätt­ning­ar. Det som av­gör om sår­bar­he­ten ytt­rar sig i nå­gon form av ohäl­sa är ytt­re på­ver­kan el­ler stress av oli­ka slag. Ju mer sår­bar en per­son är, desto mind­re be­hö­ver på­frest­ning­en va­ra för att re­sul-

” Det tycks in­te fin­nas en en­skild ad­hd- el­ler schi­zo­fre­ni‍ gen”

te­ra i ohäl­sa. Stress kan in­ne­bä­ra många sa­ker – in­re stress el­ler ytt­re på­frest­ning­ar, men ock­så på­ver­kan från mil­jön vi le­ver i. En­ligt den här te­o­rin kan allt­så vik­ti­ga livs­hän­del­ser el­ler för­änd­ring­ar i hor­mon­ni­vå­er fun­ge­ra som ut­lö­sa­re för till ex­em­pel en de­pres­sion el­ler ång­est­sjuk­dom.

NÄS­TA STEG FÖR fors­kar­na är att trots den ge­ne­tis­ka kom­plex­i­te­ten fak­tiskt un­der­sö­ka spe­ci­fi­ka ge­ner.

Ver­ne­ri Ant­ti­la vill se vad de här ge­ner­na har för roll, till ex­em­pel om de är vik­ti­ga för att ut­veck­la vis­sa hjärn­struk­tu­rer, el­ler i ett visst sta­di­um av hjär­nans ut­veck­ling.

Ge­nom att för­stå un­der­lig­gan­de bi­o­lo­gis­ka me­ka­nis­mer kan vi öka för­stå­el­sen om var­för och kanske hur sjuk­do­mar­na upp­står. Men om det­ta ska kom­ma pa­ti­en­ter till gagn be­hö­ver det ock­så gö­ra ett av­tryck i den psy­ki­a­tris­ka vår­den. Att ge­nom gen­tek­nik ma­ni­pu­le­ra och för­änd­ra arvs­mas­san för­ut­sät­ter att man vet vad man ska änd­ra, och till vad. Ge­ne­tiskt kom­plexa sjuk­do­mar läm­par sig gans­ka då­ligt för den ty­pen av be­hand­ling­ar. Dä­re­mot kan man tän­ka sig att an­vän­da den in­for­ma­tio­nen vi kan få ge­nom Dna-ana­ly­ser i ett kli­niskt ar­be­te.

Psy­ko­lo­gen Evelyn An­ders­son dis­pu­te­ra­de i som­ras på en av­hand­ling med titeln From

DNA to CBT (Från DNA till KBT). Där vil­le hon un­der­sö­ka ge­ne­tis­ka mar­kö­rer för psy­ko­lo­gisk be­hand­ling vid de­pres­sion och ång­est­till­stånd.

– Frå­ge­ställ­ning­en kom­mer egent­li­gen från en läng­re tra­di­tion in­om lä­ke­me­dels­forsk­ning av att kun­na in­di­vi­du­a­li­se­ra be­hand­ling ba­se­rat på ge­no­typ, sä­ger Evelyn An­ders­son.

Hy­po­te­sen var att allt be­te­en­de är mer el­ler mind­re ge­ne­tiskt, vil­ket även bor­de in­ne­fat­ta hur vi re­a­ge­rar på psy­ko­te­ra­pi. Ef­fek­ten av be­hand­ling skul­le där­för till viss del kun­na an­tas be­ro på vil­ken ge­ne­tisk upp­sätt­ning man har.

Det här har Evelyn An­ders­son och hen­nes kol­le­ger vid Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet un­der­sökt ge­nom tu­sen­tals Dna-prov från per­so­ner som ge­nom­gått kb­t­be­hand­ling för van­li­ga de­pres­sions- och ång­est­till­stånd och gjort ana­ly­ser av ge­no­ty­per, där­ibland Gwas-ana­ly­ser, och be­hand­lings­ut­fall.

– Vi har som förs­ta fors­kar­grupp hit­tat en sig­nal som an­ty­der att ge­ne­tisk risk för au­tism mins­kar san­no­lik­he­ten att sva­ra på kbt vid de­pres­sion. And­ra fors­ka­re be­hö­ver ock­så un­der­sö­ka det­ta för att ute­slu­ta att det är ett till­fäl­ligt fynd. Det finns an­led­ning att gå vi­da­re. Men man mås­te kom­ma ihåg att till­stån­den är oer­hört kom­plexa. I be­gyn­nel­sen trod­de man att man skul­le kun­na hit­ta

en gen som skul­le kun­na för­kla­ra myc­ket. Det har vi­sat sig att var­je gens bi­drag till upp­koms­ten är mi­ni­malt. Det finns enormt många fler ge­ner in­vol­ve­ra­de än vad vi trott.

ATT HUND­RA­TALS GEN­VA­RI­AN­TER kan va­ra kopp­la­de till en viss sjuk­dom gör att san­no­lik­he­ten för en lan­se­ring av själv­test för

” Tro­ligt­vis på­ver­kar tu­sen­tals ge­ner vil­ka psy­ki­a­tris­ka sym­tom vi ut­veck­lar”

psy­ki­a­tris­ka sjuk­do­mar är gans­ka li­ten.

Det har även gjorts an­sträng­ning­ar för att un­der­sö­ka om ge­ne­ti­ken kan på­ver­ka hur man sva­rar på be­hand­ling med bå­de psy­ko­te­ra­pi och lä­ke­me­del. Men för att gö­ra den­na typ av stu­di­er krävs enor­ma grup­per att stu­de­ra på – tio- el­ler hundratusentals del­ta­ga­re för var­je stu­die. Och för att nå så­da­na siff­ror krävs in­ter­na­tio­nel­la sam­ar­be­ten mel­lan fors­ka­re. Det går in­te ut­an att man hjälps åt, me­nar Evelyn An­ders­son.

– Dess­utom finns etis­ka ut­ma­ning­ar. Det är strikt styrt av la­gar och reg­ler vad man får och in­te får gö­ra in­om ge­ne­tisk forsk­ning, vil­ket är en för­ut­sätt­ning för att det ska fun­ge­ra. Man be­hö­ver va­ra otro­ligt nog­grann när man ut­för ge­ne­tis­ka tes­ter. Vi är helt be­ro­en­de av för­söks­per­so­ner­nas fri­vil­li­ga del­ta­gan­de. Det byg­ger på en tillit till oss fors­ka­re, att vi kan för­val­ta det för­tro­en­det och den in­for­ma­tio­nen, sä­ger Evelyn An­ders­son.

SAM­TI­DIGT BLIR METODERNA för att gö­ra ge­ne­tis­ka ana­ly­ser bå­de bätt­re och bil­li­ga­re, vil­ket ock­så är en för­ut­sätt­ning när grup­per­na man vill stu­de­ra är så pass sto­ra.

– Det vi hop­pas på i fram­ti­den är att hit­ta ge­ne­tis­ka mar­kö­rer som kan gö­ra att pa­ti­en­ter ska slip­pa ge­nom­gå be­hand­ling som ris­ke­rar att miss­lyc­kas. Det vo­re fan­tas­tiskt att kun­na ta ett DNA­prov och ut­i­från det kun­na av­gö­ra vil­ken be­hand­ling som skul­le fun­ge­ra bäst.

Ju­lia Bo­berg är le­gi­ti­me­rad psy­ko­log och dok­to­rand vid Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet, där hon till­sam­mans med Evelyn An­ders­son in­går i Christi­an Rücks fors­kar­grupp.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.