Cor­net­te på lång­tur

Rik­set­tan är det per­fek­ta un­der­la­get. Olof Ek­man – äk­ta mo­pe­dist.

Moped - - INNEHÅLL - TEXT & FOTO: OLOF EK­MAN FOTO: MO­NI­CA FJÄRILVINGE

Ånej. In­te igen. Dub­bel­fi­ligt, grön­skyl­tat. Obe­vek­lig mo­tor­tra­fik­led, hård tra­fik och va­jer­räc­ken. Cor­net­ten ryg­gar skrämt in­för svart­mus­ki­ga lång­tra­da­re där­u­te. Vi flyr till­ba­ka in i idyll-Sve­ri­ge i jakt på bort­tap­pa­de Rik­set­tan och und­rar vad det kan stå på väg­skyl­tar­na.

Må­let är Nykö­ping, ons­dags­träf­fen i ham­nen och den här gång­en med te­ma mc och mo­pe­der. Pap­pa, som är Nykö­pings­bo, vill att vi del­tar bå­da två med vå­ra Husqvar­na Cor­net­te. Pap­pa på sin Nep­tung­rö­na -59:a och jag på min gangs­ter­svar­ta -62:a. Lätt för ho­nom, som har ex­akt fyra­kom­ma­åt­ta kilo­me­ter till ham­nen. Jag har fem­hund­ra till.

Vil­ken vet­tig män­ni­ska som helst ser till att hy­ra en skåp­bil, el­ler lå­na bil med krok och släp. Ett par spänn­band. Någ­ra tim­mars iso­le­rad kom­fort i mal­ström­men på E4:an. Aret­ha Frank­lin. En på­se man­del­kubb. Kom­ma fram ut­vi­lad och av­spänd. Ra­tio­nellt och vux­et. Men just den här gång­en är jag in­te vux­en.

Där­för knap­rar Cor­net­ten och jag nu på da­gens mil num­mer fyr­ti­otvå se­dan star­ten på Råå sö­der om Helsing­borg, halv fem i mor­se. Nu, tret­ton tim­mar se­na­re, är vi på onö­digt gott hu­mör bå­da två. På pa­ket­hål­la­ren ba­lan­se­rar en väs­ka med klä­der, regn­ställ, färd­kost och en tu­rist­sats med verk­tyg och re­serv­de­lar. Den är no­ga sam­man­satt med ex­per­tråd från Hå­kan i Arild, skydds­äng­el för Husqvar­na och då sär­skilt för de med ägg­mo­tor. Vaj­rar, nipp­lar, pack­ning­ar och en in­ner­slang med lag­nings­sats. Tänd­stift, en kom­plett tänd­plat­ta och verk­tyg in­klu­si­ve blad­mått och sväng­hjuls­av­dra­ga­re. Hit­tills är allt oan­vänt.

Da­gen bör­ja­de an­nars in­te så värst bra.

Det får jag ju er­kän­na. Ef­ter två­hund­ra gry­nings­me­ter tvär­dog Cor­net­ten. Och jag som ha­de test­kört fle­ra mil da­gen in­nan. På en kvart ha­de jag rul­lat hem till ga­ra­get och fel­sökt fram ett li­ka plöts­ligt som to­talt igen­kor­kat ben­sin­fil­ter. Att plund­ra fruns Cre­scent 2000 på ett friskt fil­ter gick än­nu for­ta­re. Mest för att frun sov och där­med läm­na­de Månra­ke­ten som ett lätt byte. An­nars ha­de det nog ta­git en tim­me. Di­plo­ma­ti tar tid.

Sen blev det ba­ra bätt­re. Un­der­bar sol­upp­gång, sta­bil med­vind och Skåne när det är som all­ra bäst. Ob­li­ga­to­riskt foto fram­för Cal­tex-mac­ken i Mö­rarp. In­nan Åstorp, helt sä­kert, för­ank­rar jag mig på gam­la Rik­shu­vud­väg 1. Det här var allt­så pulså­dern från kon­ti­nen­ten och som hi­tom Öresund band sam­man Helsing­borg och Stock­holm mel-

lan 1945 och 1962. Som när­de ett pärl­band av mac­kar, tax­i­bo­lag, café­er och mo­tell. Jag smäl­ler i två­an – ägg­mo­torns fot­väx­el är mer pri­mi­tiv än vad jag er­kän­ner ut­åt – och tar sik­te på Örkelljunga. In­te en själ ute, ba­ra för­vå­na­de häs­tar och kor. Och vägnostal­gi. Näs­tan så att jag vän­tar mig mö­ta en trub­big Saab Sport med tra­fik­mär­kes­kud­de på hatt­hyl­lan.

JAG HAR IN­TE

rik­tigt slapp­nat av än. Vak­sam på var­je ljud och vib­ra­tion från Cor­net­ten. Tål den verk­li­gen det­ta, och hur fort törs jag kö­ra? Sen be­stäm­mer jag mig för att gå på käns­la. Den vack­ra VDO-mä­ta­ren vi­sar fak­tiskt rätt - någ­ra mil gick åt till att kol­la det med te­le­fo­nens GPS – och Cor­net­tens hap­py spot lig­ger först på 38-39 km/h men ökar grad­vis och stan­nar på 45 km/h, un­ge­fär i höjd med Strömsnäs­bruk. Då to­nar av­gas­lju­det ut, jag kan mins­ka ga­sen och vib­ra­tio­ner­na i sty­ret för­svin­ner näs­tan helt.

Det fort­sät­ter att gå bra. Strax fö­re Ljung­by sö­ker jag än­då nöd­hamn. Bul­ten till den ned­re styrklam­man har näm­li­gen för­sökt tril­la ur de se­nas­te mi­len. Av nå­gon an­led­ning ver­kar sty­ret sit­ta berg­fast än­då, men li­ka bra att fixa det. Ve­ro­na Mo­tor in­vid Rik­set­tan, i hoj­bran­chen se­dan 1969, bju­der på en ny bult med mut­ter ur sin triv­sam­ma verk­stad. Där för­ga­sa­re och bry­tar­spet­sar fort­fa­ran­de ver­kar ha en fristad. Ett ana­logt re­ser­vat än­nu en tid. Någ­ra ord om Sa­sons lin­jer. Ett foto. Tan­ka? Nej, det ver­kar in­te be­hö­vas, tan­kni­vån ver­kar när­mast obe­rörd. Runt 0,2 li­ter mi­len kanske?

Kic­kar igång – fram­åt – och knatt­rar vi­da­re norrut. Fö­re Vär­na­mo svi­ker jag Rik­set­tan ett tag till för­mån för en ve­mo­dig ban­vall. Skåne-Små­lands Jern­väg öpp­na­de 1899 och fram till mit­ten av fyr­ti­o­ta­let kun­de be­red­skaps­sol­da­ter på per­mis­sion åka lok­tåg till Helsing­borg. Det­ta trots att stam­ba­nan ba­ra låg någ­ra mil bort. Tio år se­na­re var lok­tå­gen er­sat­ta av räls­bus­sar från er­kän­da Hil­ding Carls­sons Me­ka­nis­ka Verk­stad i Umeå. När Cor­net­ten 1959 stolt lan­se­ra­des som Husqvar­nas ung­doms­sats­ning ha­de ned­lägg­ning­ar­na re­dan bör­jat på oli­ka del­sträc­kor. Runt 1990 sjöng det i räl­sen de­fi­ni­tivt för sista gång­en.

Skil­ling­a­ryd, Vag­ge­ryd. Jag fi­kar på rull. Ju­ste­rar mun­styc­ket allt mer tank­spritt. Här nå­gon­stans bör­jar re­san fly­ta ihop. Del­sträc­kor, snitt­fart och klock­slag er­sätts av har­mo­ni och ba­lans. Till­stånd istäl­let för rö­rel­se. Riks­vägsar­ke­o­lo­gi. Grad­vis blir re­san fak­tiskt vik­ti­ga­re än må­let.

VAD NU?

In­vin­kad? Jag vak­nar till. I höjd med Hyl­te­na pe­kar en man be­stämt mot par­ke­rings­fic­kan. En Lon­don-taxi i bak­grun­den. Sjä­lens mot­stånd över att bli av­bru­ten byts mot ny­fi­ken­het. Brom­sar in och hit­tar för en gångs skull fri­lä­get. God­mor­gon? Jo, fin mo­ped det där, kan ni tän­ka er att säl­ja? In­te det? Ja­men vill ni då kanske kö­pa tax­in istäl­let, las­ta in Cor­net­ten i pas­sa­ge­rarut­rym­met och fort­sät­ta fär­den i kom­fort och stil? Jaså in­te det, men så ha då en trev­lig re­sa i al­la

JAG HAR IN­TE SLAPP­NAT AV ÄN. VAK­SAM PÅ VAR­JE LJUD OCH VIB­RA­TION FRÅN COR­NET­TEN.

50 MIL PÅ 16 TIM­MAR. JAG SPÄN­NER KED­JAN LI­TE, TOR­KAR BORT NÅG­RA STÄNK.

fall! Jag fort­sät­ter mot Jön­kö­ping, li­te stolt över att nå­gon fak­tiskt gil­lat Cor­net­ten – nor­malt går folk rätt för­bi med sta­bil kurs mot Pu­char och Zünd­ap­par.

Vi smäl­ter ihop, Cor­net­ten och jag, i takt med att da­gen fly­ter på. Vi tar i upp­för bac­kar­na ef­ter Huskvarna, ig­no­re­rar pol­ka­gri­sar­na i Grän­na och dan­sar ge­nom Lin­kö­pings ron­del­ler. Cor­net­ten är sta­bil och svängg­lad på sam­ma gång, den tunga väs­kan till trots. Svå­rast är na­vi­ge­ring­en, sär­skilt att hit­ta till­ba­ka till Rik­set­tan ef­ter stä­der­na – det blir många om­tag.

Åby, Kro­kek, brant upp­för med Brå­vi­ken i ryg­gen. Först i Stav­sjö får Cor­net­ten häm­ta an­dan li­te. Helt idyl­liskt lig­ger här Staf­sjö Bruk som en av Sve­ri­ges älds­ta in­du­stri­er fort­fa­ran­de i gång. Här har i tur och ord­ning till­ver­kats ka­no­ner, ång­pan­nor, lo­ko­mo­bi­ler och trösk­verk. Idag är det ven­ti­ler som gäl­ler.

Nykö­pings stads­gräns pas­se­ras vid ni­oblec­ket, med en tim­mes mar­gi­nal till sol­ned­gång­en. Vi är oför­skämt pig­ga. Yst­ra näs­tan, när vi sik­tar för­äld­ra­hem­met ef­ter sex­ton tim­mars sträck­kör­ning. Lack och krom blän­ker i kvälls­lju­set, mo­tor­to­nen är snär­tig. Näs­tan som om vi bäg­ge två är li­te stol­ta.

DA­GEN EF­TER KAN

jag in­te lå­ta bli att no­te­ra fa­cit. Mest av ny­fi­ken­het. Vad ha­de drygt fem­tio mil på sex­ton tim­mar åstad­kom­mit? In­te myc­ket. Jag spän­ner ked­jan li­te och tor­kar bort någ­ra stänk från av­gas­flän­sen. Inga läc­kor, pys­pun­kor, tap­pa­de de­lar, tra­si­ga ek­rar el­ler loss­vi­bre­ra­de mutt­rar. Fort­fa­ran­de orörd tu­rist­sats. Fö­ra­ren är i mot­sva­ran­de bra skick.

På hamn­träf­fen mö­ter pap­pa och jag än­nu en Cor­net­te. Kul. Äga­ren be­rät­tar att den fun­nits i fa­mil­jen sen ny, stått still i många år och nu väckts till liv igen. Ny rem i mo­torn, men an­nars orörd. Vi ra­dar upp oss al­la tre, med viss stolt­het. Fär­den till­ba­ka till för­äld­ra­hem­met går på tio mi­nu­ter. Cor­net­ten ser näs­tan be­svi­ken ut när vi stan­nar på upp­far­ten.

Vac­ker VDO. Sta­bilt par­ke­rad. I tim­mar. Lo­gisti­ken löst. Cor­net­ten i Nykö­ping. In­te ut­an en viss stolt­het.

Upp-och-ner te­leskop­gaf­fel. Hy­per­mo­dernt 1962. Men nya pack­box­ar ha­de sut­tit fint.

I sty­ret ut­märkt nöd­bult från Ve­ro­na Mo­tor. I fon­den Vät­tern. Staf­sjö: Väl­för­tjänt mo­tor­vi­la ef­ter Kolmår­dens bac­kar.

Kick och fot­väx­el – spor­tigt. Men pap­pas pe­da­ler och handreg­lage fun­kar bätt­re. Ir­ri­te­ran­de nog.

Mu­se­et i Huskvarna. Halv­vägs lik­som.

Tu­rist­sat­sen som in­te be­höv­des För­mod­li­gen för att den var med. Gam­mal me­ka­nik kän­ner sånt.

Mitt på gam­la Rik­set­tan i Nykö­ping. Här kun­de man tan­ka BP och IC . Li­te läng­re bort Shell, Cal­tex och BP.

Hamn­träf­fen. Upp­dra­get slut­fört. En tred­je Cor­net­te dök upp, som glad bonus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.