Frisk­vårds­cen­tra­len

Moped - - POSTILJONEN - TEXT & FO­TO: CLAES JO­HANS­SON

En akut livs­kris för­de Bos­se El­ler­gren från Stock­holm till ett lug­na­re och ri­ka­re liv i Hjor­ted. Så små­ning­om hit­ta­de han sin lä­kan­de kraft – i mo­ped­sam­lan­det. Som väx­te till ett mu­se­um. Det är vi mo­ped­fan­tas­ter gla­da för.

Små­land är in­te mör­ka­re än nå­got an­nat land­skap i vårt av­långa land. Stock­hol­ma­re är in­te dry­ga och norr­län­ning­ar knap­past tyst­låt­na. Kly­schor är mest ett slött sätt att be­skri­va värl­den där de vik­ti­ga ny­an­ser­na lätt för­lo­ras. Så Bos­se El­ler­gren i Hjor­ted kan nog in­te sä­gas va­ra en typisk nollåt­ta. El­ler pen­sio­när. El­ler så är han det? Vi står i hans lil­la mu­se­um när en gran­ne kli­ver in och vill pra­ta ved. Hans små­länds­ka har en me­lo­disk drag­ning åt Vim­mer­by med fi­na ny­an­ser av Väs­ter­vik. Bos­se är stock­hol­ma­re utan om­skriv­ning­ar, nor­ra si­dan. Det är ett nö­je att ta del av den­na di­a­lek­ta­la ping­pong­match.

– Det är klart att dom und­ra­de väl li­te när vi flyt­ta­de hit och dess­utom är ju min sam­bo Pa­me­la från Eng­land, skrat­tar Bos­se när vi blir en­sam­ma igen.

– Vi blev väl­digt väl mot­tag­na och vi tyck­te myc­ket om lil­la Hjor­ted från förs­ta bör­jan.

Han gör det of­ta: skrat­tar. Ett mjukt triv­sel­skratt som sä­ger nå­got om att fin­na sin plats i värl­den. Att lå­ta den in­re hjälp­mo­torn hit­ta sitt ide­a­la driv­lä­ge. Att tillå­ta sig va­ra till­freds. Det är snart tjugo år se­dan han och Pa­me­la gjor­de en om­start i li­vet.

– Vi var ba­ra tvung­na att flyt­ta från Stock­holm.

Jag ha­de kört taxi i eget fö­re­tag i många år och job­ba­de all­tid. En dag märk­te jag att jag in­te kun­de ha nå­gon pas­sa­ge­ra­re i bi­len. Jag blev helt bloc­ke­rad, det gick ba­ra in­te, sä­ger Bos­se.

Trots akut ut­matt­nings­syndrom lyc­ka­des pa­ret hit­ta kraf­ten att säl­ja fö­re­ta­get och bör­ja le­ta ef­ter ett nytt hem. Mer el­ler mind­re plan­löst bör­ja­de man sö­ka sig sö­derut längs Små­lands­kus­ten. I höjd med Väs­ter­vik slår land­ska­pet om, vec­kar sig, bryts mel­lan skog, hav och in­sjö­ar. Här är vac­kert, hu­sen pris­vär­da och vägar­na upp­för sig på ett sätt de in­te gör mel­lan för­ort till ci­ty. I Hjor­ted bor drygt 300 per­so­ner.

– När vi kom hit hit­ta­de vi nog än­då hem, utan att det för den skull var nå­gon dans på ro­sor, sä­ger Bos­se.

DET VACK­RA TRÄHUSET med ut­sikt över sjön Hjor­ten kräv­de fix och un­der­håll. Och den psy­kis­ka åter­hämt­ning­en tog lång tid.

– Jag skul­le snick­ra en dörr. Men det gick in­te. Jag ba­ra satt på en sof­fa och stir­ra­de ut över sjön.

Sak­ta bör­ja­de än­då livs­lus­ten åter­vän­da. En bi­dra­gan­de or­sak var nog sam­lan­det. Ju fler mop­par det blev desto fris­ka­re blev Bos­se. Ett in­te helt van­ligt or­saks­sam­band, det bru­kar sna­ra­re va­ra det om­vän­da.

– Fast när jag fyllt garaget och käl­la­ren och

NÄR JAG FYLLT GARAGET OCH HA­DE TRE MO­PE­DER I BASTUN BÖR­JA­DE DET BLI LI­TE FÖR MYC­KET.

ha­de tre ma­ski­ner i bastun bör­ja­de det bli li­te för myc­ket. Pa­me­la tit­tar in på väg till träd­gårds­syss­lor­na: – Då kom han hem med en eng­elsk mo­tor­cy­kel och bö­na­de och bad att få stäl­la den i hal­len! Tan­ken ha­de nog le­gat och grott un­der­med­ve­tet, men där och då togs be­slu­tet att fak­tiskt ska­pa ett mo­ped­mu­se­um. Mo­tor­cy­keln fick stå nå­got år till in­nan­för yt­ter­dör­ren, men från och med nu var det en fråga om att pla­ne­ra, ri­ta, byg­ga, struk­tu­re­ra. Prak­tis­ka sa­ker. Lä­kan­de pro­ces­ser. Bos­se ha­de hit­tat, som det he­ter, sin grej.

DEN EG­NA MOPEDKARRIÄREN bör­ja­de med en Vel­mo på­hängs­mo­tor och när­sy­ning av ett tagg­tråds­stäng­sel. Näs­ta mo­ped var en Rex 1954 med Victo­ria MS50-mo­tor. Och där nå­gon­stans finns Bos­ses hjär­ta än idag. Hos de fin­lem­ma­de klas­sis­ka svens­ka pi­on­jär­mo­pe­der­na. Med rem­drift och se­ga, oväx­la­de mo­to­rer. Det var med en Victo­ria på­hängs­mo­tor på en Nordstjer­nan cy­kel som in­tres­set åter­vän­de i bör­jan av 1990-ta­let.

När det 150 kvadrat­me­ter sto­ra mu­sei­hu­set stod fär­digt bax­a­de Bos­se nöjt in mop­pe ef­ter mop­pe. Men det blev ing­et mu­se­um för det. Sna­ra­re ett över­fullt ga­rage.

– Jag ha­de in­te rik­tigt tänkt ige­nom det. Det var först när Pa­me­la tog tag i ut­form­ning­en som det blev rätt at­mo­sfär. Vi ja­ga­de runt på lop­pi­sar och Tra­de­ra ba­ra någ­ra må­na­der in­nan premiären för att kun­na fyl­la på med nostal­gi­gre­jer.

En halv­vägg bygg­des tvärs ge­nom lo­ka­len och en gång­mat­ta på gol­vet gav struk­tur. Nu leds be­sö­kar­na runt och blic­ken kan ta in en muns­bit i ta­get. Det som slår be­sö­ka­ren är pas­sio­nen för ore­no­ve­ra­de ori­gi­nal­mo­pe­der. Där är mu­sei­in­ten­den­ten milt mi­li­tant. En och an­nan är re­no­ve­rad, men ma­jo­ri­te­ten bär stolt si­na mar­kö­rer av liv och gär­ning där knän har nött tank­si­dor, fukt fått lack att skif­ta i ovän­ta­de ny­an­ser och re­por och buck­lor vitt­nar om män­ni­skors var­da­gar.

– Allt det där för­vin­ner om man re­no­ve­rar och då är det läng­re in­te ett ori­gi­nal. Al­la mo­pe­der har en be­rät­tel­se.

MEN DEN VIK­TI­GAS­TE en­skil­da faktorn är än­då Bos­se själv. Med ho­nom som ci­ce­ron för­gylls mu­sei­be­sö­ket och mys­fak­torn ökar med kvadra­ten. Han har såklart dra­git anek­do­ter­na tu­sen gång­er – mu­se­et har va­rit öp­pet i tio år – men han gör det di­rekt från hjär­tat även den et­tu­sen­de­förs­ta gång­en. Mu­se­et i Hjor­ted är ing­et an­nat än en li­ten frisk­vårdsmot­tag­ning där man som be­sö­ka­re kän­ner sig sedd och upp­skat­tad. Så är in­te all­tid fal­let i lo­ka­la små­mu­se­er där gnis­ta ris­ke­rar att över­gå i gnäll.

MEN DEN VIK­TI­GAS­TE EN­SKIL­DA FAKTORN ÄR ÄN­DÅ BOS­SE SJÄLV.

MU­SE­ET HAR FASCINERANDE MO­PE­DER SOM VI SVENS­KAR ALD­RIG FICK TA DEL AV.

Utö­ver svens­ka klas­si­ker har Bos­se spe­ci­a­li­se­rat sig på mo­pe­dens mång­fa­cet­te­ra­de vä­sen in­ter­na­tio­nellt. Ex­pe­di­tio­ner­na Eu­ro­pa runt har bli­vit många. Nyt­ta- och nö­jestu­rer­na har ut­veck­la­de stuv­nings­stra­te­gi­er för att få med så många mop­par som möj­ligt. Mu­se­et har fascinerande mo­pe­der som vi svens­kar ald­rig fick ta del av. Här finns tung, pre­ci­sions­mät­tad tysk mo­ped­kul­tur. Fjä­der­lätt fransk esprit. Knäskra­pan­de ita­li­ensk flärd och märk­li­ga dans­ka och brit­tis­ka ma­ski­ner. Ja­panskt för­stås …. och …

– Den vack­ras­te ma­ski­nen har jag i träd­går­den. En vä­dur från Bru­za­holm, sä­ger Bos­se och de­mon­stre­rar nöjt en hyd­rau­lisk vat­ten­pump med blott två me­ka­nis­ka de­lar. Likt ett sa­go­vä­sen står den och tuf­far och skvät­ter in­te ba­ra en mas­sa vat­ten, den spri­der ett sär­skilt, ryt­miskt lugn om­kring sig. Ef­ter en ad­re­nalin­fylld fo­to­gra­fe­rings­vän­da i mu­se­et är det ren me­di­ta­tion. Vi tit­tar på den länge, länge och Bos­se El­ler­gren ba­ra ler.

FOTNOT: En vec­ka se­na­re ring­er Bos­se El­ler­gren. Den här gång­en in­te för att dis­ku­te­ra fi­lo­so­fis­ka re­so­ne­mang kring be­grepp som ori­gi­nal­skick el­ler hel­re­no­ve­ring. Bos­se har till­de­lats Väs­ter­vik kom­muns kul­tursti­pen­di­um. Grat­tis sä­ger vi på Mo­ped. En vär­di­ga­re pris­ta­ga­re är svårt att fö­re­stäl­la sig.

Bos­se El­ler­gren i hän­del­ser­nas cent­rum – med en kom­pakt kom­pis i form av Mo­to Gra­zi­el­la 1974.

Myc­ket mo­pe­der blir det. Ta mu­se­et en tårt­bit i ta­get – el­ler kliv ett steg bak­åt och häp­na in­för mängd och mys.

APOLLO MOTORETTE 1952 var den förs­ta från M. Ber­lin & Co i Vär­na­mo. HMW Fox­i­net­te på­hängs­mo­tor på 39 ku­bik.

MUSTANG MINOR 1953 ha­de en en­kel tank och en Fuchs på­häng­a­re. Snabbt ut på mo­ped­mark­na­den var det som gäll­de.

HMW SU­PER LUXUS 1958 Ide­a­lisk för två med till­be­hö­ret dub­beltram­por. Per­fekt i al­per­nas bac­kar. 2,2 hk.

PUCH VZ50V 1968 i vad som tro­ligt­vis är tysk ko­stym. Allt­så ing­en Da­ko­ta. Fyr­väx­lad och 2,7 häs­tar.

SEARS CAMPUS 50 känn­ner vi för­stås som Puch Flo­ri­da. I USA var det va­ru­hus­ked­jan Sears som låt­sa­des va­ra mo­ped­til­ver­ka­re.

UT AGI 1954 ser ut som en slim­mad Victo­ria. Mo­no­stöt­däm­pa­re skän­ker en mo­pe­den kon­struk­tiv ele­gans. HON­DA SS50 1976 sål­des in­te här. Vid 10 000 r/m pres­sa­de fyr­tak­ta­ren ur sig 5,6 häs­tar.

GULD 1952 är en svensk ra­ri­tet med sväng­ig cy­kel­ram, oklart om Bengts­son & Son i Lund till­ver­ka­de den själ­va. Fuchs på­hängs­mo­tor på rätt stäl­le i ra­men.

VICTO­RIA 159 TS SU­PER 1969 är en rik­tig tung­vik­ta­re med he­la 6,25 hk och fem väx­lar. Upp­lagt av­gas­rör gör den än mer ovan­lig.

GILERA TOURING 1977, smak­fullt trim­mad med åt­tio ku­bik och reed­ven­til. Fem­väx­lad. Går bra.

Mo­tor job­ba­de Brit­tis­ka Mi­ni-

el­ler i båt. dub­belt på cy­kel

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.