Fal­let jag ald­rig glöm­mer: Ri­chard Asch­berg

Mord & Mysterier - - Innehåll -

På pingst­da­gen sön­da­gen den 10 ju­ni 1984 sågs Catri­ne da Cos­ta på för­mid­da­gen i Kungs­träd­går­den i Stock­holm. Hon ha­de ing­en fast adress, miss­bru­ka­de nar­ko­ti­ka och sål­de sex till oli­ka män som hon möt­te på Malmskill­nads­ga­tan.

En dryg må­nad se­na­re, den 18 ju­li 1984 hit­ta­des plast­säc­kar med delar av hen­nes styc­ka­de kropp un­der Es­sing­e­le­den vid Pam­pas i Sol­na. Knappt tre vec­kor se­na­re hit­ta­des yt­ter­li­ga­re säc­kar med kropps­de­lar en kilo­me­ter bort vid Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet.

Te­et Härm job­ba­de då i när­he­ten på Rätts­lä­karsta­tio­nen i Sol­na och fle­ra pro­sti­tu­e­ra­de ha­de på­stått att han be­sök­te Malmskill­nads­ga­tan.

Han greps den 3 de­cem­ber på sin ar­bets­plats, men släpp­tes ef­ter fem da­gar i brist på be­vis.

Hös­ten 1987 greps han igen – lik­som all­män­lä­ka­ren.

Be­vis­ning­en mot dem vid åta­let var in­te stark. Bland an­nat så hand­la­de det om att all­män­lä­ka­rens dot­ter skul­le ha be­vitt­nat styck­ning­en när hon var 18 må­na­der gam­mal.

Allt det­ta fram­kom ge­nom flic­kans mam­ma som låg i skils­mäs­sa med all­män­lä­ka­ren.

Rät­te­gång­en

hård­be­va­ka­des av me­dia och den 8 mars 1988 slog Stock­holms tings­rätt fast att lä­kar­na var skyl­di­ga till mord. Lä­kar­na skul­le hål­las fort­satt häk­ta­de och ge­nom­gå rätts­psy­ki­a­tris­ka un­der­sök­ning­ar in­nan den slut­li­ga do­men med på­följ­der av­kun­na­des.

Jag job­ba­de som kri­mi­nal­re­por­ter på Af­ton­bla­det som då låg på ­Vattu­ga­tan 12 i Klara­kvar­te­ren.

Till­sam­mans med två kol­le­ger satt jag en trap­pa ovan­för central­re­dak­tio­nen i ett gans­ka sli­tet rum. Vi ha­de levt med styck­mords­må­let en läng­re tid och ha­de vän­tat med spän­ning på do­men.

Jag rök­te John Sil­ver ut­an fil­ter och på skrivbordet låg hand­ling­ar, tid­ning­ar och an­teck­ning­ar ut­sprid­da bland gam­la kaf­fe­mug­gar och as­ka som ha­de ham­nat ut­an­för ask­kop­pen.

– Fan, jag ring­er nämn­de­män­nen, sa jag till Sig­ge Sig­frids­son som satt mitt emot mig.

Nämn­de­män har tyst­nads­plikt och får in­te be­rät­ta vad som sägs un­der över­lägg­ning­ar­na, men för mig är det ju fritt fram att stäl­la frå­gor.

Och i det här fal­let kun­de man in­te an­nat än för­vå­nas över sva­ren från fle­ra av nämn­de­män­nen som ha­de va­rit med och för­kla­rat lä­kar­na skyl­di­ga.

Så här sva­ra­de en av dem, en 48-årig pro­duk­tions­pla­ne­ra­re, M, på frå­gan om lä­kar­nas skuld:

– Ja ...eh..det är så myc­ket som pe­kar åt det hål­let va. Men det är klart, det finns ju inga di­rek­ta på­tag­li­ga be­vis för det.

Så här sva­ra­de en 68-årig kvin­na, C, på frå­gan om hon var över­ty­gad om att lä­kar­na är skyl­di­ga:

– Ja, det mås­te jag sä­ga än­då. Men det kan ju hän­da att jag har fel. Man vet ju ald­rig.

Så här sva­ra­de en 69-årig pen­sio­när, S:

– Visst är det klart att de var med om styck­ning­en.

– Vi vet in­te hur, men på nå­got sätt har de ta­git li­vet av hen­ne.

På frå­gan om vad han tror är or­sa­ken till att de ska ha dö­dat kvin­nan, sva­ra­de pen­sio­nä­ren: – Per­ver­sa. – Han var ju li­te egen­dom­lig den där ob­du­cen­ten.

Rät­tens ord­fö­ran­de, chefs­råd­man Bir­git­ta Karl­holm, som ha­de ve­lat fria lä­kar­na, hop­pa­de av må­let ef­ter att ha läst in­ter­vju­er­na med nämn­de­män­nen.

Se­na­re kom det fram att hon själv in­te ha­de va­rit vid dom­sto­len vid rät­tens sista över­lägg­ning och hov­rät­ten kon­sta­te­ra­de att det ha­de be­gåtts rät­te­gångs­fel.

Må­let fick tas om

i tings­rät­ten med nya le­da­mö­ter. I sam­band med det­ta granska­des fal­let ock­så av So­ci­al­sty­rel­sens ve­ten­skap­li­ga råd som kom fram till att vi­ta­la or­gan sak­na­des från off­ret och att döds­or­sak in­te gick att fast­stäl­la, det kun­de in­te ute­slu­tas att kvin­nan dött en na­tur­lig död och där­ef­ter styc­kats.

Den 8 ju­li fri­a­des lä­kar­na för mord. Men rät­ten slog fast att lä­kar­na ha­de styc­kat krop­pen – ett brott som då var pre­skri­be­rat.

Lä­kar­na över­kla­ga­de till hov­rät­ten. Men där blev det kal­la han­den ef­tersom själva dom­slu­tet var fri­an­de och att de upp­gavs ha styc­kat kvin­nan ba­ra var nå­got som nämn­des i domskä­len.

De två män­nen blev av med si­na lä­kar­le­gi­ti­ma­tio­ner och har se­dan dess för­gä­ves för­sökt få upp­rät­tel­se i en rad pro­ces­ser.

I en ge­men­sam de­battar­ti­kel i ­Af­ton­bla­det 2013 jäm­ställ­de de he­la må­let med en häx­pro­cess.

Styck­mords­må­let, ett av 1900-ta­lets mest upp­märk­sam­ma­de och omdis­ku­te­ra­de rätts­fall, är i dag fort­fa­ran­de olöst.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.