Mör­dar­grou­pi­es

Ju gröv­re brott män­nen har ­be­gått, desto fler står på kö ­ut­an­för fäng­el­se­por­ten. Char­les Man­son, en av värl­dens mest ­ökän­da brotts­ling­ar, var länge ­för­lo­vad med en 26-årig kvin­na. – Jag har sett det i många fall. Ju mer upp­märk­sam­het och desto grövr

Mord & Mysterier - - Innehåll - Text: Tina Frenn­stedt

De har mör­dat, rå­nat, våld­ta­git och till och med för­gri­pit sig på barn. Trots det över­ö­ses de med ­be­und­rar­brev från kvin­nor­som för­äls­kat sig i dem och gär­na­­fö­der de­ras barn. Fe­no­me­net har för­bluf­fat om­giv­ning­en i al­la år. Ny­li­gen var det nä­ra att den 80-åri­ge­sekt­le­da­ren Char­les Man­son, en av värl­dens mest ökän­da mör­da­re och bland an­nat dömd för det upp­märk­sam­ma­de mor­det på ­gra­vi­da skå­de­spe­lers­kan Sha­ron Ta­te i Los Ang­e­les 1969, gif­te sig i fäng­el­set.

Äk­ten­ska­pet med Af­ton Bur­ton skul­le bli­vit hans tred­je i fäng­el­set, men av­blås­tes.

Char­les Man­son ha­de näm­li­gen fått kal­la föt­ter se­dan han fått upp­gif­ter om att Af­ton ba­ra vil­le åt hans kropp. En­ligt jour­na­lis­ten Daniel Si­mo­ne ha­de hon och en man­lig vän pla­ne­rat ett ma­o­so­le­um med en bal­sa­me­rad Char­les Man­son, vil­ket de trod­de skul­le ge­ne­re­ra sto­ra in­koms­ter.

Char­les Man­son har ne­kats be­nåd­ning tolv gång­er och kan släp­pas fri först år 2027, när han är 93 år.

Han ha­de stort in­fly­tan­de på kvin­nor även un­der sin tid i fri­het. I hans ”döds­pa­trull” ­ut­an­för Los Ang­e­les var det just fle­ra kvin­nor som ut­för­de morden. ­

– Man­son var en sekt­le­da­re som var ­oer­hört skick­lig i att ma­ni­pu­le­ra sin om­giv­ning, sär­skilt de som var käns­lo­mäs­sigt in­sta­bi­la. Han fick dem att kän­na sig upp­höj­da och spe­ci­el­la, att de var i fo­kus, sä­ger Sven Å Christi­an­son, pro­fes­sor i ­psy­ko­lo­gi vid Stock­holms uni­ver­si­tet.

Sven Å Christi­an­son

har un­der många år ar­be­tat med många ­grova vålds­brotts­ling­ar. Och ­mörd­ar­grou­pi­es är långt ifrån ­nå­got ame­ri­kanskt fe­no­men.

– Det har fun­nits i al­la ti­der och jag har sett det i många fall. Ju mer upp­märk­sam­het och ­desto gröv­re brott en gär­nings­man har be­gått, desto säk­ra­re kan man va­ra på att de söks upp av de här upp­vak­tan­de kvin­nor­na.

Han me­nar att det finns fle­ra psy­ko­lo­gis­ka fak­to­rer bakom kvin­nor­nas age­ran­de. För någ­ra av dem hand­lar det om att ”räd­da män­nen”, vil­ket ger dem en me­nings­full till­va­ro.

– Vis­sa ser män­nen som ­spännande, blir ny­fik­na på dem.

Många av dem har en gans­ka ­dys­ter bak­grund när det gäl­ler nä­ra re­la­tio­ner, de har in­te fått så myc­ket upp­märk­sam­het och har in­te för­må­gan att för­stå ma­ni­pu­la­tio­nen som de ut­sätts för. Till skill­nad från and­ra ser de in­te var­nings­sig­na­ler­na, sä­ger Christi­an­son.

Men det kan även fin­nas and­ra dol­da mo­tiv och käns­lor bakom, som makt och re­volt.

– Män­nen upp­fat­tas som ­ofar­li­ga. De sit­ter ju där de sit­ter och kan in­te ska­da dem. Kanske har de miss­bruks­pro­blem ock­så, vil­ket gör kvin­nor­na över­lägs­na.

En­ligt Christi­an­son

kan en del mör­da­g­rou­pi­es själva ock­så va­ra grän­sö­ver­skri­dan­de. De iden­ti­fie­ras sig med brotts­ling­ar­nas re­volt mot sam­häl­let, kän­ner sam­hö­rig­het i ut­satt­he­ten och ut­an­för­ska­pet.

– De kanske in­te skul­le

Män­nen upp­fat­tas som ­ofar­li­ga. De sit­ter ju där de ­sit­ter och kan in­te ska­da dem.

mör­da själva men det finns nå­got ag­gres­sivt in­om dem som de här män­nen blir ställ­fö­re­trä­dan­de för, ­sä­ger han.

Vad som kan för­vå­na är att ­själva ty­pen av brott in­te ver­kar ha nå­gon av­gö­ran­de roll för upp­vakt­ning­en.

– Dub­bel­mör­da­ren Anders ­Ek­lund in­led­de en myc­ket in­ten­siv re­la­tion med en kvin­na i fäng­el­set. Hon har en dot­ter i sam­ma ål­der som Eng­la, som han ha­de mör­dat. Hur går det ihop? De här kvin­nor­na hit­tar en stra­te­gi där de för­kas­tar själva hand­ling­en och me­nar att per­so­nen bakom brot­tet är en an­nan, sä­ger Sven Å Christi­an­son.

Ame­ri­kans­ka ­för­fat­ta­ren Shei­la Isen­berg har stu­de­rat ­fe­no­me­net ­mör­dar­grou­pi­es i sin upp­märk­sam­ma­de bok Wo­men who ­lo­ve men who kill. Samtliga kvin­nor som hon in­ter­vju­a­de ha­de va­rit psy­kiskt el­ler fy­siskt miss­hand­la­de i si­na ti­di­ga­re re­la­tio­ner el­ler i barn­do­men.

– De sö­ker en re­la­tion där de ­in­te kan bli ska­da­de och där de kan ha kon­troll. En man i fäng­el­se har ing­en­stans att ta vägen, han mås­te li­ta på hen­ne och hon blir hans för­bin­del­se till om­värl­den. Livs­tids­döm­da blir de bäs­ta, mest hän­giv­na pojk­vän­ner som du kan ha, sä­ger hon.

I Sve­ri­ge finns det

en rad grova brotts­ling­ar som at­tra­he­rat den här ty­pen av kvin­nor. En av de mest kän­da är den nu­me­ra av­lid­ne bank­rå­na­ren Lars-Inge Svar­ten­brandt som satt fängs­lad i över 40 år. I en ­in­ter­vju be­rät­ta­de en av kvin­nor­na hur hon sök­te upp ho­nom.

– Jag skrev ett brev till ho­nom. Vi blev först väl­digt go­da vän­ner, sen flyt­ta­de vi ihop. Jag be­höv­de en karl med re­spekt, en rik­tig man. In­te en bonn­läpp.

En­ligt Sven Å Christi­an­son är en del av brotts­ling­ar­na dock med­vet­na om att kvin­nor­na kan ha fle­ra syf­ten med kon­tak­ten.

– Sam­ti­digt som de har svårt att vär­ja sig från upp­vakt­ning­en in­ser de att det of­ta är kvin­nans eg­na be­hov som det hand­lar om.

Kvin­nor­na kan även för­svå­ra vår­den av brotts­ling­ar­na.

– Många gär­nings­män har ­psy­ko­pa­tis­ka drag och skri­ver om si­na vålds­hand­ling­ar, de läg­ger skul­den ut­an­för sig själv, vil­ket gör dem svå­ra att nå. De här ­kvin­nor­na hjäl­per dem att ­vid­makt­hål­la det tan­ke­sy­ste­met.

Fe­no­me­net mör­dar­grou­pi­es ver­kar i stort sätt en­bart hand­la om kvin­nor.

– Jag kän­ner ba­ra till ett fall där en kvinn­lig brotts­ling kon­tak­tats på lik­na­de sätt. Det hand­la­de om the Hill­si­de strang­lers i Los ­Ang­e­les, där en kvin­na dömts för att ha för­sökt ko­pi­e­ra de­ras mord. Hon upp­vak­ta­des i fäng­el­set av en dömd se­ri­e­mör­da­re, sä­ger Shei­la Isen­berg.

Jag be­hö’vde en karl med re­spekt, en rik­tig man. In­te en bonn­läpp.

Foto: IBL

Af­ton Bur­ton skul­le bli­vit Char­les Man­sons tred­je fru un­der hans tid i fäng­el­set, men brud­gum­men fick kal­la föt­ter.

Sven Å Christi­an­son, pro­fes­sor i ­psy­ko­lo­gi vid Stock­holms uni­ver­si­tet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.