I POLISENS RE­GIS­TER FÖR 100 ÅR SE­DAN

Här är histo­ri­er­na bakom svens­kor­na som be­gick brott runt för­ra se­kel­skif­tet

Mord & Mysterier - - Kriminalhistoria -

För över 100 år ­se­dan ham­na­de de por­trät�te­ra­de kvin­nor­na fram­för Stock­holms­polisens ka­me­ra.

– Det är inga fria och lyck­li­ga sjä­lar vi ser. Det här är bil­der av en ­so­ci­al tra­gik, det är myc­ket al­ko­hol, ett so­ci­alt och eko­no­miskt ut­an­för­skap, kvin­nor på sam­häl­lets ab­so­lu­ta bot­ten, sä­ger histo­ri­e­lek­torn Glenn Sve­din.

Po­li­sen tog bil­der­na runt för­ra se­kel­skif­tet. Nu har Stock­holms stads­ar­kiv di­gi­ta­li­se­rat de gamla sig­na­le­ments­fo­to­gra­fi­er­na. Av to­talt 10 000 bil­der fö­re­stäl­ler runt 1 500 kvin­nor.

All­var­li­ga ögon blic­kar in i lin­sen och det per­son­li­ga misslyckandet do­ku­men­te­ras för all fram­tid. Många av kvin­nor­na är re­gi­stre­ra­de som lös­dri­va­re. Det in­ne­bar att de sak­na­de bo­stad och ord­nat ar­be­te. Lös­dri­ve­ri var ett brott för vil­ket man kun­de dö­mas till straffar­be­te. Att va­ra pro­sti­tu­e­rad sågs där­e­mot som ett yr­ke – för­ut­satt att kvin­nan var re­gi­stre­rad och gick på re­gel­bund­na gy­ne­ko­lo­gis­ka kon­trol­ler. Men många av de här so­ci­alt ut­slag­na kvin­nor­na döm­des än­då för lös­dri­ve­ri.

– Det är svårt för oss i dag att fat­ta hur oer­hört lätt det var för en kvin­na att ham­na­ut­an­för sam­häl­let. Kvin­no­lö­ner­na var så lå­ga att det var omöj­ligt att le­va på dem. Det fanns inga pre­ven­tiv­me­del, inga ab­ort­möj­lig­he­ter och ing­en ord­nad barn­till­syn, sä­ger Eva F Dahl­gren, jour­na­list och för­fat­ta­re till boken Fall­na kvin­nor: när sam­häl­lets bot­ten­sats skul­le lä­ra sig ve­ta hut.

Glenn Sve­din är histo­ri­e­lek­tor på Mittu­ni­ver­si­te­tet i Sundsvall och för­fat­ta­re till av­hand­ling­en En ohy­ra på sam­hälls­krop­pen– om kri­mi­na­li­tet i Sve­ri­ge runt för­ra se­kel­skif­tet.

– 99 pro­cent av de kvin­nor som döm­des för lös­dri­ve­ri var pro­sti­tu­e­ra­de och al­ko­ho­li­se­ra­de. De kom från us­la för­hål­lan­ den och de var för­ak­ta­de. Kvin­nans värld skul­le ju va­ra hem­met, hon skul­le va­ra en ogift dot­ter el­ler gift ma­ka, hon ha­de ing­et i det of­fent­li­ga rum­met att gö­ra, sä­ger han.

Ge­nom straffar­be­te var ­tan­ken att kvin­nor­na skul­le fost­ras till mo­ra­lis­ka och dug­li­ga sam­hälls­med­bor­ga­re. Anstal­ter­na låg of­ta ute på lands­byg­den, långt bor­ta från sta­dens smuts och för­fall. För de kvin­nor som en gång bli­vit döm­da var det i prin­cip omöj­ligt att få ett ord­nat liv med jobb och bo­stad.

– So­cio­e­ko­no­mis­ka pro­blem bo­tas med so­cio­e­ko­no­mis­ka för­bätt­ring­ar. Det var först med folk­hem­met och väl­färds­sta­ten som kvin­nor slapp tving­as in i den här ty­pen av le­ver­ne, sä­ger Glenn Sve­din.

av iso­le­rings­cel­ler­na på Ci­ta­del­let. Många så kal­la­de ’’lös­dri­van­de’’ kvin­nor spär­ra­des in åt­skil­li­ga gång­er – de­ras åter­falls­fre­kvens i brott var hög.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.