EFTERSPELET

KOMMER FALLEN NÅGONSIN BLI LÖSTA?

E-PANA:S budget har skurits ned ett flertal gånger. Av de 50 poliser som började jobba i insatsgruppen är det idag bara en handfull kvar. År 2015 kunde en tidigare anställd vid departementet, Tim Duncan, berätta för pressen om att ett dussintal e-postmeddelanden som handlade om Tårarnas väg hade raderats med flit av departementet för infrastruktur i Kanada. Det ska ha hänt efter att det kommit in en ansökan om insyn i fallet år 2014.

Dessutom försvinner det fortfarande kvinnor på Tårarnas väg. På morgonen den 28:e maj 2011 blev Madison Sott (20) bortförd från Hogsback Lake, ungefär 25 kilometer sydöst om Vanderhoof. Hon hade tillsammans med vännerna festat ordentligt den här kvällen, och bestämde sig för att övernatta i tältet vid insjön. De sista som såg Madison berättade att hon var ensam.

Mer information om festen som föregick den ödesdigra morgonen skulle snart spridas i sociala medier. Det ska ha kommit objudna gäster till festen, folk som arrangörerna inte kände. Madisons vän Jordanne Bolduc var så full att hon ramlade in i bålet och behövde hjälp att komma hem. Jordanne bad Madison att gå tillbaka till stan tillsammans med henne, med Madison avböjde. Polisen söker fortfarande efter spår som kan säga mer om vart Madison tog vägen den vårnatten.

Det är inte så troligt att den ridande polisen kan lösa alla brott i E-PANA, för att inte tala om alla fall som inte ansågs som allvarliga nog för att vara med i projektet. Då aktivister fortsätter att berätta om farorna med att lifta i British Columbia, är det ett faktum att myndigheterna misslyckats med att skydda sina mest sårbara invånare. En rasistisk kultur har öppnat väg för vissa av mördarna, så frågan är om Tårarnas väg någonsin kommer att sluta gråta?