UTREDNINGEN

OKLARA VITTNESUPPGIFTER OCH MYCKET FÅ LEDTRÅDAR FÖRSVÅRADE POLISENS JAKT PÅ PALMES MÖRDARE.

Morgonen efter Palmes död inleddes den största jakten på en mördare i Sveriges historia. Delar av Stockholm spärrades av när polisen påbörjade det landsomfattande sökandet.

Polisen var dock sena med att spärra av brottsplatsen och misslyckades med att grundligt söka igenom platsen efter bevismaterial. Det var faktiskt förbipasserande som hittade kulorna från det misstänkta mordvapnet.

Polisen efterlyste en mörkhårig man i 35–40-årsåldern i lång svart överrock, men medgav att vittnenas beskrivningar var oklara. Några vittnen till dådet menade att Palmes mördare talade kort med honom innan han sköts, medan andra hävdade att förövaren började skjuta så fort han nått fram till statsministern.

Lisbet sa till polisen att hon vagt kunde erinra sig mannen som hade skjutit hennes man, men kunde inte omedelbart identifiera honom. Polisen ville tona ned idéen att det rört sig om ett politiskt mord. Enligt en rapport som refererade till källor inom polisen ska man dock ha utrett Ustaša, en kroatisk fascistisk och ultranationalistisk separatiströrelse, för dess inblandning i mordet. Detta med anledning av att Palme inte benådat mannen som mördade den jugoslaviska ambassadören i Stockholm 1971.

Den 33-årige Victor Gunnarsson arresterades i mars för mordet efter att det fastställts att han befunnit sig i närheten av brottsplatsen och inte hade något ”tydligt alibi”. Gunnarsson hade kopplingar till olika extremistgrupper och polisen hade funnit anti-palme-pamfletter i hans hem. Men i brist på bevis frigavs han den 11 april.

Vidare utredningar förde polisen till teorin att en yrkesmördare hade mördat Palme. Länspolismästaren Hans Holmér följde upp ett underrättelsespår och arresterade ett antal kurder som levde i Sverige efter påståenden att kurdiska PKK skulle vara ansvarig för mordet. Partiet förnekade inblandning i mordet. Förundersökningsledare Claes Zeime meddelade polisen att man totalt hade studerat 16 olika politiska organisationer utan att finna några spår.

Nästan tre år efter Palmes död arresterade polisen 41-årige Christer Pettersson, en drogberoende, kriminell alkoholist, med en historia av våldsam brottslighet – han var bland annat fälld för dråp efter att år 1970 stuckit ner en man med bajonett.

När Pettersson ställdes inför rätta året därpå identifierade Lisbet honom i en vittneskonfrontation. Bevismaterialet som lades fram i samband med rättegången var dock helt sporadiska och Pettersson förnekade mordanklagelserna. När rättegången inleddes den 5 juni 1989 sa Pettersson: ”Jag dödade inte statsminister Olof Palme. Jag försökte inte döda fru Palme. Mordet är ett vidrigt brott som jag aldrig skulle kunnat utföra.” När Pettersson hävdade att han hade varit hemma vid tiden för mordet betvivlades detta av en nära vän till honom.

Pettersson förklarades skyldig och dömdes till livstids fängelse av Stockholms tingsrätt. Landet fick nätt och jämt tid att glädjas åt att mordet äntligen blivit uppklarat förrän en enig Svea hovrätt upphävde domen i oktober på grund av brist på bevis. Hovrätten kunde inte finna något motiv, och inget mordvapen eller konkreta bevismaterial kunde bestyrka att han skulle vara skyldig.

Pettersson dog i september 2004 efter en hjärnblödning till följd av ett slag mot huvudet. Han hävdade att att han hade blivit trakasserad av polisen den 15 september, dagen innan han ådrog sig sin huvudskada.

Hans bekanta menade senare att han hade medgivit sitt deltagande i mordet, men att han hade tagit miste på vem han mördat. Tydligen hade han haft för avsikt att döda en knarklangare som skulle varit klädd på ett liknande sätt och som ofta rörde sig läns dessa gator nattetid.

Experter hävdade innan domen upphävdes att om Pettersson frigavs skulle det bli omöjligt att finna mördaren, eftersom samtliga vittnesmål pekade mot Pettersson. Å andra sidan hade inget vittne faktiskt sett Pettersson med en pistol i sin hand.