BO­HE­MISKT I BROO­KLYN

My Home (Aftonbladet) - - INSTAGRAM -

När An­na Co­rin­na var åt­ta år fick hon ett eget bord in­till mam­mans lop­pis­bord i Cat­skills. Af­fä­rer­na gick strå­lan­de och An­nas fram­tid var ut­sta­kad. I dag är både eg­na hem­met och vin­ta­ge­bu­ti­ken i Broo­klyn fylld med ma­gis­ka fynd.

Någ­ra kvar­ter ös­ter om den hip­ster­tä­ta hu­vud­ga­tan Bed­ford Avenue i Williamsburg blir an­ta­let skäg­gi­ga män och ve­gan-hak aning­en fär­re. Hit, till Coo­per Park, har in­te rik­tigt det nya gent­ri­fi­e­ra­de Williamsburg nått än­nu. In­till det char­mi­ga lil­la tre­vå­nings­hu­set vi be­sö­ker lig­ger fort­fa­ran­de en slak­ta­re, en ra­vi­o­li-ma­ka­re och ett li­tet ba­ge­ri som fun­nits här i de­cen­ni­er och för­sett den till stor del ita­li­ensk-ame­ri­kans­ka in­vå­narska­ran med hand­gjord pas­ta, kor­var och färs­ka ita­li­ens­ka bak­verk. Det är fullt be­grip­ligt att An­na Co­rin­na och hen­nes man och två barn ald­rig vill läm­na Coo­per Park.

– Vi har bott här i sex år och van­ligt­vis bru­kar jag flyt­ta var sjät­te år, men här­i­från vill jag ald­rig flyt­ta. Al­la kän­ner al­la här, och min man äger en bar i kvar­te­ret. Det här är vårt hem, och det finns ing­en­stans jag hell­re skul­le vil­ja bo, sä­ger An­na Co­rin­na, vars egen vin­ta­ge­bu­tik, An­na Co­rin­na, ock­så lig­ger ett sten­kast från hu­set.

Än­da se­dan hon var barn har hon sam­lat, fyn­dat och spa­rat. Un­der upp­väx­ten i Cat­skills, New York, var mam­ma an­tik­hand­la­re och ha­de

An­na Co­rin­na har de­ko­re­rat var­dags­rum­mets tak med små flyg­plan och fjä­ri­lar för att yt­ter­li­ga­re för­stär­ka käns­lan av en sa­go­värld. Väg­gar­na är täck­ta av mål­ning­ar från ma­ken och nä­ra vän­ner. Böc­ker, vin­ta­ge­de­tal­jer och mäng­der av grö­na väx­ter ut­gör hu­vud­ingre­di­en­ser­na i hem­met. Den in­ra­ma­de ju­vel­pryd­da doc­kan är en av An­na Co­rin­nas mest kä­ra ägo­de­lar.

Sov­rum­met är det ab­so­lu­ta fa­vo­ri­trum­met i he­la hu­set för An­na Co­rin­na, och säng­en är en av få sa­ker i hu­set som in­te är vin­tage. Gry­nings­lju­set är fan­tas­tiskt och en av an­led­ning­ar­na till att hon för­äls­ka­de sig i hu­set från bör­jan.

ett stå­en­de bord på lop­pi­sen på lör­da­gar. An­na Co­rin­na bru­ka­de so­va un­der bor­det, tills hon själv kom på hur man gör luk­ra­ti­va af­fä­rer på andra­hands­mark­na­den.

– Jag fick kö­pa en lå­da med gam­la smyc­ken, och sat­te upp ett eget li­tet bord i än­den på mam­mas. Det vi­sa­de sig va­ra en bra af­fär och jag tjä­na­de peng­ar på att säl­ja smyc­ke­na som jag ha­de köpt för en blyg­sam sum­ma. Då var jag åt­ta år, och se­dan dess har jag äg­nat mitt liv åt vin­tage och an­tik­vi­te­ter, sä­ger An­na Co­rin­na.

Det rå­der inga tvi­vel om att det är en vin­ta­geäls­ka­re som bor i det re­no­ve­ra­de 1940-tals­hu­set. Öve­rallt i hu­set syns fynd från An­na Co­rin­nas många re­sor; ting som till­sam­mans ska­par en ge­myt­lig och bo­he­misk at­mo­sfär i de små rum­men. Tills för ba­ra ett halv­år se­dan drev hon till­sam­mans med en vä­nin­na vin­ta­ge­kon­cep­tet Co­rin­na & Fo­ley med två bu­ti­ker, en på Lo­wer East Si­de och en i Los Ang­e­les. I 15 år res­te hon värl­den runt på lop­pi­sar, vin­ta­ge­mäs­sor och marknader för att kö­pa in klä­der, möb­ler och smyc­ken till bu­ti­ker­na. Och en hel del var all­de­les för kärt för att in­te ta hem.

– Pro­ble­met är ba­ra att jag in­te får plats i hu­set läng­re! Det är så myc­ket sa­ker. Nu flyt­tar jag gans­ka myc­ket till bu­ti­ken i stäl­let. Jag ha­de två val: an­ting­en gö­ra mig av med gre­jer el­ler öpp­na en bu­tik där jag kun­de för­va­ra sa­ker, sä­ger hon.

Istort sett all­ting i hu­set är vin­tage­fynd, förutom säng­en och sof­fan. Soff­bor­det har hon köpt hos fa­vo­rit­bu­ti­ken i Williamsburg, vin­ta­geo­a­sen Cos­mo Mo­dern på Wyt­he Avenue. Äga­ren Cos­mo är en vän till An­na Co­rin­na och de de­lar det brin­nan­de in­tres­set för an­tik­vi­te­ter. Även om An­na Co­rin­na har en tyd­lig in­red­nings­fi­lo­so­fi – gam­malt sna­ra­re än nytt – ser hon sitt hem främst som en plats att tri­vas på sna­ra­re än ett gal­le­ri med vack­ra ting.

– Jag har ju två barn, så sa­ker går sön­der! Men det gör mig in­te så myc­ket, ett hem ska va­ra en plats där man kan le­ka, um­gås och slapp­na av. Vi har of­ta folk över på mid­dag och jag ser hell­re att folk trivs och är av­spän­da än att man sit­ter som i en pors­lins­fa­brik och in­te vå­gar rö­ra nå­got, sä­ger hon, men tilläg­ger att det finns två sa­ker bland al­la an­tik­vi­te­ter som hon är li­te ex­tra rädd om.

Dels är det en en­hör­ning i kop­par av New york-konst­nä­ren Gi­er som hon fyn­da­de på fa­vo­rit­lop­pi­sen Pi­er Show på Man­hat­tan för någ­ra år se­dan. Dels ett li­tet smyc­ke­skrin som är gjort av de­lar av smyc­ken, dock­hu­vu­den och me­tall­fö­re­mål. In­u­ti det lil­la skri­net lig­ger en li­ten vac­ker ja­pansk doc­ka. Även den­na lil­la skatt har hon hit­tat i New York, på Chel­sea Flea Mar­ket. En­ligt den­na ex­pert är det en myt att det skul­le va­ra så myc­ket bil­li­ga­re

med vin­tage och an­tik­vi­te­ter ut­an­för New York – det en­da som krävs för en lyc­kad skatt­jakt är ett gott öga och tid.

– Jag var i Ida­ho ny­li­gen och gick på någ­ra lop­pi­sar, och jag kan kon­sta­te­ra att man hit­tar li­ka fi­na sa­ker till un­ge­fär sam­ma pri­ser i New York. Ge mig tid, det är det vik­ti­gas­te, och li­te peng­ar i plån­bo­ken så kan jag fyn­da pre­cis var som helst, sä­ger hon och tip­sar om att all­tid bo­ka in en ex­tra dag för vin­ta­ges­hop­ping un­der se­mestern.

Lyck­ligt­vis de­lar An­na Co­rin­nas ma­ke hen­nes kär­lek till an­tik­vi­te­ter, och det var fak­tiskt så de tu träf­fa­des för åt­ta år se­dan. – Han kom in i bu­ti­ken och skul­le kö­pa skjor­tor, jag hjälp­te ho­nom att hit­ta rätt och han blev nöjd … Och på den vägen är det! Så han viss­te re­dan från bör­jan vad han gav sig in på, sä­ger An­na Co­rin­na och tilläg­ger att hen­nes skatt­le­tan­de är en så stor del av den hon är och hen­nes liv så det skul­le va­ra omöj­ligt att le­va med nå­gon som in­te de­la­de det in­tres­set.

”Hu­set i Coo­per Hill var kär­lek vid förs­ta ögon­kas­tet”

De blev bå­da för­äls­ka­de i hu­set i Coo­per Hill vid förs­ta ögon­kas­tet. Det var per­fekt re­dan från bör­jan sä­ger hon.

– Pa­ret som bod­de här in­nan ha­de re­no­ve­rat och sla­git ut väg­gar för att öpp­na plan­lös­ning­en li­te, och jag ha­de gjort pre­cis sam­ma sak. Det är gans­ka ovan­ligt att man har sam­ma smak och stil som ti­di­ga­re äga­re, men här stäm­de allt från ta­pe­ter till pla­ne­ring från bör­jan så vi be­höv­de i stort sett in­te änd­ra på nå­got alls.

Hon bä­var dock för den da­gen då gent­ri­fi­e­ring­en når Coo­per Park. Mar­dröm­men är att St­ar­bucks och and­ra ked­jor ska kon­kur­re­ra ut de små gam­la bu­ti­ker­na och kafé­er­na i kvar­te­ret.

– Jag är ald­rig i om­rå­det kring vatt­net läng­re, det finns ing­en an­led­ning för allt finns här. Det flyt­tar män­ni­skor med myc­ket peng­ar till Williamsburg nu och pri­ser­na är hut­lö­sa. Det för­änd­rar ock­så stads­mil­jön och ut­bu­det här. För­hopp­nings­vis får Coo­per Park va­ra nå­gorlun­da orört och en li­ten glimt av det gam­la Williamsburg ett li­tet tag till. Se­dan får vi flyt­ta här­i­från.

Mid­dags­bor­det är ut­fäll­bart så att det all­tid finns plats för så­väl fa­mil­jens fru­kostar som tju­go gäs­ter på Thanks­giving­mid­dag. De tur­ko­sa sto­lar­na li­var upp hu­sets mör­ka trä­golv som An­na Co­rin­na valt att be­va­ra i ori­gi­nal. Det rö­da pe­ga­sus­ver­ket på väg­gen är en gam­mal ben­s­in­re­klam från 1950-ta­let som fyn­dats på auk­tion.

Text So­fie Zet­ter­gren Foto The­re­se Aldgard

An­na Co­rin­na framför sin gar­de­rob som rym­mer långt mer än ba­ra klä­der. Här har hon sam­lat si­na bäs­ta vin­tage­fynd som in­te får plats i hu­sets övri­ga rum. Den hand­gjor­da mäs­sings­lam­pan ne­dan är än­nu ett vin­tage­fynd. I bak­grun­den syns en av ma­kens många mål­ning­ar.

An­na Co­rin­na sam­lar på en­hör­ning­ar i al­la fär­ger och for­mer. Det här ver­ket från 1970-ta­let är fa­vo­ri­ten. By­rån är ett auk­tions­fynd som hon sam­lat si­na fa­vo­rit­pry­lar på – små as­kar, lam­por och bil­der från värl­dens al­la hörn.

Även bad­rum­met har de­ko­re­rats med ovän­ta­de mål­ning­ar och al­le­han­da pry­lar. Den lil­la by­rån köp­tes i Ka­li­for­ni­en för många år se­dan och får fun­ge­ra som plats för än­nu ett av An­na Co­rin­nas sam­lar­fö­re­mål – vack­ra väl­dof­tan­de två­lar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.