T1D FÖR SHOOW

Bjur­man: Mer fart, skills och of­fen­siv– för­be­red er för en ex­plo­sion i vin­ter

NHL-bibeln - - Sport -

NEW YORK. Ett fyr­fal­digt le­ve för NHL. Värl­dens bäs­ta li­ga fi­rar 100-års­ju­bi­le­um den här sä­song­en – ­san­no­likt med sto­ra om­välv­ning­ar.

Nya, unga, kvic­ka lag kom­mer tränga sig ut på sce­nen – och gam­la, trö­ga j­agas ut i ku­lis­ser­na.

Men Pitts­burgh Pen­gu­ins är fort­fa­ran­de bäst på mo­dern hoc­key och vin­ner sin and­ra ra­ka Stan­ley Cup...

Nu lät det så där igen. Som att jag är tvär­sä­ker och tror mig ve­ta ex­akt hur det ska gå när värl­dens bäs­ta li­ga fyl­ler hund­ra.

Ing­et kun­de va­ra mind­re sant.

Det är och för­blir omöj­ligt att för­ut­se vad som hän­der när de 30 la­gen är ­jäm­na­re än en gol­f­green i Flo­ri­da, ­kon­kur­ren­sen hår­da­re än på bo­stads­mark­na­den i Stock­holms in­nerstad och över­rask­ning­ar­na of­ta fler än un­der en ge­nom­snitt­lig ”Ho­me­land”-sä­song.

Så – som al­la and­ra ba­ra gis­sar jag. Spe­ku­le­rar. Chan­sar på att en el­ler an­nan för­a­ning hål­ler ock­så i prak­ti­ken.

Det känns dock verk­li­gen som att Pitts- burgh har en ut­omor­dent­lig chans att för­sva­ra sin ti­tel.

Gick in­te att för­sva­ra sig mot

Myc­ket li­te här i värl­den är svå­ra­re, det vi­sar ju det fak­tum att det snart gått två de­cen­ni­er se­dan nå­gon – Detro­it 1997 och 1998 – lyc­ka­des gö­ra det.

Men Pen­gu­ins spe­la­de un­der nä­ra fy­ra må­na­der i vå­ras hoc­key som mot­stån­dar­na helt en­kelt in­te kla­ra­de av att för­sva­ra sig mot.

Det fanns inga svar på den strids­flygs­be­släk­ta­de spee­den, det ki­rur­giskt pre­ci­sa pass­nings­spe­let, den out­trött­li­ga fore­chec­king­en och den sko­nings­lö­sa ag­gres­si­vi­te­ten i de of­fen­si­va at­tac­ker­na. Och nu kom­mer de, trots att det un­der lö­ne­takse­ran näs­tan vi­sat sig omöj­ligt att hål­la ihop mäs­tar­lag, till­ba­ka med prak­tiskt ta­get sam­ma trupp – be­stå­en­de bå­de av hung­ri­ga kids som fort­fa­ran­de är på väg upp­åt och su­perstars in­ne i sin ab­so­lu­ta ”pri­me”.

För­ut­sätt­ning­ar­na kun­de in­te va­ra bätt­re (fast den se­na ny­he­ten att Sid­ney Cros­by drab­bats av en ny hjärn­skak­ning är för­ödan­de och blir han bor­ta länge mås­te ny pro­gnos stäl­las).

Tung­vik­tar­na kan fal­la

På vägen till näs­ta pa­rad ner­för Bou­le­vard of the Al­li­es kom­mer de dock, tror jag, att stö­ta på li­te and­ra an­ta­go­nis­ter än de vant sig vid.

Washing­ton och Tam­pa är fort­fa­ran­de de svå­ras­te ri­va­ler­na i öst­ra kon­fe­ren­sen, men bakom dem vän­tar en upp­sätt­ning unga, ny­li­gen grund­ligt re­no­ve­ra­de lag på att bli in­bjud­na till den sto­ra dan­sen. Buf­fa­lo Sabres kan till ex­em­pel va­ra re­do för förs­ta playofffram­trä­dan­det på sex år och Carolina Hur­ri­ca­nes för sitt förs­ta på sju. Phi­la­del­p­hia Fly­ers, som på ba­ra någ­ra få år ge­nom­gått ett im­po­ne­ran­de för­vand­lings­num­mer, tog sig över strec­ket re­dan i fjol och har med sin unga, spännande back­upp­sätt­ning och en Ja­kub Vo­ra­cek till­ba­ka i nor­malt slag chan­sen

att vin­na en rond den här gång­en.

Sam­ti­digt är någ­ra tung­vik­ta­re som va­rit mer el­ler mind­re själv­kla­ra slut­spels­kan­di­da­ter un­der en lång räc­ka år på väg ut­för. Detro­it Red Wings 25 år långa slut­spels­s­vit ris­ke­rar de­fi­ni­tivt att klip­pas av, vil­ket vo­re sär­skilt led­samt ef­tersom det här är sista sä­song­en i klas­sis­ka Joe Lou­is Are­na. Så­vi­da in­te ge­ne­ral ma­na­gern Jeff Gor­ton lyc­kas ge­nom­fö­ra en stör­re trejd kan även New York Rang­ers få det tungt, lik­som Boston Bru­ins.

Li­ka­dant är det i väst­ra kon­fe­ren­sen.

Där har de rap­pa, re­la­tivt små­väx­ta man­ska­pen i Dal­las Stars och Nashvil­le Pre­da­tors över­ta­git rol­len som för­hands­fa­vo­ri­ter me­dan LA Kings, Ana­heim Ducks, St Lou­is Blues och kans­ke till och med Chi­ca­go Black­hawks kan för­vän­tas ta ett par steg till­ba­ka.

Nå­gon el­ler någ­ra av dem kan rentav bli om­kör­da av ett Cal­ga­ry som änt­li­gen har en rik­tig mål­vakt – och kans­ke till och med Ed­mon­ton. Jo, de för­stum­man­de upp­vis­ning- ar­na un­der World Cup in­di­ke­rar att Con­nor McDa­vid kan bli den typ av dy­na­mo som för­lö­ser all ta­lang som av nå­gon an­led­ning för­pup­pats på Al­ber­ta-prä­ri­en.

Blir ba­ra ro­li­ga­re och ro­li­ga­re Över­hu­vud­ta­get är det un­der­bart att kun­na kon­sta­te­ra att den all­män­na tren­den går mot än­nu hög­re fart, än­nu mer ”skills”, än­nu tyd­li­ga­re fo­kus på puck­in­ne­hav och ex­plo­siv of­fen­siv.

Den som vill le­ka med lag som Pitts­burgh, Tam­pa, Dal­las och Nashvil­le mås­te helt en­kelt an­pas­sa sig – och för oss på läk­tar­na blir det ba­ra ro­li­ga­re och ro­li­ga­re att tit­ta.

Vad gäl­ler de blå­gu­la pjä­ser­na i li­gan – fler än nå­gon­sin för­ra sä­song­en, över 80 styc­ken – finns det få skäl att för­vän- ta sig nå­got an­nat än fort­sat­ta fram­gång­ar. Erik Karls­son, John Kling­berg, Victor Hed­man och Oli­ver Ek­man-Lars­son lär al­la va­ra med i Nor­ris Trop­hy-dis­kus­sio­nen när grundse­ri­en sam­man­fat­tas, Hen­rik Lun­dqvist vill sä­kert vi­sa att hans Rang­ers är myc­ket bätt­re än ex­per­ti­sen tror, Nick­las Bäck­ström och Filip Fors­berg kan åter­kom­ma att gö­ra be­ty­dan­de av­tryck – och längst bort i väst­ra Ka­na­da blir ing­en för­vå­nad om den hel­svens­ka ked­jan med tvil­ling­ar­na Se­din och Loui Eriks­son gör suc­cé. Sam­ti­digt har vi en upp­sätt­ning roo­ki­es – till ex­em­pel brö­der­na ­Ny­lan­der i To­ron­to re­spek­ti­ve B­uf­fa­lo, Adri­an Kem­pe i Los Ang­e­les, Gustav Fors­ling i Chi­ca­go och Jo­el Eriks­son Ek i Min­ne­so­ta – med po­ten­ti­al för fi­na ge­nom­brott. Kort sagt: Det är en för­tju­san­de 100-års­fest som v­än­tar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.