FY­RA TIM­MAR TILL DE­AD­LI­NE

Från be­kräf­tel­se till press­lägg­ning var det fy­ra tim­mar. Här är be­rät­tel­sen om den mest in­ten­si­va ny­hetsnat­ten i mo­dern tid. av

Olof Palme - - Innehåll -

Fre­dags­kväl­len 28 feb­ru­a­ri är lugn, på grän­sen till söm­nig. Hal­va Sve­ri­ge är på sport­lov.

Ba­ra en hand­full jour­na­lis­ter ­be­man­nar Af­ton­bla­dets re­dak­tion. Tho­mas Sjö­berg skri­ver på en ar­ti­kel om kung­a­pa­rets be­sök i Egyp­ten.

Det är ing­en slump att det är han som ­sva­rar. De fast an­ställ­da re­port­rar­na duc­kar gär­na et­tan­sam­ta­len. De som ring­er 0811 11 11 har of­tast an­ting­en ud­da tips om ­livs­far­lig strål­ning från ele­men­ten el­ler så vill de ba­ra snac­ka bort li­te en­sam­het på fyl­lan. Att det är lö­ne­fre­dag gör in­te sa­ken bätt­re.

– Ja, vad skul­le man tro? Men tax­i­chauf­fö­rer bru­kar va­ra de förs­ta att ve­ta. De hör det på ra­di­on. Jag tac­ka­de för tip­set och fun­de­ra­de på vad jag skul­le gö­ra, sä­ger Tho­mas Sjö­berg.

Han vill in­te be­rät­ta di­rekt för natt­che­fen Mats Ör­brink och ris­ke­ra ett flat­skratt ­el­ler en av­hyv­ling.

– Så jag ring­de po­li­sens led­nings­cen­tral och frå­ga­de om upp­gif­ter­na stäm­de. ­Kvin­nan där kun­de be­kräf­ta att det va­rit skott­loss­ning och att en ska­dats. ”Är det Olof Pal­me?”, frå­ga­de jag. Det blev all­de­les

tyst. ”Jag kan in­te ­be­kräf­ta det. Du får ringa Sab­bats­bergs sjuk­hus”, sa hon se­dan.

Han ring­er Sab­bats­berg där han får ­be­kräf­tat att det ta­gits in en ­skott­ska­dad mans­per­son men de kan ­in­te be­rät­ta vem det är.

– Men så la den som sva­ra­de till ett ”jag tror att det ska va­ra nå­gon press­kon­fe­rens”, ­sä­ger Tho­mas Sjö­berg.

Det ver­kar som att det i al­la fall finns nå­gon sub­stans i tip­set. Han re­par mod och ­be­rät­tar för Ör­brink.

Pal­me skju­ten? Sä­kert! Natt­che­fen gar­var först men tar tip­set på allt stör­re all­var när han får hö­ra mer.

– Upp­gif­ter­na från po­li­sen och ­Sab­bats­berg räck­te för att vi skul­le åka ut. Vi trod­de väl egent­li­gen in­te på det men det gick ju in­te att av­fär­da helt, ­sä­ger Mats Ör­brink.

Kloc­kan är nu 23.29. Det har gått åt­ta ­mi­nu­ter se­dan skot­ten på Svea­vä­gen. Ör­brink vill skic­ka ut tre av de fy­ra re­port­rar som job­bar den nat­ten. Men ge­nast upp­står pro­blem. Det finns ing­en fotograf i tjänst och där­med ing­en trans­port. Tid­ning­en har inga re­dak­tions­bi­lar så fo­to­gra­fer­na bru­kar få age­ra chauf­för. Som tur är har re­por­tern Kristi­na Kamp ta­git sin bil till tid­ning­en. Hon, Tho­mas Sjö­berg och kol­le­gan Bengt Mi­chanek stres­sar iväg. Ör­brink bör­jar ringa fo­to­gra­fer. Ut­an ­bil­der, ka­ta­strof. Om det nu är som han

bör­jar tro.

Sam­ti­digt bör­jar mer väl­kän­da tip­sa­re, per­so­ner som halv­so­ver med po­lis­ra­di­on vid kud­den, att hö­ra av sig till tid­ning­en. De har ock­så hört or­det ”stats­mi­nis­ter” i sam­band med ra­di­o­tra­fi­ken om skott­loss­ning­en.

Re­por­tern Ste­fan Borg har stan­nat kvar på re­dak­tio­nen och ring­er nu feb­rilt runt för att få en be­kräf­tel­se. Är det Pal­me?

Tä­ta sam­tal till led­nings­cen­tra­len ger ing­et nytt. En per­son är förd till Sab­bats­berg med skott­ska­dor men de får in­te sä­ga vem det är.

I sin bok ”Bengt Mi­chanek, mur­vel” ­be­skri­ver Mi­chanek hur Borg ring­er och väc­ker Pal­mes pressek­re­te­ra­re Kjell Lind­ström:

– Ja, vad vill du jag ska gö­ra. Ringa hem och frå­ga Pal­me om han är skju­ten, snä­ser Lind­ström.

Än­nu en tip­sa­re ring­er. Han har hört ­föl­jan­de kon­ver­sa­tion: ”Har ni na­tio­na­li­tet på off­ret?” ”Det är stats­mi­nis­tern.” Tyst­nad. ”Re­pe­te­ra” ”Det är stats­mi­nis­tern som är skju­ten.” Nytt sam­tal till Lind­ström. – Jag har kol­lat med Pal­mes Sä­po­kil­lar. Du kan nog glöm­ma det där. De låg hem­ma och sov.

Borg fort­sät­ter ja­ga. Till sist blir det napp på Kri­mi­nal­jou­ren. Kloc­kan är 23.50.

– Vi har ing­et som ty­der på att det in­te är Olof Pal­me, sva­rar jour­ha­van­de nå­got kryp­tiskt. Och fort­sät­ter: Nu kan jag ba­ra sä­ga att han är myc­ket svårt ska­dad.

Af­ton­bla­det har fått tip­set först och re­dak­tio­nen på Vattu­ga­tan i Kla­ra lig­ger be­tyd­ligt när­ma­re mordplatsen än Ex­pres­sens bor­ta i Ma­rie­berg på Kungs­hol­men. Men på grund av bilstru­let kan Bengt Mi­chanek ir­ri­te­rat kon­sta­te­ra att kon­kur­ren­ten re­dan är på plats. Se­dan ser han blo­det.

– Det här kla­rar ing­en, tänk­te jag. Han mås­te ha bli­vit ska­dad på fle­ra stäl­len.

Mi­chanek no­te­rar ock­så att det är så tomt.

– Var­för var det in­te fler po­li­ser där? ­Bor­de de in­te le­ta ef­ter mör­da­ren? Och ­ing­en ver­ka­de un­der­sö­ka mordplatsen. Ett ynk­ligt snö­re spär­ra­de av runt blod­pö­len. An­nars fanns det inga tec­ken på ak­ti­vi­tet, sä­ger han.

En po­lis­man kan i al­la fall be­kräf­ta att det är stats­mi­nis­tern som skju­tits. Mi­chanek in­ter­vju­ar två 17-åri­ga flic­kor som för­sökt åter­uppli­va Pal­me med hjärt­mas­sage och konst­gjord and­ning. De kan ge ett sig­na­le­ment på mör­da­ren och har sett vartåt han sprang.

Han får ock­så tag på en taxi­chauf­för som sett mör­da­ren skju­ta mot pa­ret Pal­me.

– Det var väl­digt kallt den nat­ten. Bläc­ket frös i pen­nor­na. Vi fick an­das på dem för att få ner någ­ra an­teck­ning­ar. Jag gjor­de mig fle­ra ären­den in i pi­ket­bi­lar­na och vär­men.

Där hör han ock­så över ra­di­on att Pal­me 00.06 för­kla­rats död på Sab­bats­bergs sjuk­hus.

Be­ske­det från kri­mi­nal­jou­ren en kvart ­ti­di­ga­re har gjort Mats Ör­brink helt

över­ty­gad. Han drar igång det sto­ra ma­ski­ne­ri­et och ring­er in al­la han får tag på. Det ska skri­vas bak­grundsar­tik­lar, ny le­da­re, ko­lum­nis­ten Di­e­ter Strand som levt ett helt år nä­ra Pal­me un­der val­rö­rel­sen 1979 ­skri­ver ett per­son­ligt far­väl till sista si­dan. Näs­tan he­la tid­ning­en mås­te gö­ras om. Ut med det ti­di­ga­re in­pla­ne­ra­de ma­te­ri­a­let, in med ar­tik­lar om mor­det och Pal­me. Ma­nus­stopp för lör­dags­tid­ning­en är 04.00. Ba­ra fy­ra tim­mar kvar …

– Men ef­ter om­stän­dig­he­ter­na var det gans­ka gott om tid. Jag för­stod att pro­ble­men var störst på den tek­nis­ka si­dan. Där­för var tryc­ke­ri­che­fen Stic­kan Malm­berg och dis­tri­bu­tions­che­fen Åke As­ke­holt de förs­ta jag ring­de in. Vi tryck­te nor­malt 420 000 tid­ning­ar i vå­ra gam­la pres­sar och nu gick vi upp till 995 000. Det be­höv­des mer folk i tryc­ke­ri­et och dis­tri­bu­tio­nen, flyg­vik­ter mås­te räk­nas om med me­ra, ­sä­ger Mats Ör­brink.

Tho­mas Sjö­berg kän­ner ock­så den ­bi­tan­de ky­lan där han står ut­an­för Sab­bats­bergs sjuk­hus och no­te­rar vil­ka som ­kom­mer och går. Kristi­na Kamp har läm­nat av ho­nom där och själv fort­satt till Pal­mes bo­stad på Väs­ter­lång­ga­tan i Gam­la stan. ­Al­la tre ut­sän­da har nu ock­så säll­skap av varsin fotograf.

– Jeans, skinn­jac­ka och låg­skor. Jag frös som en hund. Ef­ter den där nat­ten lär­de jag mig att en natt­re­por­ter all­tid ska ett fält­kit med sig till job­bet, sä­ger han.

Med jäm­na mel­lan­rum rul­lar bi­lar upp vid en­trén. Pal­mes sö­ner och fa­milj, Ing­var Carls­son, and­ra stats­råd.

Det blir ald­rig ­nå­gon press­kon­fe­rens ­el­ler nå­gon of­fi­ci­ell be­kräf­tel­se men via ­po­lis­ra­di­on får ­Tho­mas Sjö­berg ve­ta att Pal­me är död. Strax fö­re tre på mor­go­nen ger han upp och tar sig till tid­ning­en för att skri­va sin ar­ti­kel.

På den ti­di­ga­re rätt öde re­dak­tio­nen är det nu knö­kat med folk. 00.20 har den rö­da blin­kan­de flas­hlam­pan vid Tt-te­le­prin­tern sking­rat al­la tvi­vel. Te­le­gram­met ly­der ”Olof Pal­me död”.

Bengt Mi­chanek kom­mer tillbaka vid ­et­ti­den. Han har fy­ra ar­tik­lar att skri­va.

– Det var för­vå­nans­värt tyst, en dov tryc­kan­de tyst­nad, trots att så många kom- mit in. Men det fanns in­te så myc­ket att dis­ku­te­ra. Vi var ju ru­ti­ne­ra­de. Allt gick lik­som av sig självt. Mats Ör­brink upp­lev­de sam­ma sak. – Det är lus­tigt. Man blir ju – i al­la fall jag – väl­digt ra­tio­nell och käns­lo­kall i så­da­na där lä­gen. Det ha­de li­ka gär­na kun­nat va­ra en papp­fi­gur som bli­vit skju­ten. Och vi gjor­de fak­tiskt allt rätt. Och man kan väl ­sä­ga att po­li­sen gjor­de allt fel. Det var ba­ra en de­talj som re­ta­de mig, vi ha­de med en fel­ak­tig upp­gift om att en man gri­pits. Men vi kun­de by­ta ut den tex­ten rätt snart.

Det är dags att gö­ra lö­pet och första­si­dan. Ör­brink kom­mer att tän­ka på en stå­en­de ­re­plik från ti­di­ga­re re­dak­tions­che­fen ­Si­gurd Glans.

”Ja­ha, och vad ska ni ta till Om Pal­me mör­das?” bru­ka­de han mor­ra åt si­na un­der­ly­dan­de när han tyck­te att de an­vänt för ­sto­ra ord och bok­stä­ver om skit­sa­ker.

Jeans, skinn­jac­ka och låg­skor. Jag frös som en hund. Ef­ter den där nat­ten lär­de jag mig att en natt­re­por­ter all­tid ska ett fält­kit med sig till ­job­bet.

Nu var mor­det ett fak­tum. Vad skul­le de ta till?

Till­sam­mans med re­di­ge­ra­ren Mar­tin Wåhlstedt be­slöt han att hål­la det en­kelt. De små ru­bri­ker­na som an­nars låg ovan­för ­Af­ton­bla­det­log­gan åk­te ut.

Det fick bli en ­of­fi­ci­ell bild på stats­mi­nis­tern och så ”Pal­me mördad” i jät­te­li­ka bok­stä­ver med ned­ryc­ka­ren ”Sköts till döds på öp­pen ga­ta”. Rent och slag­kraf­tigt.

– Ex­pres­sen ha­de en otyd­lig bild på ­Lis­bet Pal­me i bak­sä­tet på en po­lis­bil. Men vi stic­ker verk­li­gen ut, man för­står att nå­got ex­cep­tio­nellt har hänt. Jag tyc­ker att vi slår dem med 100–0, sä­ger Mats ­Ör­brink.

Man gör fy­ra så kal­la­de rull­by­ten un­der mor­go­nen. När tryc­kar­na stan­nar pres­sar­na för att by­ta pap­pers­rul­lar pas­sar man på ock­så by­ta plå­tar och få med upp­da­te­ra­de upp­gif­ter. Se­dan blir det stör­re om­gör

ning­ar till Stock­holms­upp­la­gan. Även om Rap­port sät­ter in en ex­tra­sänd­ning 04.00 och Eko­re­dak­tio­nen sän­der på små­tim­mar­na så är det mor­gon- och kvälls­tid­ning­ar­na som är de sto­ra ny­hets­för­med­lar­na da­gen ef­ter mor­det.

– I dag ha­de vi för­stås sänt webb-tv di­rekt från Svea­vä­gen un­der he­la nat­ten och mor­go­nen. Det är ju ett helt an­nat me­di­e­land­skap nu­för­ti­den, sä­ger Ör­brink.

En van­lig natt ha­de han läm­nat över chefs­an­sva­ret ti­digt på mor­go­nen och gått hem. Nu stan­nar han kvar tills sista upp­la­gan är klar och kom­mer iväg först vid tio på för­mid­da­gen.

– Jag sov väl ett par tim­mar och var till­ba­ka på re­dak­tio­nen på ef­ter­mid­da­gen för att för­be­re­da näs­ta tid­ning. Se­dan ar­be­ta­de jag yt­ter­li­ga­re någ­ra da­gar. Man går ju på ex­tra bat­te­ri­er i så­da­na där lä­gen. Först när jag gått av skif­tet bör­ja­de jag re­flek­te­ra över vad som verk­li­gen hänt och då kom tå­rar­na. Ef­ter en tid var det som om att luf­ten gick ur en. Jag har läst det sam­ma om jour­na­lis­ter som var med om Ken­ne­dy­mor­det. Det finns lik­som ing­et mer att het­sa upp sig över, sä­ger han.

Men på ett an­nat plan skul­le det bli myc­ket mer att het­sa upp sig över. ”33-åring­ens NÄ­RA VÄN GREPS” ”HOL­MÉRS BITT­RA AVSKEDSORD” ”HOLMÈR och åkla­ga­ren i STRID OM LIS­BET PAL­MES vitt­nes­mål”

”PAL­MES MÖR­DA­RE JA­GAS i re­li­giös SEKT – spa­nar­na op­ti­mis­tis­ka”.

Det är ba­ra någ­ra av de dus­sin­tals löp­se­delsny­he­ter Bengt Mi­chanek gräv­de fram un­der åren ef­ter mor­det.

– Ja, det blev ju en jäv­la upp­stån­del­se. ­Al­la bråk in­om po­li­sen, Eb­be Carls­son, ­An­na-gre­ta Leijon, allt schab­bel. Det blev myc­ket över­tid un­der en lång tid framö­ver, skrat­tar Bengt Mi­chanek. För in­hoppsvi­ka­ri­en Tho­mas Sjö­berg, som allt­så var den förs­ta jour­na­list som fick ve­ta att Olof Pal­me var skju­ten, blev det ba­ra den där ar­ti­keln från Sab­bats­berg.

– He­la tid­ning­en var ju på föt­ter ­ti­den ef­ter mor­det så de be­höv­de ing­en in­hop­pa­re.

Först när jag gått av skif­tet bör­ja­de jag re­flek­te­ra över vad som

verk­li­gen hänt och då kom tå­rar­na.

JON HANS­SON

Foto: AF­TON­BLA­DET AR­KIV

Namn: Tho­mas ­Sjö­berg. Ål­der i dag: 57. Bor: Sol­na. Yr­ke då: Re­por­ter­vi­ka­rie. Yr­ke i dag: Jour­na­list. Är Pal­me­mor­det den störs­ta ny­hets­hän­del­sen du va­rit med om: Ja, i var­je fall som ak­tiv re­por­ter. An­nars var ju Esto­nia stort ­ef­tersom så många dog. Och

VI­KA­RI­EN

RE­POR­TERN Namn: Bengt Mi­chanek. Ål­der i dag: 77. Bor: Stock­holm och Tro­sa. Yr­ke då: Re­por­ter. Yr­ke i dag: Pen­sio­när. Är Pal­me­mor­det den störs­ta ­ny­hets­hän­del­sen du va­rit med om: Ut­an tve­kan – och den längs­ta.

Pal­me­mor­det do­mi­ne­ra­de Af­ton­bla­dets första­si­dor 21 da­gar i följd ef­ter mord­nat­ten. Den 22 mars fick mor­det stry­ka på fo­ten och flyt­ta högst upp på si­dan till för­mån för schla­gerBengt Mi­chanek var re­por­ter vid Svea­vä­gen. På plats ser han blo­det. ”Det här k

NATT­CHE­FEN Namn: Mats Ör­brink. Ål­der i dag: 65. Bor: Stock­holm. Yr­ke då: Natt­chef. Yr­ke i dag: Kon­sult i tv-bran­schen. Är Pal­me­mor­det den störs­ta ny­hets­hän­del­sen du va­rit med om:

Själv­fal­let.

SM. Den 23 mars fanns mor­det in­te läng­re med på första­si­dan. Då fick Lasse Holms och Monica Tör­nells vinst med ”E’ de’ det här du kal­lar kär­lek” täc­ka he­la första­si­dan. att Pal­me ha­de mör­dats. Han ring­de po­lisn för att få tip­set be­kräf­tat. ”Är det Pal­me?,

”00.06 dog han”, står det i Tho­mas Sjö­bergs an­teck­nings­block. Det var då Pal­me död­för­kla­ra­des på Sab­bats­bergs sjuk­hus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.