GW

”Du und­rar om jag har ali­bi?”

Olof Palme - - Innehåll - Mar­cus Leif­by

Han skroc­kar, professorn, när han ­får ­frå­gan om han fak­tiskt vet mer än han kan, vill el­ler vå­gar be­rät­ta.

– Bu­sar­na li­tar in­te på po­li­sen, men de li­tar på mig, och jag tac­kar och tar emot.

Men om jag själv ha­de sut­tit på käns­li­ga upp­gif­ter, och känt be­hov av att få det ur mig, då ha­de jag vänt mig till dig och in­te till po­li­sen. Du har ju tyst­nads­plikt?

– Ja, men det känns li­te ska­kigt att in­te van­ligt folk vän­der sig till po­li­sen. Pal­me­grup­pen får 3–4 tips i vec­kan, jag får fle­ra var­je dag, då und­rar man vad fan det är som har gått snett.

Vad är det för tips du får in?

– Allt möj­ligt. Det kan va­ra li­te stolligt ibland men det är all­tid ro­lig läs­ning. En del kan jag sä­kert an­vän­da i nå­gon ro­man. Men en del är in­tres­sant.

Va­pen?

– Ja, det hand­lar om to­talt fy­ra styc­ken nu som jag ska för­sö­ka få in. En har jag gott hopp om att få in, en an­nan har jag fått er­bju­dan­de om att kö­pa, den är li­te dyr men be­ta­lar jag så får jag den. Jag för­hand­lar med nå­gon som jag tror är säl­ja­ren.

Och ing­en av de här fy­ra re­volv­rar­na har prov­skju­tits ti­di­ga­re?

– Det har jag jäv­ligt svårt att tro.

Hur myc­ket fun­de­rar du på Pal­me­mor­det?

– En hel del. Det är ofrån­kom­ligt. Det är en sor­ge­sam histo­ria.

Var­je dag?

– Nej det kan jag in­te sä­ga. Men i pe­ri­o­der.

Vad be­fann du dig på kväl­len den 28 feb­ru­a­ri 1986?

– Du und­rar om jag har ali­bi? Det har jag. Men det har in­te Jan Guil­lou och han är hörd.

Guil­lou?

– Al­la per­so­ner som det har in­kom­mit upp­gif­ter om lig­ger som eg­na upp­slag. Guil­lou har väl tio upp­slag, jag har tre vad jag vet om, och se­dan finns det ett upp­slag som av­ser mig och Guil­lou. Att jag är hjär­nan bakom och han är skyt­ten. Men så il­la som han skju­ter så ha­de han bom­mat allt, så ho­nom kan man stry­ka.

– Jag lär väl bli hörd snart om jag fort­sät­ter att läm­na in va­pen.

Minns du kväl­len 28 feb­ru­a­ri 1986?

– Jag minns. Jag låg fak­tiskt i säng­en. Vid den här ti­den bod­de jag i Gö­te­borg och vec­ko­pend­la­de. Jag kom hem nå­gon gång på kväl­len, åt mid­dag och skul­le kol­la en film med Ingrid Thulin. Men den var då­lig så vi gick och la­de oss. Jag ha­de som­nat när te­le­fo­nen ring­de, en sån ba­ke­lit­histo­ria, och det var ef­ter mid­natt. Då hör­de jag frun sä­ga ”du tyc­ker jag ska väc­ka ho­nom för att be- rät­ta det?”. Vad fan vad det där, und­ra­de jag, och då sa hon att det var nå­gon to­kig fan som ring­de och påstod att Pal­me var skju­ten. ”Var han full el­ler?” und­ra­de jag. ”Ja, det lät som att det var fest i bak­grun­den”. Se­dan tänk­te jag in­te mer på det ut­an som­na­de om.

Da­gen ef­ter fick han hö­ra om ny­he­ten på ra­di­on när han stod i kö­ket och för­be­red­de fru­kost.

Blev du för­vå­nad?

– Nej, jag blev in­te det. Jag ha­de va­rit på nå­got se­mi­na­ri­um en tid fö­re mor­det och då ha­de det dis­ku­te­rats hot­bil­der. Vi fick ange tre per­so­ner som vi då tyck­te löp­te störst risk att bli mör­da­de. Det var svens­ka kän­di­sar, kungahuset, och så vi­da­re. En per­son fick mer po­äng än al­la and­ra till­sam­mans – och det var Olof Pal­me.

Vem tror du mör­da­de Olof Pal­me?

– Det är nå­gon med sä­ker­hets­po­li­tisk an­knyt­ning som har vet­skap om att Pal­me ska ut på kväl­len. Att de ska på bio ut­an be­vak­ning och kän­ner att ”nu jäv­lar tar vi chan­sen här”.

Vi?

– ”Vi”. El­ler en stål­le­pel­le som fått för sig att Pal­me job­bar för rys­sar­na. El­ler så finns det ett

per­son­ligt mo­tiv.

Se­dan då?

– Hur får man korn på vil­ken bi­o­graf de ska gå på? Man stäl­ler sig vid bo­sta­den och föl­jer ef­ter när de går hem­i­från. Med am­bi­tio­nen att skju­ta så fort som möj­ligt. Men av oli­ka skäl hin­ner man in­te med, och det går in­te att skju­ta nå­gon i tun­nel­ba­nan, så det blir till att vän­ta ut bion och skju­ta ef­teråt. Och sträc­kan mel­lan Grand och t-ba­nan är det bäs­ta stäl­let. Det ty­der på ett ra­tio­nellt age­ran­de, in­te nå­gon slump.

Vis­sa ”ex­per­ter” me­nar att en proffsmör­da­re ha­de tömt ma­ga­si­net?

– Vem har sagt att det är en proffsmör­da­re? Den här per- so­nen har per­son­li­ga mo­tiv. Han skju­ter ­Pal­me med ett på­sit­tan­de skott, pi­pan är 10– 20 cen­ti­me­ter från Pal­mes rygg när skot­tet går av. Det fladd­rar rätt bra i ma­gen då.

Se­dan för­svin­ner han ut­an att nå­gon lyc­kas se ho­nom i an­sik­tet?

– Det smäl­ler och se­dan går fan­ska­pet upp i rök. Han är be­kant med om­giv­ning­ar­na. Och ef­tersom mo­ti­ven är per­son­li­ga är jag sä­ker på att han har vap­net kvar. Den här re­vol­vern är li­ka stor som en li­ten jul­gris, den väger ett ki­lo, det är ing­et man stop­par i in­ner­fic­kan på ka­va­jen

GW:S TIPS: LE­TA BLAND PO­LI­SER OCH MI­LI­TÄ­RER

Mock­fjärd & Sucks­dorff – va­pen­extra på si­dor­na

54–55. Jag tror att det var en svensk man med god orientering i Stock­holms in­nerstad som höll i re­vol­vern. Han har god lo­kal­kän­ne­dom, för­mod­li­gen har han bott här he­la ­li­vet. På da­gen har han på nå­got sätt avi­se­rats om att Olof Pal­me ska gå ut och att han sak­nar liv­vakts­skydd. Det är vi­da känt. Det kan va­ra så att

om man sä­ger så. En­ligt vitt­nen bac­kar gär­nings­man­nen, tit­tar ett par se­kun­der, stop­par ner re­vol­vern och vän­der sig om och stic­ker.

Det finns ett vitt­ne in­ne på Tun­nel­ga­tan som är in­tres­sant. Jeppsson.

– Jag är in­te så svag för vitt­nen. De pra­tar en jäv­la mas­sa. Och de lä­ser tid­ning­ar. Men det här är allt­så en per­son som kän­ner till Chris­ter Pet­ters­son väl. Och 2,5 år se­na­re, när för­hörs­le­da­ren de­spe­rat för­sö­ker få ho­nom att pe­ka ut Chris­ter, han vi­sar till och med en bild på ho­nom, då sä­ger vitt­net ”nä, det där är ju Chris­ter Pet­ters­son, han bor i Sol

len­tu­na”. Han me­nar att han sett Chris­ter många gång­er ef­ter mor­det och att po­let­ten då bor­de ha tril­lat ner, men det har den in­te gjort.

Är det här ett bra vitt­ne en­ligt dig?

– Jag tror att det är en vet­tig kil­le. Han ver­kar jäv­ligt är­lig i al­la fall. När han får ­frå­gan om han föl­jer ef­ter mör­da­ren sä­ger han att han först göm­mer sig och att han ­se­dan vän­tar en stund in­nan han smy­ger ­ef­ter. Han är är­lig med att han är li­te feg.

Men Lis­bet pe­kar ju ut Chris­ter Pet­ters­son?

– Det är käns­lo­lad­dat det där men hen­nes ­ut­pe­kan­de skul­le jag in­te ge fem ru­bel för. Åkla­ga­ren för­kla­rar ju för hen­ne att det är en gam­mal al­kis som de har ta­git, var­på hon sä­ger ”det ser man ju vem det är som är al­ko­ho­list”.

Har du träf­fat Chris­ter Pet­ters­son?

– Ja, jag träf­fa­de ho­nom i sam­band med ett lögn­de­tek­tor­test vi gjor­de.

I TV3 ja. Och det kla­ra­de han fint. Vad sa han om det?

– Då sa han att ”han fan in­te ha­de ­dö­dat Pal­me”. Men att han sam­ti­digt var tack­sam om jag in­te spred or­det, ef­tersom han ­tjä­na­de peng­ar på det fak­tum att han var miss­tänkt. Se­dan ha­de han en lång ut­lägg­ning om att han gil­la­de Pal­me, och att Pal­me gil­la­de så­da­na som han. Var han nu ha­de fått det ifrån. Men jag vil­le ­in­te stö­ra har­mo­nin så

jag sa ingen­ting.

Tror du på det han sä­ger?

– Han pas­sar ­in­te in här. Han ha­de ga­pat och vrå­lar och pe­kat finger.

– Fan­ska­pet går upp i rök, är det för­en­ligt med Chris­ter? Han som sut­tit på Oxen och dra­git i sig två flas­kor vod­ka och se­dan gett sig ut på stan för att fixa knark?

Vad hän­der om jag lyf­ter ”Syd­af­ri­ka-spå­ret”?

– Det läm­nar mig kall. Jag tror att det är ­in­hemskt. Den här per­so­nen har lo­kal­kän­ne­dom. Och var­för ett så­dant va­pen i så fall? Om det är en proffsgub­be från ut­lan­det? Men ­snu­tar­na som spe­lar golf älskar det där. Då kan de ta en sväng ner till Syd­af­ri­ka vin­ter­tid.

En an­nan kon­spi­ra­tions­te­o­ri som vun­nit visst fäs­te är den om ”mö­tes­sce­na­ri­ot” som Gun­nar Wall har re­dogjort för i si­na ­böc­ker om mor­det.

I kor­ta or­da­lag går den ut på att Olof ­Pal­me ska ha mött gär­nings­man­nen.

Te­o­rin byg­ger på de ti­di­ga vitt­nes­för­hö­ren där fle­ra be­rät­tar om att de har sett gär­nings­man­nen sam­ta­la med off­ret. Leif G.W. ”hmm:ar” när det kom­mer på tal. – Jag är in­te så svag för vitt­nen, men om de sä­ger spon­ta­na sa­ker vid ett förs­ta för­hör, då är det an­norlun­da. Det är jag svag för. Och här finns det tre, fy­ra vitt­nen tror jag, som ­kom­mer med oli­ka va­ri­an­ter på att de ser ­gär­nings­man­nen och Olof Pal­me sam­ta­la. Och är det så, då är det fa­ni­mej kri­mi­no­lo­gisk jord­bäv­ning. En del kon­spi­ra­tions­te­o­ri­er blir för myc­ket, de är bort­om all vett och sans, men det här är in­te så dumt allt­så.

Du är in­te helt av­vi­san­de till ett så­dant sce­na­rio?

– En för­kla­ring till att de går över ga­tan är att Lis­bet ska kol­la i ett skylt­föns­ter. Det där skylt­fönst­ret är in­te upp­lyst. Och se­dan ver­kar det som att de har gjort yt­ter­li­ga­re ett up­pe­håll på en halv mi­nut på väg till ­De­ko­ri­ma­hör­net. I snål­blås­ten. Det kan ­ta­la för att Gun­nar Wall har rätt.

– Men det som gör det he­la olus­tigt är att Lis­bet då, med berått mod, ska ha pe­kat ut Chris­ter Pet­ters­son.

Vad sä­ger du om utred­ning­en av i dag?

– Äh, som det är nu kan de li­ka gär­na ­läg­ga ner det. Det är in­te me­nings­fullt. De kan li­ka gär­na sät­ta en kans­list som sam­lar ihop brev­skör­den och sor­te­rar in den i käl­la­ren. De age­rar på vis­sa tips, men de job­bar in­te häc­ken av sig. Det är en trött för­sam­ling. Jag bru­kar kal­la dem för Pal­mes pen­sions­kas­sa.

Vad är al­ter­na­ti­vet till att läg­ga ner?

– Spa­nings­che­fen ”Dag­gen” (Dag An­ders­son, re­dak­tio­nens an­märk­ning) är en bra ut­re­da­re. Men det be­hövs nytt folk ock­så, och de nya be­hö­ver tid att lä­sa in sig. Då kan man bör­ja med nå­got som i al­la fall lik­nar en mordut­red­ning.

Tror du mor­det kom­mer att kla­ras upp?

– Ja.

Leif GW Pers­son tror att gär­nings­man­nen ha­de god kän­ne­dom om cen­tra­la Stock­holm.

Möt Dag An­ders­son på si­dor­na 84–89. Foto: BO SCH­REI­BER

han hål­ler koll på pa­ret Pal­me när de läm­nar hem­met. Att han är re­do re­dan i Gam­la stan, ­ut­an­för bo­sta­den, men att han av för­klar­li­ga skäl in­te får ett lämp­ligt till­fäl­le att skju­ta. Gär­nings­man­nen föl­jer med till Grand och får god tid att för­be­re­da sig. Han vill ha ett stäl­le där det in­te är så myc­ket folk och där det finns flykt­vä­gar. Det blir i hör­net ­Tun­nel­ga­tan– Svea­vä­gen. Jag tror att man ska le­ta bland po­li­ser och mi­li­tä­rer. Det krävs en del för att skju­ta nå­gon i ryg­gen med ett så kal­lat på­sit­tan­de skott. Han flyr Tun­nel­ga­tan och går se­dan upp i rök. Jag tror in­te att han har gjort sig av med ­vap­net. Det har han kvar. Det är värt all­de­les för myc­ket för att kas­ta i sjön”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.