HON SKA LÖ­SA MOR­DET

NÅ , LÖ­SER NI MOR­DET, VICE RIKS­Å­KLA­GA­RE KERSTIN SKARP OCH

Olof Palme - - Innehåll -

I dag har det gått 30 år se­dan Olof Pal­me mör­da­des på öp­pen ga­ta.

Tre de­cen­ni­er se­na­re finns ing­en miss­tänkt mör­da­re – men Pal­meut­re­dar­na är fort­fa­ran­de in­tres­se­ra­de av att få in upp­gif­ter från mord­kväl­len.

– Det finns per­so­ner som vi ­in­te har fått kon­takt med. Per­so­ner som be­fann sig på bio­gra­fen Grand och kan ha sett ­någon­ting, sä­ger spa­nings­le­da­ren Dag An­ders­son. En ut­ländsk sä­ker­hets­tjänst? En svensk kon­spi­ra­tion med kopp­ling­ar till po­lis och Sä­po? El­ler en en­sam vett­vil­ling? Det dröj­de in­te många mi­nu­ter ef­ter skot­ten på Svea­vä­gen in­nan spe­ku­la­tio­ner­na kring vem som ha­de smu­git upp bakom lan­dets stats­mi­nis­ter och skju­tit ho­nom med ett di­rekt dö­dan­de skott i ryg­gen bör­ja­de.

Och var­för?

I 30 år har spa­nings­le­dar­na och åkla­gar­na kom­mit och gått och det har kanske sin för­kla­ring.

När Gransk­nings­kom­mis­sio­nen 1999 släpp­te sitt be­tän­kan­de kring Pal­meut­red­ning­en fann man att utred­ning­en be­stod av 18 500 upp­slag där vis­sa upp­slag kun­de ha ett stort an­tal un­derupp­slag.

Kom­mis­sio­nen räk­na­de ut att en ­er­fa­ren ju­rist skul­le be­hö­va fem till åt­ta år för att över­sikt­ligt lä­sa in sig på ma­te­ri­a­let.

Det var 17 år ­se­dan och ni kan själ­va ana om­fatt­ning­en.

Chris­ter Pet­ters­son är den en­de som har stått åta­lad i ären­det, och så­le­des ock­så den en­de som har pap­per på att han är oskyl­dig.

Han fäll­des i tings­rät­ten, fri­a­des i hov­rät­ten och res­nings­an­sö­kan till Högs­ta dom­sto­len av­slogs 1998. Där och då, me­nar många, gick luf

ten ur Pal­meut­red­ning­en.

En som var med re­dan på den ti­den var ­Kerstin Skarp, i dag vice riks­å­kla­ga­re och för­un­der­sök­nings­le­da­re i Pal­meä­ren­det.

När det spratt­lar till i utred­ning­en är det van­ligt­vis hon som får sva­ra ”inga kom­men­ta­rer” och ”det rå­der för­un­der­sök­nings­sek­re­tess” på frå­gor­na om vad, när och hur.

– Vi job­bar med mål­sätt-

Det är ett in­tres­sant ären­de och vik­tigt att det blir löst. Det gna­ger i sam­häl­let. Jag är den förs­ta som öns­kar att det ska bli löst.

ning­en att vi ska lö­sa det här, ­sä­ger hon när vi ses på Åklagar­myn­dig­he­ten på Ös­ter­malm i Stock­holm en ­mor­gon i ja­nu­a­ri.

Hon har ett stort kon­tor och vi kan till och med un­na oss att gö­ra in­ter­vjun i den sto­ra soff­grup­pen bred­vid hen­nes skriv­bord.

Bakom ar­bets­plat­sen lig­ger en tra­ve böc­ker om Pal­me­mor­det, vis­sa skul­le ­kal­la det ”kon­spi­ra­tions­lit­te­ra­tur”. Har den ty­pen av lit­te­ra­tur hjälpt el­ler stjälpt? – De lig­ger där och jag har in­te läst al­la. Men vis­sa. De har var­ken hjälp el­ler stjälpt. Nå­gon du re­kom­men­de­rar? – Nej, det ska jag nog in­te gö­ra här. Var­för tar man ett sånt här jobb?

– Man blir till­de­lad en för­un­der­sök­ning om man är åkla­ga­re. Jag fick frå­gan av Jan Da­ni­els­son som var för­un­der­sök­nings­le­da­re på den ti­den. Jag tac­ka­de ja för att det var spän­nan­de, och det är det fort­fa­ran­de. Det är ett mål som är be­ty­del­se­fullt. I vad lig­ger spän­ning­en? – Jag är åkla­ga­re och är man åkla­ga­re är man in­tres­se­rad av för­un­der­sök­ning­ar. Det

Möt pri­vatspa­nar­na på

si­dan 91.

är ett in­tres­sant ären­de och vik­tigt att det blir löst. Det gna­ger i sam­häl­let. Jag är den förs­ta som öns­kar att det ska bli löst. Be­skriv ut­red­nings­lä­get. – Vi job­bar ak­tivt. Det finns po­li­ser som är an­ställ­da i Pal­me­grup­pen. De job­bar ibland med and­ra upp­gif­ter, som iden­ti­fi­e­rings­jobb, men det finns all­tid ar­bets­upp­gif­ter i Pal­meä­ren­det. Hur kan upp­gif­ter­na se ut då? – Vi går ald­rig ut med vad vi får in, av ­hän­syn till vå­ra upp­gifts­läm­na­re. Dess­utom rå­der för­un­der­sök­nings­sek­re­tess.

Har ni nå­got hu­vud­spår idag?

– Vi har ing­en som är skä­li­gen ­miss­tänkt men det finns någ­ra sa­ker som vi ­job­bar li­te mer med. Men det är ing­et jag be­hö­ver gå in på nu. Du får gär­na gö­ra det. – Men det tän­ker jag in­te gö­ra. Vi job­bar med upp­gif­ter som kom­mer in men vis­sa sa­ker job­bar vi mer med. Jag kan in­te sä­ga att vi har ett hu­vud­spår som le­der till lös­ning­en. Har du en bra bild av hur det har gått till? – Hän­del­se­för­lop­pet har jag en bra bild över, men in­te vem som höll i vap­net. Det finns in­te så myc­ket ho­kus po­kus i det, ­ut­an det som sak­nas är per­so­nen som höll i vap­net. Vil­ken är den vik­ti­gas­te pus­sel­bi­ten som du har lagt un­der de här 20 åren se­dan du kom in i utred­ning­en? – Ef­tersom vi in­te har löst det har jag in­te hit­tat den bi­ten.

Men det kan fin­nas pus­sel­bi­tar som gör att man kän­ner att man är på rätt väg? – Se­dan kan det fin­nas pus­sel­bi­tar som gör att man kan helt av­fär­da någon­ting. Nej, jag har svårt att sä­ga en en­skild sak. Du kom in i sam­band med ar­be­tet i och kring res­nings­an­sö­kan mot Chris­ter Pet­ters­son. Kan man tol­ka det som att du tror att Chris­ter ­Pet­ters­son är mör­da­ren? – Det är in­te re­le­vant för utred­ning­en vad jag tror.

Blir man in­te mer mo­ti­ve­rad om man har en idé om hur och vem? – Jag är in­te så sä­ker på det. Det in­tres­san­ta är hur man får ihop fak­ta. Och du har ju all fak­ta. – Det som är re­le­vant är vad jag som ser som fak­ta, och vad jag kan få ut av det. Och vad får du ut? – Jag sä­ger så här. Vi har fort­fa­ran­de in­te löst det här mor­det. Men ibland blir vi ­be­skyll­da för att va­ra allt för in­rik­ta­de på Chris­ter Pet­ters­son. Det finns många ­skep­ti­ker in­om po­li­sen mot Chris­ter ­Pet­ters­son. Och dess­utom får vi in­te, av ­ju­ri­dis­ka skäl, job­ba vi­da­re med ho­nom. Han är för­kla­rad oskyl­dig av en dom­stol och är nu­me­ra av­li­den. Men kom­mer det in upp­gif­ter som be­rör ho­nom tar vi emot dem. Så om det är Chris­ter Pet­ters­son som är mör­da­ren så kan man in­te när­ma sig lös­ning­en ef­tersom ni ­in­te får job­ba med ho­nom? – Nu tyc­ker jag att du stäl­ler li­te väl hy­po­te­tis­ka frå­gor. Men vi har fått in upp­gif­ter och de tar vi till oss, så kan jag sä­ga.

Det finns in­te så myc­ket ­ho­kus po­kus i det, ­ut­an det som ­sak­nas är ­per­so­nen som höll i vap­net.

Om du får be om upp­lys­ning­ar. Vad är det för upp­gif­ter ni vill ha in? – Vi är all­tid in­tres­se­ra­de av va­pen. Och folk som har gjort iakt­ta­gel­ser, sett sa­ker som kan ha be­ty­del­se. Då ska man hö­ra av sig och lå­ta oss be­dö­ma om det är re­le­vant el­ler in­te. Det be­hö­ver in­te va­ra iakt­ta­gel­ser på plat­sen, ut­an på and­ra stäl­len ock­så. Att man stött på nå­gon el­ler sett nå­got. De som kom­mer in med upp­gif­ter så här sent bru­kar fak­tiskt ha go­da skäl till var­för de ­in­te har gjort det ti­di­ga­re. Vad gjor­de du själv kväl­len 28 feb­ru­a­ri 1986? – Jag minns det som igår. Jag år mid­dag med någ­ra vän­ner på en krog som het­te ”­Sa­ra­je­vo” som då låg i Gam­la stan. Jag ­åk­te tun­nel­ba­na hem vid den ak­tu­el­la tid­punk­ten och tro­li­gen åk­te jag un­der mordplatsen vid mord­till­fäl­let. När jag kom hem så var­va­de jag ner och lyss­na­de på nattradion som se­na­re bröt si­na sänd­ning­ar och be­rät­ta­de vad som ha­de skett. Om du lö­ser det här sluts cir­keln. Då lo­var jag att bju­da dig på re­stau­rang ”Sa­ra­je­vo”. De­al? – Det spor­rar.

Skarp kom in i utred­ning­en i sam­band med res­nings­an­sö­kan mot Chris­ter Pet­ters­son. Idag får de in­te, av ju­ri­dis­ka skäl, job­ba vi­da­re med ho­nom. ”Han är för­kla­rad oskyl­dig av en dom­stol och är nu­me­ra av­li­den”, sä­ger hon. Foto: NICLAS HAM­MAR­STRÖM

Kerstin Skarp minns myc­ket tyd­ligt vad hon gjor­de un­der mord­kväl­len den 28 feb­ru­a­ri 1986. Först åt hon mid­dag på re­stau­rang­en Sa­ra­je­vio i Gam­la stan – se­dan tog hon tun­nel­ba­nan hem. Hon tror själv att hon åk­te un­der mordplatsen vid mord­till­fäl­let. ”När ja

Sänd­ning­ar och be­rät­ta­de vad som skett”, sä­ger Skarp i dag. Foto: BO SCH­REI­BER

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.