YP­PER­LIG MÖR­DA­RE

Olof Palme - - Christer -

Svea­vä­gen av en en­sam man som myc­ket lik­nar Chris­ter Pet­ters­son.” Lis­bet Pal­me har pe­kat ut dig som mör­da­ren, hon glöm­mer ald­rig ditt an­sik­te. Är det du? – Det är myc­ket möj­ligt.

Chris­ter Pet­ters­son sä­ger sig min­nas spri­ten och am­fe­ta­mi­net. Och ef­ter det – att han skul­le åka hem. Vart gick du? – Jag minns ba­ra att jag åk­te tåg och var hem­ma till mid­natt. Men in­nan du åk­te tåg? – Det minns jag in­te. Nå­got mås­te du väl min­nas? – Nej … det är som en black out.

En spe­ci­al­grupp på rik­skri­mi­na­len har kart­lagt mord­kväl­len och det här är chefs­å­kla­ga­re An­ders He­lins re­do­vis­ning: n Kl 19.30 kom­mer Chris­ter Pet­ters­son till spel­klub­ben Oxen.

Hur länge han är där är oklart, men vitt­nen har sett ho­nom ­ut­an­för Sig­ge Ce­der- grens bo­stad på Teg­nér­ga­tan nä­ra Svea­vä­gen. n Vid 20.30-ti­den läm­nar pa­ret Pal­me ­bo­sta­den på Väs­ter­lång­ga­tan i Gam­la stan för att se en film på bi­o­gra­fen Grand på Svea­vä­gen nä­ra kors­ning­en med ­Teg­nér­ga­tan. Fil­men bör­jar 21.15 och slu­tar 23.00. n Ef­ter fil­mens slut står ma­kar­na Pal­me till­sam­mans med Mår­ten Pal­me och hans flick­vän på trot­to­a­ren vid en bok­han­del ­ut­an­för bi­o­gra­fen. Ef­ter någ­ra mi­nu­ter skiljs de åt och ma­kar­na Pal­me går Svea­vä­gen mot Adolf Fred­riks kyr­ka. n Fem per­so­ner ser Chris­ter Pet­ters­son vid bi­o­gra­fen.

Min vän Ulf Spin­nars sov hem­ma hos mig i Ro­te­bro och vi kom över­ens om att jag skul­le fixa am­fe­ta­min.

– Jag läg­ger mär­ke till man­nens ögon, ­sä­ger en kvin­na. Det kän­des som nå­got sjukt i hans blick.

–Jag har känt ho­nom i många år … det var Chris­ter, sä­ger en man.

Yt­ter­li­ga­re ett vitt­ne sä­ger att han ser Chris­ter Pet­ters­son i en te­le­fon­ki­osk.

En man som be­fin­ner sig vid ett ga­tukök nä­ra Adolf Fred­riks kyr­ka ser pa­ret Pal­me och att en man ­föl­jer ef­ter dem. De kor­sar Svea­vä­gen och går arm i arm över på sam­ma si­da som färg­han­deln De­ko­ri­ma.

23.21 skjuts Olof Pal­me.

Tre vitt­nen ser skottdramat. Även Lis­bet Pal­me, som går vid sin mans si­da och i ­både tings­rätt och hov­rätt har sagt att det var Chris­ter ­Pet­ters­son.

– Jag hör­de två skott och såg en man som höll i en pi­stol, sä­ger en man.

– Jag såg en man som stod nä­ra De­ko­ri­ma, sä­ger ett an­nat vitt­ne. Jag såg hur han gick upp bakom Pal­mes rygg och la sin vänst­ra hand på Pal­mes ax­el.

Vitt­nen såg mör­da­ren klädd i en mörk halv­lång jac­ka springa in på Tun­nel­ga­tan och upp­för trap­por­na till Malmskill­nads­ga­tan.

Pal­me­grup­pen har fil­mat en re­kon­struk­tion av mor­det.

På fil­men kom­mer mör­da­ren bak­i­från fram mot pa­ret Pal­me. Mör­da­ren läg­ger upp sin vänst­ra hand på Olof Pal­mes vänst­ra ax­el och av­los­sar två skott 10–30 cm från Pal­mes rygg.

Det förs­ta skot­tet träf­far Pal­mes rygg, bor­rar sig ge­nom hans kropp och slår ner i ga­tan snett fram.

Det and­ra skot­tet tan­ge­rar Lis­bet Pal­mes rygg och hit­tas se­na­re på and­ra si­dan Svea­vä­gen.

Flykt­vä­gen i trap­por­na upp mot Malmskill­nads­ga­tan är ock­så kart­lagd med hjälp av vitt­nen. n Sig­ge Ce­der­gren upp­ger att han läm­nar ­Oxen med sin bil vid 23-ti­den. Att han kör från Apel­bergs­ga­tan in på Lunt­ma­kar­ga­tan norrut. Det blir pro­blem med en mö­tan­de bil och han måsta stan­na och bac­ka.

Ce­der­gren häv­dar att han ser en man, som san­no­likt är Chris­ter Pet­ters­son, som då kom­mer spring­an­de i sin ka­rak­tä­ris­tiskt ­lun­kan­de stil.

En an­nan bi­list ser en man kom­ma upp på Malmskill­nads­ga­tan.

En kvin­na som stod på en av tvär­ga­tor­na från Malmskill­nads­ga­tan har hjälpt Pal­me­grup­pen med en fant­om­bild.

Allt det här vet Chris­ter Pet­ters­son och när jag tar upp det i bi­len på par­ke­rings­plat­sen re­a­ge­rar han … tit­tar länge på mig.

Då be­rät­tar Chris­ter Pet­ters­son om sin hjärn­ska­da, som han fick som 15-åring då han knoc­kats av en skol­kam­rat.

– Den ska­dan har jag bu­rit på i he­la mitt liv. Kan det va­ra du som sköt Olof Pal­me i ryg­gen på öp­pen ga­ta? – Ja, i te­o­rin, men in­te i prak­ti­ken. – Jag tror på min ska­pa­re. Här finns en gräns.

– Jag skul­le bli en yp­per­lig mör­da­re om jag vå­ga­de gå över den grän­sen, en gräns mel­lan dråp och pla­ne­rat mord. Du har på se­na­re tid när jag träf­fat dig of­ta åter­kom­mit till din guds­tro. – Om in­te Gud finns är ingen­ting he­ligt. Då kun­de vi gå ner på stan och slå ihjäl små barn.

Var­för sköts Pal­me?

Glöm in­te att jag all­tid ­rös­tat so­ci­al­de­mo­kra­tiskt.

– Har du hört ta­las om vad som på­går in­om en män­ni­ska som rör sig i psy­ki­a­trins ut­kan­ter.

– Det finns ett somn­am­bul­be­te­en­de (se fak­taru­tan till hö­ger. red anm.), ett pa­to­lo­giskt rus.

– En per­son i pa­to­lo­giskt rus vet in­te vad han gör … minns in­te.

– Då är man som en zom­bie, en le­van­de död.

Jag pra­ta­de fle­ra gång­er om somn­am­bu­lism med pro­fes­sor Lars Lid­berg som fö­re sin bort­gång hjälp­te Chris­ter Pet­ters­son i många år.

– Chris­ter Pet­ters­son var helt ka­pa­bel att mör­da Olof Pal­me, sa pro­fes­sor Lid­berg.

– Men jag var in­te på Svea­vä­gen när det hän­de, så jag kan in­te sä­ga vem mör­da­ren är. Var­för rik­ta­des ag­gres­si­vi­te­ten mot Olof ­Pal­me? –Glöm in­te att jag all­tid rös­tat so­ci­al­de­mo­kra­tiskt. Din vän Lars Ting­ström, känd som Bomb­man­nen, döm­des till livs­tids straff ba­ra två ­må­na­der fö­re mor­det på Olof Pal­me. – Han har ingen­ting med det här att gö­ra. Häm­ta­de du re­vol­vern hos Sig­ge Ce­der­gren? – Nej. Men jag för­står att du vet att ­Ce­der­gren ha­de re­volv­rar.

– Jag såg två re­volv­rar hem­ma hos ­ho­nom. En gång räck­te han över en tung ­re­vol­ver och jag höll i den. Sig­ge Ce­der­gren sa­de på sin döds­bädd att du lå­na­de en re­vol­ver av ho­nom, men mer än så sa­de han ald­rig. Han tog med sig gå­tan i gra­ven. – Blan­da in­te in mig i det där. Det sista Chris­ter Pet­ters­son sä­ger in­nan vi skiljs åt i Sol­len­tu­na:

– Jag tac­kar Gud för att jag le­ver. Ef­ter mitt mö­te med Chris­ter Pet­ters­son, där han be­rät­tar om sin somn­am­bu­lism, lä­ser jag fors­ka­res rap­por­ter i äm­net, bland an­nat tid­skrif­ten Forsk­ning och fram­steg. Det är min käl­la i det jag nu skri­ver.

– De vik­ti­gas­te led­trå­dar­na finns i per­so­nens histo­ria, skri­ver Jerker Het­ta, sömn­fors­ka­re och pro­fes­sor i psy­ki­a­tri på Ka­ro­lins­ka in­sti­tu­tet.

Fors­ka­re an­ser att ut­mär­kan­de för somn­am­bu­lism är deltavå­gor av elekt­ri­ci­tet i sto­ra hjär­nans bark. Där finns ett gåt­fullt gräns­land. Du ut­för po­ten­ti­ellt far­lig verk­sam­het un­der sömn­gång. Du so­ver, men hjär­nan är va­ken och krop­pen rör sig som om du är va­ken. Ögo­nen är öpp­na. Det finns rätts­fall i kri­mi­nal­histo­ri­en om somn­am­bu­lism som har fri­at en mör­da­re. n 1987 i Ka­na­da. 23-åri­ge Ken­neth Parks greps och åta­la­des för att ha strypt sin svär­far och kniv­dö­dat sin svär­mor. Han ha­de dess­förin­nan kört två mil med sin bil. En stor rätts­psy­ki­a­trisk ut­red­ning vi­sa­de att Parks led av somn­am­bu­lism och in­te min­des vad som ha­de hänt. Han kun­de in­te dö­mas skyl­dig för sitt brott på grund av att han var all­var­ligt psy­kiskt sjuk. n I Tor­neå är en våld­täkts­man frikänd på grund av somn­am­bu­lism och fal­let ska prö­vas i Högs­ta dom­sto­len.

Fors­ka­re skri­ver även att somn­am­bullsm byggs upp av stress, ång­est, kon­flik­ter och djup­nar av sprit, nar­ko­ti­ka och hjärn­ska­da.

Läs mer om Pal­me­vap­net på si­dor­na 54–55. HAN KÖR­DE TVÅ MIL FÖR ATT MÖR­DA SI­NA SVÄR­FÖR­ÄLD­RAR – MIN­DES INGEN­TING

Chris­ter Pet­ters­son och Lennart Håård i Håårds hem, en av de många gång­er de bå­da träf­fa­des. Foto: MAG­NUS WENN­MAN

Chris­ter Pet­ters­son vid kors­ning­en Tun­nel­ga­tan-svea­vä­gen i no­vem­ber 1997. Fle­ra vitt­nen pla­ce­rar ho­nom i sam­ma om­rå­de på kväl­len el­va år och nio må­na­der ti­di­ga­re. På frå­gan om det kan ha va­rit han som sköt Olof Pal­me sva­rar han: ”Ja, i te­o­rin, men in­te i

På en skåpluc­ka i kö­ket står det: ”Vad tjä­nar det att vin­na en dis­kus­sion om man i al­la fall in­te vin­ner den män­ni­ska man ta­lat med.” Bland böc­ker­na i var­dags­rum­met hit­tar po­li­sen bland an­nat Bi­beln, Svea ri­kes lag och Sop­hia Lo­rens själv­bi­o­gra­fi.

KVAR­TEN

Pet­ters­son och Af­ton­bla­dets Lennart Håård i ok­to­ber 2001 – mö­tet då han be­rät­tar om si­na min­nen om mord­nat­ten. Foto: STE­FAN MATTS­SON Ken­neth Parks och hans fru Ka­ren läm­nar rätts­sa­len. Parks frikän­des för mor­den på si­na svär­för­äld­rar, då en rätts­psy­ki­a­tri

På en vägg i var­dags­rum­met sit­ter tid­nings­ur­klipp om Au­gust Strind­berg. ”Kär­lek är som vat­ten, guld värt när man törs­tar i ök­nen, ing­et värt när man dy­ker ef­ter pär­lor”. På väg­gen ovan­för säng­en i var­dags­rum­met har Pet­ters­son klott­rat.

Sig­ge Ce­der­gren sa att Pet­ters­son lå­nat en re­vol­ver av ho­nom.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.