EN SAK, LIS­BET PAL­ME …

Olof Palme - - Christer -

en flick­vän och ef­ter bion pra­ta­de de någ­ra mi­nu­ter ute på ga­tan. Se­dan bör­ja­de pa­ret Pal­me sin pro­me­nad hemåt.

Lis­bet Pal­me be­rät­ta­de att hon ald­rig märk­te att nå­gon följ­de ef­ter dem men när de pas­se­rat fär­g­af­fä­ren De­ko­ri­ma hör­de hon två smäl­lar och ryck­te till. – Olof sjönk ihop på ga­tan. Hon re­a­ge­ra­de som al­la män­ni­skor gör och kun­de in­te fat­ta vad som hänt. Hon för­sök­te sö­ka hjälp.

Hon såg en man ut­an­för skylt­fönst­ret till De­ko­ri­ma på ett av­stånd på kanske fem me­ter.

Lis­bet Pal­me be­skrev ho­nom:

”Han var om­kring 180 cm lång. Ha­de ej mu­stasch. Mun­nen gav ett rakt in­tryck. ­Man­nen ha­de fram­skju­ten ha­ka och ha­de ­mar­ke­ra­de kind­ben. Hans ax­lar var upp­drag­na och han ha­de en mörk jac­ka, som gick kanske tre de­ci­me­ter ne­dan­för mid­jan. Mör­ka byx­or.” Hon be­rät­ta­de att hon såg man­nen springa mot trap­pan på Tun­nel­ga­tan.

Hon fäs­te sig mest vid att han sprang på ett oryt­miskt sätt.

Det här är ex­ak­ta ci­tat från min band­in­spel­ning:

Chefs­å­kla­ga­ren: Kän­ner du igen ­nå­gon av dem vid för­sva­rets bord? Lis­bet Pal­me: Ja. Chefs­å­kla­ga­ren: Han som sit­ter bred­vid för­svars­ad­vo­ka­ter­na. Lis­bet Pal­me: Ja. Che­f­å­kla­ga­ren: Är han den man som du såg i hör­net Tun­nel­ga­tan–svea­vä­gen?

Lis­bet Pal­me: Ja. I det ögon­blic­ket re­a­ge­ra­de Chris­ter Pet­ters­son starkt och av­bröt för­hö­ret med Lis­bet Pal­me. Ing­en kun­de tys­ta Chris­ter. Chris­ter sä­ger på ban­det:

”Jag ska ba­ra sä­ga dig en sak Lis­bet Pal­me, att Olof Pal­me i sin him­mel skul­le in­te tyc­ka om vad du sä­ger nu. Om du tror att det är som du sä­ger, är det okej. Men om du in­te tror det, är det in­te okej… ja det är allt jag har att sä­ga.” Chris­ter Pet­ters­son för­des ut ur rätts­sa­len av två po­li­ser.

Chefs­å­kla­ga­ren be­gär att vitt­ne ef­ter vitt­ne ska kom­ma in i rätts­sa­len.

Fem av dem har på kväl­len be­sökt bi­o­gra­fen Grand och samt­li­ga läm­nar en be­skriv­ning av en per­son som på fle­ra sätt lik­nar den man som Lis­bet Pal­me be­skri­vit. – Jag la­de mär­ke till man­nens ögon, sä­ger till ex­em­pel en kvin­na.

Övri­ga be­skri­ver längd och klä­der och var den man­nen stod vid bi­o­gra­fen. Upp­gif­ter­na är täm­li­gen sam­stäm­mi­ga. Chefs­å­kla­ga­ren på­pe­kar ock­så att un­der kon­fron­ta­tio­ner och på bil­der pe­kar Lis­bet Pal­me tre gång­er ut Chris­ter Pet­ters­son som gär­nings­man. Tre av vitt­ne­na på mordplatsen sä­ger att de såg mör­da­ren.

En tax­i­chauf­för, som ser per­so­ner­na på mordplatsen är myc­ket sä­ker på att det är Chris­ter Pet­ters­son.

En man ser mör­da­ren hål­la i vap­net.

Två per­so­ner ser mör­da­ren un­der flyk­ten upp­för trap­pan.

Fle­ra be­rät­tar om mör­da­rens sätt att springa som li­te an­norlun­da, li­te ”lun­kan­de stil”.

Chris­ter Pet­ters­son för­ne­ka­de vad chefs­å­kla­ga­ren lagt ho­nom till last. Hans ad­vo­ka­ter på­pe­ka­de bris­ter i be­vis­ning­en, brist på tek­nis­ka be­vis, bland an­nat av­sak­na­den av mord­vap­net och fynd som kun­de kopp­las till de­ras kli­ent.

Lis­bet Pal­mes ut­pe­kan­de och min­net hos vitt­nen ifrå­ga­sat­tes och kun­de in­te ses som till­räck­ligt för fäl­lan­de dom, an­såg ad­vo­ka­ter­na.

Stock­holms tings­rätt skrev som slut­ligt av­gö­ran­de i sin dom:

”Även om det finns viss osä­ker­het för­e­nat med någ­ra av de nu nämn­da vitt­ne­nas iakt­ta­gel­ser an­ser tings­rät­ten, att de­ras vitt­nes­mål till­sam­mans vi­sar att Chris­ter Pet­ters­son har vän­tat på ma­kar­na Pal­me vid bi­o­graf­fö­re­ställ­ning­ens slut och följt ef­ter dem Svea­vä­gen sö­derut.

Vad som nu har fram­hål­lits stö­der sam­man­ta­get Lis­bet Pal­mes ut­pe­kan­de av Chris­ter Pet­ters­son i så­dan grad att tings­rät­ten fin­ner det ställt ut­om var­je rim­ligt tvi­vel att han sköt de bå­da skot­ten.

Gär­ning­en så­vitt be­rö­van­de av Olof Pal­mes liv är att be­dö­ma som mord.

Ge­nom att av­los­sa det and­ra skot­tet, med följd att Lis­bet Pal­me er­hål­lit en sår­ska­da på ryg­gen skall Chris­ter Pet­ters­son dö­mas för fram­kal­lan­de av fa­ra för an­nan.

På­följ­den skall be­stäm­mas till fäng­el­se på livs­tid. ”

Lagman Carl-an­ton Spak och chefs­råd­man­nen Mi­kael af Gei­jer­stam var skilj­ak­ti­ga och läm­na­de in­te bi­fall.

Bå­da pe­ka­de bland an­nat på att det in­te fanns nå­gon tek­nisk be­vis­ning, ingen­ting var­i­från mord­vap­net kom­mer, var mord­vap­net nu finns, fin­gerav­tryck el­ler krut­stänk på klä­der.

Bå­da ha­de kri­tik mot hur Lis­bet ­Pal­mes kon­fron­ta­tion med Chris­ter ­Pet­ters­son ut­förts och med tan­ke på att då­det på Svea­vä­gen ha­de be­gåtts re­la­tivt snabbt en mörk feb­ru­a­ri­k­väll och att hon av na­tur­li­ga skäl var myc­ket upp­rörd.

Do­men över­kla­ga­des av bå­da si­dor till Svea ho­rätt.

12 sep­tem­ber 1989. Rät­te­gång­en i Svea hov­rätt for­ma­de sig till en of­fen­siv av Chris­ter Pet­ters­sons ad­vo­ka­ter Ar­ne ­Lil­je­ros och Lars Ek­man mot tro­vär­dig­he­ten hos vitt­nen, spe­ci­ellt Lis­bet Pal­me och av­sak­na­den av tek­nis­ka be­vis.

Det be­ryk­ta­de mord­vap­net, en re­vol­ver .357 Mag­num ha­de än­nu in­te hit­tats. hund­ra­tals spår för­svann i tom­ma in­tet. Den tek­nis­ka be­vis­ning­en be­stod en­dast i två ku­lor från en okänd re­vol­ver. n Lis­bet Pal­me be­rät­ta­de än­nu en gång om mord­kväl­len och att hon såg Chris­ter ­Pet­ters­son på mordplatsen se­kun­der ­ef­ter de två av­los­sa­de skot­ten. Hon såg ock­så ho­nom fly mot trap­por­na upp till Malmskill­nads­ga­tan.

I en kon­fron­ta­tion, som fil­ma­des , pe­ka­de hon mot Chris­ter Pet­ters­son – Det var han. Och vitt­nen från bi­o­gra­fen, mordplatsen och flykt­vä­gen be­rät­ta­de in­för hov­rät­ten vad de ha­de sett. De läm­na­de ­in­for­ma­tion om mör­da­rens kläd­sel och vag­gan­de gång när han flyd­de, hans längd och kropps­bygg­nad. Många an­såg att de ha­de sett Chris­ter Pet­ters­son.

Chris­ter satt var­je dag vid den åta­la­des bord till hö­ger i rätts­sa­len. Ska­ka­de ibland på hu­vu­det och fick tec­ken från si­na ad­vo­ka­ter att va­ra tyst.

I det lä­get ploc­ka­de för­svars­si­dan fram Dev­lin­rap­por­ten, den kän­da eng­els­ka Dev­lin­kom­mis­sio­nens rap­port, som på ett så över­ty­gan­de sätt har ifrå­ga­satt vitt­nens tro­vär­dig­het att den till och med på­ver­kat rätts­ord­ning­en i Eng­land.

Rap­por­ten vi­sa­de att även vitt­nen med stark över­ty­gel­se kan på­ver­kas av trau­ma­tis­ka hän­del­ser i sam­band med grova brott. Det är ett mänsk­ligt be­te­en­de, en­ligt fors­ka­re i brott­mål.

Dev­lin­rap­por­ten tar som ex­em­pel upp ett rätts­fall 1969 i Bri­stol där en po­lis sköts.

En man ha­de då er­tap­pats en sön­dags­mor­gon när han höll på att töm­ma par­ke­rings­mä­ta­res kas­set­ter på peng­ar.

Man­nen flyd­de och ja­ga­des av po­li­ser. Un­der jak­ten över ett fält vän­de sig man­nen om och sköt en av po­li­ser­na, ett skott i ar­men. En un­gersk man greps se­na­re. Tek­nis­ka be­vis fanns in­te och nå­got skjut­va­pen ha­de in­te hel­ler hit­tats.

Men ung­ra­ren pe­ka­des ut i en tra­di­tio­nell kon­fron­ta­tion av sex vitt­nen: Tre po­li­ser. Två tax­i­chauf­fö­rer och en ho­tel­lä­ga­re. Al­la sex pe­ka­de på ung­ra­ren som gär­nings­man.

Han döm­des till sju års fäng­el­se av en ­ju­ry i Eng­lands högs­ta rätts­in­stans. Två år se­na­re av­slö­ja­des san­ning­en. I sam­band med en hus­rann­sa­kan greps en man miss­tänkt för en mind­re brott.

I hans bo­stad fanns en pi­stol, som ef­ter prov­skjut­ning kun­de kopp­las till brot­tet där po­lis­man­nen sköts. En num­mer­skylt som låg i lä­gen­he­ten till­hör­de man­nens bil, som an­vänts i Bri­stol. I bi­len låg ett an­tal mynt­kas­set­ter med man­nens fin­gerav­tryck och nyck­lar till de ak­tu­el­la par­ke­rings­mä­tar­na i Bri­stol.

Man­nen ställ­des in­för dom­stol och döm­des skyl­dig för mord­för­sök på den skjut­ne po­li­sen i Bri­stol och åk­te in i fäng­el­se på sju år.

Ung­ra­ren var oskyl­dig.

Dev­lin­rap­por­ten fick san­no­likt be­ty­del­se även un­der rät­te­gång­en i Stock­holm.

Svea hov­rätt an­såg ock­så, att om­stän­dig­he­ter runt vitt­nens tro­vär­dig­het bör grans­kas och att tek­nis­ka be­vis ska läg­gas pryd­

Jag tror att många på Ös­ter­malm ser ho­nom som klass­för­rä­da­re … men jag är in­te från Ös­ter­malm.

ligt på bor­det för att nå en fäl­lan­de dom i grova brott. 9 ok­to­ber av­slu­ta­des rät­te­gång­en. 2 no­vem­ber 1989 kom do­men från Svea hov­rätt.

I do­men står det bland an­nat un­der ru­bri­ken ”Slut­ö­ver­vä­gan­de”:

”Vad som sär­skilt är äg­nat att inge be­tänk­lig­he­ter är att det i må­let in­te finns tek­nisk ­be­vis­ning som kan bin­da gär­nings­man­nen vid brot­tet.

Det är allt­så in­te ut­rett vil­ket mord­va­pen som an­vänts el­ler var det finns. Det finns­ing­en ut­red­ning om fin­gerav­tryck, krut­stänk på ­klä­der el­ler dy­likt som kan bin­da Chris­ter ­Pet­ters­son vid de åta­la­de gär­ning­ar­na.

In­te hel­ler ger utred­ning­en nå­got kon­kret be­lägg för att han den ak­tu­el­la kväl­len ha­de ­till­gång till el­ler ha­de skaf­fat fram nå­got skjut­va­pen”. Hov­rät­ten skri­ver även att Chris­ter ­Pet­ters­sons per­son­lig­het och livs­fö­ring som för­tidspen­sio­när med sprit- och ­nar­ko­tika­pro­blem ta­lat sna­rast mot att han skul­le be­gå ett brott som det nu ­ak­tu­el­la.

Det fram­stod klart i do­men att det i hög grad sak­na­des be­vis och att en stor del av över­vä­gan­det in­för dom­slut hand­lar om för­sik­tig­het i vär­de­ring­en av vitt­nens tro­vär­dig­het.

Om Lis­bet Pal­mes vitt­nes­mål skri­ver hov­rät­ten:

”Lis­bet Pal­me har med stark per­son­lig över­ty­gel­se pe­kat ut Chris­ter Pet­ters­son som gär­nings­man. Som fram­hål­lits mås­te stor för­sik­tig­het iakt­tas vid vär­de­ring av iden­ti­fi­ka­tions­be­vis­ning, ef­tersom er­fa­ren­he­ten vi­sar att även i öv­rigt tro­vär­di­ga mål­sä­gan­den och vitt­nen kan miss­ta sig vid en iden­ti­fi­e­ring. Det finns där­för an­led­ning att va­ra upp­märk­sam på så­da­na om­stän­dig­he­ter som för­sva­gar till­för­lit­lig­he­ten i Lis­bet Pal­mes ut­pe­kan­de. ” Hov­rät­ten pe­kar på fle­ra om­stän­dig­he­ter som kan ha på­ver­kat vitt­nens och Lis­bet Pal­mes vitt­nes­mål. n Iakt­ta­gel­ser­na har va­rit kort­va­ri­ga och be­lys­ning­en har in­te med­gett någ­ra tyd­li­ga iakt­ta­gel­ser av man­nens an­sik­te. n Lis­bet Pal­me har va­rit upp­rörd och gjort si­na iakt­ta­gel­ser i en trau­ma­tisk si­tu­a­tion. Forsk­ning vi­sar att det cen­tra­la min­net är vad som har hänt och in­te ut­se­en­det på man­nen som sköt. Hen­nes min­ne kan även på­ver­kas av and­ra om­stän­dig­he­ter n Hov­rät­ten är i do­men kri­tisk mot kon­fron­ta­tio­ner­na med miss­tänkt gär­nings­man och skri­ver

”…att det för­flöt näs­tan tre år till den för iden­ti­fi­e­ring­en av­gö­ran­de vi­de­o­kon­fron­ta­tio­nen, den 14 de­cem­ber 1988, är äg­nat att vid­ga ut­rym­met för miss­tag vid iden­ti­fi­e­ring­en”. Av­slut­nings­vis an­ser Svea hov­rätt att det har in­te vi­sats att Chris­ter Pet­ters­son haft nå­got mo­tiv att mör­da stats­mi­nis­ter Olof Pal­me.

Den 2 ok­to­ber 1989 be­slu­ta­de Svea hov­rätt att åta­let ska läg­gas ner.

Chris­ter Pet­ters­son satt hem­ma i sin lä­gen­het i Ro­te­bro när do­men med­de­la­des.

I Kum­la­bun­kern hör­de ”Bomb­man­nen” Lars Ting­ström på ny­he­ten i riks­ra­di­on. Hans bäs­te vän var nu en fri man.

En helg någ­ra år se­na­re åk­te re­por­ter­kol­le­gan Ri­chard Asch­berg, jag och Chris­ter Pet­ters­son till Sig­tu­na.

På ef­ter­mid­da­gen gick vi till kafé­et Tant Brun, tant Grön och tant Gre­de­lin. Många tit­ta­de och und­ra­de vem som satt där och drack kaf­fe.

Li­ka märk­ligt blev det när vi kom till Ica och en kvin­na plöts­ligt gick fram och gav Chris­ter en li­ten kram.

–Jag har en vä­nin­na som kän­ner dig, sa hon. Nu ska jag sä­ga till hen­ne att jag ­träf­fa­de dig på Ica i Sig­tu­na.

Al­la tyck­tes kän­na igen Chris­ter Pet­ters­son.

Den här hel­gen be­rät­ta­de han om sitt liv och jag upp­fat­ta­de ho­nom som be­tyd­ligt mer all­män­bil­dad och klar­tänkt än vad jag trott. Han minns vis­sa sa­ker bätt­re än jag. Vi vil­le till ex­em­pel ve­ta vad han tyck­te om Olof Pal­me som stats­man. – Han var en stor man. – Jag tror att många på Ös­ter­malm ser ho­nom som klass­för­rä­da­re … men jag är in­te från Ös­ter­malm.

– Han sa ifrån i oli­ka sam­man­hang.

Ti­digt på mor­go­nen den 14 de­cem­ber 1988 blev Chris­ter Pet­ters­son häm­tad från sin lä­gen­het på Kung Hans väg i Ro­te­bro. ”Du ska häm­tas till för­hör miss­tänkt för mor­det på Olof Pal­me”, sä­ger en av po­li­ser­na. Foto: PETER KJELLERÅS

Högs­ta dom­sto­len av­slår res­nings­an­sö­kan i fal­let Chris­ter Pet­ters­son och skri­ver: ”Sam­man­fatt­nings­vis fin­ner Högs­ta dom­sto­len att den nya be­vis­ning­en in­te är av så­dan be­skaf­fen­het att res­ning kan be­vil­jas i må­let. An­sök­ning­en skall där­med av­slås. Brott: K

1998-05-28

1998-07-21

Sol­len­tu­na tings­rätt

Brott: Kvin­no­miss­han­del, djur­plå­ge­ri och hot mot tjäns­te­man. Ska då av­tjä­na ti­di­ga­re dom.

Dom: Fäng­el­se tre må­na­der.

Sol­len­tu­na tings­rätt

1998-12-01

2000-03-11

Stock­holms tings­rätt

Brott: Ola­ga hot, snat­te­ri, ­ska­de­gö­rel­se, hot mot tjäns­te­man och över­grepp i rätts­sak.

Dom: Fäng­el­se två må­na­der.

Ar­ne Lil­je­ros, en av Chris­ter Pet­ters­sons för­sva­ra­re. Foto: ULF HÖ­JER

En tjäns­te­man på tings­rät­ten in­for­me­rar det sam­la­de jour­na­listupp­bå­det om tings­rät­tens dom. En oe­nig tings­rätt

Döm­de Pet­ters­son till livs­tids fäng­el­se. Ef­ter fri­kän­nan­det åk­te Chris­ter ­Pet­ters­son ra­ka vägen hem till ­Ro­te­bro. På väg in till gran­nen – med en flas­ka Ex­plo­rer­vod­ka och två flas­kor Bai­leys i fam­nen – möt­tes han av ett enormt pressupp­båd. ”Ska du fi­ra

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.