6. CHRIS­TER VILL TRÄF­FA MÅR­TEN PAL­ME HAN ÄR DEN EN­DE JAG LI­TAR PÅ. DU SKA OCK­SÅ FÅ VA­RA MED.

Olof Palme - - Christer - Lennart Håård

Sent på ef­ter­mid­da­gen en som­mar­dag 2004 får jag ve­ta att Chris­ter Pet­ters­son har bli­vit svårt miss­hand­lad. A-la­ga­re i Sol­len­tu­na har hjälpt ho­nom till en po­la­re, som bor i en två­rum­ma­re någ­ra kvar­ter bort. Jag får adres­sen. En tim­me se­na­re tar jag his­sen upp och ring­er på. Det är tyst, ing­en öpp­nar. Då hör jag ­Chris­ter skri­ka ­ge­nom dör­ren: – Vem faaan är det! – Det är Håård, ­skri­ker jag tillbaka. Chris­ter öpp­nar och hål­ler en blo­dig hand­duk snett över hal­va an­sik­tet. Po­la­ren lig­ger ut­sla­gen av fyl­la i sov­rum­met och jag föl­jer med Chris­ter till var­dags­rum­met. Chris­ter stan­nar vid en nersut­ten sof­fa.

Hans kä­ke har tyd­li­gen knäckts och lig­ger snett. Blod rin­ner ner över ­ha­kan och med hand­du­ken stop­par han blod från nä­san. Fle­ra smäl­lar tycks ha träf­fat hu­vu­det.

Han har ut­satts för grov miss­han­del och har svårt för att stå. Han ving­lar till av smär­tor i väns­ter ben.

Han mås­te till sjuk­hus, är det förs­ta jag tän­ker. Hjärn­skak­ning. – Vad har hänt? – Dom var fle­ra … ett gäng som vil­le åt mig. – Jag ha­de in­te en chans. Han har svårt för att pra­ta och vi står tys­ta.

– Jag sa åt dom att ringa dig, sä­ger Chris­ter.

– Ja … jag vet, sva­rar jag. Det blir tyst igen. – Jag vill träf­fa Mår­ten Pal­me, ­sä­ger han tyst. Kan du fixa det? Var­för vill du träf­fa ­Mår­ten Pal­me? – Han är den en­de jag li­tar på och jag vill ta­la om mor­det på Olof Pal­me.

– Du ska ock­så få va­ra med. Jag be­rät­tar det här när jag kom­mer ­tillbaka till tid­ning­en för re­dak­tions­che­fen Niklas Si­low och se­dan ring­er jag till Mår­ten Pal­me, som ar­be­tar på uni­ver­si­te­tet i Fre­sca­ti. Re­do­gör för vad som har hänt och vad Chris­ter Pet­ters­son sagt: – Han vill träf­fa dig. Vi be­stäm­mer ett mö­te på uni­ver­si­te­tet och Niklas Si­low föl­jer med. Han har ti­di­ga­re träf­fat Chris­ter och har en viss er­fa­ren­het av hans tro­vär­dig­het. Vet hur ett så käns­ligt mö­te bör skö­tas.

Det stod snabbt klart när vi träf­fas att Mår­ten först ska pra­ta med Lis­bet Pal­me och att samt­li­ga nä­ra an­hö­ri­ga mås­te in­for­me­ras. Allt mås­te god­kän­nas av Lis­bet ­Pal­me och an­hö­ri­ga.

Det tar tid in­nan jag hit­tar Chris­ter ­Pet­ters­son igen.

Den da­gen åker vi som van­ligt en run­da i bi­len. Han bör­jar pra­ta om det pla­ne­ra­de mö­tet med Mår­ten och sä­ger vad han ­tän­ker be­rät­ta. Jag av­bry­ter ho­nom: – Jag sit­ter nu en­sam med dig och du kan ta tillbaka det se­dan … och jag blir in­te trodd. Vän­ta till du mö­ter Mår­ten Pal­me, sä­ger jag.

– Jag vet vem som sköt hans far, sä­ger Chris­ter snabbt.

– Det ska jag ta­la om för Mår­ten.

Den när­mas­te ti­den ring­er jag till Mår­ten Pal­me, som sä­ger att han ska pra­ta mer med Lis­bet Pal­me och att Chris­ter bör vän­ta. Men det pla­ne­ra­de mö­tet är på gång.

Det ska ske un­der se­ri­ö­sa for­mer. Inga dum­ma sa­ker får in­träf­fa.

Ti­den går och Chris­ter sä­ger att han är be­redd.

En dag kö­per han nya jeans för att va­ra väl­klädd.

Då ring­er en av hans kom­pi­sar från ­Sol­len­tu­na och be­rät­tar att Chris­ter ­Pet­ters­son har va­rit in­blan­dad i ett nytt bråk och är ska­dad i ena ar­men. Chris­ter har förts av po­li­sen till akuten på Ka­ro­lins­ka sjuk­hu­set.

Två vec­kor se­na­re av­li­der han.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.