Slu­ta för­ha­la

Ordning & Reda i hemmet - - In­ne­håll -

För­hal­ning är ef­fek­ti­vi­te­tens och pro­duk­ti­vi­te­tens värs­ta fi­en­de. Må­let med att ren­sa ka­len­dern är att ge oss mer tid, men för­ha­lan­de in­ne­bär att vi slö­sar bort den. Vi skju­ter upp al­la möj­li­ga sa­ker i vå­ra liv av många oli­ka or­sa­ker, men al­la upp­skjut­ning­ar är in­te för­hal­ning. Vi vän­tar på att kö­pa ett hus tills vi har råd med det och vi vän­tar och sam­lar ären­den istäl­let för att gå två gång­er. Men sam­ti­digt som det kan va­ra nöd­vän­digt att skju­ta upp nå­got, är för­hal­ning var­ken den ena el­ler den and­ra. För­hal­ning kos­tar oss mer än ba­ra ett slö­se­ri med tid. Vi be­ta­lar bå­de ett käns­lo­mäs­sigt pris när det gäl­ler stress, skuld, ån­gest och skam, och ett eko­no­miskt till ex­em­pel ge­nom att på­fö­ra kre­dit­korts­av­gif­ter och på­följ­der hos kre­dit­korts­fö­re­ta­get. För­hal­ning är ohäl­so­samt och gör de män­ni­skor vi äls­kar be­svi­kna och mins­kar de­ras för­tro­en­de för oss.

UND­VI­KAN­DE

De som för­ha­lar får säl­lan nå­got gjort. De fort­sät­ter att gö­ra mind­re an­vänd­ba­ra sa­ker, så­som rens­ning och or­ga­ni­se­ring. Det är ju bra, men det bor­de in­te för­väx­las med att va­ra pro­duk­tiv. En som för­ha­lar sa­ker gör of­ta många små upp­gif­ter (käll­sor­ter­ing, disk, or­ga­ni­se­rar pen­nor och bok­hyl­lor) istäl­let för att ar­be­ta på ett pro­jekt som ska le­ve­re­ras. Det för­vän­ta­de obe­ha­get i bör­jan av upp­gif­ten för­hind­rar den för­vän­ta­de käns­lan av ”be­lö­ning”. Tänk på de­kla­ra­ti­o­nen till ex­em­pel. Det är lätt att dis­tra­he­ras att gö­ra and­ra sa­ker istäl­let för att hit­ta de nöd­vän­di­ga pap­pren. När käns­lan kom­mer mås­te du lå­ta bli att lyss­na på be­ho­vet av att gö­ra fe­el­goodupp­gif­ter och mo­bi­li­se­ra vil­jan att ta på dig det jobb som vän­tar.

ATT KÄN­NA SIG ÖVER­VÄL­DI­GAD

Folk för­ha­lar när en upp­gift känns an­tin­gen över­väl­di­gan­de

BRYT VA­NAN

Bry­ta ner sto­ra upp­gif­ter i mind­re och mer han­ter­ba­ra de­lar för att över­vin­na upp­starts­pro­ces­sen.

el­ler un­der­hål­lan­de. När vi blir över­väl­di­ga­de är en upp­gift van­ligt­vis för stor, för kom­pli­ce­rad el­ler för svår att för­stå, och vi vet helt en­kelt in­te var el­ler hur man ska bör­ja. Så vi gör oss upp­ta­gna ge­nom att hit­ta nå­got an­nat att gö­ra istäl­let, vil­ket är mind­re för­vir­ran­de. I det här fal­let bör du sna­ra­re än att bör­ja med en bred be­skriv­ning ”Jag skul­le vil­ja va­ra or­ga­ni­se­rad”, var så spe­ci­fik som möj­ligt. ”Jag ska or­ga­ni­se­ra min in­komst, in­ves­te­ring­ar och ut­gif­ter i map­par för de­kla­ra­ti­o­nen.” En an­nan an­led­ning som gör att män­ni­skor kän­ner sig över­väl­di­ga­de är att de har ore­a­lis­tis­ka för­vänt­ning­ar på sig själ­va, and­ra el­ler si­tua­ti­o­ner. Om al­la tid­ning­ar vi tit­tar på in­ne­hål­ler vac­kert or­ga­ni­se­ra­de, färg­ko­or­di­ne­r­a­de lin­ne­skåp, är det lätt att tän­ka: ”Hej, mitt lin­ne­skåp bor­de se ut så här!” Vi jäm­för och be­dö­mer oss när vi in­te når upp. Vi glöm­mer att det tog en hel per­so­nal­styr­ka för att få gar­de­ro­ben att se ut så här. Det är in­te ovan­ligt att män­ni­skor blir ”för­la­ma­de av per­fek­tio­nism”. För vis­sa är det bätt­re att gö­ra in­gen­ting än gö­ra en upp­gift allt an­nat än helt per­fekt. I det fal­let är det vik­tigt att trä­na tå­la­mod med dig själv och byg­ga rea­lis­tis­ka för­vänt­ning­ar. Som med stra­te­gin att va­ra spe­ci­fik och bör­ja i li­ten ska­la, ta hand om upp­gif­ter­na på ett per­son­ligt plan när du vet vad du vill upp­nå. Till ex­em­pel: Mitt lin­ne­skåp be­hö­ver in­te va­ra per­fekt färg­ko­or­di­ne­r­at men jag be­hö­ver att la­ka­nen och hand­du­kar­na lig­ger var för sig, el­ler flyt­ta bar­nens säng­klä­der till en läg­re hyl­la och mi­na till en hög­re. Det är upp­nåe­ligt.

ATT KÄN­NA SIG ”UNDERVÄLDIGAD”

Det mot­sat­ta av att kän­na sig över­väl­di­gad är att va­ra un­der­sti­mu­le­rad. När en upp­gift ver­kar trå­kig, tra­dig el­ler trist ten­de­rar vi att skju­ta upp den. Om bris­ten på en­tu­si­asm hind­rar dig från att slut­fö­ra ett pro­jekt el­ler en upp­gift, tänk först på de obe­hag­li­ga kon­se­kven­ser­na av att in­te gö­ra det. Det­ta kan in­spi­re­ra dig att bör­ja. Tänk på att många för­ha­la­re över­skat­tar hur obe­hag­lig en upp­gift är och när du väl kom­mer igång kan­ske du mär­ker att det in­te var så il­la.

När vi blir över­väl­di­ga­de är en upp­gift för stor, för kom­pli­ce­rad el­ler för svår att för­stå, och vi vet helt en­kelt in­te var el­ler hur man ska bör­ja.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.