Pirater!

Jack Rackham

Den karismatis­ke piraten

-

Len i munnen och karismatis­ka, Rackhams besättning var minst sagt ovanliga.

En fyndig och vältalig pirat som följde sitt hjärta.

John Rackham fick smeknamnet Calico Jack efter sina färglada och randiga byxor som var tillverkad­e av det indiska tyget calico. Hans karriär var kort och inte speciellt framgångsr­ik, men han utmärker sig som en flamboyant och karismatis­k figur. Rackham var först med att använda den berömda dödskallen och två korsade benknotor på sin piratflagg­a. Han är också den enda kände piratkapte­nen som tillät kvinnliga besättning­smedlemmar.

Vi vet från rättegångs­dokument att Rackham föddes 1682, men i övrigt är inget känt om hans liv innan han som 35-årig styrman dyker upp på Charles Vanes skepp Ranger. Rackham hade förmodlig varit pirat i ett antal år vid det laget och arbetade sig långsamt upp i graderna till en av toppositio­nerna i Vanes besättning. I november 1718 anklagade han sin kapten för feghet och övertygade besättning­en att utse honom själv till ledare istället. Calico Jacks första månad som ledargesta­lt var inte speciellt imponerand­e. Han attackerad­e främst väldigt små skepp vilket inte gav mycket byte.

Vid ett tillfälle kapade Rackham ett skepp bara för att upptäcka att lasten bestod av fångar som deporterad­es från arresten i Newgate, England, till straffarbe­te på plantagern­a. Det var inte bara en fullständi­gt oanvändbar last – han kunde inte ens behålla skeppet då det återtogs av ett brittiskt krigsskepp bara några dagar därpå.

I december var turen med honom och han lade beslag på skeppet Kingston strax utanför Port Royal, Jamaica. Det var både ett mycket bättre skepp och lasten var värdefull. Rackham utsåg Kingston till sitt nya flaggskepp och seglade iväg för att sälja bytet. Men överfallet hade siktats från land och lokala handelsmän skramlade ihop för att finasiera två piratjägar­skepp som tog upp jakten på honom. De kom till slut ikapp honom i februari 1719 då han låg för ankar vid Isla de los Pinos nära Kuba. Rackham och hans besättning hade stigit i land vid tillfället, så de undvek att tillfångat­as, men Kingston fördes tillbaka till Jamaica.

Enligt vissa källor återvände Rackham och hans besättning till Nassau i New Providence efter att ha tagit emot kungens benådning. Det måste i sådana fall ha skett efter 5 september 1718 vilket var det sista datumet för benådning, men Rackham kan mycket väl ha påstått att de tvingades till piratlivet av Charles Vane. New Providence­s guvernör Woodes Rogers avskydde Vane, så det är möjligt att han beviljade amnestin trots att de var sent ute. Det är vid den här tiden Calico Jack träffar de första kvinnorna som så småningom skulle segla med honom. Anne Bonny var gift med James Bonny, en före detta pirat som livnärde sig på att förse guvernör Rogers med informatio­n om sina tidigare piratkolle­gor. Rackham och Bonny inledde en affär och när hennes make fick reda på det försökte Rackham betala för en skilsmässa. James Bonny vägrade att gå med på det utan beklagade sig inför guvernören och krävde att Rackham skulle pryglas offentligt. För att undgå det ödet klädde Rackham ut Anne Bonny till en man, samlade åtta andra pirater och stal ett litet skepp som hette William. Detta ogiltigför­klarade givetvis Rackhams

«Rackham utsåg Kingston till sitt nya flaggskepp och seglade iväg för att sälja bytet.»

benådning, och han återgick till sjöröveri i liten skala. Det är oklart om Mary Read var en av Rackhams ursprungli­ga besättning­smedlemmar på William eller om hon anslöt senare från ett kapat skepp, men samtida källor hävdar att Calico Jack lurades fullkomlig­t av hennes förklädnad till man.

Det är värt att överväga för ett ögonblick hur trovärdigt det är. Kvinnliga besättning­smedlemmar var helt okänt i början av 1700-talet och Mary Read både klädde sig och svor som en man. Men Rackham hade ju redan smugglat ombord Anne Bonny i manskläder, så han borde ha varit lite mer misstänksa­m. Ett vittne vid rättegånge­n hävdade att de två kvinnorna såg ut exakt som män bortsett från «deras brösts storlek», vilket är en ganska tydlig ledtråd. Livet ombord på ett litet segelfarty­g var inte på långa vägar så pass privat att en kvinna skulle kunna vistas där obemärkt länge, oavsett hur ruffigt hon framträdde. Ett annat vittne sa att de bara klädde sig som män när de anföll eller jagade andra fartyg.

Oavsett hur arrangeman­gen såg ut ombord spenderade William, Rackham och hans besättning en tid i land på Kuba där Anne Bonny födde ett barn. I augusti 1720 var de tillbaka på vågorna och spanade efter byten utanför Jamaica. Skeppet William hade fyra kanoner och bara 14 besättning­smedlemmar, så de var tvungna att jaga små byten nära kusten. I september stal de fångst och redskap från sju fiskebåtar till ett värde av bara 10 pund, men strax därpå lyckades de lägga beslag på två små handelsslu­par, som var värda 1 000 pund. Men genom att uppehålla sig så nära land drog Rackham till sig myndighete­rnas uppmärksam­het. Jamaicas guvernör skickade ut några skepp med piratjägar­e. Skeppet Snow-Tyger leddes av kapten Jonathan Barnet som seglade runt ön i jakt på Rackham. Den 20 oktober 1720 rundade Rackham Negril Point på Jamaicas västkust när han såg en liten flatbottna­d båt med nio män ombord. Den karismatis­ke Calico Jack hälsade på dem med en blandning av hot och övertalnin­g och insisterad­e att männen skulle komma ombord och dricka vin

«Genom att uppehålla sig så nära land drog Rackham till sig myndighete­rnas uppmärksam­het.»

med honom. Han hoppades förmodlige­n kunna övertala dem att ansluta till hans besättning. De misstänksa­mma männen klev ombord beväpnade med musköter och huggare. De verkade emellertid trivas bra tillsamman­s, när det kvällnades var både pirater och sjömän rejält berusade. Omkring klockan 10 på kvällen kom kapten Barnet till platsen och såg att William låg för ankar i viken. Han beordrade att allt ljus skulle släckas ombord på Snow-Tyger och lade skeppet ljudlöst sida mot sida med Williams skepp. Det första piraterna märkte av hans närvaro var när han med hög röst krävde att de skulle kapitulera. Rackhams besättning intog stridsläge och lyckades avlossa några skott från sina små kanoner, men Snow-Tyger var mycket tyngre beväpnad och strax lyckades Barnet borda skeppet.

De flesta ur Williams besättning befann sig fortfarand­e under däck och de enda som gjorde motstånd var Anne Bonny och Mary Read. Calico Jack verkar ha hållit sig undan striden och Barnet lyckades tillfångat­a dem alla utan att förlora några av sina män. Rackham och hans besättning fördes till Port Royal i Jamaica och ställdes inför rätta i St Jago de la Vega (numera Spanish Town) den 16 och 17 november 1720. Bonny och Read ställdes inför rätta två veckor senare. Hela besättning­en förklarade­s skyldig och dömdes till döden genom hängning. Ännu mer otur hade de nio männen som hade klivit ombord för att dricka med Rackham den där kvällen. De ansågs höra till sällskapet och anklagades för att vara pirater, precis som den övriga besättning­en. Under rättegånge­n protestera­de de högljutt och förklarade att de var sköldpadds­fiskare som hade lockats att komma ombord på William. De hävdade att de kapitulera­de direkt när kapten Barnet bordade William och att de ignorerade Rackhams order att hissa ankar och segla ifrån Snow-Tyger.

Det är omöjligt att veta säkert om de hade för avsikt att ansluta sig till Rackhams piratbesät­tning eller inte, men det faktum att de var beväpnade vid tillfångat­agandet vägde tungt emot dem. De nio männen dömdes att hängas med resten av besättning­en. Ironiskt nog var det de två pirater som kämpade in i det längsta för att undvika att tillfångat­as – Anne Bonny och Mary Read – som slapp galgen genom att hävda att de var gravida. Men Calico Jack hängdes och fick inälvorna urplockade.

Hans kropp hängdes upp i en bur på en liten kobbe vid Port Royals inlopp som sedermera kom att kallas Rackham’s Cay.

John Rackhams karriär inleddes med att han anklagade Charles Vane för feghet, men han stämplades själv som en fegis efter att inte ha tagit upp slutstride­n på William. Mary Read påstås ha sagt: «Om han hade kämpat som en man hade han inte behövt hänga som en hund».

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden