Ett unikt in­slag tyd­ligt in­spi­re­rat av ja­pansk ar­ki­tek­tur.

Plaza Deco - - Nu -

När El­ding Oscar­son fick upp­dra­get att ut­for­ma ett town­house i Lands­kro­na stod de in­för ett val: att lå­ta hu­set smäl­ta in i om­giv­ning­en el­ler att kon­tras­te­ra mot den kring­lig­gan­de be­byg­gel­sen. De val­de med all tyd­lig­het det se­na­re. 2009 stod den soc­ker­bitsvi­ta, gra­fis­ka fa­sa­den som ett skulp­tu­ralt ut­rops­tec­ken in­klämt mel­lan de gam­la puts­hu­sen med sa­del­tak i te­gel. Bygg­na­den blev upp­märk­sam­mad över he­la värl­den och är ock­så det pro­jekt El­ding Oscar­son är stol­tast över. – Vyn från ga­tan med den vi­ta, ab­strak­ta fa­sa­den är den som pub­li­ce­rats och dis­ku­te­rats mest. Men hu­set är in­te ba­ra ett skal, fa­sa­den är en li­ten del av pro­jek­tet. Vi var myc­ket in­tres­se­ra­de av rums­lig­he­ter­na och hur de­tal­jer­na ut­for­ma­des, be­rät­tar Jo­han Oscar­son. Hu­set är ett unikt in­slag i den svens­ka be­byg­gel­sen och tyd­ligt in­spi­re­rat av ja­pansk ar­ki­tek­tur, vil­ket är ett arv från Jo­nas El­dings an­ställ­ning på det pre­stige­fyll­da ar­ki­tekt­kon­to­ret Sa­naa som ut­görs av Ka­zuyo Se­ji­ma och Ryue Nishi­za­wa, den ja­pans­ka vå­gens främs­ta ar­ki­tek­ter i slu­tet av 1990-ta­let. Med sin av­ska­la­de och sva­la ar­ki­tek­tur näs­tan ute­slu­tan­de i vitt sat­te de mo­dern ja­pansk ar­ki­tek­tur på kar­tan. Jo­han Oscar­son och Jo­nas El­ding ut­gör till­sam­mans med tre an­ställ­da ar­ki­tekt­kon­to­ret El­ding Oscar­son. Kon­to­ret som star­ta­de 2007 står nu in­för sitt sto­ra ge­nom­brott och har bli­vit in­ter­na­tio­nellt känt för sin ele­gan­ta och mo­der­na ar­ki­tek­tur. Med två ny­bygg­na­tio­ner ge­nom­för­da – bå­da pri­sa­de, om­skriv­na och väl ge­nom­för­da – ser fram­ti­den ljus ut, för att in­te sä­ga blän­dan­de vit. Hu­set i Lands­kro­na blev start­skot­tet för en rad and­ra pro­jekt. Ny­li­gen läm­na­de kon­to­ret in ett för­slag till Skis­ser­nas mu­se­um i Lund, och i ju­las togs det förs­ta spad­ta­get till en pri­vatvil­la i To­kyo. Un­der 2014 ska kon­to­ret ar­be­ta vi­da­re med ett an­nat in­ter­na­tio­nellt pro­jekt: om­vand­ling­en av en in­du­stri­lo­kal till kon­tor i Chi­ca­go. Kon­to­ret har ock­så del­ta­git i ar­ki­tek­tur­bi­en­na­len i Venedig. 2013 fär­dig­ställ­des en pri­vatvil­la i Möl­le, ett pro­jekt som kon­to- ret bör­ja­de job­ba med re­dan vid star­ten 2007. Den formstar­ka vil­lan blir ett nytt tillägg till den re­dan bro­ki­ga ar­ki­tek­tu­ren i om­rå­det. Plat­sens ri­ka histo­ria som badort i 1900-ta­lets bör­jan har re­sul­te­rat i ett misch­masch av ex­cent­risk ar­ki­tek­tur. Sjö­far­ten öpp­na­de upp kon­tak­ty­tor mot om­värl­den och hu­sen är upp­för­da av bland an­nat sjö­män som fått in­spi­ra­tion värl­den över. El­ding Oscar­sons ar­be­te sträc­ker sig från hus­bygg­nad ner till den mind­re ska­lan med in­red­ning, pro­dukt­de­sign och möbel­de­sign. In­nan Jo­han bör­ja­de stu­de­ra till ar­ki­tekt job­ba­de han i verk­sta­den på Blå Sta­tion och prak­ti­se­ra­de -som mö­bel­form­gi­va­re hos Jo­nas Lind­vall som då ar­be­ta­de bland an­nat med Da­vid De­signs förs­ta kol­lek­tion. Re­dan då lys­te den ja­pans­ka es­te­ti­ken ige­nom. – I mi­na ögon var det den förs­ta Asi­e­nin­spi­re­ra­de de­sig­nen i Sve­ri­ge, mi­ni­ma­lis­tisk och av­ska­lad, sä­ger Jo­han.

Jo­nas El­ding och Jo­han Oscar­son träf­fa­des på ar­ki­tek­tur­sko­lan i Lund. Ef­ter ett av­brott för ut­by­tesstu­di­er i Lon­don re­spek­ti­ve Edin­burgh åter­före­na­des de för att gö­ra ex­a­mens­ar­be­tet till­sam­mans. Sam­ar­be­tet har all­tid va­rit smärt­fritt. – Vi har en ge­men­sam syn på ar­ki­tek­tur. Vi vet vad vi gil­lar och in­te gil­lar, sä­ger Jo­han.

– Det är fan­tas­tiskt egent­li­gen, sä­ger Jo­nas. I den sto­ra bil­den är vi all­tid rö­ran­de över­ens. När stu­di­er­na av­slu­ta­des 1999 åk­te Jo­nas till To­kyo för att prak­ti­se­ra i tre må­na­der på Sa­naa, som ha­de va­rit ton­gi­van­de un­der slu­tet av Jo­hans och Jo­nas ut­bild­ning. Men prak­ti­ken blev en an­ställ­ning och det dröj­de åt­ta år in­nan Jo­nas åter­vän­de. Sam­ti­digt som Jo­nas var mitt i Sa­naa-boo­men och ri­ta­de på New Mu­se­um i New York fick Jo­han an­ställ­ning på svens­ka San­dellsand­berg. Där drev han bland an­nat om­vand­ling­en av OMX-kon­to­rets in­red­ning, ett jät­te­pro­jekt som sträck­te sig över fy­ra år. – San­dellsand­berg har ett prag­ma­tiskt för­håll­nings­sätt och man får ut­rym­me att job­ba själv­stän­digt och ti­digt ta stort an­svar, sä-

ger Jo­han. När Jo­han och Jo­nas möt­tes igen 2007 och star­ta­de El­ding Oscar­son ha­de bå­da ut­veck­lats i si­na pro­fes­sio­nel­la rol­ler på oli­ka sätt. Jo­han ha­de ut­veck­lat si­na kom­pe­ten­ser i pro­jekt­led­ning och Jo­nas kom till­ba­ka från To­kyo med främst två er­fa­ren­he­ter: – Jag ut­veck­la­de en för­må­ga att for­mu­le­ra ett över­gri­pan­de, en­kelt kon­cept som ger rikt­ning i pro­jek­tet. Dess­utom in­såg jag att pro­jek­ten he­la ti­den kan för­bätt­ras om man tes­tar nya sa­ker. Un­der stu­di­e­ti­den job­ba­de jag all­tid ef­ter min förs­ta idé, så det lig­ger in­te i min per­son­lig­het att be­ar­be­ta och om­prö­va kon­cep­ten. Det är ett in­lärt be­te­en­de som är otro­ligt vär­de­fullt. Sa­naas es­te­tik gör fort­fa­ran­de tyd­li­ga av­tryck i El­ding Oscar­sons ar­ki­tek­tur. Det mi­ni­ma­lis­tis­ka och vi­ta, lät­ta ut­tryc­ket är åter­kom­man­de ele­ment. Jo­han har va­rit i Ja­pan två gång­er och bli­vit fa­sci­ne­rad och in­spi­re­rad av ja­pansk ar­ki­tek­tur, me­dan Jo­nas har en dju­pa­re re­la­tion till lan­det. Hans fru är ja­pans­ka och de­ras barn är två­språ­ki­ga. – Man kan sä­ga att jag har en ytt­re in­spi­ra­tion av ja­pansk ar­ki­tek­tur, sä­ger Jo­han. – Me­dan jag som har bott och ver­kat där läng­re in­te ba­ra är in­spi­re­rad, jag har det i mig i grun­den, sä­ger Jo­nas. Jag kom­mer ald­rig bli en ja­pansk ar­ki­tekt, men åren i To­kyo gav mig mer än ut­bild­ning­en i Lund. Bå­de Jo­han och Jo­nas är kri­tis­ka till sin stu­di­e­tid. När de bör­ja­de på ar­ki­tek­tur­sko­lan un­der 1990-ta­let var ar­ki­tek­tens roll stän­digt ifrå­ga­satt. Svens­ka ar­ki­tek­ter ha­de då­lig själv­käns­la och blic­ka­de ut­åt. Jo­han och Jo­nas ta­lar om ett be­dröv­ligt ar­ki­tek­turkli­mat, där ar­ki­tek­ten var idi­ot­för­kla­rad och sak­na­de fram­tid. – Det var full­stän­dig ka­ta­strof. Och det var synd om ar­ki­tek­ten, vi ha­de stän­dig kri­s­te­ra­pi den förs­ta ti­den på sko­lan, sä­ger Jo­han. Jo­nas tyck­te att den då­li­ga själv­käns­lan i Sve­ri­ge var de­struk­tiv och val­de Sa­naa ef­tersom han vil­le ar­be­ta på ett kon­tor som han be­und­ra­de. För­hopp­ning­en var att han skul­le kom­ma till­ba­ka till Sve­ri­ge med mer råg i ryg­gen och upp­täc­ka att svensk ar­ki­tek­tur in­te är säm­re än den in­ter­na­tio­nel­la, att ar­ki­tek­tur in­te är ma­gi el­ler nå- got svens­ka ar­ki­tek­ter in­te kla­rar av. Da­gens ar­ki­tek­turscen tyc­ker de ser lo­van­de ut. Även om hel­he­ten in­te all­tid är fan­tas­tisk finns det en­skil­da de­lar av många pro­jekt de in­spi­re­ras av. – Jag vet in­te om det är nå­got som hän­der i svensk ar­ki­tek­tur just nu el­ler om det är jag som bör­jar bli gam­mal. Men jag tyc­ker att det bör­jar rö­ra på sig. Det finns många unga och kax­i­ga ar­ki­tek­ter. Vi är in­te en­sam­ma om att ha am­bi­tio­ner, och det kom­mer sä­kert hän­da än­nu mer nu när ar­ki­tek­ter får fler in­ter­na­tio­nel­la er­fa­ren­he­ter, sä­ger Jo­nas. Fle­ra av El­ding Oscar­sons pro­jekt har no­mi­ne­rats till ar­ki­tek­tur­pri­ser och bil­der av pro­jek­ten har pub­li­ce­rats in­ter­na­tio­nellt. Den sto­ra ex­po­ne­ring­en och sprid­ning­en är vär­de­full men in­te okom­pli­ce­rad. – Me­dia och ar­ki­tek­tur pas­sar in­te ihop. Ett pro­jekt kan ta sju år att ge­nom­fö­ra, men tren­der­na i ar­ki­tek­tur­tid­skrif­ter går över snabbt, sä­ger Jo­nas. El­ding Oscar­son vill gär­na växa och har som mål att bli 10–20 an­ställ­da. Snart flyt­tar kon­to­ret från lo­ka­ler­na på Ham­mar­by Fa­briks­väg till en in­du­stri­lo­kal på Sö­der i Stock­holm. De hop­pas på att få fler in­bjud­ning­ar till täv­ling­ar om stör­re pro­jekt fram­ö­ver, men trös­keln för att kom­ma in på en stör­re mark­nad är hög. – Det är ett nåls­ö­ga man ska ta sig ige­nom för att få sto­ra upp­drag. Men vi har ta­git det gans­ka lugnt. Vi gör hell­re ett bra pro­jekt än stres­sar vi­da­re till näs­ta, sä­ger Jo­nas. Kon­to­rets am­bi­tio­ner har all­tid va­rit sto­ra, och be­skri­ver sig självt som ett de­sig­n­o­ri­en­te­rat ar­ki­tekt­kon­tor med för­kär­lek för de­tal­jer. Kons­ten är att få det kom­pli­ce­ra­de att se en­kelt och av­ska­lat ut, till ex­em­pel att ett föns­ter som be­står av tre la­ger glas ser ut som en glas­ski­va. För att få rätt käns­la och ut­tryck gör El­ding Oscar­son grund­li­ga ma­te­ri­alstu­di­er och ri­tar allt i mins­ta de­talj. Rol­len att ha an­svar för de­tal­jer­na hop­pas de kun­na be­hål­la även i stör­re pro­jekt. – Vi vill stret­cha ar­ki­tek­tu­ren, ploc­ka av vå­ra er­fa­ren­he­ter och gö­ra nå­got eget. Vi vill va­ra med he­la vägen från idé till fär­dig­stäl­lan­de och jag tror att vi är mer en­ga­ge­ra­de i ge­nom­fö­ran­det än and­ra ar­ki­tek­ter, sä­ger Jo­han.

Det ku­bis­tis­ka ga­tu­hu­set slog ner som en bomb in­te ba­ra i Lands­kro­na

när det re­a­li­se­ra­des 2009.

Hmm. Är det in­te Jo­han Oscar­son, till väns­ter, och Jo­nas El­ding? Jo.

STOR VIN­JETT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.