det som jag tyc­ker om, det kö­per jag. det är en när­mast dju­risk in­stinkt.

Plaza Deco - - Stor Vinjett -

Eklek­tisk med en säll­sam bland­ning av det hon tyc­ker om. Im­pul­siv och med öga och sin­ne för vad som slår nu el­ler om tre år. Orädd och med be­hov av kort be­tän­ke­tid. Allt det­ta är gal­le­ris­ten Ni­na Yashar, vars me­rit är att ha fört in den in­ter­na­tio­nel­la de­sign­värl­den till det Ita­li­en­do­mi­ne­ra­de Mi­la­no. Via del­la Spi­ga är ett mo­de­get­to. Med ett un­dan­tag. På num­mer 32 lig­ger se­dan många år de­sign­gal­le­ri­et Ni­lu­far, vil­ket är per­sis­ka och be­ty­der lo­tus­blom­ma. I de två stän­digt för­än­der­li­ga vå­ning­ar­na härs­kar en sä­re­gen mix av nor­diskt, franskt, in­diskt och ja­panskt. Här finns se­dan 20 år en en­da vil­ja: Ni­na Yashar från Iran, som bott stör­re de­len av sitt liv i Mi­la­no, där hen­nes ra­dar­in­stinkt för att upp­täc­ka nya ta­lang­er va­rit vägen till fram­gång.

– Egent­li­gen bryr jag mig in­te så myc­ket om var­i­från en mö­bel el­ler en mat­ta kom­mer. Det som jag tyc­ker om, det kö­per jag. Det är när­mast en dju­risk in­stinkt, sä­ger hon och skrat­tar mörkt och hjärt­ligt när vi ses i hen­nes hem.

Hon bor i ett ut­präg­lat de­sign­kvar­ter nä­ra Cor­so In­di­pen­den­za. Det är in­te här bu­ti­ker­na lig­ger, men det är här som många av Mi­la­nos form­gi­va­re, mo­deska­pa­re, de­sig­ner och trend­sät­ta­re bor. Ni­na bor i en 250 kvadrat­me­ter stor tak­lä­gen­het, som hon val­de näs­tan ute­slu­tan­de av det skäl att den ha­de fle­ra sto­ra ter­ras­ser. Nå­got som in­te är van­ligt i Mi­la­no.

Ni­na Yashar gil­lar star­ka fär­ger, geo­met­ris­ka möns­ter och sam­ti­da konst. Över den öpp­na spi­sen häng­er en rör­lig in­stal­la­tion be­stå­en­de av fy­ra svar­ta me­tall­sta­var som he­la ti­den flyt­tar på sig. Bad­rum­met är svuls­ti­ga­re med en ak­va­ma­rin­blå si­den­få­tölj och ett bad­kar med för-

gyll­da le­jon­tas­sar. Det kom­mer från Ni­nas Lon­don­tid då hon hand­la­de på Czech & Spea­ke på Jer­myn Stre­et.

I dag är bad­ka­ret omo­dernt. Det har va­rit för myc­ket mi­ni­ma­lism och vit in­tig­het de se­nas­te åren, kon­sta­te­rar hon. Nu vill hon åter­in­tro­du­ce­ra ny­ba­roc­ken, den svuls­ti­ga stil med sto­ra speg­lar och rö­da för­gyll­da sam­mets­sof­for som do­mi­ne­ra­de det se­na 1980- och bör­jan av 90-ta­let. I dag är den främst för­knip­pad med mo­de­namn som si­ci­li­a­nar­na Dol­ce&Gab­ba­na – en pi­las­ter i Ni­nas sto­ra kund­krets.

Länge ar­be­ta­de Ni­na med an­ti­ka per­sis­ka mat­tor för att se­na­re in­tro­du­ce­ra ke­lim och frans­ka au­bus­son­mat­tor. Plöts­ligt upp­täck­te hon en helt okänd pla­net: Sve­ri­ge och Märta Måås-Fjet­ter­ström.

– Det sked­de i New York för 15 år se­dan. För­säl­ja­ren vil­le i det längs­ta in­te ta­la om var­i­från mat­tor­na kom, men till sist fick jag det ur ho­nom.

En vec­ka se­na­re var Ni­na Yashar i Stock­holm och fick kon­takt med Will­borgs på Ös­ter­malm. Ef­ter tre tim­mar i bu­ti­ken ha­de hon köpt 20 svens­ka mat­tor - ett ty­piskt sätt för Ni­na att age­ra. Res­ten av Stock­holms­ti­den äg­na­de hon åt att be­kan­ta sig med möb­ler. Ka­ta­lo­gen på hen­nes hem­si­da har in­te ba­ra de sto­ra kän­da nor­dis­ka nam­net som Ar­ne Jacob­sen och Carl Malm­s­ten. Här finns även skick­li­ga form­gi-

va­re som i dag re­dan har fal­lit i glöms­ka i Sve­ri­ge som Gre­ta Mag­nus­son-Gross­man, som star­ta­de hos Kär­nan i Helsing­borg och som se­dan ri­ta­de och in­red­de fle­ra vil­lor i Ka­li­for­ni­en.

Som ta­langscout har Ni­na Yashar haft fram­gång. Mar­ti­no Gam­per från Nor­di­ta­li­en har tack va­re hen­ne bli­vit ett jät­te­namn. Ni­na be­rät­tar hur hon på vinst och för­lust köp­te he­la ho­tel­l­in­red­ning­en gjord av Gio Pon­ti till 50 rum i ett lyx­ho­tell i Sor­ren­to - ”de för­sö­ker för­nya sig men se­dan blir det för­stås fu­la­re”, undslip­per hon sig.

– Jag ha­de rå­kat träf­fa Mar­ti­no Gam­per åt­ta år ti­di­ga­re. Han bad mig om någ­ra de­lar av Pon­tis in­red­ning. Han av­såg att hug­ga sön­der dem som en le­van­de per­for­man­ce på konst­mäs­san i Ba­sel. Jag blev choc­kad över för­frå­gan, men sa ja ef­ter fem mi­nu­ter.

Säl­lan har en konst­närs ge­nom­brott va­rit så ome­del­bart som när Gam­per med da­dais­tiskt ur­sin­ne högg sön­der Pon­tis möb­ler, plan­löst för att med bi­tar­na se­dan ska­pa nya sto­lar. Ni­na köp­te till sist 100 sto­lar av ho­nom, vil­ka bli­vit till en ut­ställ­ning och som fort­fa­ran­de tur­ne­rar.

En an­nan form­gi­va­re som lig­ger hen­ne varmt om hjär­tat är cyp­ri­o­ten Mi­chael Anas­tas­si­a­des som hon kal­lar för ”ge­ni och en stor ljus­konst­när”. Här do­mi­ne­rar enk­la lin­jer och en ab­so­lut ren­het. På mö­bel­mäs­san i Mi­la­no för­ra året be­lö­na­des hans taklam­por St­ring Lights, som han ska­pat för Flos, med pri­set Eu­ro­lu­ce. – Ja, det bru­kar gå till så. Folk kom­mer in och tit­tar i mitt gal­le­ri, pra­tar, och se­dan läg­ger de ut be­ställ­ning­ar, sä­ger Ni­na Yashar och be­to­nar att det var hon som upp­täck­te ho­nom. Men hon har inga pro-

Mi­uc­cia Pra­da och ni­na bol­lar idéer en gång i vec­kan.

jag vill ska­pa di­a­log mel­lan ting som ing­et har ge­men­samt.

blem med att han ar­be­tar med and­ra. – Pro­ble­met ex­i­ste­rar in­te. Flos är in­dust­ri­ell pro­duk­tion! Ni­na Yashar fun­de­rar över hur hen­nes idéer föds: – Jag ob­ser­ve­rar det som hän­der och för­sö­ker se fram­åt. Mitt sin­ne ar­be­tar in­tui­tivt, bätt­re än så kan jag in­te för­kla­ra det. Min in­spi­ra­tion är men­tal, men det kom­mer in­te från vad jag lä­ser el­ler ser på ut­ställ­ning­ar.

Se­dan 35 år har hon en bäs­ta vä­nin­na i mo­deska­pa­ren Mi­uc­cia Pra­da. De två träf­fas var­je vec­ka, um­gås och äter mid­dag. Bå­da är hög­kre­a­ti­va per­so­ner, men ing­en av dem kan må­la, sy el­ler ri­ta mo­del­ler.

– Det är vik­tigt att ha en per­son som boll­plank. Vi jäm­för och dis­ku­te­rar vå­ra ar­be­ten och pro­jekt. Vart vi ska gå och vad vi ska sat­sa på. Men mo­de och de­sign är två oli­ka värl­dar med helt oli­ka rytm, sä­ger Ni­na och lå­ter för­stå att hon är glad över att in­te be­hö­va pre­sen­te­ra åt­ta kol­lek­tio­ner om året.

Ett pro­jekt som lig­ger hen­ne sär­skilt varmt om hjär­tat är SQUAT, det vill sä­ga att oc­ku­pe­ra ett hus el­ler ut­rym­me som in­te an­vänds och där gö­ra en pre­sen­ta­tion. I hös­tas kom hon tack va­re ar­ki­tekt­vän­ner på by­rån Ba­li­ceHert­ling i Pa­ris över en 1 500 kvadrat­me­ter stor lo­kal i ett 1700-tals­hus nä­ra Not­re-Da­me.

– Ef­tersom jag har en sjuk­lig för­må­ga att kö­pa på mig – i Mi­la­no har vi tre ma­ga­sin ful­la – så var det för mig som att kom­ma till pa­ra­di­set när jag fick en så­dan här stor tom yta till mitt för­fo­gan­de.

– Min sto­ra pas­sion är in­te att kö­pa vack­ra fö­re­mål och objekt, ut­an att sät­ta dem till­sam­mans. Jag vill ska­pa en di­a­log mel­lan ting som egent­li­gen in­te har nå­got ge­men­samt. Att på det­ta sätt få le­ka med fö­re­må­len är det ro­li­gas­te jag vet.

Ma­giskt mel­lan­rum. Skinn­sof­fa av le­gen­da­ren Car­lo Mol­li­no, Ita­li­en, 1959. Bor­den när­mast är gjor­da av Gio Pon­ti 1960 och läng­re bort till ­väns­ter si­do­bord av Da­ni­e­le In­na­mo­ra­to.

Upp­och­ner­vän­da värl­den. Sto­lar Post­mun­dus av Mar­ti­no Gam­per för Ni­lu­far Unlimited. Tak­lam­pan som skym­tar är Poul Hen­ning­sens.

Mys­hör­nan. Fåtöl­jer New ho­pe av Phillip Lloyd Po­well, USA, 1960. Hand­gjord mat­ta, Di­na­marquês, 1950, ex­tremt säll­synt ex­em­plar. Skriv­bords­lam­pa Tree in the moon­light av Mi­chael Anas­tas­si­a­des för Ni­lu­far Unlimited, 2012.

Mat­ta av Emi­lio Puc­ci. Fo­to­box på väg­gen av Ca­tu­reg­li For­mi­ca, Ita­li­en, 2007. Bad­kar från Czech & Spea­ke.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.