SK ÖNARE GR ÖNARE

Fa­mil­jen Wick­ström flyt­ta­de från lan­det in till stan och ­ska­pa­de en mild, hel­grön oas i det be­röm­da se­kel­skif­tes­hu­set.

Plaza Deco - - Innehåll - Text eva mag­nus­zews­ka Fo­to pa­tric jo­hanss on Sty­ling Alex­an­dra ogo­nowski

Fa­mil­jen Wick­ström flyt­ta­de från lan­det in till stan och ­ska­pa­de en drömskt hel­grön oas i det be­röm­da se­kel­skif­tes­hu­set. TEXT Eva Mag­nus­zews­ka fo­to pa­tric jo­hans­son

Sty­ling alex­an­dra ogo­nowski

Käns­lan är att man vill bör­ja nyn­na på Lill Babs-dän­gan Grö­na gran­na, skö­na sanna som­mar, och tan­kar­na vand­rar till El­len Key, en av vå­ra främs­ta hemi­de­o­lo­ger, som i tid­skrif­ten Skön­het för al­la (1899) häv­da­de att ”en män­ni­ska mår bätt­re, blir vän­li­ga­re, gla­da­re och lug­na­re ifall man i sitt hem mö­ter vack­ra for­mer och fär­ger”. Hem­ma hos An­na-Ka­rin och Jesper Wick­ström på Ös­ter­malm i Stock­holm är det just ett så­dant hem som mö­ter en. I syn­ner­het slås man ome­del­bart av den ge­nom­gå­en­de och ro­gi­van­de grö­na fär­gen (Alcro Pash­mi­na, NCS S-2005-G20Y för att va­ra ex­akt).

– Vi vil­le ha en lugn och in­bju­dan­de färg, men var­ken vitt el­ler en ta­pet, för­kla­rar An­na-Ka­rin och Jesper. Vi fast­na­de för den grö­na fär­gen näs­tan di­rekt, dis­ku­te­ra­de li­te kring ny­an­sen – om den skul­le va­ra mer grå el­ler mer gul – och lan­da­de i det ni ser. Vi trivs väl­digt bra med den fär­gen!

Jesper Wick­ström är ut­bil­dad bygg­nads­in­gen­jör och An­na-Ka­rin har läst mark­nads­fö­ring. Till­sam­mans dri­ver de in­red­nings­by­rån Pla­no­form som främst skräd­dar­syr ex­klu­si­va ita­li­ens­ka kök, bad­rums­in­red­ning­ar och för­va­rings­sy­stem från va­ru­mär­ken som Bi­no­va, Ar­cli­nea, Agape och Le­ma. De flyt­ta­de med bar­nen Ir­ma, 6, och Vig­go, 4, och hun­den El­sa till lä­gen­he­ten för un­ge­fär ett år se­dan, från sitt hus på Värm­dö ut­an­för Stock­holm.

– Vi gjor­de tvärtom helt en­kelt. Många an­ser ju att man ska bo i hus när man får barn, och så trod­de även vi när vi bör­ja­de byg­ga hu­set, men det blev för job­bigt att pend­la in till job­bet var­je dag. Nu trivs vi jät­te­bra, och ef­tersom lä­gen­he­ten lig­ger i ett äld­re hus så är det en enorm rymd i al­la rum.

Lä­gen­he­ten är he­la 143 kvadrat­me­ter stor och in­rymd i en äld­re bygg­nad från 1914, ri­tad av ar­ki­tekt­fir­man Öst­lihn och Stark. Un­der ti­den som fir­man fanns, mel­lan 1909 och 1920, gjor­de den sig känd för ge­nom­tänk­ta plan­lös­ning­ar och om­sorgs­ful­la de­tal­jer som starkt ut­for­ma­de en­tré­er och or­na­ment i ny­klas­si­cis­tisk an­da. Jo­sef

Många är så räd­da för färg, men man mås­te vå­ga!

Öst­lihn och Al­bin Stark, som fann varand­ra un­der ar­ki­tekt­ut­bild­ning­en på KTH i Stock­holm, står ba­kom ett 30-tal bygg­na­der in­ne i stan. Och ett Ös­ter­malm­hus som till­drog sig sär­skilt stort in­tres­se var det vid Erik Dahl­bergs Al­lé, hus num­mer 5, där vi hit­tar fa­mil­jen Wick­ström i dag. Re­dan då var bygg­na­den känd för att in­ne­hål­la sto­ra lä­gen­he­ter och en av de förs­ta att föl­ja för­ord­ning­en om att även bi­ut­rym­men som tam­bur och bad­rum mås­te ha ”da­ger”, vil­ket in­ne­bar kraf­ti­ga in­skär­ning­ar i huskrop­par­na så att man skul­le få in lju­set från gårds­rum­met.

Hur myc­ket har ni själ­va för­änd­rat i lä­gen­he­ten?

– Vi har änd­rat myc­ket av plan­lös­ning­en. Som i så många and­ra se­kel­skif­teslä­gen­he­ter så fanns det en ser­ve­rings­gång som led­de till ett li­tet kök längst in i lä­gen­he­ten. Det fun­ge­ra­de in­te alls för oss så ser­ve­rings­gång­en fick bli en sju me­ter lång gar­de­rob­s­vägg. Det gam­la kö­ket blev bar­nens sov­rum och vårt eget sov­rum mind­re för att gö­ra det in­til­lig­gan­de bad­rum­met stör­re.

Re­no­ve­ring­en var om­fat­tan­de, men sked­de med om­tan­ke om de ur­sprung­li­ga de­tal­jer­na.

– Själv­klart vil­le vi be­hål­la käns­lan av en äld­re bygg­nad med al­la fi­na de­tal­jer, men sam­ti­digt in­för­li­va dem med en mo­dern livs­stil och mo­der­na ma­te­ri­al.

Vad tyc­ker ni all­ra bäst om i hem­met?

– Vi är så nöj­da med många de­lar, men en av fa­vo­ri­ter­na är nog gar­de­rob­s­väg­gen. På ytan ser det ut som en helt van­lig länga med gar­de­ro­ber, men när man stu­de­rar den mer i de­talj så upp­täc­ker man att det är myc­ket som är spe­ci­a­lan­pas­sat ba­kom al­la dör­rar. Det finns oli­ka för­va­rings­möj­lig­he­ter, till och med en li­ten tvätt­stu­ga!

Vil­ken har er fi­lo­so­fi va­rit?

– Att hål­la oss till ett kon­cept he­la vägen, in­te blan­da allt­för många sti­lar: en ge­nom­gå­en­de grön färg på väg­gar­na i kom­bi­na­tion med vit in­red­ning.

Ni har må­lat mer än ba­ra väg­gar­na grö­na …

– Vi vil­le att väg­gar, dörr­fo­der och golv­sock­lar skul­le va­ra må­la­de i en och sam­ma färg för att ska­pa en dov, näs­tan drömsk käns­la. Det är trå­kigt med allt som bli­vit en stan­dard, som dörr­fo­der och sock­lar i vitt ba­ra för att ”det är så det ska va­ra”.

Hur får fär­gen er att må?

– Man blir lugn av den och den ska­par helt klart en om­bo­nad käns­la.

Vad tyc­ker era gäs­ter?

– ”Aha, kan man gö­ra så här!” Många är så räd­da för färg, men man mås­te vå­ga och gö­ra det fullt ut. Kör på, dut­ta in­te li­te färg på nå­gon vägg här och var, gör det över­allt! I värs­ta fall kan man ju all­tid må­la om.

den grö­na fär­gen ska­par helt klart en om­bo­nad käns­la.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.