Ly­san­de ti­der

Plaza Deco - - I Framkant - Text och sty­ling Fran­ce­sca Da­vo­li

I en gam­mal ka­kel­ugns­fa­brik hit­ta­de hyl­la­de Formafantasma sin kre­a­ti­va ljuslå­da.

Ett­hund­ra kvadrat­me­ter med rent ver­ti­kalt ljus, där ytan de­las upp av ett ent­re­sol­plan och blir till ett ut­rym­me full av liv och idéer. Här smäl­ter ar­be­te och pri­vat­liv sam­man el­ler går isär, allt be­ro­en­de på ägar­nas per­son­li­ga be­hov och ti­ming.

Si­mo­ne Far­re­sin ( 1980) och Andrea Tri­mar­chi ( 1983) kom­mer bå­da ur­sprung­li­gen från Ita­li­en. Men de är mer kän­da för form­fan­ta­sin i Formafantasma be­lä­gen i Ne­der­län­der­na. De har bott länge i Eind­ho­ven, där de gått på de­signa­ka­de­min och ver­kat i åt­skil­li­ga år ef­ter stu­di­er­na. En dag gans­ka ny­li­gen gick flytt­las­set, bå­de det pri­va­ta och det pro­fes­sio­nel­la, till Ams­ter­dam. De loc­ka­des av den in­ter­na­tio­nel­la käns­la, den höga lev­nads­stan­dar­den och skön­he­ten i när­he­ten till vatt­net, som präg­lar världs­sta­den.

De­ras hus och stu­dio lig­ger i Ams­ter­dam No­ord, en för­ort som för ba­ra någ­ra år se­dan var helt för­sum­mad och sågs som en ruf­fig del av met­ro­po­len. Nu hål­ler all­ting på att för­änd­ras. Många kre­a­ti­va konst­nä­rer upp­täc­ker om­rå­dets för­de­lar och om­vand­lar dess fa­sci­ne­ran­de över­giv­na plat­ser till atel­jé­er och pri­va­ta bo­stä­der. Ams­ter­dam No­ord är ett rent in­du­stri­om­rå­de, men det tar ba­ra fem mi­nu­ter med fär­jan till cent­rum. Man kan även ta en trev­lig pro­me­nad längs stran­den, som lig­ger en­dast ett sten­kast bort, och då be­fin­ner man sig i en när­mast lant­lig mil­jö. Fis­kar­fa­mil­jer bor fort­fa­ran­de där i trä­hus och mar­ken är up­pen­bart un­der hav­s­ni­vån.

– Vi hit­ta­de det här om­rå­det ge­nom en annons på nätet, be­rät­tar Andrea Tri­mar­chi, och vi ha­de verk­li­gen tur. Vi ring­de ut­an att egent­li­gen ve­ta var det låg. Da­gen ef­ter vi ha­de kom­mit till Ams­ter­dam såg vi plat­sen och vi tyck­te så myc­ket om den att vi be­stäm­de oss för att slå oss ner här ut­an att ens tit­ta på nå­got an­nat först. Si­mo­ne Far­re­sin fyl­ler i: – Det här är förs­ta gång­en som vi bor och ar­be­tar i sam­ma hus. Först var det helt nöd­vän­digt, ef­tersom det var oer­hört svårt att hit­ta hus och stu­dio i sam­ma om­rå­de i det tät­be­fol­ka­de Ams­ter­dam. Nu har vi vant oss och vi gil­lar det fak­tiskt. Över vår ar­bet­sy­ta flö­dar he­la ti­den ett kon­stant ljus ovan­i­från, som är helt per­fekt för att ska­pa skug­gor av färg och att ar­be­ta i. Och det är li­ka­dant mul­na da­gar, som är myc­ket van­li­ga här. Kort sagt, vi sak­nar ald­rig na­tur­ligt ljus!

Bygg­na­den var ti­di­ga­re en ka­kel­ugns­fa­brik med träbjäl­kar som på­min­ner om de­ras ti­di­ga­re stu­dio i Eind­ho­ven. Det var ett gott kre­a­tivt tec­ken, bå­de för hem­käns­lan och den kre­a­ti­va glö­den.

– Vi såg den de­tal­jen som ett tec­ken på att det vi hit­tills äg­nat oss åt in­te är av­slu­tat ut­an kan vi­da­re­ut­veck­las. Den idén om kon­ti­nu­i­tet ing­er en lug­nan­de käns­la. Vårt hem och vår stu­dio lig­ger iso­le­ra­de från ga­tan, men ock­så långt från sta­dens brus. Med tan­ke på den tid vi le­ver i, och det fak­tum att vi of­ta är i be­hov av lugn och ro för att kun­na sjun­ka in i vårt in­re jag, så är det­ta ing­en li­ten sak.

Den fak­tis­ka verk­sta­den lig­ger in­te ihop med stu­di­on ut­an lig­ger på en se­pa­rat plats, så när kväl­len kom­mer för­svin­ner al­la prov­bi­tar, allt ma­te­ri­al och al­la mo­del­ler in i me­tall­box­ar som de har i bib­li­o­te­ket.

– Det är ett sätt att se­pa­re­ra ar­be­te och pri­vat­liv, att und­vi­ka att he­la ti­den va­ra om­gi­ven av vårt ar­be­te, även om det fort­fa­ran­de har en cen­tral plats i al­la vå­ra ak­ti­vi­te­ter.

In­nan­för des­sa väg­gar fly­ter li­vet för des­sa två de­sig­ner längs ett ef­fek­tivt or­ga­ni­se­rat möns­ter, ef­tersom bå­da vill ha det väl­stä­dat och ord­nat. Men det har in­te på­ver­kat den gäst­fri­het som bru­kar va­ra ett ut­mär­kan­de

drag hos fram­för allt män­ni­skor med ita­li­ens­ka röt­ter – el­ler kär­le­ken till mat. Till ex­em­pel tar de var­je dag rast för lunch och de­lar sin kär­lek till god mat med sitt team i en av­slapp­nad och lätt­sam at­mo­sfär.

Ägar­nas lå­ga ål­der sam­man­fal­ler med de­ras ena­stå­en­de kar­riär. De­ras pro­duk­ter är re­sul­ta­tet av kon­cep­tu­el­la stu­di­er av ar­ke­ty­pis­ka for­mer och ett kon­stant ex­pe­ri­men­te­ran­de med le­van­de ma­te­ri­al. Un­der de se­nas­te fem åren har de fått ett en­tu­si­as­tiskt mot­ta­gan­de från kri­ti­ker och de har haft ut­ställ­ning­ar i någ­ra av värl­dens vik­ti­gas­te mu­se­er och gal­le­ri­er. Det bör­ja­de med Spa­zio Ros­sa­na Or­landi vid Sa­lo­ne del Mo­bi­le år 2010, och nåd­de se­na­re Vit­ra De­sign Mu­se­um vid Mi­la­no tri­en­na­len – och in­te att för­glöm­ma det vik­ti­ga för­vär­vet av någ­ra av de­ras verk till New Yorks MoMA och Lon­dons Victo­ria and Al­bert Mu­se­um.

Den na­tur­li­ga följd­frå­gan på det­ta blir – Hur ser fram­tids­pla­ner­na ut för er?

– I höst pre­sen­te­rar vi ett nytt ar­be­te in­spi­re­rat av Rom och på upp­drag av Gal­le­ria O, som lig­ger i sta­den. Fak­tum är att vårt pro­gram be­står av många nya verk, men det är än­nu för ti­digt att be­rät­ta om dem … Vad jag kan sä­ga är att vi på se­na­re tid har ar­be­tat myc­ket med ljus, vil­ket är ett myc­ket spän­nan­de om­rå­de och helt nytt för oss.

Så vi står här och vän­tar på de­ras näs­ta häp­nads­väc­kan­de verk mitt i de­ras eget ljus­rum – i sta­den som präglas av ly­san­de och kre­a­ti­va idéer – Ams­ter­dam.

Foto Fabrizio Cic­co­ni/ Living In­si­de

Sto­ra bil­den: Andrea ­Tri­mar­chi och Si­mo­ne Far­re­sin bil­dar till­sam­mans Formafantasma.

Ovan, till väns­ter: Andrea och Si­mo­ne och med­ar­be­tar­na Fran­ce­sco Zor­zi och Sara Kai­ser. Ovan, till hö­ger: Kre­a­tiv nä­ring och ­in­spi­ra­tion.

Ovan: Skål och flas­ka från For­ma­fan­tas­mas kol­le­tion Au­tar­chy. Till väns­ter: Kom­bi­ne­rad mat­sal och stu­dio.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.