Glasblåsarnas barn
Formgivaren Anna Kraitz blåser ny, kreativ luft i sina konstnärliga lungor när hon står för höstens stora nyhet hos Målerås Glasbruk.
Anna ångrar knappast ingenting – ” Non, elle ne regrette rien” – med sin vas- och skålserie Padam, döpt efter den klassiska sången odödliggjord av sparven från Paris, Édith Piaf. Det är nämligen så mycket som stämmer med trion glas, Målerås och Édith Piaf. Till att börja med är Anna Kraitz i sig en skapelse från två glasblåsare och hennes första kollektion i materialet påminner på många sätt om Piaf. Glas är som material betraktat starkt och expressivt men samtidigt väldigt skört – lite som Piaf. Åtminstone den vedertagna myten av henne. Få material har så mycket myter, magi och närmast magnetisk kraft som glas, nästan hypnotisk, ja lite som Édiths röst. Glasserien Padam fullkomligen lyser av tro, hopp och kärlek – men det finns också något fascinerande, funderande och filosofiskt i glasets många skiftningar. Anna Kraitz har har tillbringat många timmar i Målerås hytta för att lära sig hantverket och materialet – denna länk till barndomen.
- Innan första dagens ” blåsarpass” hade jag förberett mig noga med skisser, men i hyttan och kände energin från glasblåsarna ville jag prova något helt nytt. Jag improviserade och skissade fram på hyttgolvet vad jag ville göra. Både jag och glasblåsarna blev eld och lågor.
Resultatet? Fyra stolta vaser i varierande storlekar och en generös skål. Alla med sina egna uttryck, men med en sak gemensamt, den runda fylliga basen i botten. Färgerna varierar från energirikt gult till sobert vitt och harmonieras fint med formerna.
Piafs sång från 1951 är känd för just det som Anna Kraitz uppnådde där i glashyttan – ett medryckande flow, en rytm och något hemlighetsfullt gäckande – eller som Édith själv uttryckte det: ” Il arrive en courant derrière moi / Padam … padam … padam.”