Torö, Stock­holms skär­gård.

Plaza Deco - - Medarbetare -

När jag får an­led­ning att tän­ka på Torö är det den dans­ke char­ter­re­se­mo­gu­len och stör­re- än- li­vet- ex­cent­ri­kern Si­mon Spi­es jag ser fram­för mig, i som­mar­hu­set som han lät byg­ga här på 1960- ta­let – Vil­la Spi­es, el­ler Vil­la Fjol­le som det ock­så kal � - la­des – och som fort­fa­ran­de lär va­ra i ar­ving­ar­nas ägo; en mytomspun­nen, he­do­nis­tiskt upp­munt­ran­de, hem­lig och hy­per­mo­dern, fly­gan­de te­fat- rund be­tong­vil­la som många har för­sökt smy­ga sig fram till men som få har hit­tat, otill­gäng­ligt be­lä­gen som den är.

Snabbspo­lar näs­tan 50 år fram­åt, till helt ny­li­gen fär­dig­ställ­da Vil­la Torö. Möj­li­gen kom­mer den in­te att upp­nå sam­ma le­gend­sta­tus som Spi­es­vil­lan, men sett till dess ori­gi­na­li­tet, ma­te­ri­al och lä­ge så kan än­då lik­he­ter anas.

Från den all­män­na as­falt­vä­gen pe­kar en li­ten en­kel hand­tex­tad trä­skylt in i sko­gen. Grus­vä­gen är smal, snubb­lan­de nä­ra att re­fe­re­ras till som stig, och sling­rar sig lång­samt allt läng­re in för­bi res­li­ga, tä­ta tall­klung­or och hag­mark. Ing­en be­byg­gel­se in­om syn­håll. En gir till väns­ter, en böj till hö­ger, dju­pa­re in i sko­gen, en lätt stig­ning upp­för. Plöts­ligt står den där. Lik­som fram­trä­der ur gren­ver­ken, skju­ter ut brös­tet, i höjd med träd­kro­nor­na. Över­rump­lan­de mo­dern i uråld­rig kon­text. Kniv­skar­pa lin­jer, trä, be­tong – Vil­la Torö. Tri­gu­ei­ros Ar­chi­tectu­re fram­står allt tyd­li­ga­re som ett av Sve­ri­ges pro­gres­si­vas­te ar­ki­tekt­kon­tor. Det har på sisto­ne vux­it i bå­de per­so­nal och, fram­för allt, upp­drags­dig­ni­tet un­der led­ning av äk­ta pa­ret Va­sco Tri­gu­ei­ros och Ma­ria Si­ge­man Tri­gu­ei­ros. In­nan­för sto­ra föns­ter på Ble­king­e­ga­tan i Stock­holm, ett par por­tar bred­vid den le­gen­da­ris­ka re­stau­rang­en och öl­hal­len Pe­li­kan, vrids och vänds och skis­sas det på pro­jekt, fram­för allt bo­stä­der, i Stock­holm, fjäl­len, skär­går­den, Eng­land, Por­tu­gal och Italien. Sti­len kan ge­ne­rellt be­skri­vas på sam­ma sätt: va­ri­e­rad, med en in­ter­na­tio­nellt fär­gad klang­bot­ten. En­ligt Va­sco Tri­gu­ei­ros är kon­to­ret li­ka öp­pet för att ri­ta en ko­ja i sko­gen som ett slott i Bor­deaux. Allt ut­går ju från kun­dens re­fe­rens­värld och öns­ke­mål – tan­kar som se­dan tol­kas, bol­las och ut­veck­las.

– Al­la har rätt att dröm­ma, det upp­munt­ras, se­dan är det upp till oss att un­der­sö­ka vad som är re­a­lis­tiskt att för­verk­li­ga, sä­ger Va­sco Tri­gu­ei­ros.

I det här fal­let har dröm­men va­rit tätt för­knip­pad med en för­kär­lek för na­tur och ar­ki­tek­tur. Den unga fa­mil­jen är del av en släkt som äger och bru­kar det om­fat­tan­de mark- och vat­ten­om­rå­det häru­te. Fle­ra är verk­sam­ma in­om trä­in­du­strin. Mar­ken har med viss re­gel­bun­den­het de­lats upp in­om släk­ten i oli­ka led och ge­ne­ra­tio­ner och be­byggts med om­sorg.

När den förs­ta över­rask­ning­en har lagt sig för­står man att Vil­la Torö är ett med na­tu­ren och elementen sna­ra­re än en be­tong­ba­se­rad in­kräk­ta­re. Val av ma­te­ri­al och att de kor­re­spon­de­rar med plat­sen har va­rit en vik­ti­ga­re ut­gångs­punkt än hur hu­set ska se ut.

– Hu­set är in­te stör­re än sin om­giv­ning nå­gon­stans, kon­sta­te­rar Va­sco Tri­gu­ei­ros.

För att upp­nå den per­fek­ta pla­ce­ring­en ri­ta­des tomt­grän­ser­na om. Hu­set står på en hög punkt i ett land­skap som präglas av berg och tall­skog och är byggt i två vå­ning­ar ut­ö­ver en­tréns käl­lar­plan för att op­ti­me­ra kon­tak­ten med ha­vet och skär­gårds­om­giv­ning­ar­na. Det kan blå­sa re­jält här, Torö är känd som plat­sen för Sve­ri­ges bäs­ta vågsur­fing. Där­för be­står hu­set av tre krop­par som slu­ter sig vind-

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.