EN PÅ MILJONEN

Herman Persson, Design Director för Nobia kök, vill att man prioriterar det vackra i städer. Själv bor han i Stockholms fulaste byggnad. Eller, det beror på hur man ser på saken. Funktionalism, modernism och optimism är några av ledtrådarna.

Design Director Herman Persson omfamnar skönheten i d et rationella.

Vid en skyddad återvändsgränd precis intill trafiktäta Hornsgatan på Södermalm i Stockholm reser sig en tung och grå byggnad från 1964 mot skyn. Fasaden i betong är utsmyckad med partier i koppar som tycks ha präglats organiskt av väder och vind. Runt hörnet breder Mariaberget ut sig med magnifik utsikt mot Rådhuset och Riddarfjärden.

– Det här är någon sorts brytpunkt i staden, säger Herman Persson, Design Director för Nobia kök, som flyttade in i huset för sex år sedan tillsammans med sin partner Szilárd.

Det var framför allt ljuset och kvaliteten i ett miljonprogramsbygge de föll för. Den brutalistiska arkitekturen var ett stort plus.

– En mäklare uttryckte i en artikel att huset är Stockholms fulaste byggnad. Men det beror på hur man ser på det, enligt mig är byggnaden förbisedd. Härifrån ser man Riddarfjärden och takåsarna, Lundabron och Torkel Knutssonsgatan. Det händer mycket och man ser många delar av staden. Samtidigt är det helt lugnt på den här återvändsgränden. Det är väldigt urbant, och samtidigt väldigt lugnt. Jag gillar Hornsgatan här intill. Det är en av få gator i Stockholm som är urban på riktigt; det är högt och lågt, mixat och inte putsat, beskriver han.

Hissen och trappuppgången upp till sjätte våningen påminner om en svunnen tid, åtminstone en förbisedd era, i Sverige, präglad av modernistiska strömningar inom design och arkitektur. Huset stod klart 1964 med Svenska Bostäder som byggare efter ritningar av arkitekt Sverker Feuk. Bostadsbristen i Sverige, och framför allt i Stockholm, fick politiska konsekvenser och den socialdemokratiska regeringen utlovade en miljon bostäder med byggstart i början av 1960- talet Kvarteret på Ludvigsbergsgatan är ett resultat av detta. Trots den hårda betongen och det avskalade trapphuset bor det en slags optimism i väggarna. När man stiger in i Hermans och Szilárds lägenhet på sjätte våningen är det just den känslan som infinner sig. Ljuset som flödar genom lägenhetens öppna ytor är nästintill sakralt. De stora fönstren med utsikt över Söders takåsar, vattnet som reflekteras i den stora spegeln i vardagsrummet och små, men tydliga blinkningar till 1960- talets funktionalism. Det kan vara en försänkt entrématta (” Det är lyx för mig, att slippa en matta som glider runt”, som Herman uttrycker det), ett specialbyggt skoställ i metall, en gömd tvättmaskin i badrummet, eller en dold klädkammare mellan hall och sovrum. Det är sådant som Herman haft ett öga för, men även detaljer som fått leva kvar med tiden.

– Här finns inbyggda grundkvaliteter som man lätt ignorerar i stadsbyggen. Här har man tänkt på att maximera ljusinsläpp. Det är otroligt välplanerade ytor. Det finns inga prång som man inte vet hur man ska använda. Det är så befriande, en generositet som jag inte upplevt tidigare. Man kan ställa möbler lite hur man vill, man kan leva hur man vill. Det är inte inskrivet i planlösningen hur man ska lösa det, säger Herman, som beskriver ett grannskap som levt med byggnaden sedan start.

– Det är trevligt, för många har bott här länge. Folk flyttade in på 60- talet och har inte sett någon anledning att flytta. Lasse, som bor under oss, var med och byggde huset, det ger en bra känsla. Det är främst treor och femmor i huset, en fin gård med stora ytor samt en plaskdamm – perfekt för barnfamiljer, med and ra ord, säger Herman, som annars kan sakna att den här typen av mänskliga miljöer byggs in i Stockholm.

– Jag var i Helsingfors häromveckan och reagerade på att det var en helt annan känsla. De tar sitt kulturarv på allvar, något vi nästan helt tappat förmågan till i Sverige genom att konsekvent minimera estetiken och i förlängningen arkitektens roll i arkitektur och stadsbyggnadsprojekt. På något sätt har det varit kopplat till att bygga upp den finska nationen; finsk design och arkitektur betyder något. Det är viktigt för framtiden, för att undvika själlösa miljöer. I Helsingfors har man dessutom en designchef nu. Det säger mycket.

Hermans förkärlek för stadsplanering är inte bara personlig, under sex år som designchef på bostadsbyggaren Oscar Properties var stadsmiljöer och kvalitativa byggen några av de frågor de drev som starkast. Tillsammans med sitt team var han bland annat med och förverkligade bygget av Norra tornen med välrenommerade OMA arkitekter och 79 & Park med danska Bjarke Ingels.

– Jag är extremt stolt över vad vi åstadkom på Oscar Properties, det var ett innovativt sätt att jobba med bostadsproduktion. Vi jobbade för att höja standarden och var en av få aktörer med arkitekter på beställarsidan. Det borde inte bara vara kvadratmeter som gäller, bygger man har man ansvar för att göra miljön vacker också för alla som brukar staden, något annat är inte estetisk hållbart, säger Herman.

» Jag var i Helsingfors häromveckan och reagerade på att det var en helt annan känsla. De tar sitt kulturarv på allvar. «

Delar av detta har han nu tagit med sig in i sin nya roll som

Design Director på Nobia, som utvecklar och säljer kök genom 17 varumärken i Europa. Från att ha varit ett holdingbolag vill man jobba mer med att driva design som ett sätt att växa.

– Det är extremt spännande och utmanande. Varumärkena har olika positionering och på olika sätt pushar vi dem att höja sin designnivå. Nu för tiden måste man ha en tydlig målbild för vad man vill åstadkomma, inte bara en skåpstomme, säger Herman och beskriver hur köket fått en sådan central del i hemmet.

– På Oscar Properties hade köket en jättestor roll i hemmen vi byggde. Det är en av de sista platserna där man fortfarande umgås. I vardagsrummet sitter man med paddan. Vi har fått ett annat sätt att leva med en mer öppen planlösning, till slut kanske vardagsrummet försvinner helt och köket blir ett enda stort rum. Matlagning handlar inte bara om funktion längre, det ska vara tilltalande och sätter tonen för hemmet. Om det tidigare var husmoderns kök med stängda dörrar för funktionens skull så är köket så mycket mer i dag. Nobia har insett det och då måste man driva design som sätter formspråket. I dag måste designen vara så bra att den håller över tid. Vi rör oss bort från trender som signalerar snabba ryck, som snart är ute igen. I stället fokuserar vi på kvalitet och hållbara material, säger Herman.

Framöver ser han färre valmöjligheter, där arkitekter och designers tar en större roll i urvalen i kontrast till ett enormt ogenomtänkt urval.

– Människor är vana vid att kunna välja vad de vill, men det jag tror blir allt viktigare är redigering; att formge urval som är genomtänkta. Det finns experter som har tänkt ut saker, och det tror jag blir viktigare och viktigare, säger han.

I sitt eget hem är det tydligt att Herman lever som han lär. Sedan tidig ålder har han blivit påverkad av rum och fascineras över hur man kan skapa emotion.

– Det kan vara små grepp som skapar det. Jag har alltid gillat rumsligheter. Hemmet är en viktig plats för både mig och min partner, och här vilar vi upp oss. Hemmet för oss är inte till för representation, allt vi har här är för oss, säger han.

När det kommer till inredning ligger fokus få tydliga material och objekt som får ta plats.

– Jag gillar att skapa tydliga block, så som det sammanhängande kubbgolvet, garderobsdörrar i gran och aluminiumskärmen som delar rummet för att skapa variation. Att renodla saker är svårt men det kan ge så mycket. Allt jag jobbar med måste vara mjukt och mänskligt, men också tydligt. Jag antar att jag är minimalist, men det får aldrig bli sterilt. En soffa är en soffa men den ska vara sjukt skön också, säger Herman, och nämner några av sina stora idoler.

– Arkitekten Luis Barragán är en av dem. Hans arbete har en tidlöshet baserad på funktion och emotion. Maarten van Severen hade en förmåga att göra interiör tydlig, men ändå mänsklig. Formgivaren Andrée Putman har sagt: ” Lyx behöver inte vara överdådigt, det kan vara lampan som är perfekt placerad.” Det sammanfattar hur jag vill leva. Lyx är att det är genomtänkt, avslutar Herman.

Kvarteret på Ludvigsbergsgatan kan vid första anblick verka lite grått, men det rymmer ljusa och välplanerade lägenheter. Herman Persson uppskattar särskilt den brutalistiska arkitekturen och det urbana men samtidigt lugna läget på Södermalm i Stockholm.

Vyn från matsalsrummet till köket skvallrar om husets historia. Badrumsdörren med sina skavanker och slitage är original från 1964 när huset byggdes.

Köket, som är helkaklat och rostfritt, är baserat på det första konceptet som Herman utformade på Oscar Properties. Idén var att renodla essensen av ett arbetskök med extra djup arbetsyta, generösa handtag och benställning för att göra det lättstädat. Tekannan är designad av Sori Yanagi och träslevssamlingen är från olika delar av världen.

Rumsavdelare i anodiserad aluminium förstärker ljuset och skapar variationsmöjligheter. Målbilden med soffan, Living divani, var att den skulle vara så lång som möjligt för att maximera den generösa känslan. Halmslöjd fäst i taket har Hermans moster skapat, fåtöljerna, CH22, är designade av Hans Wegner.

Det finns många smarta lösningar i lägenheten. Rumsavdelaren helt uppställd skapar ett stort rum från fasad till fasad. Liten grön vas av Per B Sundberg som togs fram när Orrefors fyllde 100 år. I matsalsrummet/ biblioteket syns en Industrihylla lackad i specialkulör. Den svarta stolen är designad av Robert Mallet Stevens. I hyllan syns en skissmodell på Norra tornen där Oscar Properties testade olika kulörer.

Kubbgolvet skapar ett sammanhängande flöde mellan rummen. Allt som paret inrett med har personlig prägel. Den traditionella keramiken är från Korond i Transylvanien, som Szilárd kommer från. Den stora rosa vasen är av Hella Jongerius för Ikea. Det lilla trycket är från en kartoch tryckbutik i Aten specialiserad på historiska grekiska miljöer.

När rumsavdelaren är stängd skapas ett intimt matsalsrum. Lampan är arvegods, design Castiglioni från Flos, bordet är formgivet av Egon Eiermann med en specialframtagen toppskiva, stolarna är i bok som är obehandlad för att de ska få naturlig patina. Tavlan, ett foto av Hiroshi Sugimoto, Seascapes, är ett auktionsfynd. Den lilla skålen är från en keramikverkstad i Kyoto och glasskålen är skapad av Signe Persson Melin.

Dagbädden är placerad så att man ska kunna njuta av ljuset och utsikten, det är en specialutgåva i gråbrun mocka av Poul Kjaerholm. Pallen är ett pottskåp från Pakistan som tillhörde Hermans barnflickas familj, ursprungligen har den stått i en by i Punjab. Spegeln är egen design för att förstärka utsikten och bredda rummet. Garderobsväggen är egendesignad i granfaner. ” En fördel med 60- tal och betong är att man kan köra utan golvsockel, vilket ger ett renare uttryck”, beskriver Herman.

I badrummet gömmer sig en tvättmaskin och torkskåp finurligt bakom den blå badrumsförvaringen. Detta är en anpassning av en originallösning som Herman skapade. Golv och väggar är klädda i marmormosaik. ” Fönster i badrummet är ett måste för mig – något som knappt finns i nyproduktion längre”, säger Herman. Duschblandaren är specialframtagen hos Dornbracht.

Utsikten över Södermalms takåsar var något som Herman och Szilárd fastnade för när de först såg lägenheten på Ludvigsbergsgatan.