VäL­KOM­MEN

Plaza Interiör - - Innehåll -

Chefre­dak­tö­ren har or­det.

Vksvä­anrsVad är det vi be­hö­ver för att lyc­kas loc­ka fram den där

fi­lann­nasv j uti il nl f tre e dats ts f tå ä,l l m e les nej i av­gå trä an hk e e m r? a t N t båg la ont ds n ta i t nig sken t mix­as ihop av triv­sel ska­pad av ma­te­ri­el­la ting, da­gens käns­lo­form och till­va­rons bi­tar i öv­rigt. En kom­pott som är i stän­dig rö­rel­se där stor­le­ken på de oli­ka in­gre­di­en­ser­na änd­ras ef­ter be­hov, hän­del­ser och så­dant som kal­las för li­vets egen ba­na.

När min älds­ta dot­ter var ny­född bod­de vi i en två­rum­ma­re på 34 kvadrat i Gam­la Stan. Hon gil­la­de in­te rik­tigt att so­va på nät­ter­na, vil­ket in­te hel­ler är min fa­vo­rit­sys­sel­sätt­ning, så när det var kol­svart ute häng­de vi of­ta på en filt på gol­vet i var­dags­rum­met. Hy­res­rät­ten låg i ett k-märkt hus byggt på 1600-ta­let vars föns­ter var väl­digt små och ljusin­släp­pet med det ock­så rätt be­grän­sat. När jag tän­ker till­baks på den där sömnskra­la och sol-från­va­ran­de ti­den är det två fö­re­mål som gav mig den där för­nim­mel­sen av lugn och triv­sel: en skål i brun ke­ra­mik, som var fylld med frukt, och en bords­lam­pas om­gav den per­fek­ta däm­pa­de kvälls­be­lys­ning­en. Ting som an­vänds i min­nes­ska­pan­de stun­der och lad­das med trygg­het. I den bostad jag bor nu är det helt and­ra pry­lar som äger förs­ta käns­loplat­sen på topp­lis­tan.

I det här num­ret av Pla­za In­te­ri­ör har jag in­ter­vju­at form­gi­va­ren Kristi­na Stark som me­nar att det är mot­ta­ga­ren av hen­nes ob­jekt som be­stäm­mer dess tyngd, ”ett fö­re­mål kan ge ett lugn hem­ma hos nå­gon som är oro­lig el­ler en käns­la av för­änd­ring. El­ler ett ny­fött egen­vär­de som in­ne­bär att man bör­jar bry sig om sig själv och sitt hem.” Hon kon­sta­te­rar vi­da­re att ”det finns en mas­sa oli­ka käns­lor och tan­kar som kan tyc­kas fut­ti­ga in­för de världs­pro­blem vi har, men det är så vik­tigt att blic­ka bå­de ut­åt och hål­la fast vid de mind­re sa­ker­na i li­vet.” Jag hål­ler med. Kraf­ten och ener­gin för att ta tag i de stör­re för­änd­ring­ar­na be­hö­ver lad­das upp nå­gon­stans, var det görs och hur – det är vårt eg­na val. I det lil­la li­vets lampsken, på en re­sa el­ler i en ovan­ligt mjuk sof­fa. Ing­et är för ovik­tigt för att in­te kun­na om­vand­las till nå­got be­ty­del­se­fullt. Trev­lig läs­ning och fyll på och vi­la upp er på det vis som gerr er eg­na star­ka upp­le­vel­se av gläd­je och lugn.

”Ing­et är för ovik­tigt för att in­te kun­na om­vand­las till nå­got be­ty­del­se­fullt”

MOA SAMU­ELS­SON, chefre­dak­tör

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.