HOTELLGäSTERNA SOM ALD­RIG CHECKADE UT

/ När ett fö­re det­ta bed & bre­ak­fast var till sa­lu in­såg Anna Kru­us och Martin Sköld att det var det per­fek­ta till­fäl­let att slå ihop si­na fa­mil­jer. Nå­gon vis­ning be­höv­des egent­li­gen in­te. De ha­de re­dan va­rit där som gäs­ter fle­ra gång­er.

Plaza Interiör - - Innehåll - Fo­to HE­LEN Pé Sty­ling HE­LE­NA ULLSTRAND Text KRISTINE INSULANDER EK­BERG

När ett fö­re det­ta bed & bre­ak­fast var till sa­lu in­såg Anna och Martin att det var det per­fek­ta till­fäl­let att slå ihop si­na fa­mil­jer. Nå­gon vis­ning be­höv­des egent­li­gen in­te. De ha­de re­dan va­rit där som gäs­ter fle­ra gång­er.

Hu­set från 1905 går in­te att mis­sa där det står längs strand­pro­me­na­den i Ma­ri­e­fred. Det­ta r plats och det drar blic­kar­na till sig–en vit­se­kel­skif­tes vil­la med punsch­ve­ran­da och en ge­ne­rös trädgård. Länge var det ock­så fritt fram att tit­ta in. Hu­set drevs som ett bed & bre­ak­fast och pa­ret som stod bakom verk­sam­he­ten ha­de all­tid dör­ren öp­pen, bå­de för si­na gäs­ter och för si­na vän­ner.

I dag rym­mer sam­ma hus tre lä­gen­he­ter varav An­nas och Martins är den störs­ta – en åt­tarum­ma­re på tre plan där den sam­man­slag­na fa­mil­jen får plats mer än väl.

På övers­ta vå­ning­en bor de tre bar­nen, al­la med varsitt sov­rum och ett ge­men­samt rum för häng med kom­pi­sar.

– Det är egent­li­gen den per­fek­ta lös­ning­en för det varan­nan vec­ka-liv vi le­ver, sä­ger Anna. Det känns ald­rig trångt när al­la är hem­ma men in­te hel­ler stort och öde när vi ba­ra är två, ef­tersom vi då mest rör oss på mel­lan­vå­ning­en där vårt sov­rum lig­ger till­sam­mans med kök och var­dags­rum.

Det var i den­na mel­lan­del de för­ra ägar­na ha­de sitt pri­va­ta bo­en­de. Och till sto­ra de­lar ser vå­ning­en li­ka­dan ut nu som då. Mat­plat­sen i punsch­ve­ran­dan är till ex­em­pel helt in­takt.

– Vi tog över bord och sto­lar och fär­ger­na på väg­gar­na blev kvar. Till en bör­jan kän­des det li­te märk­ligt. Vi har ju sut­tit här på mid­da­gar med de ti­di­ga­re ägar­na som vi kän­ner, in­nan vi ha­de en aning om att vi skul­le kö­pa

hu­set. Nu sit­ter vi själ­va här i sam­ma möb­ler och äter, sä­ger Martin.

Ef­ter att ha bott i hu­set i drygt två år har de steg för steg gjort det till sitt. Någ­ra sto­ra för­änd­ring­ar be­höv­de gö­ras för att hu­set skul­le pas­sa en fa­milj med tre barn. Över­vå­ning­ens sto­ra rum har byggts om till tre nya rum, ett tak­föns­ter har satts in och ett bad­rum de­lats och bli­vit till två.

– Och med vå­ra möb­ler har hu­set fått en ny prä­gel, sä­ger Anna, men läg­ger till att det va­rit en ut­ma­ning att hit­ta en egen stil i ett hus man re­dan har en re­la­tion till.

– Ef­tersom vi va­rit i hu­set me­dan det fort­fa­ran­de var mö­ble­rat har vi va­rit tvung­na att för­sö­ka tän­ka om och in­te fast­na i hur de mö­ble­ra­de. Men vi är ju ock­så gla­da över att vi ha­de möj­lig­het att ta över många kre­a­ti­va lös­ning­ar som vi an­nars ald­rig ha­de kom­mit på.

Tvätt­stu­gan är ett ex­em­pel. Ett ge­ne­röst till­ta­get ut­rym­me, med ett stort föns­ter in till kö­ket. Nå­got de ald­rig ha­de valt att gö­ra själ­va, men in­te ha­de ve­lat va­ra ut­an.

– Det är ju en helt an­nan grej att tvät­ta och hänga klä­der när man har gott om plats och gör det i en fin mil­jö i stäl­let för un­dan­gömd i ett li­tet ut­rym­me i käl­la­ren.

I an­slut­ning till hu­set lig­ger en stu­dio som blev av­gö­ran­de för kö­pet. Martin pro­du­ce­rar musik och hit­ta­de här en plats där han kun­de bå­de bo och job­ba, ut­an att stö­ra el­ler stö­ras.

Det är plan­lös­ning­en som gör hu­set, det är bå­da över­ens om. Sto­ra ytor att um­gås på och en trädgård med myc­ket plats för häng. För den so­ci­a­la stäm­ning­en i hu­set le­ver kvar se­dan de för­ra ägar­nas tid. Dör­rar­na står fort­fa­ran­de öpp­na. Fast numera kanske mest för vän­ner, även om ny­fik­na tu­ris­ter fort­fa­ran­de ki­kar in ibland.

– Många minns hu­set som ett bed & bre­ak­fast. Men de får gär­na tit­ta in. Det bju­der vi på. Vi har ju själ­va gått och tit­tat över sta­ke­tet för­ut, sä­ger Martin.

En trap­pa le­der från hal­len på ne­ders­ta vå­ning­en upp till mel­lan­pla­net. Tav­lan är en Jesper Wal­dersten. Lyk­tor­na i fönst­ret kom­mer från Af­fa­ri.

Hu­set från 1905 går in­te att mis­sa där det står längs strand­pro­me­na­den. Det tar plats och det drar blic­kar­na till sig.

Fa­mil­jen Kru­us Sköld i sin trädgård.

Kö­ket är in­te stort, men prak­tiskt pla­ne­rat med en ö i mit­ten. Fönst­ret gör att lju­set kan flö­da mel­lan kök och tvätt­stu­ga. En an­tik glas­dörr skil­jer kö­ket från An­nas och Martins sov­rum.

Fly­geln av mär­ket Görs & Kall­mann är en dröm som gått i upp­fyl­lel­se. Den var det förs­ta Martin vil­le kö­pa när han in­såg att det fanns plats i var­dags­rum­met. Den står på en mat­ta från De­co. Lam­pan i ta­ket från Ikea.

In­stru­ment sät­ter in­te ba­ra en per­son­lig prä­gel på var­dags­rum­met. De är ock­så rik­ti­ga par­ty­hö­ja­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.