G

Plaza Interiör - - Aktuellt -

las­före­mål som byg­ger på gla­sets fly­tan­de till­stånd, var­för då?

– Jag fa­sci­ne­ras över det le­van­de i den var­ma fly­tan­de glas­mas­san. Den­na egen­skap är det som fick mig att bör­ja job­ba med glas, som är stän­digt när­va­ran­de i det var­ma ar­be­tet, men som så of­ta för­svin­ner och bort­ses från i fär­di­ga gla­s­ob­jekt. Kanske kan jag ge­nom att läm­na tyd­li­ga spår i mi­na pro­duk­ter av de fy­sis­ka pro­ces­ser­na kring hant­ver­ket, be­rät­ta histo­ri­en om hur de har bli­vit till. Jag vill till­ver­ka an­vänd­ba­ra, vack­ra fö­re­mål i glas och sam­ti­digt fö­ra histo­ri­en kring det­ta uråld­ri­ga hant­verk vi­da­re. Hur job­bar du fram des­sa spår?

– I mitt ar­be­te söker jag ef­ter nå­got en­kelt, okonst­lat och rått. Myc­ket av min inspiration kom­mer just från oli­ka de­lar av den fy­sis­ka ar­bets­pro­ces­sen med hant­ver­ket glas­blås­ning. Ex­em­pel­vis rö­rel­sen när jag snur­rar på det var­ma gla­set på pi­pan, gla­sets rö­rel­se när det är varmt och fly­tan­de och de möns­ter som upp­står från kyl­ning­en när man for­mar gla­set på ett järn­bleck. Har du en fö­re­bild som du bru­kar tit­ta li­te ex­tra på?

– De dans­ka glas­konst­nä­rer­na Stef­fen Dam och Tri­ne Driv­s­holm. Jag ser även upp till mi­na glasstu­di­e­vän­ner. Jag ser hur de al­la har ut­veck­lat si­na eg­na vägar, ar­bets­sätt och ut­tryck i glas. Det är pep­pan­de. Vad är det med gla­set som material som till­ta­lar dig så myc­ket?

– Jag åk­te myc­ket till Små­land och Glas­ri­ket med min fa­milj när jag var li­ten. Jag tyck­te att det såg ut som att glas­blå­sar­na gjor­de sto­ra va­ser av ka­ra­mell och kun­de stå hur länge som helt och se på när de ar­be­ta­de. Men det är in­te ba­ra ma­te­ri­a­let som till­ta­lar mig. Ar­be­tet kräver att man he­la ti­den är i nu­et och är fo­ku­se­rad. Of­ta är vi två som job­bar till­sam­mans och när man väl kom­mer i gång och får till ett smi­digt sam­ar­be­te upp­står en till­freds­stäl­lel­se som kan lik­nas vid när man spe­lar ett in­stru­ment och får det att lå­ta rik­tigt bra ihop med and­ra mu­si­ker. Och nu är du ak­tu­ell med skulp­tu­rer­na Ze­ro In, be­rät­ta mer om dem!

– Det är en se­rie hand­for­ma­de, mind­re skulp­tu­rer i glas. Form­mäs­sigt har jag ut­gått från sfä­ren som här har fått sym­bo­li­se­ra ett slags noll­punkt. En plats för om­start, nya sik­ten och nytt fo­kus. Fint, lå­ter fak­tiskt som en per­fekt ny­års­pre­sent. Var hit­tar vi di­na gre­jer?

– I bu­ti­ken på Form De­sign Cen­ter i Mal­mö, hos Tam­bur i Stock­holm el­ler på eni­i­to.com. Hur ser fram­ti­den ut för svenskt glas­hant­verk?

– Jag ser väl­digt po­si­tivt på fram­ti­den. Dels kän­ner jag till oer­hört många duk­ti­ga glas­blå­sa­re och glas­konst­nä­rer. De re­dan eta­ble­ra­de såklart, men även de som nu bubb­lar un­der ytan. Vi har en lång och maf­fig histo­ria i Sve­ri­ge kring glas­hant­ver­ket och den är in­te slut än. Vil­ket är det vack­ras­te glas­före­må­let du äger?

– Det är en skulp­te­rad trästub­be i glas som Til­lie Bur­den har gjort. Hon är en glas­konst­när som ur­sprung­li­gen är från Austra­li­en men som nu bor och ver­kar i Bo­da Glas­bruk, Små­land. Ni­na Jo­han­na Chri­s­ten­sen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.