När Ma­ria Soxbo gick på gym­na­si­et vil­le hon bli in­red­nings­ar­ki­tekt, men blev av­rådd. Hon ut­bil­da­de sig till jour­na­list och i dag kret­sar al­la hen­nes job­bupp­drag kring just in­red­ning – det ver­kar med and­ra ord som om mag­käns­lan ha­de rätt he­la ti­den.

När Ma­ria Soxbo gick på gym­na­si­et vil­le hon bli in­red­nings­ar­ki­tekt, men blev av­rådd av en pes­si­mis­tisk syo­kon­su­lent. Hon ut­bil­da­de sig till jour­na­list och bör­ja­de skri­va om mode, i bak­grun­den fanns dock he­la ti­den tan­kar om in­red­ning. I dag kret­sar al­la h

Plaza Interiör - - Innehall - FOTO MIKAEL LUNDBLAD TEXT RE­BEC­CA ÖHNFELDT

Så BöR­JA­DE DET.

– Jag var helt övertygad om att jag skul­le bli in­red­nings­ar­ki­tekt när jag gick på gym­na­si­et, men en pes­si­mis­tisk syo­kon­su­lent av­råd­de mig be­stämt ef­tersom det ”in­te fanns någ­ra jobb”. Mitt näs­ta al­ter­na­tiv var jour­na­list, men den här gång­en be­stäm­de jag mig för att in­te ens frå­ga syon ut­an ba­ra kö­ra. Miss­tän­ker att hon in­te di­rekt ha­de lovor­dat ar­bets­möj­lig­he­ter­na in­om me­dia hel­ler … Jag bör­ja­de som re­por­ter på ett livsstils­ma­ga­sin, blev re­dak­tions­chef ef­ter 18 må­na­der och har se­dan dess var­vat fri­lans­pe­ri­o­der med chefre­dak­törsupp­drag. Un­der förs­ta hal­van av kar­riä­ren hand­la­de det mesta om mode – jag star­ta­de ett mo­de­ma­ga­sin, åk­te på mo­de­vec­kor i Mi­la­no, Pa­ris, New York och Lon­don och job­ba­de ock­så en pe­ri­od på svens­ka EL­LE. Men in­red­ning­en har all­tid gått som ett pa­ral­lellt spår, jag star­ta­de till och med min in­red­nings­blogg me­dan jag drev mo­de­ma­ga­si­net. De se­nas­te sex–sju åren har jag näs­tan ba­ra skri­vit om in­red­ning och design, så det känns som att cir­keln än­då slöts till slut.

EN VAN­LIG ARBETSDAG.

– Ibland in­ne­bär den 15 000 steg på stan och noll mi­nu­ter fram­för skär­men, som när det är mö­bel­mäs­sa el­ler press­dag. And­ra dagar sit­ter jag vid da­torn he­la da­gen och gör re­se­arch, skri­ver ut reportage, för­be­re­der blog­gin­lägg och re­di­ge­rar bil­der. Men of­tast är det en mix – en press­fru­kost på stan, någ­ra tim­mar fram­för da­torn, ett kul lunchmö­te med en kund el­ler bransch­kol­le­ga, kanske en plåt­ning till ett blog­gin­lägg el­ler ett Instagram­in­lägg, li­te mail och ad­min på ef­ter­mid­da­gen och en snabb in­spi­ra­tions­vän­da på stan in­nan pen­deln hem.

HUR På­VER­KAR PLAT­SEN DITT AR­BE­TE?

– Mas­sor! Jag har haft en rad oli­ka kon­tors­plat­ser, men fram tills nu har jag all­tid va­rit in­hyrd hos nå­gon an­nan. I som­ras fick vi tag i det­ta ”ruc­kel med po­ten­ti­al”, så jag sa­de upp min då­va­ran­de plats. Ef­tersom vi renoverade he­la lo­ka­len un­der någ­ra må­na­der fick jag kafé­job­ba un­der ti­den, och för­u­tom att det blir gans­ka dyrt att dric­ka tre

mug­gar Stock­holmskafé-te om da­gen så läng­tar man verk­li­gen ef­ter att slå ner si­na bo­på­lar nå­gon­stans. När vi änt­li­gen kun­de flyt­ta in här var det som att kom­ma hem. Ett eget skriv­bord, me­gat­rev­li­ga kol­le­gor att bå­de hänga och bol­la idéer med och en in­spi­re­ran­de mil­jö att vi­la ögo­nen på.

På SKRIV­BOR­DET?

– Tek­nik­par­ken (da­tor, skärm, te­le­fon, ka­me­ra), en fin ka­raff med vat­ten som jag är all­de­les för då­lig att dric­ka ur, di­ver­se handcre­mer, pen­nor och sax­ar och en ekol­lon­vas med ran­dom stick­ling i. Ibland li­te post i form av in­bjud­ning­ar och nya ka­ta­lo­ger och ma­ga­sin, ibland li­te re­se­ar­ch­ma­te­ri­al i form av böc­ker. Och den ob­li­ga­to­ris­ka te­kop­pen.

På VäG­GAR­NA?

– Just nu en sa­lig bland­ning ef­tersom jag, He­le­na och Mo­ni­ca som har lo­ka­len har ploc­kat med oss konst hem­i­från i vän­tan på att hit­ta de rät­ta ver­ken för just Snic­ke­ri­et. Så för­u­tom blan­da­de print från till ex­em­pel Dry Things står till ex­em­pel mi­na två 40-års­pre­sen­ter till mig själv här. In­ra­ma­de fo­tot

Sink|Swim av Ali­son de Mars och ett ak­va­rel­lo­ri­gi­nal av ga­let be­gå­va­de Nick Alm.

LUNCH?

– Pe­ri­od­vis en sorg­lig skål müs­li och yog­hurt vid skriv­bor­det när de­ad­li­ne­ra­cet är som värst, men helst en smar­rig po­ké bowl från Pa­ra­di­set som lig­ger tvär­sö­ver ga­tan. Är ock­så myc­ket för­tjust i de ja­pans­ka pann­ka­kor­na på Ma­maWolf runt hör­net.

VIL­KA PRY­LAR äR VIK­TI­GAST FöR DIG?

– Att sä­ga te­kopp kanske är li­te få­nigt? Men jo, jag kan lik­som in­te job­ba ut­an te i när­he­ten. An­nars är det tek­ni­ken – da­tor, ka­me­ra och te­le­fon.

IN­SPI­RE­RAS AV?

– Mö­ten med in­spi­ra­tö­rer. Kre­a­ti­va bransch­kol­le­gor, de­sig­ners och ent­re­pre­nö­rer som jag får upp­drag att in­ter­vjua och mi­na upp­drags­gi­va­re. Be­sök i in­spi­re­ran­de mil­jö­er, som Ar­ti­pe­lag, Nor­dis­ka mu­se­et el­ler Brand­sta­tio­nen.

”DE SE­NAS­TE SEX–SJU åREN HAR JAG NäS­TAN BA­RA SKRI­VIT OM IN­RED­NING OCH DESIGN, Så DET KäNNS SOM ATT CIR­KELN äN­Då SLöTS TILL SLUT”

Sen är man väl knappt en del av sin sam­tid om man in­te sä­ger Pin­te­rest ock­så, visst?

I HöGTALARNA?

– Spel­lis­tan Snic­ke­ri­et, som vi med ge­men­sam­ma kraf­ter satt ihop på kon­to­ret. Tur att vi har re­la­tivt lik mu­sik­smak … Bland mi­na bi­drag finns bland and­ra La­na del Rey, Mew, Bon Iver, Sia, Ve­ro­ni­ca Mag­gio och First Aid Kit. Och så bör ju al­la män­ni­skor få en dos Beyon­cé ibland.

SVå­RAS­TE ARBETSMOMENT?

– Att lyc­kas med pla­ne­ring­en när jag har så många oli­ka pro­jekt och kun­der som lö­per sam­ti­digt och som ibland kroc­kar med varand­ra, sam­ti- digt som Hus­lig­he­ter ska upp­da­te­ras åt­minsto­ne fem dagar i vec­kan. Och, som kon­se­kvens av det kar­riär­puss­let, att un­na mig till­räck­ligt myc­ket tid för mitt fö­re­tag. Att ut­vär­de­ra, pla­ne­ra och ut­veck­la ens eget bo­lag är lätt det som stry­ker på fo­ten när man är mån om att gö­ra ett bra jobb för al­la si­na kun­ders va­ru­mär­ken sam­ti­digt. Jag job­bar på det!

DA­GENS BäS­TA STUND?

– Den förs­ta tim­men vid skriv­bor­det. Jag är of­ta på plats först, och det är nå­got så my­sigt med att häm­ta en ry­kan­de kopp te, klic­ka igång en spel­lis­ta, slå upp da­torn och se vad da­gen har att er­bju­da. Nu när jag tän­ker ef­ter bor­de jag ju tän­da ett doft­ljus ock­så …

"Som att kom­ma hem", sa Ma­ria, när kon­to­ret änt­li­gen var fär­digre­no­ve­rat och den ob­li­ga­to­ris­ka te­kop­pen var på plats.

En gång ett snic­ke­ri, se­dan ett "ruc­kel med po­ten­ti­al", en­ligt Ma­ria, som för­vand­lat lo­ka­len till sin hit­tills mest in­spi­re­ran­de ar­bets­plats.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.