por­trätt

Goog­les Sve­ri­ge­chef An­na Wikland

Plaza Kvinna - - NEWS - text Jon­na Dagli­den Hunt fo­to Christop­her hunt

An­na Wiklands femå­ri­ga son Winston bru­kar sva­ra tre saker när han får frå­gan om vad mam­ma job­bar med: ”Mam­ma job­bar med YouTu­be. På mam­mas jobb byg­ger man le­go, och mam­ma är chef.”

Trots att det kan med­fö­ra en del skratt hos om­giv­ning­en så är det in­te helt ta­get ur fan­ta­sin. När An­na vi­sar runt på Goog­les Stock­holms­kon­tor är det just de lek­ful­la ytor­na som stic­ker ut mest: ett ga­ming-rum, kom­plett med VR-glas­ö­gon och Goog­les Tilt Brush, en snic­ker­boa med en 3D-ma­skin (och en tra­di­tio­nell hy­vel­bänk), en replo­kal med trum­mor – och visst finns där även le­go­klos­sar att byg­ga med. Dess­utom är mam­ma myc­ket rik­tigt chef – när­ma­re be­stämt Sve­ri­ge­chef för Goog­le. An­na hym­lar in­te med att ett

av värl­dens mest fram­gångs­ri­ka fö­re­tag upp­ma­nar si­na med­ar­be­ta­re till att ta sig tid till att ” le­ka” på ar­bets­tid.

– Dels hjäl­per des­sa ytor män­ni­skor att kopp­la av. Att må­la med Tilt Brush i en kvart är ett här­ligt sätt att kopp­la bort job­bet en stund. Det främ­jar kre­a­ti­vi­tet. Goog­le har en pe­op­le first-kul­tur. Det vik­ti­gas­te vi har är vå­ra med­ar­be­ta­re. Vi byg­ger en kul­tur med myc­ket flex­i­bi­li­tet, sam­ti­digt som vi sät­ter tyd­li­ga mål. Så länge man le­ve­re­rar går det att flexa, sä­ger An­na Wikland som va­rit på fö­re­ta­get se­dan 2014 och till­träd­de rol­len som Sve­ri­ge­chef i fjol. An­nas och fle­ra and­ra team på kon­to­ret ar­be­tar främst med att hjäl­pa fö­re­tag in i den di­gi­ta­la trans­for­ma­tio­nen. Det kan va­ra att bi­dra med di­gi­ta­la verk­tyg som hjäl­per dem att nå ut till kon­su­men­ter via an­non­se­ring i mo­bi­len, el­ler att ef­fek­ti­vi­se­ra si­na in­ter­na pro­ces­ser med ex­em­pel­vis moln­tjäns­ter.

Med ett arv från fö­re­tag som Erics­son och Sky­pe hand­lar det ock­så om att kon- kur­rens­säk­ra Sve­ri­ge i fram­ti­den. Här finns det to­talt 215 Goog­lers – glo­balt är det över 65 000 an­ställ­da sprid­da över 70 kon­tor i 50 län­der. På hu­vud­kon­to­ret, Goog­le­p­lex, som är be­lä­get i Mountain Vi­ew, Ka­li­for­ni­en, har det hänt myc­ket se­dan fö­re­ta­get star­ta­des i ett ga­rage av Lar­ry Page och Ser­gey Brin år 1998.

– En av mi­na störs­ta upp­le­vel­ser i kar­riä­ren var att för förs­ta gång­en kom­ma till Goog­les hu­vud­kon­tor i Mountain Vi­ew. Om Stock­holms­kon­to­ret är en in­spi­re­ran­de ar­bets­plats ska du se det: det är ett enormt cam­pus med fle­ra kvar­ter där an­ställ­da cyklar runt på Goog­le-fär­ga­de cyklar och sit­ter ute i so­len och job­bar, sä­ger hon.

Det var just i Ka­li­for­ni­en som An­nas kar­riär tog fart för 15 år se­dan. Som 20-åring sat­te hon sig en­sam på ett flyg och läm­na­de fa­milj och vän­ner i Sve­ri­ge för att plug­ga mark­nads­fö­ring och kom­mu­ni­ka­tion.

– Det lig­ger myc­ket i min per­son­lig­het

att våga ta ris­ker. Så far­ligt kan det in­te va­ra om det går fel. Jag får en kick av att våga testa saker. Jag minns när jag satt på pla­net, jag ha­de ett mit­ten­sä­te mel­lan två and­ra per­so­ner, och lyss­na­de på mu­sik som mi­na bäs­ta kom­pi­sar spe­lat in på en bränd cd-ski­va. Jag tänk­te: ”Vad sjut­ton hål­ler jag på med? Jag åker ifrån dem jag tyc­ker om.” Men det tog fem da­gar in­nan jag kom in i det, och träf­fa­de mas­sor av här­li­ga män­ni­skor.

Fem år se­na­re när An­na kom­mit hem till Sve­ri­ge igen fick hon sin förs­ta chefs­po­si­tion på me­die­by­rån Key­bro­ker.

– Jag har all­tid haft le­da­re­gen­ska­per na­tur­ligt i mig. Jag var lag­kap­ten un­der alla år jag spe­la­de hand­boll. Jag tyck­te om att pep­pa and­ra så att de måd­de bra. Jag är nog per­son­lig med män­ni­skor över­lag, pre­stige­lös, vil­ket gör att jag in­te för­sökt age­ra på nå­got sätt för att jag är chef. Vi har ett ta­le­sätt på Goog­le som ly­der: ”Think li­ke an ent­re­pre­neur, act li­ke ow­ners”. Det lig­ger myc­ket i det. Oav­sett vil­ken roll man har kan man kom­ma med idéer. Man blir hörd, sä­ger An­na Wikland.

Att te­ch­bran­schen skul­le va­ra en mans­do­mi­ne­rad bransch är ing­et som på­ver­kat hen­ne näm­värt.

– Jag har mest kört på, och det har in­te stört mig. Det är så tyd­ligt för mig att det blir så myc­ket bätt­re när det finns bå­de kil­lar och tje­jer i ett team. Jag är in­te in­gen­jör själv, så jag vill även vi­sa kvin­nor att det finns en mas­sa spän­nan­de kar­riär­möj­lig­he­ter även om man in­te är in­ne på kod­ning och pro­gram­me­ring. Ibland kan det va­ra så att man sät­ter hin­der för sig själv. Jag kan hö­ra från en del vän­ner att de var så driv­na in­nan de föd­de barn. Då blir det au­to­ma­tiskt att man tän­ker att man in­te kan ha fa­milj och gö­ra kar­riär, me­dan jag tän­ker pre­cis tvärt om. Det gäl­ler att väl­ja rätt ar­bets­gi­va­re. På Goog­le har vi ett för­äld­ra­rum där man kan by­ta blö­ja och am­ma. Det lig­ger i kul­tu­ren – Goog­le är en mo­dern ar­bets­gi­va­re som må­nar om män­ni­skor, sä­ger hon, men läg­ger till att det stund­vis va­rit tufft än­då. För att lyc­kas i kar­riä­ren är det vik­tigt att man kan le­va ett ba­lan­se­rat liv. För An­na är det fa­mil­jen som be­står av man­nen Mat­hi­as och de­ras två barn, Winston, 5 år, och Al­bert 2 år, som be­ty­der all­ra mest

– Det är ju in­te nå­got som är en­kelt och som ba­ra hän­der av sig självt. Det krä­ver ju pla­ne­ring. I mi­na ögon är jag och min man ett team. Det gör att vi bå­da kan ha kar­riä­rer. Vi har en bra sam­man­håll­ning. Vi är jät­te­myc­ket med vå­ra barn. Där­e­mot kan vi få gö­ra av­kall på and­ra saker, som att ibland hin­na träf­fa vän­ner. Jag blir en bätt­re mam­ma och män­ni­ska av att kun­na pri­o­ri­te­ra bå­de fa­milj och kar­riär.

Goog­le får in över 2,5 mil­jo­ner job­ban­sök­ning­ar var­je år? Och att de an­ställ­da ring­er in till vi­de­omö­ten 230 000 gång­er var­je dag! dVu­is­stat­te ...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.