AURA SEIKKULA
ura Seikkula är en av de aktörer som utgör navet på Miami Basel-veckan. Vi träffar henne utanför satellitmässan Untitled, vars strandpaviljong är skapad av New York-arkitektfirman Keenen Riley och som Aura har varit med att inreda. Den trettiosjuåriga finlandssvenskan är i uppfarten på en framgångsrik karriär. Under de senaste sex åren har hon curerat evenemang, utställningar och konstbiennaler i sjutton länder, på fyra kontinenter. Nyligen tillträdde hon även sin nya tjänst som intendent vid Artipelag Konsthall på Värmdö. Till Untitled headhuntades hon som en av curatorerna när hon föreläste vid konstmässan The Armory Show i New York. Hon ombads ta finskt och svenskt till playan, men ser nationell representation som problematisk.
– Jag tycker inte att konst ska presenteras på ett sätt som karaktäriseras av ett visst land. Vi har för länge sedan kommit förbi den punkten. Så den tanken tog jag med mig i mitt urval.
Det resulterade bland annat i medverkan av de finska gallerierna Artag (med finlandssvenske konstnären Hans Rosenström), Sic (med finska konstnären Maija Luutonen), Sinne från The Swedish Cultural Foundation i Finland (med svenska performanceartisten Anastasia Ax), samt den colombianska konstplattformen Rincón Projects (med den svenske konstnären Carl Palm).
Att fylla en mässhall med ett hav av konst, tycker Aura inte heller är idealiskt för verken.
– Men vi försöker experimentera med det upplägget på ett sätt som gynnar konstnärerna.
Varenda satellitmässa under Miami Basel ser sig som den mest originella utmanaren till huvudmässan. Aura menar dock att det enbart är Untitled som verkligen förtjänar det epitetet.
– Vi är den enda mässan som på ett ambitiöst sätt är curerad som en helhet. Alla montrar har en inbördes relation.
Även paviljongens arkitektur är påverkad av konsten som visas här.
Som en av veckans många spindlar i nätet, har Aura sprungit runt på flera kändistäta fester. Hollywoods närvaro ser hon som en viktig del av vad Miami Basel har blivit. På gott och ont.
– En filmstjärna får ett nytt lager av relevans om den dyker upp här som konstsamlare, men gallerierna vars montrar som kändisar besöker får samtidigt mycket mer uppmärksamhet.
”Jag tycker inte att konst ska presenteras på ett sätt som karaktäriseras av ett visst land.”
A