»Det finns in­te en en­da Tom Ford­pro­dukt i min nya film.«

Plaza Magazine - - Intervju -

da­de es­te­tik och fin­stäm­da skild­ring av mänsk­li­ga re­la­tio­ner. Men, även om den se­nas­te ti­dens ar­tik­lar om Tom Ford har pri­märt kret­sat kring film, har han på oli­ka sätt och i oli­ka rol­ler va­rit mer el­ler mind­re kon­stant när­va­ran­de i in­ter­na­tio­nell me­dia de se­nas­te tju­go åren. Ford för­kla­rar själv den nya fil­mens kär­na så här:

– För mig är det cen­tra­la te­mat lo­ja­li­tet, om att hit­ta män­ni­skor som du äls­kar och se­dan hål­la fast vid dem. Det är en var­nan­de be­rät­tel­se om att in­te släp­pa des­sa per­so­ner.

Mel­lan Noctur­nal Ani­mals och Fords fö­re­gå­en­de film En en­da man har det gått sju år. Men Ford har in­te va­rit di­rekt overk­sam.

– Un­der des­sa år har jag bred­dat min mo­de­rö­rel­se, och jag kun­de in­te hit­ta rätt film­pro­jekt. Det är in­te lätt att slåss med de sto­ra film­bo­la­gen. Men se­dan hit­ta­de jag den bok den nya fil­men byg­ger på och lyc­ka­des få rät­tig­he­ter­na.

Mo­de och film är bå­da kre­a­ti­va ut­tryck, och dess­utom två sto­ra in­ter­na­tio­nel­la in­du­stri­er. På många sätt är de sam­man­län­ka­de – film krä­ver mo­dets när­va­ro (i form av film­ko­stym), me­dan mo­debran­schen of­ta an­vän­der sig av film­for­ma­tet i re­klam­syf­te. Frå­gan är hur Ford ser på det fak­tum att han är verk­sam i bå­da sam­ti­digt.

– Möj­ligt­vis har jag lärt mig och fin­sli­pat sa­ker som hur en ka­me­ra fun­ge­rar och hur man ljus­sät­ter. An­nars är det två helt an­norlun­da jobb, och jag se­pa­re­rar dem i mitt hu­vud. Som de­sig­ner gör jag kom­mer­si­el­la pro­duk­ter, även om det ock­så hand­lar om någon­ting konst­när­ligt. Att fil­ma är ett sätt att kun­na ut­tryc­ka mig mer.

Det finns ock­så and­ra skill­na­der mel­lan mo­de och film i re­la­tion till tid. Mo­de ska­pas för att fin­nas i stun­den, men klä­der bleks, fläc­kas och går sön­der. Film har en helt an­nan var­ak­tig­het, vil­ket Ford me­nar på­ver­kar den kre­a­ti­va ar­bets­pro­ces­sen.

– Jag ska­par en vac­ker klän­ning, en ut­styr­sel till en kvin­na, och tyc­ker det är fan­tas­tiskt vac­kert när hon bär den förs­ta gång­en. Jag kän­ner ett sug i he­la krop­pen. Ett halv­år se­na­re – ja, då kän­ner jag att det är väl fort­fa­ran­de okej. Men ef­ter ett år då känns den gam­mal. Då är det ’nu räc­ker det’ och klän­ning­en för­svin­ner in i gar­de­ro­ben.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.