På Stu­dio 54 lär­de sig Tom Ford att sex kan kopp­las till lux­u­ös livs­stil.

Plaza Magazine - - Intervju -

Re­dan un­der ti­digt nit­ti­o­tal blev Ford, ut­an ade­kvat ut­bild­ning in­om mo­de­de­sign el­ler mot­sva­ran­de prak­tisk er­fa­ren­het, vär­vad till Guc­ci. Vid den här ti­den var Guc­ci in­te det fram­stå­en­de och världs­le­dan­de mo­de­hu­set det är i dag, ut­an sågs sna­ra­re som dam­migt och en smu­la tan­tigt. Det var kändt för sin fi­na lä­der­kva­li­tet men ha­de en obe­fint­lig mo­de­grad, trots ti­di­ga­re glans­da­gar som sjut­ti­o­tal­skän­di­sar­nas fa­vo­rit­mär­ke. Ford, född och upp­vux­en i USA men med en ti­dig läng­tan ef­ter en mer eu­ro­pe­iskt präg­lad livs­stil, flyt­ta­de till Ita­li­en och bör­ja­de som de­sig­ner för dam­mo­de in­om mo­de­hu­set. Hans an­svars­om­rå­de ex­pan­de­ra­de snabbt och snart var han även an­sva­rig för herr- och sko­av­del­ning­ar­na. För­sälj­ning­en öka­de med för­bluf­fan­de nit­tio pro­cent på kort tid.

Det är dock ett miss­tag att en­bart be­skri­va Ford-fe­no­me­net in­om Guc­ci i eko­no­mis­ka ter­mer. Det som Ford gjor­de var att om­ar­be­ta va­ru­mär­ket ur ett hel­hets­per­spek­tiv, där han stöp­te om Guc­cis samt­li­ga de­lar och in­te ba­ra kläd­de­sig­nen. An­nons­kam­pan­jer­na han an­sva­ra­de för an­ses än i dag, tju­go år se­na­re, som iko­nis­ka och är fort­fa­ran­de avant­gar­de. Han ha­de ock­så en ra­di­kal för­stå­el­se för re­la­tio­nen mel­lan kropp och plagg, grun­dad un­der de många nät­ter han ha­de till­bring­at på Stu­dio 54 i New York Ci­ty, där han sett hur en he­do­nis­tisk syn på sex­u­a­li­tet kun­de kopp­las till en lux­u­ös livs­stil med spän­nan­de kon­se­kven­ser. Myc­ket av det han gjor­de för Guc­ci var grun­dat i en typ av livs­be­ja­kan­de ut­tryck som ur ett ame­ri­kanskt per­spek­tiv var för­knip­pat med sjut­ti­o­ta­lets di­sco­e­ra, men som han över­sat­te så att det pas­sa­de in i eu­ro­pe­iskt lyx­mo­de.

Många av de plagg som Ford de­sig­na­de un­der sin tid i Guc­ci är fort­fa­ran­de bland mo­de­hu­sets mest min­nesvär­da. En in­tres­sant pa­ren­tes är att Fri­da Gi­an­ni­ni, Fords ef­ter­trä­da­re, un­der fle­ra år ar­be­ta­de för att un­der­vär­de­ra Fords på­ver­kan på hu­sets histo­ria. När den sto­ra boken om mo­de­hu­set, Guc­ci:The Ma­king Of, pub­li­ce­ra­des 2011, räk­na­de Gi­an­ni­ni an­ta­let till­fäl­len Fords namn nämn­des för att se till att det hölls till ett ab­so­lut mi­ni­mum. Det­sam­ma gäll­de den per­ma­nen­ta ut­ställ­ning­en på Guc­ci-mu­se­et i Flo­rens, där knappt ett en­da plagg från Ford-ti­den fick vi­sas ef­tersom det ris­ke­ra­de att fram­stäl­la hen­nes egen de­sign som svag i jäm­fö­rel­se.

När Gi­an­ni­ni ab­rupt läm­na­de Guc­ci i slu­tet av 2014 er­sat­tes hon av Ales­sandro Miche­le, som ar­be­tat in­om hu­set se­dan Fords tid. Näs­tan ome­del­bart märk­tes en skill­nad i sät­tet Guc­ci för­höll sig till sin for­ne le­da­re. Sound­trac­ket till Fords film En en­da man spe­la­des un­der fle­ra må­na­der nonstop i samt­li­ga Guc­ci-bu­ti­ker värl­den över, en dis­kret sig­nal om att Ford nu åter skul­le få sin rätt­mä­ti­ga plats i Guc­cis histo­ria. I ju­ni 2016 öpp­na­des dess­utom ett eget Tom Ford­rum på Guc­ci-mu­se­et, där bå­de den världs­be­röm­da vi­ta klän­ning­en med guld­spän­ne i mid­jan finns med, sär­skilt känd för att ha bli­vit fo­to­gra­fe­rad på Am­ber Va­let­ta, men ock­så ett ex­em­plar av den om­ta­la­de Guc­cistring­kal­song­en.

Fords ver­sion av Guc­ci ba­se­ra­des på en stark sex­u­ell driv­kraft. Bå­de kvin­nor och män fram­ställ­des som sex­ob­jekt, i fi­gur­nä­ra byx­or och upp­knäpp­ta si­den­skjor­tor, of­ta med Guc­ci-lo­go­ty­pen centralt pla­ce­rad. Han bjöd in sty­lis­ten Ca­ri­ne Ro­it­feld och fo­to­gra­fen Ma­rio Tes­ti­no och till­sam­mans ut­veck­la­de de den este­tis­ka vi­sio­nen hos Guc­ci som in­ter­na­tio­nellt lyx­mär­ke. Ford har kri­ti­se­rats från fe­mi­nis­tiskt per­spek­tiv i och med att form­språ­ket va­rit så sex­u­a­li­se­rat, men han har för­sva­rat sig med att han ob­jek­ti­fi­e­rar bå­de män och kvin­nor. Det­ta kan lå­ta som ett svagt ar­gu­ment. Men fak­tum är att det är just hans för­må­ga att ad­de­ra en ovän­tad di­men­sion av sex­ig­het till herr­mo­det som de­fi­ni­e­rat hans bi­drag till eu­ro­pe­isk mo­de­histo­ria. I och med hans ra­di­ka­la an­nons­kam­pan­jer för Guc­ci flyt­ta­des grän­sen för hur män por­trät­te­ra­des i re­klam­bil­der med ef­fek­ter som är känn­ba­ra än i dag.

Det är det som är så fa­sci­ne­ran­de med film. Den finns där för evigt. Om fem­tio el­ler om hund­ra år kom­mer den film jag ska­pat fort­fa­ran­de att fin­nas, och om jag har gjort det rätt så kom­mer den fort­fa­ran­de att kän­nas li­ka fräsch. Den vi­sar upp en värld som för all­tid kom­mer se ut ex­akt på sam­ma sätt. Den mög­lar in­te bort – och som re­gis­sör kan jag an­ta en po­si­tion som en gud. Jag kan till och med be­stäm­ma vad ka­rak­tä­rer­na ska sä­ga och det finns där för evigt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.