”Jag ha­de all­tid tyckt att mo­de var yt­ligt och mest glit­ter och gla­mour.”

Plaza Magazine - - Butik Nu -

två kol­lek­tio­ner för Raf Simons som in­spi­re­ra­des av glo­balt upp­ror, ter­ro­ris­ter, ge­rilla­va­pen, för­täck­ta an­sik­ten och an­ti­ka­pi­ta­lis­tis­ka pro­tes­ter – en för­a­ning om ter­ro­rist­at­tac­ken den 11 sep­tem­ber. Te­mat har in­te all­tid va­rit fullt så ut­åt­blic­kan­de, men all­tid djupt per­son­ligt. En Raf Simons-kol­lek­tion in­spi­re­ra­des av Twin Pe­aks, en an­nan av Kraftwerk, än­nu en an­nan av de­sig­nerns egen barn­dom och upp­växt, och en kol­lek­tion var en hyll­ning till lands­man­nen Mar­tin Mar­gi­e­la.

Den bel­gis­ke avant­gard­de­sig­nern Mar­tin Mar­gi­e­la var fak­tiskt själ­va an­led­ning­en till att Raf Simons klev in i mo­de­värl­den. Ef­ter gym­na­si­et i bör­jan av nit­ti­o­ta­let stu­de­ra­de Simons in­du­stri­de­sign i Genk och gjor­de en prak­tik­pe­ri­od hos de­sig­nern Wal­ter Van Bei­ren­donck. Den se­na­re tog med Simons på Mar­tin Mar­gi­e­las mytomspun­na vis­ning i en Pa­ris­för­ort vå­ren 1990, The All-white show. Fon­den var graf­fit­ti, på front row satt ing­en An­na Win­tour ut­an istäl­let ung­do­mar från kvar­te­ret. Mo­del­ler­na ving­la­de och tyck­tes ba­ra till hälf­ten fär­digsty­la­de och mo­de­värl­den ha­de ald­rig skå­dat nå­got lik­nan­de. Kri­ti­ker­na ha­ta­de det – Raf Simons äls­ka­de det.

– Jag ha­de all­tid tyckt att mo­de var yt­ligt och mest glit­ter och gla­mour. Men den vis­ning­en änd­ra­de allt för mig. Jag gick där­i­från och tänk­te – Det här är vad jag ska gö­ra. Den vis­ning­en är an­led­ning­en till att jag blev mo­de­de­sig­ner, be­rät­tar han i en in­ter­vju med The Gent­lewo­man.

Simons bör­ja­de den­na nya in­rikt­ning med att ska­pa någ­ra taj­ta svar­ta ko­sty­mer in­spi­re­ra­de av skol­u­ni­for­mer. Egent­li­gen med syf­tet att im­po­ne­ra på Kung­li­ga Konst­hög­sko­lan i An­twer­pens chef Lin­da Lop­pa så att hon skul­le an­ta ho­nom till en mo­de­ut­bild­ning på sko­lan. Det gjor­de hon in­te, men im­po­ne­rad var hon så hon skic­ka­de i stäl­let Simons till en agent i Milano och upp­munt­ra­de ho­nom att star­ta ett eget mär­ke. In­tres­set från in­kö­pa­re, bland an­nat Bar­neys, var stort di­rekt och Simons mer el­ler mind­re tving­a­des star­ta ett fö­re­tag och ska­pa en kol­lek­tion på grund av ef­ter­frå­gan. Tan­ken var ald­rig att gö­ra en­dast herr­klä­der. Men det var helt en­kelt så att Simons av prak­tis­ka själ an­vän­de sig själv som mo­dell när han ska­pa­de sin kol­lek­tion och då blev det herr­klä­der.

– Det var verk­li­gen en en­mans­show. Jag gjor­de klä­der som jag själv och mi­na vän­ner gil­la­de, och jag vil­le hit­ta en publik som kän­de att de kun­de kän­na en till­hö­rig­het i det jag ska­pa­de. Det var in­te me­ning­en att gö­ra en herr­kol­lek­tion, ut­an ba­ra en kol­lek­tion. Men ef­tersom jag var bå­de mo­dell och in­spi­ra­tion så blev det så, be­rät­tar han i en in­ter­vju med New York Ti­mes.

När Raf Simons 2006 blev ut­sedd till chefs­de­sig­ner på Jil San­ders var det många som höj­de på ögon­bry­nen. Mo­de­hu­set var sar­gat ef­ter kon­flik­ter, fö­re­ta­get il­la skött och Jil San­ders själv ha­de läm­nat byg­get un­der stor­mi­ga for­mer. Hur skul­le en själv­lärd in­di­e­de­sig­ner som ald­rig ska­pat en klän­ning kun­na räd­da Jil San­ders? Men det gjor­de

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.