NY I ROL­LEN

Pla­za Ma­ga­zi­nes om­slags­mo­dell Fri­da Gustavs­son om mo­de­värl­dens för­änd­ring och den nya skå­de­spe­lar­kar­riä­ren.

Plaza Magazine - - Nu Mode - Foto Kal­le Gustafs­son

Fri­da, vad har du på gång just nu?

– Dels har jag bör­jat job­ba li­te mer som mo­dell igen ef­ter att ha ta­git en pa­us och stu­de­rat skå­de­spe­le­ri. Och så har jag fått en hu­vud­roll i en svensk film, vil­ket kom­mer of­fent­lig­gö­ras se­na­re i år. Det känns spän­nan­de och läs­kigt på sam­ma gång, men det är ett fan­tas­tiskt ma­nus!

Är det din förs­ta film­roll?

– Ja, jag har gjort li­te små­gre­jer ti­di­ga­re, kort­fil­mer och ett in­hopp i Arne Dahl. Men det här är förs­ta rik­ti­ga film­rol­len. In­spel­ning­en bör­jar i au­gusti.

Hur lyc­kas du ba­lan­se­ra mo­del­li­vet med din nya roll som skå­de­spe­la­re?

– Jag har all­tid tänkt att skå­de­spe­lan­det är en fort­sätt­ning på mo­del­lan­det. Min tolk­ning av mo­del­lens roll är att va­ra väl­digt ak­tiv, att tän­ka på bil­den och slut­re­sul­ta­tet. Och att all­tid va­ra in­tres­se­rad av allt run­tom­kring un­der en fo­to­gra­fe­ring.

Du tog en pa­us som mo­dell för att stu­de­ra till skå­de­spe­la­re.

– Ja, jag blev li­te mätt på att kö­ra i sam­ma spår som mo­dell. Jag be­höv­de ta ett steg till­ba­ka och få per­spek­tiv. De fles­ta män­ni­skor har ju en ton­års­tid, el­ler en tid ef­ter ton­å­ren när man gör ak­ti­va val kring sin iden­ti­tet. För mig har min iden­ti­tet va­rit knu­ten till mo­del­len Fri­da Gustavs­son i tio år. Jag be­höv­de om­för­hand­la med mig själv.

Lyc­ka­des du?

– Jag tror det. Jag kän­ner mig lugn och trygg i den jag är. Nu tyc­ker jag det är kul att job­ba, som mo­dell, och att re­sa igen. Man kan bli li­te bort­skämd som mo­dell. Om ar­be­tet in­te kom­mer från gläd­je och pas­sion är det svårt för mig att job­ba. Det känns kul att jag hit­tat gläd­jen och pas­sio­nen bå­de in­om mo­del­lan­det och skå­de­spe­le­ri­et.

Hur har din syn på mo­del­lan­det för­änd­rats?

– Bran­schen har verk­li­gen ge­nom­gått en mo­nu­men­tal för­änd­ring. Det är in­te alls sam­ma yr­kes­roll i dag som när jag bör­ja­de. I dag hand­lar det myc­ket mer om per­son­lig mark­nads­fö­ring. Det hand­lar in­te om att ba­ra va­ra bra på bild. Du ska ha en stark per­son­lig­het, ha många Instagram-föl­ja­re och sy­nas i rätt sam­man­hang. Jag kan sak­na nå­got i hur man job­bar nu. Att det in­te läng­re hand­lar om att hit­ta rätt käns­la i bil­den. Men det är på gott och ont. Själv­klart är det bra att so­ci­a­la me­di­er har gett många män­ni­skor en platt­form att ut­tryc­ka sig med. Men det ska­par en hets när man är så iden­ti­tets­bun­den. Att va­ra mo­dell är in­te ett yr­ke man går hem ifrån i slu­tet på da­gen.

Upp­le­ver du att din pro­fil som mo­dell har för­änd­rats?

– Ja, jät­te­myc­ket. Dels har jag job­bat länge, och folk re­spek­te­rar mig för det. Jag är som en gam­mal kle­nod – ha­ha! Jag har ock­så tyd­li­ga åsik­ter och tan­kar om vad mo­dell­rol­len in­ne­bär. Det upp­skat­tar folk. Dels är det så att jag of­ta­re är på plats som per­son­lig­he­ten Fri­da Gustavs­son, in­te ba­ra som en mo­dell. Det tyck­te Mi­uc­cia Pra­da pas­sa­de de­ras vår­kol­lek­tion.

Har du någ­ra mo­dellupp­drag du kan na­me­drop­pa?

– Dels är jag Gi­na Tri­cots an­sik­tet utåt, vil­ket är jät­te­ro­ligt. Se­dan har jag fle­ra ro­li­ga re­dak­tio­nel­la upp­drag, som ki­ne­sis­ka Vo­gue och om­slag för Vo­gue Thai­wan och frans­ka El­le. Och så Pla­za för­stås!

Vad tar du med dig från mo­del­lan­det in i skå­de­spe­le­ri­et?

– En fan­tas­tisk kropps­kon­troll. En med­ve­ten­het om ljus och bild, och hur man rör sig däri. Det lig­ger så na­tur­ligt för mig att jag in­te be­hö­ver tän­ka på om det är när­bild el­ler in­te. Det un­der­lät­tar att jag är med­ve­ten och av­slapp­nad in­för ka­me­ran.

Och vad är ut­ma­ning­en?

– Att det är en helt an­nan di­men­sion att få ar­be­ta med text. Det gör man in­te när man mo­del­lar. Jag har all­tid äls­kat att lä­sa. Att få ge­stal­ta en be­rät­tel­se och en ka­rak­tär lig­ger mig nä­ra om hjär­tat.

Hur job­bar du med skå­de­spe­le­ri­et för att ut­veck­la det?

– Jag lä­ser myc­ket, går myc­ket på te­a­ter och ser myc­ket film. Se­dan är jag ju en gäst­spe­la­re i gans­ka många oli­ka sam­man­hang i mitt liv. Jag ser många oli­ka mil­jö­er som mo­dell och träf­far myc­ket män­ni­skor. Ju bätt­re jag blir som skå­de­spe­la­re, desto mer kan jag ta åt mig av det jag upp­le­ver. Jag är ex­tremt ny­fi­ken av mig.

Vad lä­ser du just nu?

– Just nu lä­ser jag Den rö­da gre­vin­nan av Yvonne Hird­man. En be­rät­tel­se om Eu­ro­pa från se­kel­skif­tet fram till and­ra världs­kri­get. Se­dan har jag to­tal­dil­le på Kung Arthur. Jag var i Bath och job­ba­de och såg ett fält där han ut­käm­pa­de ett slag. Så nu lä­ser jag Chro­nicles of King Arthur på vers. Väl­digt spän­nan­de!

»Jag tar med mig en fan­tas­tisk kropps­kon­troll från mo­del­lan­det in i skå­de­spe­le­ri­et.«

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.