MAKA ARKITEKTER

En gam­mal Skå­ne­länga vac­kert ny­tol­kad till ett mo­dernt hem. Som­ma­ren kan bör­ja.

Plaza Magazine - - Innehåll - TEXT JESPER TILLBERG FOTO ÅKE E: SON LINDMAN

Vi be­sö­ker en vac­kert ny­tol­kad Skå­ne­länga i To­re­kov.

Det var med viss an­dakt äga­rin­nan till det slit­na hu­set på Bjä­re­halvön och ar­ki­tek­ter­na fat­ta­de be­slu­tet att ri­va den klas­sis­ka Skå­ne­läng­an. Men ti­den ha­de ta­git ut sin rätt. Nu har hu­set åter­upp­stått – som en ny­tol­kad Skå­ne­länga. Yl­va der Ha­go­pi­an och Da­ni­el Hed­ner bil­dar till­sam­mans kon­to­ret Maka Ar­ki­tek­tur. Nam­net syf­tar på de ge­dig­na hant­verks­yr­ken som gär­na för­knip­pas med suf­fix­et ”-ma­ka­re” – tänk ur­ma­ka­re, sa­del­ma­ka­re, kruk­ma­ka­re – och det är ing­et, ur­säk­ta ord­le­ken, hem­lig­hets­ma­ke­ri att hu­set på Bjä­re­halvön ge­nom­sy­ras av just den gam­la ti­dens pas­sion för hant­verk, hem­käns­la och har­mo­ni. Det är näm­li­gen så de unga ar­ki­tek­ter­na på Maka Ar­ki­tek­tur ar­be­tar. De har den i sitt dna, käns­lan för det tak­ti­la, tå­li­ga och tänk­vär­da. Allt bott­nar i en ar­bets­me­tod där män­ni­ska, funk­tion och es­te­tik sätts i cent­rum.

– Vi ar­be­tar med ett hel­hets­tänk. I det­ta pro­jek­tet var det vik­tigt att hit­ta en ba­lans mel­lan tra­di­tio­nel­la ma­te­ri­al och for­mer i en sam­ti­da ar­ki­tek­tur, sä­ger Yl­va der Ha­go­pi­an.

– Hos till ex­em­pel ur­ma­ka­re finns det nå­got ”tai­lor-ma­de”, sä­ger Da­ni­el Hed­ner. Jag gil­lar vur­men för små lös­ning­ar som gör det bätt­re. Den tan­ken åter­finns i or­det 'Maka'.

Pre­cis som hos en ur­ma­ka­re, finns det en pas­sion för tek­nis­ka lös­ning­ar men ock­så en fi­lo­so­fisk di­men­sion. Bå­de kloc­kor och hus är spe­gel­bil­der av sin tid. Och den nya Skå­ne­läng­an är nå­got så spän­nan­de som ett mö­te mel­lan två ti­der, ett då och ett ma­giskt nu.

Den gam­la läng­an var på 90 kvadrat­me­ter, den nya är på 150. Men hu­set känns stör­re än så. Allt tack va­re ar­ki­tek­ter­nas am­bi­tion att le­ka med ljus och rymd.

– Vi vil­le hit­ta de ar­ki­tek­to­nis­ka kne­pen som gör att hu­set upp­levs stör­re. Ut­ma­ning­en be­stod i att ska­pa rymd på en gans­ka li­ten yta och ta va­ra på den bygg­nads­tra­di­tion som finns lo­kalt. Lös­ning­en blev ett dis­kret hus sett från ga­tan, men in­i­från går­den sträc­ker sig som­mar­vil­lan stolt och tar in so­len ge­nom de sto­ra fönst­re­na.

– De so­ci­a­la ytor­na i hu­set öpp­nar sig mot går­den. Som­mar­tid blir går­den ett ex­tra rum som bin­der sam­man bo­sta­den med gäst­hu­set. Går­den ger en pri­vat, so­lig och vind­skyd­dad ute­vis­tel­se me­dan tak­te­ras­sen er­bju­der en öp­pen yta med ut­sikt över ett tak­land­skap och ha­vet. He­la hu­set är väl­digt so­ci­alt ut­tänkt, tilläg­ger Yl­va.

"Hos till ex­em­pel ur­ma­ka­re finns det nå­got 'tai­lor-ma­de'. Det gil­lar jag.."

Mitt på in­ner­går­den tro­nar ett vac­kert körs­bärs­träd, li­te som från en an­nan värld, en an­nan tid. Trä­det med si­na ski­ra blom­mor är bok­stav­li­gen från en an­nan era.

– Vi vil­le be­hål­la körs­bärs­trä­det. När man byg­ger nytt är det all­tid spän­nan­de att ploc­ka upp det gam­la. Dess­utom fil­tre­ras lju­set så vac­kert ge­nom gre­nar­na.

Ja, de där ”ar­ki­tek­to­nis­ka kne­pen” som Da­ni­el näm­ner. Även trä­det blir en del av husupp­le­vel­sen. Vil­lan stod fär­dig för­ra som­ma­ren och har nu bör­jat hit­ta sin ka­rak­tär, el­ler ”hit­ta hem”. Äga­rin­nan har till­bring­at som­rar­na här i byn se­dan sex­tio­ta­let. Nu när bar­nen är vux­na vill hon ha nå­got eget. Hu­set är där­för ska­pat för att va­ra till­räck­ligt stort att rym­ma tre fa­mil­jer men än­då li­tet och in­timt nog för att in­te kän­nas öde när äga­rin­nan är här själv.

– Vi bör­ja­de med att be­sö­ka plat­sen och vi vil­le di­rekt att hu­set skul­le ta in det fan­tas­tis­ka lju­set som finns här. Ja, i Skå­ne i stort, be­rät­tar Da­ni­el.

Me­to­den Maka Ar­ki­tek­tur ar­be­ta­de ef­ter hand­lar myc­ket om att lyss­na och lä­ra kän­na äga­rens be­hov och plat­sens egen­ska­per. När det kom­mer till ma­te­ri­al­val är det gift­fritt som gäl­ler. Pa­ret hed­rar gam­la ti­ders re­spekt för ge­dig­na ma­te­ri­al och na­tu­ren.

– Vi vär­de­sät­ter det ge­dig­na, det enk­la, det lång­sik­ti­ga. Hu­set ska hål­la i minst hund­ra år och sam­ti­digt va­ra ener­gi­ef­fek­tivt, sä­ger Yl­va.

In­vän­digt vi­sar hu­set upp sig från sin mest na­tur­li­ga si­da och med en renod­lad ma­te­ri­al­pa­lett. Det är till­sy­nes sym­bo­liskt att det är just ek som tro­nar på gol­ven och åter­finns i fle­ra av möb­ler­na – eken – trä­dens kung, sko­gens ”grand old man”. Det känns li­te som en pass­ning till ku­si­nen där ute på går­den – körs­bärs­trä­det.

– Möb­ler­na är en mix mel­lan nytt och be­gag­nat. Till­sam­mans bi­drar de till hem­met, hel­he­ten och har­mo­nin, sä­ger Da­ni­el.

Maka ar­be­tar ock­så med möbel­de­sign och även då med sam­ma pas­sion för de­tal­jer. Nu i som­mar är det dock en all­de­les spe­ci­ell mö­bel som loc­kar – häng­mat­tan.

– Vi har ett tju­go­tals­hus som vi hål­ler på att re­no­ve­ra. Så vi kom­mer nog skra­pa en hel del föns­ter, li­te som me­di­ta­tion, sum­me­rar Da­ni­el med ett le­en­de. Yl­va hål­ler med och nic­kar. Ja, de är ett par, även ut­an­för Maka Ar­ki­tek­tur. Pas­sion på många plan. π

En­tré mot ga­tan, i te­ak med brons­de­tal­jer. Belys­nings­ar­ma­tur i kop­par från Ör­sjö. Trapp­steg i be­tong.

MAKA AR­KI­TEK­TUR VIL­KA: Yl­va der Ha­go­pi­an och Da­ni­el Hed­ner. VAR: Ba­se­ra­de i Gö­te­borg. VAD: Ska­par hu­sar­ki­tek­tur och möb­ler. WEBB: www.maka.se

Går­den blic­kar mot var­dags­rum­met och tak­te­ras­sen. Sol­stol in­köpt på auk­tion. Trapp­steg i be­tong.

Öv­re plan. Sand­fär­gad puts och ek­golv. Syn­lig nock­balk i lim­trä. Tak­be­lys­ning i kop­par, Ör­sjö.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.