FARFARSKLOCKA

Plaza Uomo - - JOURNAL - AM

En väl­skräd­dad th­ree-pie­ce blir all­tid snyg­ga­re när den kom­bi­ne­ras med ett fick­ur. Och med gam­la fick­ur kom­mer of­ta en histo­ria. Den här ro­van köp­te min all­tid ele­gan­te far­far på tju­go­ta­let när han prö­va­de si­na även­tyr­li­ga ving­ar i USA. Han kör­de yel­low cabs, han var de­lä­ga­re i en sil­ver­räv­s­farm, han var in­vol­ve­rad i tim­mer­flott­ning och han dröm­de om att bli ri­dan­de po­lis längs den ka­na­den­sis­ka grän­sen. Jag vet in­te om han nå­gon­sin job­ba­de vid järn­vä­gen, men hans gam­la fick­ur är en så kal­lad järn­vägs­kloc­ka. Järn­vä­gen gjor­de kloc­kan vik­tig, ef­tersom man var tvung­en att ve­ta vad kloc­kan var för att kom­ma med tå­gen. Och att kloc­kor­na var ex­ak­ta var vik­tigt för att tå­gen in­te skul­le kroc­ka. Ame­ri­kans­ka Balls järn­vägskloc­kor med schwei­zis­ka ur­verk an­sågs va­ra så ex­ak­ta att de gav upp­hov till ut­tryc­ket ”to be on the Ball” när sta­tions­mäs­tar­na och kon­duk­tö­rer­na jäm­för­de si­na syn­kro­ni­se­ra­de kloc­kor. För att man in­te ska mixt­ra med kloc­kan i onö­dan så har rik­ti­ga rail­ro­ad wat­ches ett hem­ligt sätt att stäl­la kloc­kan. Först mås­te du skru­va av gla­set för att se­dan dra upp en spak som döl­jer sig ba­kom kloc­kan ett. Far­far, du är sak­nad här på jor­den.

Bil­den: Ball Rail­ro­ad Watch. Vin­tage, cir­ka 1910. Pri­vat ägo.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.