Den bild­skö­na bi­lis­ten

Plaza Uomo - - KRÖNIKA - av Karl Ei­rik Haug

”Jag sam­lar på bil­re­klam”: en oö­ver­träf­fad ­re­plik om man vill bril­je­ra i säll­skaps­li­vet? Nej, men det är det jag gör – och har gjort – var­je dag, he­la li­vet se­dan tio­års­ål­dern: sam­lar på bil­re­klam. Jag har vand­rat med ryggsäck från bil­hand­la­re till bil­hand­la­re i he­la Skan­di­na­vi­en och se­na­re i ­res­ten av värl­den. Klippt ut al­la möj­li­ga bi­lan­non­ser från nya så­väl som vin­tage-herr­tid­ning­ar. Kon­to­ret är smock­fullt. Så vad är slut­sat­sen ef­ter al­la des­sa år och ki­lon med g­län­san­de bil­fo­ton?

Jo: vi män var bätt­re kläd­da förr.

”Förr” är själv­klart sex­tio­ta­let, då bi­len på all­var de­mo­kra­ti­se­ra­des. Byx­or­na var ­ald­rig skrynk­li­ga. Skjor­tor­na såg all­tid ny­struk­na ut.

I dag ser man­li­ga ­mo­del­ler i re­klam­fil­mer för bi­lar ut att ha sko­lat om sig: tre­da­gars­skägg, oborstat hår, fyl­le­sjuk blick. En del kal­lar det tidsen­ligt, men rent bak­te­ri­o­lo­giskt är det in­te långt bort från smitt­samt för­fall.

Bi­len är fort­fa­ran­de bland de störs­ta ka­pital­va­ror­na – och sta­tus­sym­bo­ler­na – man kan för­vär­va ut­om bo­sta­den. För att po­se­ra vid bi­lens si­da är det lämp­li­gast med re­na, bei­ge byx­or, in­te ski­ti­ga jeans.

Bil och stil har en lång, ­ge­men­sam histo­ria. På det gla­da tju­go­ta­let an­vän­des näs­tan ute­slu­tan­de kom­bi­na­tio­nen da­mer och bi­lar i bil­re­klam. Va­re sig det var His­pa­no-Sui­za, Horch, Pac­kard, Vol­vo el­ler Ford. När färg­bil­der fort­fa­ran­de var säll­syn­ta skul­le hat­ten pas­sa till bi­lens de­sign. Se­na­re skul­le ku­lö­ren på da­mens dräkt mat­cha.

Un­der fem­ti­o­ta­let och kal­la kri­get do­mi­ne­ra­de den man­li­ga mo­del­len: bi­lar gick från att va­ra lek­sa­ker, en ri­ke­mans­sport, till att ha sam­ma tillämp­ning som vil­ket plagg som helst. Ut­an bil var du ing­en rik­tig man.

Bro­schy­rer­na och an­non­ser­na som jag har sam­lat från sex­tio­ta­let vi­sar ovan­ligt väl­struk­na ben­klä­der och ­skjor­tor. När jag blädd­rar i de gam­la tid­ning­ar­na på kon­to­ret – som Play­boy el­ler Gent­le­man’s Qu­ar­ter­ly – ­hit­tar jag någ­ra an­non­ser som kan bi­dra till att kla­ra upp myste­ri­et.”Bil­byx­an”. En stryk­fri ”Car pant – ea­sy iron pants for driving”. An­non­sen ­lo­var att byx­an är li­ka fin när du kom­mer fram i New York som när du åk­te från Chi­ca­go.

Bil­re­sor – och tu­rism i störs­ta all­män­het – är ing­et man för­knip­pat med fi­na klä­der.

Mo­der­na tu­ris­ter re­ser skam­löst i vi­da bad­shorts, skrynk­li­ga och svet­ti­ga t-shirts. Bil­byx­an var ett fan­tas­tiskt po­pu­lärt fe­no­men som nu är när­mast för­svun­net. ­Po­ly­es­ter var lös­ning­en på många ­tim­mar ba­kom rat­ten.

Sva­ret på var­för män såg så bra ut i sex­tio­ta­lets bil­re­klam: po­ly­es­ter. Glöm lin­ne, bo­mull och yl­le. Po­ly­es­ter ­an­das in­te. Det luk­tar vid re­sans slut. ­Ibland stin­ker det. Men strunt sam­ma: det SER all­tid bra ut.

Mo­de­in­du­strin upp­fann bil­byx­an, den rynk­fria, rost­fria lös­ning­en för al­la som haft nå­got att säl­ja när de kom­mit fram till ­re­sans mål. Bi­len var då­ti­dens ­Fa­ce­book. Bil­in­du­strin där­e­mot rost­be­hand­la­de si­na ­pro­duk­ter ut­an att kun­na räd­da dem från ti­dens tand. När en ­an­nars stil­full Ca­dil­lac El­do­ra­do kom fram till re­sans slut var den in­te ba­ra smut­sig ut­an ock­så hå­lig av rost och an­nat sli­tage.

Sent på sjut­ti­o­ta­let för­svann bå­de män och kvin­nor från bil­re­kla­men. Ef­ter ol­jekri­sen hös­ten 1973 blev fo­to­gra­fi­er­na mind­re ­mo­de­rik­ti­ga och nykt­ra­re. Var­ken mer ­el­ler mind­re än ett sim­pelt ”packs­hot”. Bi­len var hä­dan­ef­ter i stort sett ban­kens ägo­del. Låt oss där­för drö­ja vid – och nju­ta av – bil­der­na från ti­den då män­nen ­fort­fa­ran­de ha­de stil, och bil. Gub­bar­na på bil­der­na – of­tast mo­del­ler – har pyn­tat sig för att mat­cha en ­tvåtons­pro­dukt, varav fle­ra ki­lo be­står av plysch, skinn, krom och vinyl. Nu när bilupp­le­vel­sen över­va­kas av ­po­li­sens fart­ka­me­ror ­mel­lan Gö­te­borg och Stock­holm känns det in­te li­ka mas­kulint. Det är in­te ens gång­bart att rö­ka i bi­len. Så var­för pyn­ta sig som i HBO­se­ri­en Mad Men?

Själv vill jag fort­sat­ta att sam­la på gam­mal bil­re­klam, och de­la gläd­jen med så många som möj­ligt. Det ska­dar ing­en, och så kom­mer nå­got gott av det: bil­der­na på­min­ner mig om hur jag skul­le kun­na klä mig mind­re slar­vigt.

Väl­klätt i Oldsmo­bi­le-re­klam på sex­tio­ta­let.

Norr­man­nen Karl Ei­rik Haug är grun­da­re och chefre­dak­tör på Carl’s Cars, den ­be­röm­da bil­tid­ning­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.