Histo­ri­en om ha­kan

Plaza Uomo - - KRÖNIKA - av ax­el na­ver och eric thors­son

Det är lät­ta­re att ploc­ka ihop en tid­lös gar­de­rob än att an­läg­ga ett tid­löst an­sik­te.

Snur­ra­de mu­sta­scher, med sin air av tweed och raf­fi­ne­mang, an­das vis­ser­li­gen att bä­ra­ren är en gent­le­man som står ovan mo­dets nyc­ker och vet hur man kny­ter en flu­ga. Men mu­sta­scher­na fick en ­så­dan ladd­ning när de var just en mo­de­at­ti­ralj un­der det se­na 1800-ta­let och är in­te mer tid­lö­sa än den ­vik­to­ri­ans­ka sex­u­al­mo­ra­len. Om Fa­ce­book ha­de fun­nits på Strind- bergs tid ha­de vi sett de snurr­mu­stasch­pryd­da av­slö­jas som de ängs­li­ga hip­s­ters de var. I ­stäl­let sä­ker­ställ­de då­ti­dens styl­ti­ga fo­to­tek­nik att vi ­nu­me­ra as­so­ci­e­rar vax­a­de läppskägg med pru­dent­lig väl­klädd­het och ra­ka ryg­gar.

Skägg­mo­det går i cyk­ler, som allt an­nat, och var­je gång lad­das an­sikts­hå­ret med nya be­ty­del­ser. För ­fem­ti­o­ta­lets be­at­nik och sjut­ti­o­ta­lets ­hip­pie var skäg­get en sym­bol för mot­kul­tur och an­ti­e­ta­blis­se­mang. 100 år ti­di­ga­re var skäg­get tvärtom nöd­vän­digt för att bli ac­cep­te­rad som en sam­hälls­bä­ran­de med­bor­ga­re. Por­trätt från 1894 års riks­dag vi­sar att blott sju pro­cent av le­da­mö­ter­na i and­ra kam­ma­ren var skägg­lö­sa.

Vid den ti­den fick slip­sen sin nu­va­ran­de form och den har hål­lit sig som en själv­klar ac­ces­so­ar för den väl­kläd­de man­nen. Skäg­get kla­ra­de in­te ti­dens tand li­ka bra, vil­ket mer än nå­got an­nat stär­ker slip­sens ka­rak­tär som över­le­va­re ge­nom histo­ri­ens skif­tan­de fri­sy­rer.

Att en väl­knu­ten slips nu of­tast syns i kom­bi­na­tion med ett ra­kat an­sik­te i stäl­let kan vi främst skyl­la på två sa­ker: ett krig och en upp­fin­ning. 1900-tals­man­nen, han som gick i tä­ten och han som gick i mitt­få­ran, han var ra­kad. För att ge­ne­ra­li­se­ra grovt om för­ra sek­let: skägg var för out­si­ders, mu­stasch för fot­bolls­far­sor. Tills nu.

Un­der ti­o­ta­let spi­rar ­skäg­get åter på svens­ka mäns ha­kor. Nu har nit­ti­o­ta­lets ­Si­ewert Öholm-munkorg fått ge vi­ka för hel­skägg en mas­se, och hallå: DET mås­te väl va­ra tid­löst, att ha skägg i he­la ­an­sik­tet som en grott­man?

Nja. Det re­la­tivt kort­snag­ga­de kon­tors­skägg vi ser över­allt har möj­lig­gjorts av nya ti­ders skägg­trim­mers. Histo­ri­ens män ha­de läng­re loc­kar.

När skäg­get som­ma­ren 2012 har über­folk­li­ga af­fisch­namn som Olof Mell­berg och Måns Zel­mer­löw, rå­der ing­en tve­kan läng­re: skäg­get är här för att stan­na. Ett tag. Så det en­da rik­tigt ­tid­lö­sa är att hit­ta det skägg el­ler ic­ke­skägg som pas­sar just din an­sikts­form – men att gö­ra det opå­ver­kad av om­värl­den är li­ka svårt i dags­lä­get som på Strindbergs tid.

Tren­di­ga skägg: Walt Whit­man och mo­del­len Pa­trick Pe­titjean.

Jour­na­lis­ter­na Ax­el Na­ver och Eric Thors­son ­dri­ver Skägg­blog­gen från Brys­sel och Gö­te­borg un­der ­de­vi­sen ”Skägg är di­sko”. En skägg­bok är på gång.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.