Mo­de­in­du­strin för­lå­ter ing­et

Plaza Uomo - - KRÖNIKA - Av je­re­my hac­ke tt

När The Kinks sjöng sin åh, så eng­els­ka lil­la vi­sa på sex

ti­o­ta­let, De­di­ca­ted ­Fol­lo­wer of Fa­shion, fanns där en fras som gav gen­klang i mig: ”one week he’s in pol­ka dots/the next week he’s in stri­pes”. Den tex­ten sum­me­rar mo­dets nyc­ker och har än­nu mer ­re­so­nans i dag, med det an­stor­man­de ­in­ter­net och pa­ra­den av mo­de­blog­ga­re som dik­te­rar vad vi bor­de bä­ra näs­tan i par­ti och mi­nut. Det sä­ger jag dig: mo­de­in­du­strin är obe­vek­lig och för­lå­ter ing­et. Med det vill jag in­te sä­ga att jag in­te gil­lar mo­de, men jag vill ta det som pas­sar mig från mo­det.

För någ­ra år se­dan var jag i An­twer­pen och tril­la­de in på Dri­es Van No­tens bu­tik ­Em­po­ri­um. Jag hit­ta­de en folk­lo­re-ak­tig, hand­stic­kad, blå­li­la car­di­gan som lik­na­de ­nå­got min far­mor kun­de ha gjort, ba­ra med bätt­re pass­form (för­låt, far­mor) och var­je gång jag bar den för­ut­sat­te mi­na vän­ner att det var en Hackett. När jag ­på­pe­ka­de att det fak­tiskt var en Dri­es Van No­ten blev de märk­bart choc­ka­de, som om de ta­git för gi­vet att jag va­rit sa­ligt ove­tan­de om ett så mo­de­rätt (skrev jag just det or­det?) mär­ke.

Sa­ken är den med mo­de, att allt hand­lar om ti­ming. När en de­sig­ner lan­se­rar nå­got som ­be­trak­tas som allt­för avant­gar­de ig­no­re­ras det, näs­ta sä­song hyl­las det som en ny in­spi­ra­tion och sä­song­en ef­ter det, ja då dör du hell­re än att sy­nas i det. På be­sök i hip­s­ter­mec­kat Hox­ton ro­a­de jag mig med att be­trak­ta vim­let av ­mo­dekil­lar som al­la gav ut­tryck för sin egen­art ge­nom att klä sig li­ka­dant. Sma­la jeans på halv stång, gym­nas­tik­skor ut­an strum­por, kor­ta, fi­gur­nä­ra bla­zers och det ob­li­ga­to­ris­ka skäg­get.

Men det är det som är ­mo­dets po­äng. Du bör­jar med att skil­ja dig från mäng­den och in­nan du för­stått vad som hänt är du mäng­den. Det är ­där­för som mo­det är så klokt, ­el­ler jag kanske bor­de sä­ga per­verst, för du hin­ner in­te gö­ra din look full­än­dad för­rän mo­det går i mot­satt rikt­ning. Jag har ­re­dan lagt mär­ke till att mo­del­ler­na på ca­t­wal­ken bär strum­por till san­da­ler, en stil som för in­te så länge se­dan ­an­sågs va­ra otro­ligt smak­lös. Mo­de på­ver­kas of­ta av film, och den kom­man­de Gats­by-fil­men har ­in­spi­re­rat mo­de­värl­den att över­ty­ga oss om att vi­da byx­or med press­veck och hög mid­ja är det en­da man kan bä­ra näs­ta sä­song, och att det är hög tid att dum­pa de där lå­ga, på­må­la­de sma­la ­je­an­sen, och sålun­da sät­ta punkt för ex­po­ne­ring­en av ­Cal­vin Kle­in-mid­je­band.

Mo­de åsi­do är stil ett hett äm­ne ef­tersom de fles­ta vill tro att de har stil­käns­la, nå­got som gi­vet­vis är enormt sub­jek­tivt. När­helst jag mås­te när­va­ra på en smo­king­till­ställ­ning där al­la män up­pen­bar­li­gen klär sig på sam­ma sätt, så ser jag nå­gon som stic­ker ut – hur kom­mer det sig? Jag tror det mås­te va­ra för att den per­so­nen ­ut­strå­lar en viss själv­käns­la. Han har in­te ba­ra klätt sig i smo­king, ut­an bär den med en viss nonchalans och med lätt hand.

Han må in­te va­ra en moderiktig dj men för sig med en air av kom­plett ägan­de­rätt av sitt plagg. Han kan va­ra kort, fet och skal­lig vil­ket verk­li­gen in­te hind­rar ho­nom från att ha käns­la för stil. Of­ta på­stås film­stjär­nor och tv-kän­di­sar ­be­sit­ta fan­tas­tisk stil­käns­la, men det har jag sett få be­vis för. Jag såg Top Ge­ar härom kväl­len och BBC:s ko­sty­mav­del­ning ha­de tyd­li­gen tänkt sig att de ge­nom att klä si­na testos­te­ronstin­na bil­kil­lar i blom­migt skul­le få fram de­ras fe­mi­ni­na si­dor och gö­ra dem mer at­trak­ti­va för den yng­re, kvinn­li­ga publi­ken – en miss­rik­tad idé om mo­de fram­för stil. Det var väl­digt upp­lyf­tan­de att hö­ra cy­klis­ten Brad­ley Wig­gins sä­ga i en in­ter­vju ny­li­gen att han in­te vill mark­nads­fö­ra klä­der av de­sig­ners ef­tersom han var full­stän­digt nöjd med sin egen stil. Jag tror det var Har­dy Ami­es som sa, ” klä dig med stor om­sorg och glöm det sen” – en tan­ke som jag helt och hål­let hål­ler med om.

Je­re­my ”Mr Clas­sic” Hackett är man­nen ba­kom det smär­re sti­lim­pe­ri­et Hackett Lon­don.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.