ser­gio cor­ne­li­a­ni

Den per­fek­ta ko­sty­men ex­i­ste­rar, ­sär­skilt om den är Ma­de in Man­to­va. Ser­gio ­Cor­ne­li­a­ni, son­son till hu­sets grun­da­re, ­för­kla­rar vad verk­lig lyx in­ne­bär.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - text och fo­to zulp­hiya stårs­ta

Dröm­men om den per­fekt skräd­da­de ko­sty­men le­ver. Åt­minsto­ne i Man­to­va, re­näs­sans­sta­den som ­lig­ger ett par tim­mar ­ös­ter om Mi­la­no. Där har ­hu­set Cor­ne­li­a­ni skräd­dat ko­sty­mer åt mak­tens män se­dan tret­tio­ta­let, och än i dag ska­pas ­de­ras gent­le­man­naplagg ­en­ligt Ma­de in Ita­ly-kons­tens al­la ­reg­ler. Och det bör­jar bli en utrot­nings­ho­tad konst. För me­dan allt fler klas­sis­ka italo­mär­ken för­läg­ger si­na pro­duk­tio­ner till Ki­na är Cor­ne­li­a­ni fort­fa­ran­de Ma­de in Ita­ly – el­ler sna­ra­re, Ma­de in ­Man­to­va. Och me­dan and­ra mo­de­hus ­upp­slu­kas av glo­ba­la lyx­konglo­me­rat ägs ­fir­man fort­fa­ran­de av kla­nen Cor­ne­li­a­ni. Pla­za ­pra­tar med hu­sets kre­a­ti­va le­da­re: ­Ser­gio. Son till Car­lo­al­ber­to, i sin tur son till grun­da­ren Al­fre­do. Cor­ne­li­a­ni hand­lar all­ra mest om tra­di­tio­ner och histo­ria. Vad har du själv för ­för­hål­lan­de till äm­net?

– Jag fa­sci­ne­ras av histo­ria, och ­Man­to­va är fullt av det. Det är en li­ten plats till ytan men späc­kad med de mest ex­tra­or­di­nä­ra konst­när­li­ga och ­kul­tu­rel­la ri­ke­do­mar, och har verk­li­gen ­spe­lat en vik­tig roll i det här fö­re­ta­get. Jag har vux­it upp bland mäs­ter­verk, konst­verk, mag­ni­fi­ka bygg­na­der – de är en del av ­luf­ten vi an­das, så det har helt na­tur­ligt bli­vit en del av mitt dna. Och hur fun­kar det att job­ba med sin fa­milj?

– Cor­ne­li­a­ni är först och främst en ­fa­milj, fast ro­tad i vär­den som förts ­vi­da­re i ge­ne­ra­tio­ner. Fa­mil­je­med­lem­mar­na har al­la oli­ka upp­gif­ter, som vi ­ut­för med sam­ma disci­plin, hän­gi­ven­het, mod och en ge­men­sam för­stå­el­se för vad som är god smak. Allt det här ger oss en unik ba­lans och ef­fek­ti­vi­tet som gör att vi kan sam­ar­be­ta på ett frukt­bart sätt. Den de­sign som Cor­ne­li­a­ni står för har in­te myc­ket att gö­ra med de ex­tre­ma trend­s­väng­ning­ar som är så ty­pis­ka för da­gens mo­de. Det hand­lar mer om evo­lu­tion än re­vo­lu­tio­ner. Så är ca­t­wal­ken den bäs­ta ­plat­sen att vi­sa ert sub­ti­la skrädderi på?

– Ca­t­wal­ken för­hö­jer vis­sa drag och de mind­re up­pen­ba­ra de­tal­jer­na. Jag är in­te sä­ker på vad det bäs­ta sät­tet är att vi­sa vår kol­lek­tion på men å and­ra ­si­dan kanske det per­fek­ta, mest full­stän­di­ga sät­tet in­te finns. Ca­t­wal­ken är ut­an tve­kan det mest spän­nan­de sät­tet och det får publi­ken att dröm­ma. Helt ­sä­kert är det lämp­li­gast när det gäl­ler att vi­sa de mest gla­mou­rö­sa och so­fisti­ke­ra­de ­si­dor­na av kol­lek­tio­nen. Men pre­cis som du sä­ger är det vik­tigt att ba­lan­se­ra de oli­ka ele­men­ten för att för­hö­ja kol­lek­tio­nens an­da, ut­an att ris­ke­ra att fläc­ka ner Cor­ne­li­a­nis image. Vad går du igång på som de­sig­ner?

– Jag har en markant käns­la för ­es­te­tik och blir ex­al­te­rad över allt som är vac­kert. Jag blir be­rörd av na­tu­ren, av mu­sik, av en bra film. Jag blir ex­al­te­rad av al­la sor­ters objekt som för­kropps­li­gar en so­fisti­ke­rad käns­la för pro­por­tio­ner el­ler fär­ger el­ler ma­te­ri­al. Idéer ­kom­mer ju in­te ba­ra från mo­de­värl­den men från de mest skil­da om­rå­den, som ibland kan be­fin­na sig ljusår från min egen värld. Som de­sig­ner mås­te man ­all­tid va­ra med­ve­ten och mot­tag­lig för all sorts ­sti­mu­li. Många av di­na kol­le­ger i mo­de­värl­den dy­ker upp i stu­di­on ett par vec­kor in­nan vis­ning­en, job­bar dyg­net runt tills det är klart och spen­de­rar res­ten av sin tid med att re­sa runt i värl­den ef­ter in­spi­ra­tion. Är det nå­got som du kän­ner igen dig i?

– Så job­bar jag in­te. Fak­tum är att jag skul­le gå så långt som att sä­ga att det ­sät­tet att job­ba in­te skul­le fun­ge­ra var­ken för pro­duk­ten el­ler för det va­ru­mär­ke vi har. Det vo­re för emo­tio­nellt och ir­ra­tio­nellt, även om just de två fak­to­rer­na är nyc­keln till ut­veck­ling. I ut­veck­lings­fa­sen mås­te den emo­tio­nel­la och kre­a­ti­va ­de­len av kol­lek­tio­nen ba­lan­se­ras mot mark­na­dens be­hov. Vi har all­tid en di­a­log med säl­ja­re, bu­ti­ker, mark­nads­av­del­ning­en och pro­duk­tions­che­fer­na. Vår pro­dukt har en tyd­lig, kom­plex och ­väl­de­fi­ni­e­rad

”jag blir allt­mer

över­ty­gad om att äk­ta ­ele­gans är nå­got som är na­tur­ligt men oklan­der­ligt, och dis­kret lyx­igt. det kan ald­rig bli otren­digt.”

mis­sion – själ­va kre­a­tio­nen kan och ­kom­mer ­ald­rig bli nå­got som kom­mer från en en­da per­sons hu­vud.

Så vad har du för re­la­tion till ditt team?

– Ut­märkt, och den ba­se­ras på til�lit och öm­se­si­dig re­spekt. Jag har bå­de nya re­kry­te­ring­ar och lo­ja­la ­med­ar­be­ta­re som va­rit med mig i år­tion­den. Jag tror att det är som med sport, hem­lig­he­ten till fram­gång är sam­ar­be­te, har­mo­ni, ­ge­men­sam­ma mål, tillit, re­spekt och ­be­slut­sam­het. Det har pra­tats myc­ket om att skräd­dar­kons­ten är utrot­nings­ho­tad, nu när en hel del ita­li­ens­ka fö­re­tag flyt­tar si­na pro­duk­tio­ner ut­an­för lan­det. Vad hän­der med Ma­de in Ita­ly?

– Lyx är ing­et som be­grän­sas av tid och rum. Vi fo­ku­se­rar på att växa med tra­di­tio­nen i be­håll. Kva­li­tet är en stark hi­sto­risk re­fe­rens för oss, vil­ket in­ne­bär att vi in­te är ett av de fö­re­ta­gen som ta­git av­stånd från hant­ver­ket. För oss kom­mer ”Ma­de in Man­to­va” fö­re ”Ma­de in Ita­ly”. Just det här med pro­duk­tion är en het po­ta­tis in­om herr­mo­de. Hur går det till när den klas­sis­ka Cor­ne­li­a­ni-ko­sty­men ska­pas?

– Det finns 150 oli­ka pro­ce­du­rer och kon­trol­ler som in­går. ­Va­let av de bäs­ta ty­ger­na, skär­ning­ar­na, kom­po­si­tio­nen, press­ning för hand och om­sor­gen för var­je de­talj hör al­la till det som gör en Cor­ne­li­a­ni-ko­stym ex­klu­siv. Cor­ne­li­a­ni är ett av få fö­re­tag som fort­fa­ran­de ­föl­jer den här vik­ti­ga pro­ces­sen. Och ef­tersom vi gör det blir ko­sty­men mju­ka­re och mer följ­sam.

– Jag job­bar med de bäs­ta ­ita­li­ens­ka tyg­till­ver­kar­na som pro­du­ce­rar ty­ger, ­de­sign och fär­ger spe­ci­ellt för oss. Och vi har vår egen skräd­dar­sko­la. Det kan ta ett års ut­bild­ning in­nan du kan ­be­mäst­ra vis­sa hand­gjor­da de­tal­jer, el­ler den kom­pli­ce­ra­de stryk­ning­en och söm­na­den. Så i stäl­let för att oroa oss för det hand­gjor­da plag­gets fram­tid fo­ku­se­rar vi på att ut­bil­da fram­ti­dens skräd­da­re. Vad be­ty­der or­det per­fek­tion för dig?

– Per­fek­tion ex­i­ste­rar in­te. El­ler ­sna­ra­re, det ex­i­ste­rar men är nå­got som grad­vis ut­veck­las när du ar­be­tar med pas­sion. Det är ett mål som flyt­tar sig just när du nått det. Vå­ra pro­duk­ter kan ­be­trak­tas som per­fek­ta ef­tersom de ska­pats för att va­ra det, men vi job­bar stän­digt för att gö­ra dem än­nu mer per­fek­ta. Mo­debran­schen lu­tar allt­mer åt bil­li­ga­re lös­ning­ar, i mot­sats till lyx­plagg som de­sig­nats för att hål­la över tid. Vad tyc­ker du själv om be­grep­pet ”pris­värd lyx”? en verk­lig lyx, och som ­så­dan mås­te den va­ra väl­digt ex­klu­siv och rik­ta sig till ett ­be­grän­sat an­tal kun­der i värl­den. Det här är kär­nan kring vil­ket al­la de and­ra pro­duk­ter­na kret­sar. ” Va­lu­ta för peng­ar­na” är in­te ba­ra ett mot­to ut­an ock­så en re­fe­rens­punkt för den re­se­arch och de in­no­va­tio­ner vi gör. Det finns vis­sa om­rå­den med lyx för den ri­ka kun­den, och det bor­de ut­veck­las och upp­rätt­hål­las, men he­la väst­värl­den krä­ver nu ett stör­re fo­kus och re­spekt för pris­sätt­ning. Vi är ett av få fö­re­tag som får er­kän­nan­de från vå­ra ­kun­der för att vi ald­rig svi­ker för­vänt­ning­ar­na ut­an er­bju­der en kva­li­tets­pro­dukt till rätt pris. Det tän­ker vi fort­sät­ta med. Det har hänt en del med man­lig stil de se­nas­te åren. Tror du att det är få­fänga som har fått herr­mo­det att ut­veck­las?

– Visst kan få­fänga ha spe­lat en roll, men det är den so­ci­a­la och ­kul­tu­rel­la ­ut­veck­ling­en som lång­samt ­för­änd­rar ­be­ho­ven. Be­gär och vär­de­ring­ar är ­grun­den till allt.

Vad är det förs­ta du läg­ger mär­ke till hos en an­nan man?

– Folk frå­gar mig of­ta hur en ele­gant man, en rik­tig gent­le­man, bor­de va­ra. Jag blir allt­mer över­ty­gad om att äk­ta ele­gans är nå­got som är na­tur­ligt men oklan­der­ligt, och dis­kret lyx­igt. Det är nå­got som ald­rig blir otren­digt ef­tersom det in­te finns nå­got med det som är allt­för strängt el­ler prå­ligt. Jag tror att klass är en frå­ga om mått­lig­het. Som ­kre­a­tiv chef för Cor­ne­li­a­ni vet jag hur vik­tigt det är med har­mo­ni i to­ner och ­vo­ly­mer och hur va­let av en sär­skild ny­ans, ett ­ma­te­ri­al el­ler en skär­ning kan ge ett ­ef­ter­tryck till krop­pen. Cor­ne­li­a­ni är väl­digt mas­kulint. Vad tyc­ker du om de andro­gy­na in­flu­en­ser­na i da­gens herr­mo­de?

–Jag har den dju­pas­te re­spekt för var­je män­ni­ska och är full­stän­digt emot all typ av dis­kri­mi­ne­ring, men jag tror att män och kvin­nor är oli­ka i ­grun­den. Vi har ska­pats med mot­sat­ta rol­ler och jag ser män och kvin­nor som varand­ras mot­po­ler. Med det sagt tror jag ock­så att det finns en väx­an­de när­het och in­teg­ra­tion som lett till den ut­veck­ling vi har nu. Även om jag är över­ty­gad om att det finns en ra­tio­nell och känslo­mäs­sig skill­nad, så hål­ler jag med om att kö­nen har när­mat sig varand­ra, och att det har ­på­ver­kat vis­sa sed­vän­jor och va­nor. In­te ­desto mind­re så för­blir min stil mas­ku­lin för män sam­ti­digt som jag äls­kar en ­väl­digt fe­mi­nin stil hos kvin­nor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.