da­ni­el craig

Da­ni­el Craig har gjort Ja­mes Bond till ­ele­gant mör­dar­ma­skin, sna­ra­re än ­puts­lus­tig her­re. Vi mö­ter den brit­tis­ke iko­nen un­der in­spel ning­en av se­nas­te Bond-fil­men Sky­fall.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - text gun­nar rehlin

Spe­lar man

Ja­mes Bond mås­te man kun­na bä­ra upp en smo­king. Det kan Da­ni­el Craig. Ef­ter tre Bond­fil­mer kän­ner han sig hem­ma i det ­väl­sit­tan­de plag­get.

– Jag fort­sät­ter gär­na som Bond så länge smo­king­en pas­sar, ler han.

I en in­ter­vju­si­tu­a­tion som den här är han ock­så snyggt klädd, även om han bru­kar bä­ra le­di­ga­re plagg. Jeans och en snygg skjor­ta är fa­vo­ri­ten­semb­len.

– Det är lätt att va­ra väl­klädd när man ar­be­tar med Tom Ford. Men ­egent­li­gen skul­le jag hell­re klä mig i rock’n’roll-klä­der, ef­tersom jag har fyllt 40. Det vo­re kul om skinn­jac­ka och jeans kun­de bli den nya ti­dens ko­stym.

Den­na dag är han klädd i snygg, grå ko­stym (Tom Ford?) på den välträ­na­de ­krop­pen. Han be­fin­ner sig på in­spel­ning­en av nya ­Ja­mes Bond-fil­men Sky­fall och det är in­te lä­ge att by­ta om när vi ses, i en in­spel­nings­pa­us. Vän­lig som ­all­tid, ba­ra li­te stres­sad.

Craig hör till de skå­de­spe­la­re som gär­na lå­ter sig in­ter­vju­as. Han är snabb i re­pli­ken, of­ta ro­lig, stäl­ler ­mot­frå­gor. Han sät­ter ock­så en tyd­lig gräns vid ­pri­vat­li­vet, in­te minst se­dan han möt­te Rachel Weisz som han se­na­re gif­te sig med. En kol­le­ga till mig dris­ta­de sig till att sä­ga ”grat­tis” och fick en ils­ken blick till svar. När jag in­ter­vju­a­de ho­nom om rol­len som Mi­kael Blomkvist i The Girl with the Dra­gon Tat­too, sa han:

– Jag tyc­ker verk­li­gen om jour­na­lis­ter. Ni be­hövs i ett de­mo­kra­tiskt ­sam­häl­le. Blomkvist har en mo­ra­lisk kom­pass även om han är vek och har många fel. Jag kun­de re­la­te­ra till ka­rak­tä­ren när jag läs­te boken. Fast jag mås­te er­kän­na att jour­na­lis­ter har en ­nå­got ne­ga­tiv in­ver­kan på min värld. Jag ­in­ser att jag är ett of­fent­ligt vil­le­bråd nu. Men min fa­milj ska fort­sät­ta att va­ra en ­hem­lig­het.

Nu­me­ra står vi jour­na­lis­ter i kö för att träf­fa Da­ni­el Craig. Än­då är det in­te länge se­dan som han var nå­got av en hem­lig­het, åt­minsto­ne in­ter­na­tio­nellt. Förs­ta gång­en jag träf­fa­de ho­nom var på filmfes­ti­va­len i Venedig 2002. Han ha­de en stor roll i thril­lern Ro­ad to Per­di­tion, men få vil­le stäl­la frå­gor till Craig. Al­la vil­le ta­la med Tom Hanks och ­re­gis­sö­ren Sam Men­des. Un­der press­kon­fe­ren­sen fick Craig in­te en en­da frå­ga. Att han i hem­lan­det Eng­land var ett stort namn in­om te­a­tern och in­te minst i tv ha­de gått oss för­bi. Två år se­na­re åter­kom han till Venedig med dra­mat Kär­le­kens ra­se­ri – han satt till­sam­mans med Rhys Ifans och fram­stod mest som en sur­put­te.

– Jag har oer­hört svårt att le på ­be­ställ­ning. Det är där­för det of­ta skrivs om mig att jag är but­ter och tvär, sa han.

Året ef­ter för­änd­ra­des li­vet, när han blev er­bju­den rol­len som Ja­mes Bond.

– Jag be­fann mig i USA när jag fick sam­ta­let och kän­de ba­ra ”jag mås­te få en drink”.

– Jag viss­te att det skul­le bli ett tufft be­slut. Att gå in i en roll som Bond gör att man ris­ke­rar att det­ta blir det en­da som man iden­ti­fe­ras med, och det som man gjort ti­di­ga­re ra­de­ras. Och jag in­såg att det skul­le bli en mas­sa kri­tik mot va­let.

Så blev det – or­kan på nä­tet, till och med hat-saj­ten Craig­not­bond. Ef­teråt har även re­gis­sö­ren er­känt att han var tvek­sam.

– Jag läs­te böc­ker­na, såg al­la de gam­la ­fil­mer­na och sen för­sök­te jag gö­ra min grej. Jag vil­le va­ra sä­ker på att vi såg fram­åt. ­Ca­si­no Roya­le var bör­jan av Bond, vi vil­le ­be­rät­ta om var­för han blev den per­son han är.

I den fil­men eta­ble­ra­de Craig ome­del­bart sin Bond som en mör­dar­ma­skin. ­Fil­mens bäs­ta re­plik är när han på ­frå­gan om han vill ha sin vod­ka mar­ti­ni ska­kad el­ler rörd frä­ser: ”ser jag ut som om jag bryr mig?”. En re­plik man in­te kan fö­re­stäl­la sig att Se­an Con­ne­ry el­ler Ro­ger Mo­o­re skul­le ha ta­git i mun­nen.

– Se­an Con­ne­ry är den Ja­mes Bond som är min fa­vo­rit. Det vet han. Jag är ock­så li­te svag för Ro­ger Mo­o­re. Le­va och lå­ta dö var den förs­ta fil­men jag såg med min pap­pa. Den var oer­hört få­nig och blev ba­ra få­ni­ga­re och få­ni­ga­re.

Un­der in­spel­ning­en av The Girl with the Dra­gon Tat­too var han länge i Sve­ri­ge.

– Sve­ri­ge är en av ka­rak­tä­rer­na i ­fil­men. Att fil­ma på plats ha­de en oer­hört po­si­tiv ef­fekt. Det var en mörk be­rät­tel­se, och då mås­te man ha det ljust på in­spel­ning­en. Jag skäm­ta­de he­la ti­den.

Ryktet sä­ger att man nu i vin­ter ­kom­mer att dra igång med in­spel­ning­en av The Girl Who Play­ed with Fi­re. Craig är allt­så med i två fram­gångs­ri­ka film­se­ri­er sam­ti­digt, Bond och Sti­eg Lars­son. Han hör nu­me­ra till den så kal­la­de A-lis­tan, är rik och be­römd – och sä­ger att det­ta fort­fa­ran­de för­vå­nar ho­nom.

– Jag tog in­te det här yr­ket för att bli be­römd. Det är klart, nå­gon­stans i bak­hu­vu­det fanns väl tan­ken på att det vo­re kul att bli film­stjär­na.

– Sam­ti­digt trod­de jag ald­rig att det fanns en möj­lig­het att det skul­le hän­da. Jag vil­le bli skå­dis och gö­ra det jag tyck­te var kul, och det har ju hänt. Bonds pry­lar har näs­tan fler fans än ­Bond-stjär­nor­na själ­va. På de mest fa­na­tis­ka fo­ru­men är det ­gi­vet­vis all­mängods att Se­an Con­ne­ry kör­de sil­ver­fär­gad ­Aston Mar­tin DB5 för förs­ta gång­en i Gold­fing­er (1964), klår skur­ken med en Pen­fold He­art-golf­boll, bär tril­by­hatt från Lock & Co – och in­te minst den ­tre­de­la­de ko­sty­men, sig­ne­rad ­skräd­da­ren ­Ant­ho­ny ­Sin­clair. I The Man with the Gol­den Gun (1974) var ­Ro­ger ­Mo­o­res port­följ från Guc­ci, en Rolex Sub­ma­ri­ner – i Ian ­Fle­mings böc­ker var det en Rolex

Oys­ter Per­pe­tu­al – och ko­sty­mer­na skräd­da­des av Cy­ril Cast­le, med tidsen­ligt vi­da byx­ben och bre­da slag. Bonds mång­å­ri­ga sam­ar­be­te med ­ita­li­ens­ka ko­stym­mär­ket Bri­o­ni bör­ja­de med ­Gol­denEye (1995). De bars av Brosnan i samt­li­ga fil­mer han var med i, även av Bond­skå­dis num­mer 6, Da­ni­el Craig i Ca­si­no

Roya­le (2006). Skjor­tor­na i den se­na­re fil­men är från Turn­bull & ­As­ser, skjort­ma­kar­na från Jer­myn Stre­et.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.