ivy le­a­gue

Brooks Brot­hers, mi­li­tärt och at­le­tiskt – prep­py är ett kul­tur­arv. Möt cu­ra­to­rer­na och kläd­ma­kar­na som hål­ler det le­van­de.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - text so­fia hall­ström-petra­li­to

– Det finns

ett re­cept för den ame­ri­kans­ka sti­len, sä­ger Mi­chael Basti­an.

Det hand­lar om prep­py, el­ler Ivy ­le­a­gue-sti­len som den of­ta kal­las i ­Sta­ter­na. Loo­ken som har sitt ur­sprung i för­ra sek­lets ame­ri­kans­ka uni­ver­si­tet är all­tid ak­tu­ell – och ex­tra myc­ket i ­vin­ter. Ny­fil­ma­ti­se­ring­en av Den sto­re Gats­by har ­pre­miär näs­ta år, sam­ti­digt vi­sas Ivy Sty­le på Fa­shion In­sti­tu­te of Te­ch­no­lo­gy – en av sä­song­ens sto­ra klädut­ställ­ning­ar i New York, där även Basti­an med­ver­kar.

Klubbjac­kor har ploc­kats fram ur sam­ling­ar­na, kom­plet­ta med ­kon­trast­söm­mar och bro­de­ra­de Ya­le-em­blem. Flu­gor, ­but­ton down-kra­gar och pryd­ligt vik­ta näs­du­kar på al­la skylt­doc­kor. Där är allsköns byx­or, från färg­star­ka madrass­horts till Thom Brow­nes an­kel­kor­ta version för noll­noll­ta­let. Den långa och ostruk­tu­re­ra­de fla­nell­ka­va­jen med tre knap­par och dju­pa fic­kor med lock. Färg­star­ka, ka­belstic­ka­de kash­mir­trö­jor och ol­je­roc­kar.

– För mig är den ame­ri­kans­ka sti­len en bland­ning av tre ele­ment. En tred­je­del klas­sisk Brooks Brot­hers, en tred­je­del mi­li­tärt och en tred­je­del at­le­tiskt.

Det re­cep­tet har gjort Mi­chael ­Basti­an till den se­nas­te mot­ta­ga­ren av mo­de­värl­dens Oscar, det ame­ri­kans­ka mo­de­rå­det CFDA:s sto­ra mo­de­pris.

– Jag tror att jag gav dem ett nytt sätt att se på ame­ri­kanskt herr­mo­de. Att gå till­ba­ka till röt­ter­na och lyf­ta plag­gen till en lyx­ni­vå,.

Ivy Le­a­gue-sti­len ro­ta­de sig ef­ter ­and­ra världs­kri­get. Stat­li­ga sti­pen­di­er gav krigs­ve­te­ra­ner råd med ut­bild­ning. Uni­ver­si­te­ten fyll­des med unga me­del- och ar­be­tar­klasspoj­kar. Och de be­höll mi­li­tär­byx­or­na på. Chi­nos och ar­mé­skjor­tor blan­da­des med brit­tis­ka skol­u­ni­for­mer.

– Då hän­de nå­got rik­tigt ­in­tres­sant. De unga män­nen la­de till ett tred­je ­ele­ment. Det at­le­tis­ka, sä­ger Basti­an.

Till de ran­di­ga slip­sar­na och grå ­fla­nell­byx­or­na la­des vind­jac­kor, col­le­getrö­jor och kep­sar. Prep­pys­ti­len föd­des där och då, i det ögon­blick unga män kom till­ba­ka till sko­lan.

Det be­tyd­de ock­så en ny so­ci­al ­sta­tus för Ivy le­a­gue-sti­len. Den de­mo­kra­ti­se­ra­des. Över­klas­sen bör­ja­de träng­as ut från pri­va­tu­ni­ver­si­te­ten. Un­der sex­tio­ta­let tog kvin­nor och afro­a­me­ri­ka­ner plats på cam­pus och uni­ver­si­tets­plag­gen blev en stil för fler.

– De­mo­gra­fin för­änd­ra­des. Hög­sko­lor­na blev mind­re eli­tis­tis­ka, ­sä­ger Pa­tri­cia Me­ars, cu­ra­torn för FIT-ut­ställ­ning­en.

– Ivy-sti­len är in­te trå­kig el­ler gam­mel­dags. Den är dy­na­misk och har änd­rats myc­ket över åren. Unga uni­ver­si­tets­stu­den­ter för hund­ra år se­dan var väl­digt kre­a­ti­va, även när de bar ko­stym.

Me­ars fa­vo­ritex­em­pel är öl­ko­sty­men. På den ti­den då unga män bar dy­ra, väl­gjor­da klä­der be­höv­de de en al­ter­na­tiv gar­de­rob till stu­dent­fes­ter­na. Lös­ning­en var att sy upp en vit, enkla­re kan­vas­ko­stym. På så sätt kun­de stu­den­ter­na roa sig och fort­fa­ran­de va­ra snyggt kläd­da.

Un­der hip­pi­ens sex­tio­tal gick prep­py un­der jor­den, för att snart kom­ma till-

ba­ka med rå­ge. Ralph Lau­ren mo­der­ni­se­ra­de den ame­ri­kans­ka sjut­ti­o­tals­gar­de­ro­ben. Den ame­ri­kans­ka dröm­men spred sig ut­an­för lan­dets grän­ser med den ja­pans­ka fo­to­bo­ken Ta­ke Ivy. En ­at­trak­tiv, li­mi­te­rad ut­gå­va som sål­de slut på noll­tid och gav upp­hov till ge­ne­ra­tio­ner av Ivy-re­bel­ler i Ja­pan.

Ivy-sti­len har levt kvar som det snab­ba mo­dets an­ti­tes. Det vitt­nar ­Ri­chard Press om, son­son till Jaco­bi Press som grun­da­de fa­mil­je­fö­re­ta­get J.Press på Ya­les bak­gård 1908.

– J.Press-fi­lo­so­fin var att er­bju­da vå­ra kun­der ett ur­val av klä­der som kun­de ­är­vas vi­da­re i många år och fort­fa­ran­de va­ra mo­de­rik­ti­ga. Det kräv­de lämp­li­ga ma­te­ri­al, fib­rer som in­te ­åld­ra­des och ett ut­märkt skrädderi.

Visst är den äk­ta va­ran dyr, ­med­ger Ri­chard Press. Sam­ti­digt hål­ler den i ­ge­ne­ra­tio­ner. Han be­rät­tar om so­nen som får kom­pli­mang­er när han be­sö­ker Oscars­ga­lor och Gol­den Glo­be i far­fars ko­sty­mer.

– Ko­sty­mer som mått­syd­des för min far 1962 är allt­så mo­de­rik­ti­ga i da­gens Hol­ly­wood.

Men klä­der som bå­de är tid­lö­sa och slit­star­ka be­hö­ver hel­ler in­te ­by­tas ut. Lik­som i res­ten av ­mo­de­värl­den har de­mo­kra­ti­se­ring­en haft en bak­si­da: ­ur­vatt­nad kva­li­tet. Kom­mer­sen har trängt ut skräd­dar­na och i dag är det ­svå­ra­re att få en mått­sydd klubb­la­zer.

– På J. Press var vår lös­ning att ­kun­der er­sat­te de­lar av sin gar­de­rob var el­ler varan­nan sä­song, me­dan de be­höll ba­sen. Det var eko­no­miskt för bå­de de ri­ka och de mind­re be­med­la­de.

Ri­chard Press jäm­för vår tids snabb­mo­de med 1700-ta­lets Ver­sa­il­les, där ­ho­vets ståt­li­ga kläd­kul­tur gick un­der med re­vo­lu­tio­nen.

– Un­der Ivy Le­a­gue-sti­lens glans­da­gar var mo­det in­te me­di­a­dri­vet. Det hand­la­de om be­ho­ven hos pri­vat­per­so­ner och tra­di­tio­ner­na i de­ras kret­sar.

Men de fi­na kva­li­te­ter­na har åter­vänt. Gant, Brooks Brot­hers och J.Press mark­nads­för sig själ­va hår­da­re. Skjortslag och moc­ka­si­ner dis­ku­te­ras iv­rigt på nä­tet och Ma­de in USA har bli­vit ett be­grepp. ­Mi­chael Basti­an me­nar att fi­nan­s­kri­sen har gjort folk mer kräs­na:

– Jag tror man tän­ker mer på vad man får för si­na peng­ar. I stäl­let för att gå till ett sånt där snabb­mo­de­stäl­le hop­pas jag att man hell­re in­ve­ste­rar i håll­ba­ra ­klä­der.

Prep­py­en­tu­si­as­ten Mi­chael Basti­an, de­sig­ner för bland an­nat Gant.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.