pa­le­tån

Även de mest klas­sis­ka plagg har en gång väckt fa­sa. När pa­le­tån upp­fanns blev den sym­bol för en hel sam­hälls­om­välv­ning.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - text pontus dahl­man

Pa­ris, runt mit­ten av 1800-ta­let. Lojt stro­san­de ­el­ler het­sigt ci­garr­puf­fan­de har en ny tids män bör­jat spat­se­ra fram. Gär­na i ett prak­tiskt yt­ter­plagg med det kort­hugg­na nam­net paletot.

I dag till­hör pa­le­tån herr­mo­dets mest snävt de­fi­ni­e­ra­de och ele­gan­tast skräd­da­de dol­di­sar. Men då var den ett plagg som näs­tan kun­de se ut li­te hur som helst, och dess­utom kom att bli en sym­bol för en hel sam­hälls­om­välv­ning. Och om man ska sam­man­fat­ta dess bro­ki­ga histo­ria, skul­le man kun­na sä­ga att den sit­ter kring ma­gen.

I den ba­stan­ta hand­bo­ken A Histo­ry of Men’s ­Fa­shion, un­der den ta­lan­de ru­bri­ken Pa­le­tå­er, el­ler kri­get om mid­jan, be­rät­tar frans­ke mo­de­histo­ri­kern Fa­rid Che­nou­ne att pa­le­tån till en bör­jan ­of­tast be­teck­na­de ”ett säc­kigt, mid­je­löst klä­des­plagg som pas­sa­de al­la”, kort sagt en över­rock med en in­byggd ­” de­mo­kra­tisk” di­men­sion.

Sam­ti­digt var det just den­na en mo­dell åt al­lae­gen­skap som gjor­de pa­le­tån till ett ha­t­ob­jekt för de skräd­da­re som höll den in­di­vi­du­el­la fi­gur­söm­na­den högt: om kun­der­na ba­ra vil­le ha ­nå­got att hänga på sig, skul­le pro­fes­sio­nen snart tap­pa sin ­be­ty­del­se, skri­ver Che­nou­ne. Dess­utom blev den mid­je­lö­sa pa­le­tån en sin­ne­bild för den nya ti­dens ”pap­per­svän­dan­de” tjäns­te­män ur den fram­väx­an­de me­del­klas­sen, som gär­na bar den på kon­to­ret. ” Två­ben­ta gri­sar i pa­le­tå”, som den sur­mul­ne för­fat­ta­ren Gusta­ve Flau­bert kal­la­de den nya ti­dens bor­ger­skap.

I Che­nou­nens bok får man ock­så ve­ta att be­grep­pet ­pa­le­tå, schi­zo­frent nog, kun­de be­teck­na den där för­hat­ligt ”uni­for­ma” roc­kens ra­ka mot­sats: en bon­jour­lik­nan­de, det vill sä­ga mer el­ler mind­re kraf- tigt mid­je­in­svängd rock, som gär­na bars av då­ti­dens hip­s­ters. Of­ta med det in­sväng­da snit­tet ovan­för ma­gen och strax un­der brös­tet. Är­mar­na i den­na sor­tens frock coat var of­ta ”skor­stens­lik­nan­de”, och kun­de va­ra de­ko­re­ra­de med sam­met ”än­da upp till arm­bå­gar­na”. Där nå­gon­stans, ex­tra­va­gan­ser­na till trots, när­mar vi oss den svens­ka be­ty­del­sen av pa­le­tån i dag. Na­tio­na­len­cyk­lo­pe­din kon­sta­te­rar kort att en pa­le­tå är ”en ele­gant över­rock med svagt in­svängd mid­ja, med en­ra­dig dold knäpp­ning el­ler med dubb­la knapp­ra­der.”

Nå­got för den som vill kän­na sig sti­ligt skräd­dar­klädd, ut­an ef­fekt­sö­ke­ri.

Men kom allt­så ihåg, att även om du släng­er på dig din van­li­ga fa­vo­rit­rock med en li­te li­be­ra­la­re mid­ja, så kan du sä­ga: nu tar jag en pro­me­nad bland de brinnande höst­lö­ven, i min kä­ra paletot.

Pa­le­tån hör till ­fa­mil­jen över­roc­kar, svagt mid­je­mar­ke­rad och slit­sad i ­ryg­gen. Ovan: hip­s­ter i snävt sku­ren rock, Lon­don 1903. Högst upp ame­ri­kans­ke konst­nä­ren John Sing­er Sar­gent i svart krea­ti­on, ­må­lad av Gio­van­ni Bol­di­ni kring 1890. Till ­väns­ter ame­ri­kans­ke po­li­ti­kern Hen­ry F. As­hurst (1874–1962) i en frock coat.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.