tho­mas ­san­dell

Sve­ri­ges mest väl­kläd­de man ­vi­sar upp sin pri­va­ta gar­de­rob.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - Text konrad ols­son fo­to mor­gan nor­man

Ett mått på

en mo­dern gent­le­man mås­te va­ra hur många gång­er han blir kal­lad för mis­ter. Den svens­ke ar­ki­tek­ten Tho­mas San­dell kan knap­past kla­ga på fre­kven­sen av des­sa si­tu­a­tio­ner.

När han mås­te få tag på ho­tell­rum i Mi­la­no mitt un­der rå­dan­de ­mo­de­vec­ka och ring­er upp stam­ho­tel­let Di­a­na ­Ma­jestic: ”Of cour­se, Mr. San­dell. We’ll ta­ke ca­re of it.”

När han kli­ver in på stam­mis­bu­ti­ker­na Al Ba­zar el­ler Tom Ford i sam­ma stad: ”Bu­on­gi­or­no Mr. San­dell!”

När han häl­sar på hos sin sko­ma­ka­re Ge­or­ge Cle­ver­ley i Lon­don och Ralph Lau­ren kli­ver in ge­nom dör­rar­na: ”Sor­ry Mr. Lau­ren, we are busy with Mr. San­dell.”

Men så är ock­så Tho­mas San­dell en av Sve­ri­ges mest be­res­ta yr­kes­män, ­tilli­ka en av lan­dets mest kläd­in­tres­se­ra­de gent­le­män. Se­dan nit­ti­o­ta­let är han känd som en av lan­dets mest me­ri­te­ra­de form­gi­va­re och ar­ki­tek­ter, men han har ock­så en grund­mu­rad po­si­tion som en av ­Sve­ri­ges mest väl­kläd­da män. Han ham­nar stän­digt högt på bäst-kläd­da-lis­tor och syns of­ta på ming­el­bil­der iklädd sin stan­dar­d­u­ni­form: kor­ta ko­stym­byx­or, tun­na lä­ders­kor, tajt ka­vaj och scarf.

– Jag är väl­digt in­tres­se­rad av klä­der, men in­te alls av mo­de, po­äng­te­rar han upp­re­pa­de gång­er när vi möts på Ho­tell Di­plo­mat i Stock­holm.

Vi har bett Tho­mas att öpp­na upp sin pri­va­ta gar­de­rob och väl­ja ut någ­ra ­fa­vo­ri­tout­fits in­för vår­sä­song­en. När han veck­lar ut väs­kor­na på ­ho­tell­rum­met ­väl­ler ett hav av scar­far ut över gol­vet.

– Så­na här kan jag kö­pa i par­ti och mi­nut. Det är ju en av få ac­ces­so­a­rer man kan ha som man, sä­ger han. Hur skul­le du be­skri­va din stil?

– Jag klär mig i en sorts s­emi­i­ta­li­ensk, eng­elsk stil. Jag bru­kar li­te skämt­samt sä­ga att jag klär mig så tajt som min mage tillå­ter. Jag har ett Her­mès-bäl­te som har hängt med mig i al­la år och som är helt out­slit­ligt. På det kan man föl­ja hur jag har gått upp och ner i vikt. ­Lyck­ligt­vis är jag på in­ners­ta hå­let nu ... Är klä­der vik­tigt i din yr­kes­roll?

– In­te sär­skilt fak­tiskt. Det finns inga kläd­ko­der in­om ar­ki­tekt­kå­ren, ut­an du kan gå klädd hur du vill. För­ut kun­de

”Sor­ry Mr. Lau­ren, we are busy with mr. san­dell .”

”Jag är väl­digt in­tres­se­rad av klä­der, men in­te så in­tres­se­rad av mo­de.”

jag tän­ka att jag in­te skul­le va­ra för upp­dres­sad, men i dag spe­lar det ing­en roll.

Tho­mas San­dell väx­te upp i Skel­l­ef­teå i Väs­ter­bot­ten och kläd­in­tres­set tog fart re­dan som ton­å­ring­å­ring.

– När jag gick i gym­na­si­et fanns det ­nå­got som het­te Hund­ra­lap­pen. Det var en stand by-bil­jett som tog dig till Stock­holm för hund­ra kro­nor. Jag och mi­na kom­pi­sar bru­ka­de skol­ka och fly­ga till hu­vud­sta­den för att kö­pa Le­vi’s 501:or. På den ti­den var jag ett pop­snö­re, med flylugg, Ca­tali­na-jac­ka och Se­ba­go-skor.

Det var när han bör­ja­de re­sa till Mi­la­no un­der 1980-ta­let som han hit­ta­de fram till den stil han har i dag. Tho­mas ­fast­na­de ­ti­digt för mi­la­ne­sar­nas sä­reg­na stil att kom­bi­ne­ra kor­ta byx­or och taj­ta ka­va­jer.

– Ita­li­ens­ka män har ju sett li­ka­da­na ut i evig­he­ter, och of­ta är de ju myc­ket mer väl­kläd­da än ita­li­ens­kor­na. De har ett helt an­nat för­håll­nings­sätt till stil. Om jag har köpt en ny kloc­ka kanske ­ jag får en kom­men­tar per år i Sve­ri­ge. ­ I ­Mi­la­no räc­ker det med att jag hop­par ­ in i tax­in så bör­jar chauf­fö­ren frå­ga ...

Tho­mas San­dell ser kläd­in­tres­set som en per­son­lig njut­ning, och han ­pra­tar

­in­ner­ligt om upp­le­vel­sen av att sy upp en egen ko­stym på Fal­lan & Har­vey i ­Lon­don el­ler lå­ta sko­ma­ka­ren Ge­or­ge Cle­ver­ley mä­ta ut hans föt­ter.

– Jag kan gå och ro­ta ef­ter ­scar­far på Herr Judit som kos­tar 50 spänn. ­Kläd­in­tres­set drivs av en ny­fi­ken­het, ­ men det är en ny­fi­ken­het in­om min värld. Du kom­mer ald­rig se mig i en helt ny look.

Se­nas­te fyn­det är en ljus man­ches­ter­ka­vaj från Guc­ci som påmin­de ho­nom om gam­la ti­ders ar­ki­tek­t­u­ni­for­mer.

– När jag stu­de­ra­de på KTH ha­de

al­la äld­re ar­ki­tek­ter en fyr­kan­tigt sku­ren mansches­ter­ko­stym från Hol­ling­ton. ­ Jag har länge tänkt att jag skul­le sy upp en mer snävt sku­ren va­ri­ant, men så ­hit­ta­de jag den här på Guc­ci strax in­nan jul. Den är min tri­bu­te till ar­ki­tekt­kå­ren. Är det nå­got du sak­nar i din gar­de­rob?

– Jag fnu­lar på att skräd­dar­sy en ­ove­rall. Om man goog­lar på gam­la bil­der av ­Winston Chur­chill så bar han en slags mi­li­täro­ve­rall ef­ter and­ra världs­kri­get som han ha­de de­sig­nat själv. Jag tänk­te jag skul­le gå till Bau­er och be dem sy upp en åt mig.

Tho­mas hit­ta­de sin stil när han bör­ja­de re­sa re­gel­bun­det till Mi­la­no för snart 30 år se­dan. Jac­ka från Tom Ford. Skor från ita­li­ens­ka Mo­re­schi. ”Jag köp­te dem li­te smålul­lig på flyg­plat­sen i Mi­la­no. När det ­kom­mer till blå moc­kas­kor mås­te man ha haft en vinlunch in­nan, an­nars blir det ing­et köp.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.