Den bäs­ta gui­den till ­ sa­vi­le row

På den­na skräddar­tä­ta ga­ta görs värl­dens bäs­ta herr­klä­der.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - TEXT SO­FIA HALL­STRÖM-PETRA­LI­TO IL­LUST­RA­TION HEN­NIE HAWORTH/NU AGEN­CY

MITT EMEL­LAN

Pic­ca­dil­ly Cir­cus och Bond Stre­et lig­ger den sma­la ga­tan med de pal­la­di­ans­ka pa­lat­sen. Mitt i Lon­don-sme­ten. Sa­vi­le Row. Ga­tan som klätt stats­män, aris­to­kra­ter, kri­ga­re och kung­lig­he­ter i näs­tan 200 år. Där sil­hu­et­ten är klas­siskt slim­mad, brös­tet högt och mid­jan nätt.

Brit­tiskt skrädderi har in­te all­tid an­setts fint . Det blev det först när Lud­vig XIV och hans Ma­rie-An­to­i­net­te gil­jo­ti­ne­ra­des. Då dog det över­par­fy­me­ra­de frans­ka 1700-talsmo­det. I stäl­let gjor­de den ele­gan­te dan­dyn en­tré. Ut åk­te de över­dri­vet bro­de­ra­de si­den­plag­gen. Beau Brum­mel blev ti­dens sti­li­kon och dik­te­ra­de svar­ta frac­kar, vi­ta krås­blu­sar med lin­nekra­vatt och knä­höga ridstöv­lar. Och myc­ket dyrt skrädderi.

Än låg det inga skräd­da­re på Sa­vi­le Row, ut­an på ga­tor­na runt om­kring. Först 1846 flyt­ta­de Hen­ry Poo­le in på num­mer 32 – ett gran­di­ost hus med pe­lar­prydd en­tré.

Lon­dons skräd­darskrå fick brå­da ti­der un­der 1800-ta­let. Hen­ry Hunts­man bör­ja­de gö­ra ridstöv­lar och sport­klä­der åt he­la Eu­ro­pas kung­a­hus. Bow­ler­hat­ten och smo­king­en upp­fanns. Ett ef­ter ett grun­da­des fö­re­ta­gen som fort­fa­ran­de lig­ger på Sa­vi­le Row – Kil­gour, De­ge & Skin­ner, Gi­e­ves & Haw­kes.

Be­grep­pet be­spo­ke upp­stod. Kun­den fick själv väl­ja vil­ken tyg­bunt som ko­sty­men skul­le sys av, där­för sa­des det att ty­get kun­de ” be spo­ken for”, all­stå ”ta­las för”.

Sam­ma kon­cept an­vänds fort­fa­ran­de för ko­sty­mer­na. Pro­ces­sen bör­jar med mät­ning av kun­dens kropp. Minst tju­go mått tas. Se­dan väljs tyg och snitt. Tyg­kva­li­tet gra­de­ras från 80 till 180 och för en skräd­dar­sydd ko­stym du­ger ing­et un­der grad 110. Då kan man va­ra sä­ker på att plag­get blir snygg och hål­ler över åren.

Se­dan bör­jar grov­job­bet. Måt­ten förs över till ett eget pap­persmöns­ter. Det mar­ke­ras upp på ty­get med kri­ta och klipps ut för hand. Se­dan pi­ke­ras mel­lan­lägg – tyg­du­kar – fast för hand mel­lan tyglag­ren för att ge rätt form. Det kal­las ”full kan­vas” och ger ka­va­jen be­tyd­ligt mju­ka­re fall än det skul­le ha bli­vit med mass­pro­du­ce­ra­de, lim­ma­de mel­lan­lägg.

När ko­sty­mens oli­ka de­lar sytts sam­man, är det dags att pro­va. Fle­ra gång­er. Det kan krä­vas mer än tre prov­till­fäl­len in­nan en ko­stym kor­ri­ge­rats till per­fek­tion.

Det syns på prislap­pen. Of­ta kos­tar det mer än 50 000 kro­nor. I pri­set in­går minst 80 tim­mars hand­ar­be­te, ull­kva­li­te­ter i världs­klass, en etisk pro­duk­tion, per­fekt pass­form och ett plagg som hål­ler över ge­ne­ra­tio­ner. Och all­ting har då gjorts på plats – på Sa­vi­le Row.

Trots pri­set säl­jer be­spo­ke bätt­re än på länge. De se­nas­te de­cen­ni­er­na ha­de tryc­ket från kon­fek­tions­in­du­strin bli­vit tungt. Bil­li­ga, mass­pro­du­ce­ra­de klä­der träng­de näs­tan bort fin­skräd­de­ri­et.

I dag är det nya skräd­da­re som drar kun­der till mo­de­di­strik­tet. Da­gens ge­ne­ra­tion upp­täc­ker det tack va­re blog­gar, Sa­vi­le Row Be­spo­ke As­so­ci­a­tion och spän­nan­de mo­de­vis­ning­ar av Os­wald Bo­a­teng och Pa­trick Grant. Hipsterkulturen och en ny, man­lig stil­med­ve­ten­het har gett ett upp­sving åt ga­tan. Som Kil­gour-che­fen Ri­chard Ful­ler sagt till BQ Ma­ga­zi­ne: ”Det finns två idésko­lor just nu – klas­siskt skrädderi med ef­ter­tryck, och de­signskräd­de­ri.” Och där­med är Sa­vi­le Row in­tres­san­ta­re än nå­gon­sin.

HIPSTERKULTUREN HAR GETT ETT UPP­SVING ÅT SA­VI­LE ROW.

Som a¯ärsidé är be­spo­ke-skrädderi näm­li­gen uselt. I hand­gjor­da klä­der finns ing­en som helst skal­bar­het. Var­je ko­stym kos­tar li­ka många ar­betstim­mar, oav­sett hur många plagg som ett skrädderi spot­tar ur sig.

I dag ser det än­då bätt­re ut för Sa­vi­le Row än på länge. Un­der 1970- och 1980-ta­len var tryc­ket från kon­fek­tions­in­du­strin hårt. Trots att Tom­my Nut­ter gjort ga­tan chic på nytt när han kläd­de då­ti­dens stjär­nor Be­at­les och Mick Jag­ger. Bil­li­ga, mass­pro­du­ce­ra­de klä­der träng­de näs­tan bort fin­skräd­de­ri­et.

Men nu har ett yng­re kli­en­tel bör­jat vall­fär­da till ga­tan. Del­vis som ett re­sul­tat av den nya ge­ne­ra­tion skräd­da­re som in­ta­git ga­tan, led­da av Os­wald Bo­a­teng och Pa­trick Grant. Blog­gar, on­li­ne-fo­rum och Sa­vi­le Row Be­spo­ke As­so­ci­a­tion har ock­så öpp­nat för fler att upp­täc­ka ga­tan, lik­som de kon­fek­tions­kol­lek­tio­ner som skräd­dar­na bör­jat vi­sa un­der Lon­dons mo­de­vec­ka.

I takt med att män bör­jat läg­ga mer peng­ar på klä­der, har en mer so­fisti­ke­rad konsument upp­stått: En som hell­re läg­ger si­na tu­sen­lap­par på ett plagg som sit­ter per­fekt. En som in­te är li­ka in­tres­se­rad av dy­ra mär­ken läng­re. En hip­s­ter som dras till Sa­vi­le Rows ra°an­de ge­nu­i­ni­tet och den fängs­lan­de tra­di­tio­nen, dis­kre­tio­nen kring kun­der­na, den fan­tas­tis­ka kva­li­te­ten och de­talj­käns­lan.

Nog är be­spo­ke till­ba­ka i ti­den. Oav­sett hur tid­löst Sa­vi­le Row är.

Skräd­de­ri­ga­tan Sa­vi­le Row har all­tid dra­git till sig ce­leb­ri­te­ter – från Se­an Con­ne­ry till Spi­ke Lee.

1

2

3

4

1. In­ne hos An­ders­son & Shep­pard be­vitt­nas hant­ver­ket. 2. och 3. Väl­kläd­da de­mon­stra­tö­rer pro­te­ste­rar mot klädjät­tens Abercrom­bie & Fit­chs pla­ner på att öpp­na en barn­af­fär, vil­ket de­mon­stran­ter­na me­nar skul­le va­ra slu­tet på ga­tans sä­re­gen­het.

4. En Sa­vi­le Row-skräd­da­re in ac­tion.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.