Ull ut­an ur­säkt

Trö­j­ex­per­ten John Smed­ley tar bo­mull på blo­digt all­var.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - TEXT JOSH SIMS FO­TO CHRISTOF­FER RUDQUIST

Man skul­le

kun­na kal­la Tim Clark, tek­nisk chef på det ­brit­tis­ka mo­de­mär­ket John Smed­ley, för en ­su­per­mo­dern få­ra­her­de. Den flock som Tim Clark styr över är dock in­te av den brä­kan­de sor­ten. Det rör sig om en mix av gi­gan­tis­ka – 50 år gam­la – ­ma­ski­ner, samt mer mo­der­na hög­tek­no­lo­gis­ka ­va­ri­an­ter från Ja­pan. Ma­ski­ner­nas jobb? Att fram­stäl­la den fi­nas­te sor­tens garn.

– Vi han­te­rar och tar hand om ­rå­ma­te­ri­a­let re­dan från start. ­Bomul­len ­be­hand­las så många gång­er att det är vik­tigt att vi över­va­kar he­la ­pro­ces­sen. Mins­ta lil­la ­för­änd­ring i kva­li­te­ten el­ler när det upp­står ­bo­mull­brist, på­ver­kar i slutän­dan plag­get.

John Smed­ley grun­da­des 1784 av John Smed­ley som ett ­spin­ne­ri i ­Mat­lock, Der­byshi­re, Eng­land. En ­va­ri­ant av den re­vo­lu­tio­ne­ran­de spinn­ma­ski­nen ­Spin­ning Jen­ny upp­fanns av Ri­chard Arkwright, en­dast 13 år fö­re Smed­leys ­fa­brik star­ta­de. In­om någ­ra år bör­ja­de till­verk­ning­en av trö­jor och ­un­der­klä­der ta fart – och se­dan dess har mär­ket ­pro­du­ce­rat bo­mulls­plagg i topp­kva­li­tet (bå­de för det eg­na mär­ket och till and­ra, som ­Mar­ga­ret ­Ho­well och Paul Smith). ­Fö­re­ta­get har ba­ra 400 an­ställ­da, men har än­då en stör­re glo­bal sprid­ning än and­ra mer ­eta­ble­ra­de brit­tis­ka ­va­ru­mär­ken, som ex­em­pel­vis Bur­ber­ry ­el­ler Pring­le of Scot­land. John Smed­ley ­ex­por­te­rar till 40 län­der, varav en fem­te­del går till Ja­pan. Li­am Gal­lag­her, Guy Rit­chie och Tom Cru­i­se är ba­ra någ­ra av de ­su­per­stjär­nor som bli­vit när­mast ­sy­no­ny­ma med John Smed­leys trö­jor.

– Folk för­står in­te vil­ken oer­hört ­kom­plex pro­cess det är att till­ver­ka den här ­sor­tens bo­mulls­plagg. Du mås­te he­la ti­den ha ett he­li­kop­ter­per­spek­tiv och hål­la koll på till­gång­en. På det sät­tet på­min­ner det om att ar­be­ta med nå­gon an­nan be­grän­sad ­re­surs, som olja el­ler gas, sä­ger Tim Clark.

John Smed­ley ar­be­tar med en en­kel­het i sin kol­lek­tion. Sär­skilt den ­klas­sis­ka ten­nis­trö­jan Dor­set har bli­vit en ­bas­va­ra i många gar­de­ro­ber. Där­med in­te sagt att Tim Clark in­te har en käns­la för ­de­tal­jer. Längs ul­lens väg – från få­ren i Nya ­Ze­e­land, till att det pro­ces­sas i Ki­na, till spin­ning­pro­ces­sen i Ita­li­en, till själ­va ­kläd­pro­duk­tio­nen i Der­byshi­re, så över­va­kar Tim Clark för­lop­pet med fu­ri­ös nog­grann­het. Det är myc­ket som kan gå fel.

Un­der de se­nas­te åren har ­fö­re­ta­get sat­sat en hel del på att för­fi­na pro­duk­tions­ked­jan. Det har rört sig om allt från fort­bild­ning av per­so­na­len, så att de ­enkla­re kan hop­pa mel­lan oli­ka slags upp­gif­ter, till bätt­re han­te­ring av själ­va in­kö­

” Folk för­står in­te ­vil­ken oer­hört ­kom­plex ­pro­cess det är att till­ver­ka den här ­sor­tens bo­mulls­plagg.”

pen av garn. Kon­trakt för att sä­ker­stäl­la ut­bu­det av bo­mull mås­te spi­kas minst två år i för­väg. Om det finns öns­ke­mål om en sär­skild kva­li­tet på ma­te­ri­a­let, då kan det rö­ra sig om fem års fram­för­håll­ning. John Smed­ley fär­gar ­bomul­len i den eg­na­fa­bri­ken för att upp­nå en ­dju­pa­re och jäm­na­re ku­lör, och även för det­ta krävs sär­skil­da till­stånd. ­Vi­da­re tes­tas ­bomul­len för hur den re­a­ge­rar på oli­ka ­tvätt­me­del och där­till över­va­kas och an­pas­sas ­stän­digt ma­ski­ner­nas ­tek­nis­ka ­funk­tio­ner. Den kanske mest ab­sur­da, men li­ka ­vik­ti­ga, de­tal­jen som Tim Clark mås­te kva­li­tets­säk­ra? Söm­mers­kor­nas syn.

– De­ras ögon för­sva­gas då de ­fo­ku­se­rar på mör­ka fär­ger, ef­tersom ­styg­nen då är svå­ra­re att se. Där­för mås­te vi se till att de mix­ar ”det mör­ka ­ar­be­tet” med ­lju­sa­re ty­ger. Pro­ble­met är att ­ma­jo­ri­te­ten av vå­ra pro­duk­ter kom­mer i ­fär­ger som ­ma­rin­blått och svart.

Långt fö­re ma­ski­ner­na pro­gram­me­ras, fö­re ur­ring­ning­en be­skärs, fö­re ­plag­get tvät­tas för att av­lägs­na över­flö­di­ga ­ol­jor, fö­re det att de tor­kas, ­pressas och ång­as – så mås­te John Smed­leys chefs­de­sig­ner Jac­kie Tur­ner över­vä­ga på vil­ket sätt gar­nets färg kom­mer att på­ver­ka hur ma­te­ri­a­let upp­för sig.

– He­la ap­pa­ra­ten runt vår till­verk­ning skil­jer sig myc­ket från hur det ­tra­di­tio­nellt sätt går till, det vill sa­ga möns­ter­klip­pa och se­dan sy. Det är en mix av ma­ski­ner­nas ar­be­te, män­ni­skor­na som ope­re­rar dem och den sta­di­ga hand och go­da syn hos de som fär­dig­stäl­ler de stic­ka­de plag­gen på det här uni­ka sät­tet, sä­ger Jac­kie Tur­ner.

90 styc­ken ak­tieä­ga­re äger en del av John Smed­ley – och många av dem har fa­mil­je­band som sträc­ker sig än­da till­baks till grun­da­ren själv. Ian Maclean är sjun­de ge­ne­ra­tio­nens vd på det an­ri­ka kläd­fö­re­ta­get. Han ser mo­de som nå­got som du an­ting­en är en del av el­ler in­te. Tren­der är ing­et som John Smed­ley bryr sig om, för­kla­rar Maclean, det hand­lar ute­slu­tan­de om att till­ver­ka klä­der av hög kva­li­tet i ett en­kelt snitt.

– Låt mig sä­ga så här, vi säl­jer en hel del svar­ta V-ring­a­de trö­jor och vi skul­le ald­rig dröm­ma om att, säg, bör­ja sät­ta knap­par på dem en­dast för att det rå­ka­de va­ra tren­digt. Vi har san­ner­li­gen inga pla­ner på att re­pre­sen­te­ra nå­got avant­gar­de in­om mo­debran­schen.

John Smed­ley har hel­ler in­te am­bi­tio­nen att skä­ra ner på någ­ra kost­na­der. Ba­kom bil­li­ga klä­der finns all­tid and­ra, so­ci­a­la, ut­gif­ter, me­nar Ian Maclean.

– Vi till­ver­kar var­dags­klä­der av hög kva­li­tet. Det­ta är den grundläggande idén, och en tyd­lig del av fö­re­tags­kon­cep­tet. Vi syss­lar in­te med någ­ra ex­tre­mer, åt nå­got håll, och det tyc­ker jag känns som ett gans­ka bra sätt att gö­ra af­fä­rer på.

Nej, Ian Mcleans störs­ta pro­blem är in­te att hål­la koll på kost­na­der ­el­ler ­tren­der – ut­an att mot­sva­ra den sto­ra ­ef­ter­frå­gan. Från och med 2015 kom­mer hans 400 an­ställ­da att pro­du­ce­ra 400 000 plagg per år. Då har man i stort sett nått ta­ket för fa­bri­kens ka­pa­ci­tet. Vil­ket i sin tur kom­mer att krä­va ny ar­bets­kraft. Och nya, me­ka­nis­ka, får.

”Vi har san­ner­li­gen inga pla­ner på att bli avant­gar­de.”

Tom Cru­i­se, Li­am Gal­lag­her och Guy Rit­chie är ba­ra någ­ra av de su­per­stjär­nor som ­bu­rit John Smed­ley ge­nom åren. Det po­pu­lä­ra brit­tis­ka bo­mulls­mär­ket har bli­vit ett li­te ­lyx­i­ga­re basplagg i många ­gar­de­ro­ber värl­den över.

I John Smed­leys fa­brik ar­be­tar 400 ar­be­ta­re till­sam­mans med 50 år gam­la ma­ski­ner med att fram­stäl­la den fi­nas­te sor­tens garn. ”Vi han­te­rar ­rå­ma­te­ri­a­let re­dan från start”, för­kla­rar ­mo­de­mär­kets tek­nis­ke chef Tim Clark för Pla­za Uo­mo.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.