­mar­tin gre­en­fi­eld

På be­sök hos Broo­klyn-skräd­da­ren som klär pre­si­den­ter.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - Text mar­cus joons fo­to mar­tin adolfs­son

i takt med

att konst­nä­rer­nas och ar­tis­ter­nas Wil­li­ams­burg i ­Broo­klyn allt­mer för­vand­lats till nya So­Ho med höj­da hy­ror, Miche­l­in­re­stau­rang­er och chica bou­ti­que­ho­tell med in­fi­ni­ty­poo­ler, så har Bus­hwick, ett par ­tun­nel­ba­ne­stopp ös­terut, allt mer och mer bli­vit nya ­Wil­li­ams­burg. Allt är med and­ra ord som det all­tid har va­rit i det evigt ­för­än­der­li­ga New York – ­Man­hat­tan bre­der ut sig i al­la vä­der­streck.

Men mitt i Bus­hwick finns det en sista tid­lös bas­ti­on där för­änd­ring­ar­nas ­vin­dar lig­ger i lä. Hos Mar­tin Gre­en­fi­eld ­Clot­hi­ers är det som om har ti­den ­stan­nat i ef­ter­krigs­ti­dens USA. Här svas­sar de ­an­ställ­da runt i skjor­ta och väst med ­slip­sen ­in­stop­pad mel­lan skjort­knap­par­na. På väg­gar­na häng­er New York Ti­mes-ur­klipp med pre­si­dent Lyn­don B. John­son i en skräd­dar­sydd Mar­tin Gre­en­fi­eld-ko­stym. Och gol­ven är täck­ta med mur­ri­ga hel­täck­nings­mat­tor som in­te kan ha bytts ut ­se­dan förs­ta sä­song­en av Dal­las gick på tv.

Mäs­terskräd­da­ren Mar­tin Gre­en­fi­eld, i dag 85, mö­ter upp i en­trén. Han ber oss föl­ja med in ”där det ma­gis­ka hän­der”. Det­ta ma­gis­ka är att han bland oänd­li­ga rul­lar med ty­ger och till lju­det av ­sy­ma­ski­ner, tar måt­ten på en af­färs­man från Detro­it som flu­git hit för just det här. Allt me­dan New Yorks bi­ti­ga po­lis­chef ­Ray­mond Kel­ly (Ray­mond Kel­ly läm­na­de sin post 31 de­cem­ber 2013) kom­mer in och snick-snac­kar me­dan han häm­tar upp en ny ko­stym som just bli­vit klar.

– Man mås­te va­ra med här för att få en för­stå­el­se för vad vi gör, sä­ger ­Mar­tin Gre­en­fi­eld. Var­je ko­stym vi till­ver­kar tar om­kring sex vec­kor och över åt­tio skräd­da­re för att få till. Al­la som är här är ­ex­per­ter på si­na om­rå­den. Du vet, det är li­te som i for­na Sov­je­tu­ni­o­nen när man till­ver­ka­de trak­to­rer. Man gjor­de en del som man var spe­ci­a­list på i Ukrai­na, en an­nan i Si­bi­ri­en och se­dan var det någ­ra i, säg, Moskva, som var spe­ci­a­lis­ter på att sät­ta ihop allt. Allt med den lil­la ­skill­na­den att allt sker här in­ne.

– Va­ni­ty Fair skrev för in­te så länge ­se­dan om mig att det var li­te som att ta en drink med en vän med en handsydd ko­stym i ho­ri­son­ten. Det tyc­ker jag var en fin be­skriv­ning.

Nu har Mar­tin Gre­en­fi­elds liv in­te all­tid va­rit som ett en­da långt drink­ming­lan­de.

Tvärtom, som son till ju­dis­ka för­äld­rar i då­va­ran­de Tjec­ko­slo­va­ki­en, ham­na­de den 14-åri­ge Max­mi­li­an Grun­feld (som är hans dop­namn) i kon­cent­ra­tions­läg­ret Auschwitz. Mot slu­tet av ­and­ra världs­kri­get för­flyt­ta­des han till Buchen­wald. Vid krigs­slu­tet och fri­ta­gan­det 1945 fick Gre­en­fi­eld ska­ka hand med ge­ne­ra­len Dwight D. Ei­senho­wer.

Gre­en­fi­eld, som för­lo­ra­de bå­da si­na ­för­äld­rar och sin lil­le­bror i kon­cent­ra­tions­läg­ren, flyt­ta­de strax ef­ter kri­get till släk­ting­ar i New York och fick an­ställ­ning på GGG Clot­hing, som låg i sam­ma lo­ka­ler som da­gens Mar­tin Gre­en­fi­eld Clot­hi­ers.

Snabbt fick Gre­en­fi­eld ett ryk­te om sig att va­ra in­te ba­ra New Yorks ut­an kanske he­la USA:s främs­ta skräd­da­re av ko­sty­mer. När Ei­senho­wer 1953 blev pre­si­dent vil­le han att ing­en an­nan än Gre­en­fi­eld skul­le sy åt ho­nom. Det­ta ut­an vet­skap om att han

åt­ta år ti­di­ga­re ha­de va­rit med och räd­dat den unge skräd­da­ren un­der för­in­tel­sen.

För Gre­en­fi­elds del har det med åren fort­satt med pre­si­dent­ko­sty­mer till Lyn­don B. John­son, Ge­rald Ford, Bill Clin­ton och Ba­rack Oba­ma. And­ra mäk­ti­ga kun­der är New Yorks fö­re det­ta borg­mäs­ta­re Mi­chael Bloom­berg, Co­lin Po­well och he­la den man­li­ga en­semb­len i tv-se­ri­en Board­walk Em­pi­re som skräd­de­ri­et fick i upp­drag av tv-bo­la­get HBO att sy upp ko­sty­mer till.

Jag frå­gar Mar­tin Gre­en­fi­eld om det är nå­got som skil­jer pre­si­den­ter­nas ko­sty­mer från om jag själv skul­le be­stäl­la en.

– Egent­li­gen in­te, sä­ger han. Det ­bör­jar all­tid på sam­ma sätt. Jag ­träf­far kun­den och vill ve­ta allt om ho­nom. Vad job­bar han med? I vil­ket sam­man­hang ska han bä­ra ko­sty­men? Är det som­mar­bröl­lop el­ler är det ba­ra en re­se­ko­stym? Ut­i­från vad han sva­rar vet jag ex­akt vad han ska bä­ra för de oli­ka än­da­må­len. Det en­da som åt­skil­jer är att när vi gör en ko­stym åt Oba­ma så åker vi till Vi­ta ­Hu­set för att ta måt­ten. Plus att vi ­se­dan Re­a­gans da­gar mås­te läm­na ett fack ­an­ting­en i väs­ten el­ler i ka­va­jen med plats för ett spe­ci­al­till­ver­kat ­skott­sä­kert ma­te­ri­al som mon­te­ras där. Se­dan ­be­stäl­ler pre­si­den­tens ad­mi­nist­ra­tion of­tast 15–20 ko­sty­mer. Jag vet in­te hur många du ha­de tänkt dig. De kos­tar från om­kring ­2 500 dol­lar och upp­åt. Det är vad det kos­tar när du be­ta­lar för stil.

Som ett mant­ra un­der vårt mö­te åter­kom­mer Mar­tin fle­ra gång­er till Coco Cha­nels be­ving­a­de ord ”fa­shion fa­des, sty­le is eter­nal”.

– Var­för jag gör det? Jo, för att det är själ­va es­sen­sen av vad jag gör. Det kan lå­ta själv­klart, men al­la män­ni­skor är ju oli­ka och ska få be­hål­la si­na egen­he­ter. Det är det som är den sto­ra skill­na­den mel­lan de ko­sty­mer du kö­per i bu­tik och de vi syr för hand här, sä­ger Gre­en­fi­eld och fort­sät­ter:

– Den all­ra störs­ta miss­upp­fatt­ning­en jag hör från nya kun­der el­ler från de som jag ge­nom åren träf­fat ut­an­för de här ­lo­ka­ler­na och be­rät­tat om mitt jobb för, är det att det skul­le va­ra obe­kvämt med ­ko­stym. Men det är ba­ra för att de köpt den i bu­tik och att den där­för är för tajt på vis­sa stäl­len och för vid på and­ra. De som vi syr upp är be­kvä­ma just för att de är som skap­ta just för dig. Ef­ter att du ­va­rit här och häm­tat upp din ko­stym så ska du få se att den är li­ka be­kväm som vil­ken ­an­nan mju­kis­dress som ung­do­mar­na här i Bus­hwick går om­kring i nu för ti­den.

”De ko­sty­mer som vi syr upp är be­kvä­ma för att de är ­skap­ta just för dig.”

Mar­tin Gre­en­fi­eld ba­kom sitt skriv­bord på Mar­tin Gre­en­fi­eld Clot­hi­ers i Bus­hwick, Broo­klyn.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.