Ne­a­pel

Vi be­sö­ker en skräd­dar­värld där var­je knapp, tråd och veck har sitt vär­de och pre­ci­sa syf­te.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - Text pe­ter lo­ewe fo­to bru­no ehrs

Raf­fae­le D’Ali­se är nå­got så ovan­ligt som en blyg­sam ­ita­li­e­na­re, som helst vill ver­ka och in­te sy­nas. Fram­för allt är han oro­lig över att bli upp­märk­sam­mad.

– Jag gör allt själv med en med­ar­be­ta­re. En mas­sa nya kun­der skul­le vi in­te kun­na kla­ra av och om nå­got år kom­mer jag att gå i pen­sion, sä­ger han.

Han har fyllt 75 och har ar­be­tat som skräd­da­re i 60 år. Skräd­da­re var hans pap­pa An­to­nio ock­så. Byn han ­kom­mer ifrån he­ter Ca­sal­nu­o­vo di Na­po­li och ­lig­ger någ­ra mil ut­an­för Ne­a­pel. Or­ten är känd för att ha ska­pat någ­ra av Ne­a­pels störs­ta skräd­dar­mäs­ta­re som Vin­cen­zo At­toli­ni, men även fö­re­ta­get Isa­ia.

D’Ali­ses atel­jé lig­ger mitt i Ne­a­pels cen­tra­la köp­gal­le­ria Um­ber­to I upp­förd un­der 1800-ta­lets sista år. Var­je me­ter i det lil­la skräd­de­ri­et är fyllt med tyg­ba­lar, trådrul­lar, as­kar med hand­gjor­da horn­knap­par, kri­ta och sax för till­skär­ning. På gal­gar häng­er halv­fär­di­ga ko­sty­mer och ka­va­jer till kun­der som snart kom­mer till­ba­ka för en and­ra prov­ning. På väg­gen häng­er en bild av den he­li­ga jung­frun från Fatima som över­va­kar att allt går rätt till.

– Vårt ar­be­te är ett hant­verk in i mins­ta de­talj, för­kla­rar Raf­fae­le D’Ali­se som i Car­lo Rus­so, 80 år, har en li­ka ­er­fa­ren med­ar­be­ta­re. Kun­der­na ­kom­mer lång­vä­ga ifrån. Och för stam­kun­der ­sät­ter sig Raf­fae­le D’Ali­se på tå­get för att åka och ta mått bå­de i Rom och i ­Mi­la­no. Ut­ö­ver kva­li­te­ten loc­kar pris­bil­den ­kun­der­na till hans atel­jé. Här ­kos­tar en handsydd ko­stym mel­lan 12 000 och 13 000 kro­nor. Hos en skräd­da­re i ­Mi­la­no blir pri­set tre gång­er så högt.

De brit­tis­ka ty­ger­na har länge do­mi­ne­rat Ne­a­pels herr­mo­de. Men ita­li­e­nar­na från Bi­el­la i norr har flyt­tat fram po­si­tio­ner­na, in­te minst in­ter­na­tio­nellt: Lo­ro Pi­a­na och Er­me­ne­gil­do Zeg­na, men även mind­re kva­li­tets­vä­ve­ri­er som ­Lui­gi Colom­bo och Vi­ta­le Bar­be­ris ­Ca­no­ni­co. De se­na­re har vävt yl­le­ty­ger se­dan 1663. Bland de mest tra­di­tio­nel­la kun­der­na väl­jer många fort­fa­ran­de Dor­meuil och Hol­land & Sher­ry som do­mi­ne­rat på ­Sa­vi­le Rows skräd­de­ri­er i Lon­don. Men de tjoc­ka brit­tis­ka tweed­ty­ger­na är det näs­tan ing­en som ef­ter­frå­gar läng­re.

– I dag ska en ko­stym kän­nas som en lätt som­mar­bris. Kun­den ska över hu­vud ta­get in­te ens kän­na el­ler tän­ka på att han bär den, sä­ger kol­le­gan Gen­na­ro So­li­to och bör­jar ta­la om gram­vik­ter på ty­ger­na: som­marull som tas­ma­ni­an, 200 gram per me­ter, me­dan ett vin­ter­tyg in­te bör väga mer än 300–320 gram. Re­fe­rens­punk­ter av­sed­da för­stås för Ne­a­pels mil­da kli­mat.

Gen­na­ro So­li­to, 68, har ock­så job­bat i bran­schen i mer än ett halv­se­kel. Som den per­fek­te yr­kes­man han är, ar­be­tar han iförd en ele­gant gra­fit­grå ull­ko­stym med vit bröst­näs­duk, små­ru­tig skjor­ta i ljus­blått och vitt och per­fekt snof­s­fi­nish med mörk­blå slips à pois. Hans skräd­

”ko­sty­men ska ­känn as som en lätt som­mar­bris.”

de­ri ut­med hu­vud­ga­tan Via To­le­do är stör­re och han har åt­ta skräd­da­re som syr. ­So­nen Lui­gi skö­ter de in­ter­na­tio­nel­la kun­der­na som finns i Tyskland, Lon­don och Ja­pan, dit han åker re­gel­bun­det.

– Den vik­ti­gas­te för­kla­ring­en till ­Ne­a­pels star­ka ställ­ning är de ­duk­ti­ga till­skä­rar­na. Det är ba­sen för vårt ­hant­verk. I an­nat fall skul­le vårt ar­be­te va­ra me­nings­löst. Al­la ko­sty­mer skul­le sit­ta ­li­ka­dant och kän­nas på sam­ma sätt, ­sä­ger han och fort­sät­ter:

– Vårt kän­ne­tec­ken är ka­va­jen som har en mjuk och än­då kropps­nä­ra lin­je, ut­an mel­lan­lägg och ba­ra lätt mar­ke­ra­de ax­lar.

Gen­na­ro So­li­to har en klar och tyd­lig upp­fatt­ning om ele­gans. Mittsprund i en ka­vaj tyc­ker han är vul­gärt och ” tren­digt à la Dol­ce & Gab­ba­na”. Slag på byx­or­na skall va­ra ide­a­lis­ka 4,5 cen­ti­me­ter.

– Fem cen­ti­me­ter är för unga ­ag­gres­si­va kil­lar, sä­ger han.

Visst, en kund får kom­ma med ­öns­ke­mål. En bröst­fic­ka kan få pla­ce­ras till ­hö­ger, men det går ock­så att sä­ga nej till en kund. Gen­na­ro So­li­to lå­ter för­stå att nå­got som är di­rekt fult in­te kom­mer ut med hans eti­kett i fod­ret.

För den kom­plet­ta na­po­li­tans­ka ­loo­ken är skjor­tan minst li­ka vik­tig som ­ka­va­jen. Ja, för en sol­bränd play­boy som en ­som­mar­kväll går ut på en av sta­dens ­ele­gan­ta ba­rer ut­med Ne­a­pels havs­pro­me­nad kanske än­nu vik­ti­ga­re.

Ma­kar­na Ci­ro Pa­ni­co och Lu­i­sa D’Am­bro­sio dri­ver se­dan snart 30 år till­ba­ka ett li­tet skjortskräd­de­ri. I ge­nom­snitt syr de 40 skjor­tor i må­na­den. Det räc­ker till för en hyf­sad om­sätt­ning ef­tersom nor­malpri­set på en skjor­ta här är cir­ka 3 000 kro­nor. Allt sys för hand, även knapp­hå­len. De ex­klu­si­va ty­ger­na kom­mer från pro­du­cen­ter i Nor­di­ta­li­en. Namn som Can­cli­ni, Ri­va och Tes­ta an­vän­der ba­ra den bäs­ta egyp­tis­ka bo­mull som finns att få.

Ett pro­blem som skräd­de­ri­et ha­de länge var att få kra­gar­na och man­schet­ter­na per­fek­ta. En in­ve­ste­ring i en ny vär­me­press för 50 000 kro­nor lös­te ­pro­ble­met. En syn­te­tisk bas­struk­tur ­kal­lad Al­fa­tex an­vänds. Den är för­sedd med kå­da. I vär­me­pres­sen smäl­ter den­na och skjort­ty­get fast­nar per­fekt ut­an mins­ta syn­li­ga bubb­la el­ler veck.

Här be­stäm­mer kun­den allt. Skjor­tans mo­dell och kra­ge, hur är­men ska va­ra vec­kad där man­schet­ten tar vid och hur många knap­par­na ska va­ra och hur de ska sit­ta. Stan­dard­knap­pen är i ren pär­le­mor och fy­ra mil­li­me­ter hög.

– Åt­ta av tio kun­der vill att vi tar nya mått när de kom­mer till­ba­ka för en ny skjor­ta. De nö­jer sig in­te med de vi ­re­dan har. Kanske för att den ­na­po­li­tans­ka skjor­tan är ex­tremt kropps­nä­ra. En av vå­ra kun­der bru­kar sä­ga: ”Era­skjor­tor ­ta­lar. Det är som om de ha­de en själ”, ­sä­ger Lu­i­sa D’Am­bro­sio och ler.

En an­nan de­talj som vi­sar att det­ta är lyx på nörd­ni­vå är att de ex­klu­si­va ­ty­ger som an­vänds läggs i blöts över nat­ten och se­dan stryks för hand in­nan de går till söm­nad.

– Det gör ing­en an­nan i he­la Ne­a­pel, sä­ger Ci­ro och Lu­i­sa.

Den na­po­li­tans­ka skjor­tan har en ­an­nan vik­tig de­talj ock­så. Den är ­för­sedd med mo­no­gram. Det är mär­ket el­ler ­kvit­tot på den ita­li­ens­ke man­nens gräns­lö­sa ­få­fänga, när det gäl­ler att väl­ja ­klä­der. På ­ita­li­ens­ka kal­las det för att pa­vo­neg­gi­ar­si, det vill sä­ga att vi­sa upp sig och grann­lå­ten; ”spän­na upp sig som en på­få­gel”, vil­ket är den ex­ak­ta över­sätt­ning­en.

Ett otal oli­ka va­ri­an­ter av mo­no­gram fö­re­kom­mer. Van­li­gast är för- och ef­ter­namn i ver­sa­ler ut­an punkt. Mo­no­gram­met mar­ke­rar att skjor­tan är per­son­lig och handsydd. Det hand­lar om själv­käns­la ef­tersom mo­no­gram­met de­fi­ni­tivt in­te ska sy­nas.

– Den ide­a­lis­ka och i min me­ning kor­rek­ta pla­ce­ring­en är här, sä­ger Ci­ro D’Am­bro­sio, tar av sig ka­va­jen och vi­sar att ini­ti­a­ler­na ska sit­ta på krop­pens vänst­ra si­da i höjd med det ne­ders­ta rev­be­net.

”AL la Era skjor­tor ta­lar. Det är som om de ha­de en själ.”

Länge för­såg Ci­ro D’Am­bro­sio si­na eg­na skjor­tor med mo­no­gram. I dag har han slu­tat. Mo­no­gram­men är in­te läng­re en sym­bol för lyx, me­nar han. Många skräd­de­ri­er fus­kar och sät­ter dit fär­di­ga mo­no­gram. Den som vill ha får det­ta. För gi­vet­vis har Ci­ro och Lu­i­sa en ­na­po­li­tans­ka, Sig­no­ra Gi­u­sep­pi­na, som kom­mer och syr mo­no­gram på skjor­tor­na helt för hand.

Na­po­li­ta­na­ren hål­ler på slip­sen – ­be­tyd­ligt mer än de tren­di­ga mi­la­ne­sar­na – det syns över­allt när de stan­nar upp för att sve­pa en sam­mets­svart es­pres­so på ­nå­got av kafé­er­na ut­med Via Fi­lan­gi­e­ri ­el­ler Via dei Mil­le som är sta­dens mo­dekvar­ter.

Ma­ri­nel­la är nam­net som al­la slips­fe­ti­schis­ter ska läg­ga på min­net. Den lil­la bu­ti­ken på Ri­vi­e­ra di Chi­aia ­öpp­nar ­re­dan kloc­kan sju på mor­go­nen – en gam­mal tra­di­tion allt se­dan star­ten 1914, för att kun­na shop­pa en ny slips in­nan man går till job­bet. Bu­ti­ken bå­de säl­jer slip­sar och tar emot mått­be­ställ­ning­ar, då kun­den först väl­jer ty­get.

Slip­sar­na är handsyd­da. Maurizio ­Ma­ri­nel­la är själv med och ska­par fö­re­ta­gets ­ty­ger som vävs i Eng­land. Små geo­met­ris­ka möns­ter som rom­ber ­do­mi­ne­rar, säl­lan en­fär­gat, ibland ran­digt. Av var­je möns­ter görs ba­ra fy­ra slip­sar. Kun­den väl­jer ock­så hur bred och lång slip­sen ska va­ra.

I den lil­la bu­ti­ken som även säl­jer plån­böc­ker, pa­ra­ply­er, man­schett­knap­par och nå­gon en­sta­ka herr­par­fym häng­er tack­brev från värl­dens många stats­che­fer och pre­si­den­ter. Al­la har fått mått­be­ställ­da ­slip­sar. En nor­mal slips är 145 cen­ti­me­ter lång, men för den för­re tys­ke ­för­bunds­kans­lern Hel­mut Kohl gick det åt 35 cen­ti­me­ter ­ex­tra, be­rät­tar Maurizio Ma­ri­nel­la.

Vid mitt för­ra be­sök gjor­des ­slip­sar­na i en li­ten mörk lä­gen­het i kvar­te­ret ba­kom bu­ti­ken. I dag, la­gom till hund­ra­år­sju­bi­le­et, har de åt­ta kvin­nor som skär till och syr slip­sar­na flyt­tat in i en ­ele­gant och ljus atel­jé. Un­ge­fär 160 ­slip­sar ­hin­ner de med var­je dag.

I den­na stad är sti­len ett pa­ket. ­Skräd­da­ren Gen­na­ro So­li­to ci­te­rar sin maestro, fa­dern Lui­gi.

– För att ska­pa en per­fekt ko­stym krävs föl­jan­de: ett per­fekt tyg, en kun­nig till­skä­ra­re och en duk­tig skräd­da­re och så det vik­ti­gas­te: en bra kund som ­förmår bä­ra ko­sty­men på rätt sätt.

Han kun­de gott ha lagt till att en ­de­talj som att väl­ja fel slips kan gö­ra allt ­ar­be­te för­gä­ves. Där är Ma­ri­nel­la en ­ga­ran­ti för ”ma­de in Naples”.

Ing­et läm­nas åt slum­pen hos ­Raf­fae­le D’Ali­ses skrädderi. De äk­ta horn­knap­par­na häm­tas från en im­por­tör i ­Bo­log­na i Nor­di­ta­li­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.